Arbetslivets perspektiv

Utbildningen är användbar och förbereder doktorander för ett föränderligt arbetsliv.

Samverkan mellan forskarutbildningen i psykologi vid Karlstads universitet och det omgivande samhället har från början varit mycket tät, dels till följd av en tradition av nära anknytning till lärosätets nära omvärld och dels på grund av att en stor andel av doktoranderna i psykologi har varit så kallade samverkansdoktorander. Majoriteten av doktoranderna är verksamma inom externfinansierade projekt. Ett gott samarbete med det omgivande samhället (t.ex. kommun och landsting) kan rentav sägas utgöra basen för forskarutbildningen i ämnet. När ett företag eller organisation finansierar forskarutbildning, sker detta genomgående utifrån en plan om att den forskarutbildade ska bidra till kunskapsutveckling vid den egna arbetsplatsen. Det innebär att planering vad avser utbildningens innehåll, avhandlingsprojektets inriktning, syfte och forskningsfrågor från början är föremål för samverkan mellan den arbetsplats som finansierar forskarutbildningen och universitetet med dess akademiska kvalitetskrav. Detta slag samverkan med aktörer i lärosätets omvärld utgör i sig en god förutsättning för doktoranders förberedelser inför ett utom-akademiskt arbetsliv.

Undervisning ses å andra sidan som en betydelsefull del av forskarutbildningen vad avser doktoranders förberedelse inför en akademisk karriär. Bedömargruppens intryck är emellertid att samverkansdoktoranderna har svårare att få möjlighet till sådan undervisningserfarenhet. Analys av den senaste alumnenkäten ger vid handen att detta är att betrakta som ett utvecklingsområde. Alumnenkäten inger även bedömargruppen ett intryck av att det finns risk för att den förutsättningslösa forskningen kan komma i skymundan då så pass starka ekonomiska incitament ligger till grund för samverkan med näringsliv och myndigheter.

Utbildningen ger goda förutsättningar för att vara användbar och förbereda doktorander för ett föränderligt arbetsliv. Bedömargruppen ser styrkor hos forskarutbildningen i form av en tämligen stor bredd i forskarutbildningsämnet men med ett fokus på vissa starka inriktningar, mångfald i doktorandgruppen, samarbete med regionen, doktoranders undervisning och goda möjligheter till deltagande i tvärvetenskapliga miljöer. Dock kan det som nämnts bli problematiskt om såväl planeringen av forskarutbildningens innehåll och inriktning som avhandlingsprojektens syfte och frågeställningar från början är föremål för samverkan. Det är viktigt att fri forskning och kritiskt tänkande även i samverkansprojekt kan säkerställas, liksom även att också externa doktorander och samverkansdoktorander får möjlighet att delta i undervisning.

Utbildningens utformning och genomförande följs systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen beskrivs hur en fortlöpande dialog försiggår mellan universitetet och de aktörer i lärosätets omvärld med vilka samverkan kring forskarutbildningen sker. I dessa dialoger ådagaläggs behov hos samverkansparterna vilka på sikt kan generera nya forskningsprojekt. Vid olika lokala konferenser och andra gemensamma fora återkopplas även forskningsresultat till intressenterna varvid presentationer genomförs av doktorander, vilket i sig medför goda förberedelser för arbetslivet. Kontakterna med samverkansparterna utgör således i sig själva ett säkerställande av att forskarutbildningen förbereder väl för arbetslivet. Därutöver utgör de alumnenkäter som sänds till före detta doktorander ett värdefullt instrument för uppföljning av de arbetslivsförberedande inslagen i forskarutbildningen. Bedömargruppens uppfattning är att uppföljning, åtgärder och återkoppling med avseende på arbetslivets perspektiv förefaller ske på ett tillfredsställande sätt.

Sammantaget bedöms arbetslivets perspektiv vara tillfredsställande.