Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer inte genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Utbildningen innefattar dels kurser om sammanlagt 90 högskolepoäng (hp), dels en avhandling om sammanlagt 150 hp. Kursdelen består av obligatoriska kurser som är lika för alla doktorander samt valbara kursblock där doktoranden måste uppnå en viss miniminivå inom varje kursblock (och där dessa miniminivåer därmed i praktiken också är obligatoriska) men där utrymme ges att läsa ytterligare valbara kurser. I praktiken är det obligatoriskt att läsa en introduktionskurs om 7,5 hp samt kurser i matematik (minst 7,5 hp), statistik (en 7,5 hp-kurs som samläses med masterprogrammet i statistik), ekonometri (minst 15 hp), mikroekonomi (minst 7,5 hp) och makroekonomi (minst 7,5 hp).

Hög kvalitet säkerställs med ett brett obligatoriskt kursprogram. Bedömargruppens utgångspunkt har varit praxis vid internationellt erkända forskarutbildningsprogram i nationalekonomi, i vilka ingår 60 hp obligatoriska kurser i mikro, makro, ekonometri och matematik. Det obligatoriska kursprogrammet i nationalekonomiska kärnämnen vid lärosätet uppgår till 37,5 hp (45 hp om statistik räknas in) och är betydligt lägre än internationell och nationell standard.

Örebro universitet avviker så pass mycket från internationell praxis att det finns risk för att doktorander inte får den ämnesbredd som en doktor i nationalekonomi bör ha. Vid intervjuerna med lärosätet framgick att en anledning till att man valt att ha så pass låga kurskrav är att man menar att studenter som läst på masternivå redan läst många av de kurser som tidigare var obligatoriska på forskarutbildningen. Bedömargruppen har viss förståelse för detta argument men noterar samtidigt att dessa kurser inte heller ingår som förkunskapskrav vid antagning. Sammantaget säkerställs därmed varken att doktorander redan har denna bredd när de börjar eller att de får den under utbildningen. Bedömargruppen anser att detta är en brist och att lärosätet bör införa ett krav på obligatoriska kurser som motsvarar internationell standard.

Örebro universitet ingår i SWEGPEC-samarbetet och en del av kurserna läses vid andra lärosäten inom ramen för detta samarbete. Bedömargruppen ser positivt på att lärosäten samordnar kursverksamhet för att uppnå ett rimligt antal doktorander på sina kurser, men noterar samtidigt att detta samarbete fortfarande är i ett uppbyggnadsskede och att kvalitetssäkring får ses som ett utvecklingsområde både vad gäller nätverket i stort och vad gäller det egna lärosätets ansvar för kurser som ges vid andra lärosäten. I det formaliserade samarbetet ingår att en gemensam styrgrupp gemensamt diskuterar kursutvärderingarna från de kurser som genomförs. En låg svarsfrekvens liksom en tämligen långsam uppföljning, är dock ett problem med tanke på hur sällan dessa utvärderingar görs. Samtidigt är det viktigt att utveckla rutiner för att säkerställa att det egna lärosätet kvalitetssäkrar även kurser som ges vid andra lärosäten på ett tillfredsställande sätt.

Seminarieverksamhet säkerställer förmåga att diskutera vetenskaplig metodik inom ämnet. Ökade krav på vetenskaplig självständighet i avhandlingsskrivandet under forskarutbildningens gång syftar till att säkerställa progression i utbildningen. Det finns en uttalad rekommendation att doktoranden skriver sin första artikel tillsammans med en senior forskare, vilket ger en bra introduktion till avhandlingsskrivandet. Regler kring samförfattande är tydliga.

Den statistik över genomströmning som bedömargruppen tagit del av pekar på att nettostudietiden för att fullfölja forskarutbildningen är bättre än för landets forskarutbildningar i nationalekonomi som helhet. Forskarutbildningstiden ligger till och med något under den stipulerade tiden om fyra år.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljning sker dels vid de individuellt planerade handledningstillfällena som framgår av respektive doktorands individuella studieplan och dels genom en genomgång av alla doktorander två gånger per termin i handledarledarkollegiet. Doktoranderna får återkoppling under avhandlingsarbetet, till exempel presenterar samtliga doktorander delar av sitt avhandlingsarbete vid konferenser. De flesta doktorander genomför ett halvtidsseminarium med extern opponent (licenciatseminarium för de doktorander som tar en licentiatexamen). Av disputationsansökan framgår översiktligt hur kvalitetsgranskningen av avhandlingen gått till och vilka synpunkter som framkom vid slutseminariet (med extern opponent) samt vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av dessa.

