Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Doktoranderna fullföljer ett kursprogram om 105 högskolepoäng som inkluderar ett obligatoriskt program om 60 högskolepoäng i ämnena mikroekonomi, makroekonomi och ekonometri samt i matematiska metoder. Avhandlingen omfattar 135 högskolepoäng och handleds av forskare som är väl förtrogna med nationalekonomisk teori och metod. Institutionen kräver att huvudhandledaren har docentkompetens. Detta tillsammans med att doktoranderna deltar i institutionens seminarieverksamhet med internationella gäster säkerställer måluppfyllelse av kunskapsformen.

Självvärderingen redovisar tre etablerade seminarieserier samt seminarieserien "job talk" i januari och februari varje år i institutionens regi. Med början 2017 har en ny seminarieserie att startas upp, där uppsatser av doktorander på idéstadiet presenteras. Utöver dessa deltar flera doktorander i seminarier som ges vid IFAU samt seminarier och konferenser vid tre forskningscentra med anknytning till institutionen. Doktoranderna erhåller också finansiering för att delta på kurser vid välrenommerade utländska universitet och internationella konferenser. Möjligheterna att och kraven på doktoranderna att delta på seminarier och konferenser skapar mycket goda förutsättningar att tillgodogöra sig vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Av den statistik över genomströmning som bedömargruppen tagit del av framgår att nettostudietiden för att fullgöra forskarutbildningen generellt är något längre än för landets forskarutbildningar i nationalekonomi som helhet och att nettostudietiden de senaste åren ligger på runt 5,5 år. Universitetet anger i sin självvärdering att det idag tar cirka 60 månader för en genomsnittlig doktorand att fullfölja utbildningen och konstaterar att det av flera skäl är nödvändigt att korta ner denna tid till åtminstone 54 månader. Exempelvis blir forskarutbildningen alltför kostsam för att samtidigt kunna rekrytera åtta doktorander per år som institutionen gör idag. Bedömargruppen delar universitetets egen slutsats att det är angeläget att vända utvecklingen mot allt längre studietider.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Utöver det obligatoriska kursprogrammet och det valfria kursprogrammet säkerställs progressionen i doktorandernas kunskap och förståelse genom ett licentiatseminarie vari en eller två artiklar diskuteras av en extern opponent och en intern andraopponent samt ett slutseminarie vari resterande artiklar i den tänkta doktorsavhandlingen diskuteras av en extern opponent och en intern andraopponent. Alla dessa moment dokumenteras i doktorandens individuella studieplan som diskuteras och följs upp tillsammans med huvudhandledaren. Detta förfarande är en styrka då doktorandernas arbete och progression granskas av fler än deras handledare och doktoranderna får inspel på sitt arbete av en vidare krets.

För att bättre veta hur den genomsnittliga forskarutbildningen kan kortas ner, intervjuade studierektorn för forskarutbildningen doktorander, forskare som rekryterats på den internationella arbetsmarknaden samt professorer vid institutionen. Professorerna menade att ett huvudskäl var att handledarna tidigare drev på doktoranderna på ett tydligare sätt. Det har funnits en tendens hos handledarna att låta doktoranderna hålla på med sitt avhandlingsskrivande alltför länge istället för att bara sätta punkt för arbetet. En förklaring till varför handledarna inte längre driver på doktoranderna på ett tydligare sätt, menar universitetet, är en större andel mindre erfarna handledare men även att fördelningen av doktorander bland handledarna tidvis varit ojämn. Universitetet hävdar att det åtminstone tidigare fanns en skepsis bland doktoranderna till att behöva korta ner den genomsnittliga forskarutbildningstiden, men att de numera verkar vara införstådda med problematiken kring långa forskarutbildningstider. Universitetet tror att detta i sig kommer att innebära att kursläsandet och avhandlingsskrivandet kommer att ske på kortare tid än vad det gör idag. Att doktorander som tar extra lång tid på sig att fullfölja forskarutbildningen numera förlorar sin finansiering anser universitetet också kommer att bidra.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Doktorsavhandlingarna består av flera artiklar, varav minst en ska vara egenförfattad.

Doktoranderna deltar regelbundet i institutionens seminarieverksamhet med internationella gäster. Beroende på vad de enskilda doktoranderna väljer för inriktning på sina studier och sin forskning deltar de också i seminarier som ges vid IFAU samt seminarier och konferenser vid tre forskningscentra i Uppsala med anknytning till institutionen. Doktoranderna erhåller också finansiering för att delta på kurser vid välrenommerade utländska universitet och internationella konferenser.

