Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammantaget visar underlagen att utbildningen håller hög kvalitet.

Forskarna och handledarna vid institutionen är generellt mycket kvalificerade och forskarutbildningsmiljön är internationell. Många forskare är utbildade på välrenommerade universitet i Europa och USA. Den internationella orienteringen märks såväl på forskningens inriktning som publicering och seminarier med utländska gäster. Av de publikationslistor bedömargruppen har tagit del av framgår att forskarna regelbundet publicerar artiklar i framstående tidskrifter.

En systematisk och ambitiös rekryteringsprocess av nya doktorander till forskarutbildningen bidrar till kvaliteten på forskarutbildningsmiljön och är en styrka. Rekryteringen sker internationellt och söktrycket är högt.

Utöver krav på docentkompetens hos huvudhanledaren ställer universitetet också krav på att antingen huvudhandledaren eller den biträdande handledaren för en doktorand ska ha genomgått en handledarutbildning eller av fakultetsnämnden bedömts ha motsvarande kompetens.

Doktoranderna fullföljer ett kursprogram om 105 högskolepoäng som inkluderar ett obligatoriskt program om 60 högskolepoäng i kärnämnena mikroekonomi, makroekonomi och ekonometri samt i matematiska metoder. Avhandlingen omfattar 135 högskolepoäng och handleds av forskare som är väl förtrogna med nationalekonomisk teori och metod. Institutionen kräver att huvudhandledaren har docentkompetens. Doktoranderna deltar i institutionens seminarieverksamhet med internationella gäster och deras avhandlingar består av flera artiklar, varav minst en ska vara egenförfattad. Samtliga doktorander undervisar. De doktorander som inte kan svenska gör detta som undervisningsassistenter på master- och forskarutbildning. De svenskspråkiga doktoranderna undervisar på alla nivåer; grund-, avancerad- och forskarutbildning. Sammantaget säkerställer dessa krav och förfaranden måluppfyllelse av kunskapsformerna.

Universitetet har en utmaning i att nettostudietiden för att fullgöra forskarutbildningen generellt är något längre än för landets forskarutbildningar i nationalekonomi som helhet. Universitetet anger i sin självvärdering att det idag tar cirka 60 månader för en genomsnittlig doktorand att fullfölja utbildningen och konstaterar att det av flera skäl är nödvändigt att korta ner denna tid till åtminstone 54 månader. Exempelvis blir forskarutbildningen alltför kostsam för att samtidigt kunna rekrytera åtta doktorander per år som institutionen gör idag. Bedömargruppen delar universitetets egen slutsats att det är angeläget att vända utvecklingen mot allt längre studietider.

Utbildningen förbereder doktoranderna för en karriär både inom och utanför akademin i såväl Sverige som internationellt. En tydlig indikation på detta är att doktorander vid institutionen under de senaste åren har fått anställningar vid elituniversitet såsom Harvard, Northwestern, Stanford och UC Berkeley. Institutionen har utarbetat ett arbetssätt för att göra detta möjligt. Exempelvis arrangeras extra seminarier med flera inblandade från institutionen för att ge doktoranden möjlighet att öva på att presentera sitt "job market paper". Institutionen avsätter också resurser i form av ersättning för utgifter i samband med resor och uppehälle i det land där intervjuer av arbetssökande sker. Bedömargruppen anser att detta sätt att arbeta på är ett gott exempel. Doktoranderna förbereds också genom att göra undervisning är obligatorisk under forskarutbildningen. Universitetspedagogiska kursen; "Högskolepedagogisk grundkurs" är obligatorisk för alla doktorander. Kursen genererar dock inga högskolepoäng och skälet är att tjänstgöring som lärare inte kan ses som en del av forskarutbildningen. Däremot förlängs doktorandernas finansiering med den tid som undervisningen samt den universitetspedagogiska kursen tar i anspråk. Bedömargruppen noterar att det saknas är tydliga kriterier för valet av kandidater till internationell karriär och det riskerar att lämna utrymme för subjektiva bedömningar. Bedömargruppen anser att det är viktigt att överväga när detta arbetssätt så småningom utvärderas. Vidare ser bedömargruppen det som brist att trots den relativt stora andel nydisputerade som väljer en yrkeskarriär utanför akademin förbereds dessa doktorander inte alls i lika stor utsträckning som för en karriär inom akademin. Detta ser bedömargruppen som särskilt viktigt med tanke på att de kvinnliga doktoranderna i högre grad väljer att lämna akademin.

Bedömargruppen vill lyfta fram att doktoranderna är genom representation, medarbetssamtal och enkäter inkluderade i en dialog för att vidareutveckla forskarutbildningen.

Alla intervjuade parter lyfte att det finns jämställdhetsskillnader som behöver adresseras. Institutionen har en likavillkorsgrupp som årligen tar fram en jämställdhetsplan som sedan fastställs av institutionsstyrelsen. Jämställdhetsplanen innehåller åtgärder för att förbättra jämställdheten vid institutionen för lärare/forskare, doktorander och studenter. En fråga som har prioriterats i likavillkorsgruppens arbete under det senaste året är åtgärder för att få fler kvinnliga doktorander att vilja fortsätta sina karriärer inom universitetsvärlden efter disputationen.

Det finns generellt fungerade system för uppföljning, åtgärder och återkoppling på forskarutbildningen och självvärderingen kan ge ett antal konkreta exempel på detta. Dock saknas systematik i uppföljningsarbetet av arbetslivets perspektiv, vilket institutionen själv lyfter i självvärderingen.