Arbetslivets perspektiv

Utbildningen är användbar och förbereder doktoranden för ett föränderligt arbetsliv.

Utbildningen förbereder doktoranderna för en karriär både inom och utanför akademin i såväl Sverige som internationellt. En tydlig indikation på detta är att doktorander vid institutionen under de senaste åren har fått anställningar vid elituniversitet såsom Harvard, Northwestern, Stanford och UC Berkeley. Institutionen har utarbetat ett arbetssätt för att göra detta möjligt. De doktorander som har för avsikt att påbörja sin karriär inom akademin meddelar sin huvudhandledare om sin intention drygt ett år i förväg. Innan doktoranden bestämmer sig för att söka arbete på den internationella arbetsmarknaden förväntas denne ha diskuterat frågan med sin huvudhandledare. Institutionen ger klartecken för att dra igång processen med att hjälpa denne i sitt sökande efter att flera av institutionens seniora personer ställer sig positiva till doktorandens intentioner. Exempelvis arrangeras extra seminarier med flera inblandade från institutionen för att ge doktoranden möjlighet att öva på att presentera sitt "job market paper". Institutionen avsätter också resurser i form av ersättning för utgifter i samband med resor och uppehälle i det land där intervjuer av arbetssökande sker. Bedömargruppen anser att detta sätt att arbeta på är ett gott exempel. De personer som institutionen själv anställer på den internationella arbetsmarknaden uppges också spela roll i arbetet med att hjälpa doktoranderna att hitta tjänster. I självvärderingen uppger dock institutionen att detta arbete har skett på ett mer systematiskt sätt endast under de två senaste åren varför processen förmodas revideras eftersom nya erfarenheter kommer till.

Doktoranderna förbereds också genom att undervisning är obligatorisk under forskarutbildningen. De svenskspråkiga doktoranderna undervisar på såväl grund-, avancerad- som forskarnivå. Universitetspedagogiska kursen; "Högskolepedagogisk grundkurs" är starkt rekommenderad för alla doktorander. Kursen genererar dock inga högskolepoäng och skälet är att tjänstgöring som lärare inte kan ses som en del av forskarutbildningen. Däremot förlängs doktorandernas finansiering med den tid som undervisningen samt den universitetspedagogiska kursen tar i anspråk. De icke-svenskspråkiga doktoranderna ges också möjligheter genom att vara undervisningsassistenter på master- och forskarutbildningen.

Ytterligare arbete som institutionen planerar att genomföra är att låta seniora forskare, inklusive professorer emeriti, stödja doktoranderna i arbetet med att skriva publiceringsbara artiklar samt framgångsrika forskningsansökningar. Institutionen medger att detta arbete även ingår i handledarnas uppgifter, men institutionens ambition är att ta vara på det kunnande som seniora forskare besitter och föra det vidare doktoranderna. Exempelvis uppges att flera av institutionens forskare varit redaktörer för vetenskapliga tidskrifter med sakkunniggranskning samt suttit med i olika forskningsråd. Bedömargruppen ser positivt på detta initiativ.

För att förbereda doktoranderna för en karriär utanför akademin genom att ges möjligheter till träning på arbetsintervjuer. I samarbete med Studieförbundet Näringsliv och Samhälle har institutionen i slutet av 2016 arrangerat ett "job market meeting" där doktorander nära disputation från Handelshögskolan i Stockholm, Stockholms universitet och Uppsala universitet träffades för att träna på just arbetsintervjuer genom så kallade "mock interviews". En relativt stor andel av nydisputerade forskare vid institutionen uppges fortsätta sina karriärer utanför akademin, både i Sverige och utomlands. Kvinnliga disputerade uppges i högre grad välja karriär utanför akademin. Detta ser institutionen som en utmaning vad gäller jämställdhetsaspekten.

Bedömargruppen noterar att det saknas tydliga kriterier för valet av kandidater till internationell karriär och det riskerar att lämna utrymme för subjektiva bedömningar. Bedömargruppen anser att det är viktigt att överväga när detta arbetssätt så småningom utvärderas. Det är också viktigt att beakta hur arbetssättet att välja kandidater påverkar det faktum att de kvinnliga doktoranderna i högre grad väljer att lämna akademin.

Bedömargruppen ser det som en brist att trots den relativt stora andel nydisputerade som väljer en yrkeskarriär utanför akademin förbereds dessa doktorander inte alls i lika stor utsträckning som för en karriär inom akademin. Detta ser bedömargruppen som särskilt viktigt med tanke på att de kvinnliga doktoranderna i högre grad väljer att lämna akademin.

Utbildningens utformning och genomförande följs inte systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet.

Universitetet uppger att något formaliserat doktorand-alumni-nätverk finns inte vid institutionen. Informella kontakter mellan doktorander och alumni finns förstås och då speciellt mellan doktorander och alumni som delvis gått forskarutbildningen samtidigt. Sådana kontakter är givetvis betydelsefulla i sökandet efter ett arbete och då speciellt när det gäller ett arbete utanför den akademiska världen. Institutionen har dock i nuläget inga direkta planer på att utveckla något formaliserat arbete med alumners erfarenheter av forskarutbildningen.

Ett exempel på uppföljning är den tidigare refererade enkäten vars resultat finns redovisade i skriften "Forskarutbildningen vid Uppsala universitet ur tre perspektiv - doktorander, handledare och alumner". Fjorton alumner svarade på enkäten och resultaten pekar på att respondenterna generellt är nöjda med utbildningen. Två tredjedelar anser att forskarutbildningen i hög eller i mycket hög grad inneburit att man fått en bred och systematisk kunskap inom forskningsområdet. Tre fjärdedelar anser att man genom forskarutbildningen fått fördjupad och aktuell kunskap inom en avgränsad del av forskningsområdet. Nästan alla respondenter anser att en i stor eller i mycket stor utsträckning har haft nytta av de kunskaper och förmågor man förvärvat under forskarutbildningen i sitt arbetsliv. Tre fjärdedelar är ganska eller mycket nöjda med att ha gått institutionens forskarutbildning.

Det saknas dock systematik i uppföljningsarbetet vilket institutionen själv lyfter i självvärderingen. Det är således osäkert hur resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling. Institutionen bör överväga att vidta åtgärder i denna riktning. Uppföljning av alumner på ett systematiskt sätt via till exempel ett formaliserat alumnnätverk bör övervägas särskild eftersom det ses som viktigt för doktorander som siktar på en yrkeskarriär utanför akademin. Att utveckla en samverkan med potentiella arbetsgivare utanför akademin kan också vara en väg att gå.

Sammantaget bedöms dock arbetslivets perspektiv vara tillfredsställande.