Samtliga doktorander undervisar. De doktorander som inte kan svenska deltar som undervisningsassistenter på master- och forskarutbildning. De svenskspråkiga doktoranderna undervisar på grund-, avancerad- och forskarnivå.

Sammantaget anser bedömargruppen att forskarutbildningen säkerställer doktorandernas färdighet och förmåga.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Universitetet vill i självvärderingen särskilt lyfta fram licentiatseminariet, som nästan alla doktorander har, samt slutseminariet, som samtliga doktorander har. Speciellt doktorandens prestation vid slutseminariet avgör när i tiden en disputation för doktorsexamen äger rum. Såväl kvaliteten på de artiklar som behandlas på slutseminariet som doktorandens förmåga att försvara sitt arbete ligger till grund för denna bedömning.

Vid intervjuerna framkom att på samma sätt som institutionen rekryterar unga nyligen disputerade forskare vill institutionen gärna se sina färdiga doktorander bli placerade på välrenommerade internationella universitet, vilket också förkommer.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Universitetet skriver att den intellektuella självständigheten hos doktoranderna utvecklas stegvis med varje artikel som doktoranden färdigställer för sin avhandling. Bedömargruppen anser att kravet på att minst en av dessa artiklar ska vara egenförfattad är ett bra sätt att säkerställa den intellektuella självständigheten.

Det finns en naturlig variation i vilken utsträckning handledarna och doktoranderna är medförfattare, men när det fungerar att arbeta så är detta ett bra sätt för studenten att avgränsa sitt ämne, formulera sin problemställning och framförallt delta i arbetet med att skriva en forskningsartikel.

Universitetet är självkritiskt i självvärderingen och menar att även om forskningsetiska frågor berörs i handledningssituationen finns det goda skäl att på ett mer systematiskt sätt inkorporera sådana frågeställningar i forskarutbildningen. Som ett exempel nämns kursen "Introduktion till forskningsetik" (2,5 högskolepoäng) som ges för alla doktorander vid Samhällsvetenskapliga fakulteten. Doktorandkursen är valfri, men skulle kunna göras obligatorisk alternativt starkt rekommenderas för doktoranderna. Bedömargruppen delar universitetets slutsats i denna del.

Storleken och den höga nivån på programmet tillsammans med det stora utbudet av seminarier bidrar också till måluppfyllnad.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Doktorandernas progression och intellektuella självständighet följs bland annat upp i handledarkollegiets regelbundna genomgångar en gång per termin där huvudhandledaren redogör för hur forskarutbildningen fortskrider och hur prognosen för disputation ser ut.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Doktoranderna fullföljer ett kursprogram om 105 högskolepoäng som inkluderar ett obligatoriskt program om 60 högskolepoäng i ämnena mikroekonomi, makroekonomi och ekonometri samt i matematiska metoder. Avhandlingen omfattar 135 högskolepoäng och handleds av forskare som är väl förtrogna med nationalekonomisk teori och metod. Institutionen kräver att huvudhandledaren har docentkompetens. Detta tillsammans med att doktoranderna deltar i institutionens seminarieverksamhet med internationella gäster säkerställer måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse.

Samtliga doktorander undervisar. De doktorander som inte kan svenska gör detta som undervisningsassistenter på master- och forskarutbildning. De svenskspråkiga doktoranderna undervisar på grundnivå-, avancerad nivå- och forskarnivå. Doktorsavhandlingarna består av flera artiklar, varav minst en ska vara egenförfattad. Tillsammans med deltagande i institutionens seminarieverksamhet anser bedömargruppen att detta gör att forskarutbildningen säkerställer doktorandernas färdighet och förmåga, men också värderingsförmåga och förhållningssätt.

Bedömargruppen delar institutionens uppfattning att kursen "Introduktion till forskningsetik" (2,5 högskolepoäng) som ges för alla doktorander vid Samhällsvetenskapliga fakulteten skulle kunna göras obligatorisk alternativt starkt rekommenderas för doktoranderna för att ytterligare stärka det forskningsetiska inslaget i forskarutbildningen.

Universitetet har en utmaning i att nettostudietiden för att fullgöra forskarutbildningen generellt är något längre än för landets forskarutbildningar i nationalekonomi som helhet. Universitetet anger i sin självvärdering att det idag tar cirka 60 månader för en genomsnittlig doktorand att fullfölja utbildningen och konstaterar att det av flera skäl är nödvändigt att korta ner denna tid till åtminstone 54 månader. Exempelvis blir forskarutbildningen alltför kostsam för att samtidigt kunna rekrytera åtta doktorander per år som institutionen gör idag. Bedömargruppen delar universitetets egen slutsats att det är angeläget att vända utvecklingen mot allt längre studietider.