Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Doktoranderna verkar ha möjlighet till representation i flera olika styrelser och organ. Doktoranderna deltar vid regelbundna ämnesgruppsmöten, och har som regel representanter i fakultetsnämnden, universitetsstyrelsen, och på ledningsgruppsmöten. Dock så nämner de att de flesta representanter är studentrepresentanter, varav en "oftast" är en doktorandrepresentant. Möjligen skulle detta kunna göras formellt, då doktorander och andra studenter har olika behov som bör tas hänsyn till. Detta gäller framför allt de doktorander som är anställda direkt av universitetet. De som är anställda av andra arbetsgivare har en snävare struktur.

Doktoranderna verkar ha god möjlighet att utforma sin utbildning själva. Kursutbudet tillgodoses i stor utsträckning genom SWEGPEC- nätverket, då universitetet inte har tillräckligt många doktorander för att ha fullt underlag själva. De nämner även att det finns en rutin inom nätverket för att se över kurserna. Doktoranderna väljer fritt sitt avhandlingsämne i samråd med sina handledare.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Doktoranderna har möjlighet att genom SWEGPEC-nätverket utvärdera både kurser vid sitt eget universitet och vid andra lärosäten där de läser kurser. Dessa utvärderingar följs upp på årsbasis. Bedömargruppen anser dock att det är viktigt att kvalitén på de kurser som doktoranderna läser vid andra lärosäten också granskas av lärosätet.

Doktoranderna som är anställda vid universitetet har även deltagit i relativt regelbundna medarbetarundersökningar, där de utgör en särskild grupp. Detta har lett till förändringar i programmet, bland annat med avseende på att förtydliga kommunikation, stärka gemenskapen på institutionen och att stärka kommunikationen och förhållandet mellan doktorander och handledare. Utvärderingarna på alla instanser verkar utföras systematiskt, och gås igenom regelbundet. Detta är positivt, eftersom det gör det lättare för alla berörda att ta upp relevanta åsikter och önskemål om förändringar snabbt. Återkoppling sker också till alumner och dessa har inte pekat på några tydliga brister.

Institutionen verkar ha ett fungerande ramverk för att informera doktoranderna gällande arbetsmiljöfrågor och alla nyblivna doktorander får en introduktionskurs för att informeras om dessa. Det finns även en ämnesgrupp som möts månadsvis för att diskutera frågor relaterade till den psykosociala arbetsmiljön. Doktoranderna har tillgång till Campushälsan, där de kan få hjälp med bland annat hälso- och studiefrågor. Nyligen har även doktoranderna erbjudits att delta i ett program för att stärka den psykosociala arbetsmiljön.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.