Kvalitetssäkringen av kurser i det gemensamma kurssamarbetet inom SWEGPEC ses som ett utvecklingsområde. I och med att kursutbudet samordnas med andra lärosäten finns det risk för koordineringsproblem i synnerhet om det skulle uppkomma kvalitetsproblem i de kurser som ges vid andra lärosäten. Den gemensamma styrgrupp som diskuterar kursutvärderingarna från de kurser som genomförs bör kompletteras med en bedömning av kursernas kvalitet på Örebro universitet.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Doktorsavhandlingar vid institutionen består normalt av mellan tre och fem vetenskapliga artiklar, varav minst en måste vara ensamförfattad. Det finns många kontrollstationer både för de artiklar som ingår i avhandlingen och för andra moment inom forskarutbildningen som syftar till att säkerställa förmåga att planera och bedriva forskning och andra kvalificerade arbetsuppgifter; exempelvis behandlas artiklar som ska ingå i avhandlingen på seminarier under forskarutbildningens gång och på ett gemensamt slutseminarium med extern opponent i slutet av forskarutbildningen. Doktorandernas färdighet och förmåga att planera sin forskning på såväl kort som lång sikt utvecklas under utbildningens gång. Förmågan att slutföra uppgifter inom givna tidsramar tränas genom exempelvis seminarieverksamhet och deltagande i undervisning, och i och med att de flesta doktorander slutför forskarutbildningen på i stort sett utsatt tid är måluppfyllelsen uppenbart god på denna punkt.

Förmåga att kommunicera med vetenskapssamhället säkerställs dels genom skrivande av vetenskapliga uppsatser, dels genom konferenspresentationer och seminarier. Det finns goda möjligheter för doktorander att presentera forskningsresultat även för intressenter från det omgivande samhället inom ramen för externa forskningsprojekt. Doktorandernas förmåga att stödja andras lärande tränas genom högskolepedagogiska kurser och prövas genom undervisning och konferenspresentationer.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker/sker inte till relevanta intressenter.

Det framgår tydligt av självvärderingstexten att uppföljningen av enskilda doktoranders progression vad gäller färdighet och förmåga fungerar bra och att detta är något som görs kontinuerligt av doktorandens handledare och årligen av det samlade handledarkollegiet. Det sker dessutom återkommande externa kontroller dels via gemensamma doktorandworkshops med andra lärosäten och dels via konferenser med externa opponenter. Lärosätet har en av de lägsta genomsnittliga nettostudietiderna i landet för doktorander i nationalekonomi. Med tanke på att publicerbarhet är ett krav för artiklar som ska ingå i avhandlingen vore det rimligt att även följa upp om dessa faktiskt publiceras efter disputationen, men detta görs inte systematiskt i dagsläget. Detta ser bedömargruppen som ett område att utveckla vidare framöver.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Både för enskilda doktorandkurser och för avhandlingsarbetet finns tydliga strategier för hur de olika inslagen i forskarutbildningen ska säkerställa att dessa mål nås. Forskningsetiska överväganden kring egen eller andras forskning ingår exempelvis som inslag i flera kurser. Doktorandernas intellektuella självständighet och förmåga till vetenskaplig redlighet säkerställs och utvecklas under forskarutbildningens gång genom löpande deltagande i konferenser och publicerande av artiklar. Minst en av uppsatserna i doktorsavhandlingen ska vara ensamförfattad, vilket syftar till att säkerställa doktorandens intellektuella självständighet.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Det framgår tydligt av självvärderingstexten att uppföljningen av enskilda doktoranders progression vad gäller värderingsförmåga och förhållningssätt fungerar bra och att detta är något som tas upp både i den enskilda handledningen och av handledarkollegiet som planerar och följer upp varje doktorands progression två gånger per termin.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget inte vara tillfredsställande.

Vad gäller aspekten kunskap och förståelse ser bedömargruppen det som en brist att de obligatoriska kurskraven är så låga. Bedömargruppen ser vidare kvalitetssäkringen av kurser i det gemensamma doktorandnätverket som ett tydligt utvecklingsområde, både på nätverks- och på lärosätesnivå. Bedömargruppen vill samtidigt lyfta fram de gemensamma doktorandworkshops i samma nätverk som ett gott exempel på hur man på ett relativt enkelt sätt kan säkerställa att ett större antal doktorander inkluderas i ett gemensamt forskarnätverk där man dels ges återkommande insyn i andra forsknings- och forskarutbildningsmiljöer, dels får återkommande extern feedback på sina artiklar. Detta övar såväl färdighet och förmåga som värderingsförmåga och förhållningssätt, i och med att man kontinuerligt får tillfälle att diskutera forskning med doktorander och seniora forskare med andra forskningsinriktningar än den egna institutionens, och bidrar därmed till att säkerställa måluppfyllelsen för dessa aspekter. Då publicerbarhet är ett krav för artiklar som ska ingå i avhandlingen anser bedömargruppen att lärosätet systematiskt bör följa upp om dessa faktiskt publiceras efter disputationen. Detta ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde.