Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

En viktig del i utbildningsprocessen vad gäller bred kunskap och förståelse är de kurser om totalt 90 högskolepoäng som doktoranderna ska läsa, varav 60 högskolepoäng är obligatoriska kurser. Vissa av dessa obligatoriska kurser är universitetsövergripande: Vetenskapernas filosofi och historia (7,5 högskolepoäng) och Att kommunicera vetenskap (4,5 högskolepoäng). De andra obligatoriska kurserna utgörs dels av ämnesspecifika metodkurser: Kvalitativ forskningsmetod (7,5 högskolepoäng), Parametrisk statistik och Icke-parametrisk statistik (vardera 7,5 högskolepoäng). Dessutom ingår i de obligatoriska kurserna en ämnesteoretisk fördjupning (15 högskolepoäng). Metodkurser som ges i samarbete med andra forskarutbildningsämnen kan ibland vara svåra att utforma så att de motsvarar en passande nivå för doktorander med olika förkunskaper och behov; här föreligger ett utvecklingsområde. Ytterligare en ämnesspecifik kurs som ingår i de obligatoriska kurserna är Genusperspektiv inom psykologin (3 högskolepoäng). Andra ämnesspecifika kurser väljs utifrån det egna avhandlingsområdet.

Bland de valbara kurserna kan nämnas Forskningsetik (4,5 högskolepoäng) och kurser med fokus på psykometri, biopsykologi och hälsa. Kursutbudet framstår överlag som adekvat utifrån forskarutbildningens inriktning och de befintliga kurserna främjar av allt att döma utvecklandet av bred kunskap och förståelse hos doktoranderna. Tillgången på kurser är emellertid begränsad, vilket i självvärderingen beskrivs som en utmaning som lärosätet försöker komma till rätta med genom samarbeten internt och externt. Doktoranderna uppmanas att söka relevanta kurser vid andra lärosäten och ett samarbete har initierats med Örebro universitet, men institutionen skulle gärna se ett utvidgat samarbete med fler lärosäten. Kurserna vid Karlstads universitet ges i de allra flesta fall som campuskurser, så snart det finns en liten grupp av doktorander som vill gå kursen i fråga.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i paritet med motsvarande för övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktorander ska slutföra sina utbildningar inom stipulerad tid.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultatet av uppföljningen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Varje doktorand har en särskild examinator som inte är direkt involverad i doktorandens forskning och som bland annat avgör huruvida obligatoriska kurser kan bytas ut mot likvärdiga kurser vilka ges exempelvis vid andra lärosäten. Kurser väljs i samråd med handledare och examinator. Under hela forskarutbildningen sker en naturlig progression genom kurser, handledning och artikelskrivande på så vis att riktningen går från allmänna kurser till alltmer specifika sådana. I slutfasen av forskarutbildningen ingår även uppgiften att söka forskningsanslag, vilken i sig utgör en form av uppföljning och (så småningom) återkoppling med avseende på doktorandens kunskap och förståelse.

Halvtidsseminarier med extern granskning är obligatoriska och innebär värdefull återkoppling med avseende på doktorandens måluppfyllelse. Den systematiska uppföljningen sker dock främst genom den individuella studieplanen och den årliga genomgången av denna i forskarutbildningskommittén samt av examinator. Individuella studieplaner följer en utförlig mall i vilken såväl planering av doktorandens fortsatta studiegång och redovisning av utförda aktiviteter ingår. Den ska hållas uppdaterad av doktoranden för att fungera som ett stöd under utbildningsprocessen. Rutinen vad avser denna uppföljning beskrivs på ett tillfredsställande sätt i självvärderingen. Emellertid är underlaget något otydligt kring hur olika slags förändringar och problem kan hanteras och vid behov omsättas i åtgärder. Bedömargruppens intryck är likväl att uppföljning och återkoppling med avseende på doktorandernas måluppfyllelse sker på lämpligt vis.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Planering och genomförande av egna projekt är centrala uppgifter för en forskare och redan vid antagning kommuniceras vikten av planering och av att hålla deadline. Arbetet med att utforma doktorandens individuella studieplan ska vara avslutat sex månader efter påbörjad forskarutbildning och den individuella studieplanen innehåller många moment där genomtänkt och tidsmässigt rimlig planering är i fokus. Denna planering gäller såväl handledning som doktorandens kurser, forskning och eventuella undervisning. Den individuella studieplanen ska fortsättningsvis hållas uppdaterad av doktoranden och följas upp minst en gång per år, samt justeras utifrån aktiviteterna under året som gått.

I planeringen av forskning ingår utöver själva tidsplaneringen även metod- och teorival samt etiska överväganden. Färdigheter i att presentera och diskutera forskningsresultat kan doktoranden tillägna sig bland annat under två gemensamma forskarutbildningskurser där vetenskaplig kommunikation finns med som teman, varav den ena (Att kommunicera vetenskap) är obligatorisk. Examinationerna i dessa och andra kurser innehåller många moment där doktoranderna får visa olika relevanta färdigheter: skrivande, kritisk granskning, metod och teori. Dessutom aktualiseras doktorandens färdigheter i att skriftligt presentera forskning i dialog med vetenskapssamhället vid arbetet med att redovisa egna forskningsresultat i form av tidskriftsartiklar. Den manual som utarbetats av APA (American Psychological Association) används i undervisningen som modell och för att öva skrivandet.

Vid licentiatseminarier får en doktorand på ungefär samma nivå i utbildningen fungera som junioropponent och i samarbete med den externa huvudopponenten planera hur seminariet ska läggas upp och vilka kritiska frågor som ska ställas. Bedömargruppen ser positivt på detta inslag i forskarutbildningen, vilket är av relevans för doktorandens förmåga att muntligt diskutera forskning i dialog med vetenskapssamhället. Muntlig presentation av forskningsresultat är en färdighet som doktoranderna även får öva i samband med olika slags kurser och examinationer, men också vid seminarier och konferenser. Deltagande i internationella konferenser betraktas av lärosätet som en del av forskarutbildningen vid Karlstads universitet, men även deltagande i nationella konferenser uppmuntras. Eftersom flera doktorander är samverkansdoktorander är presentationer och diskussion av forskning med olika samhällsrepresentanter betydelsefulla inslag i forskarutbildningen och något som doktoranderna får möjlighet att göra inom ramen för sina avhandlingsprojekt. Flera moment i forskarutbildningen är också inriktade mot populärvetenskaplig kommunikation.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Doktorandens egen pedagogiska utveckling är viktig för att kunna vara ett stöd i andras utveckling och lärande, vilket föranleder att pedagogisk utveckling lämpligen examineras i någon form under forskarutbildningen. Detta är därmed att betrakta som ett utvecklingsområde. Under forskarutbildningen får doktorander inte desto mindre möjlighet att träna och utveckla sina färdigheter genom egen undervisning i ordinarie kurser för studenter på grundnivå och avancerad nivå. Återkoppling på doktorandens förmåga att stödja andras lärande sker i form av de kursvärderingar som görs av studenterna efter avslutade kurser.

Systematisk uppföljning sker dock främst genom den individuella studieplanen och den årliga genomgången av denna i forskarutbildningskommittén samt av examinator. Individuella studieplaner följer en utförlig mall i vilken såväl planering av doktorandens fortsatta studiegång och redovisning av utförda aktiviteter ingår. Den ska hållas uppdaterad av doktoranden för att fungera som ett stöd under utbildningsprocessen. Rutinen vad avser denna uppföljning beskrivs på ett tillfredsställande sätt i självvärderingen. Emellertid är underlaget något otydligt kring hur olika slags förändringar och problem kan hanteras och vid behov omsättas i åtgärder. Bedömargruppens intryck är likväl att uppföljning och återkoppling med avseende på doktorandernas måluppfyllelse sker på lämpligt vis.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Vid Karlstads universitet är enligt självvärderingen kritiskt och självständigt tänkande ett centralt inslag i forskarutbildningen och doktoranderna ges kontinuerligt möjligheter att träna sig i detta under utbildningens gång. Ett viktigt moment i denna träning utgörs av arbetet med att publicera resultat i kvalitetsgranskade tidskrifter (peer review). Dialog med och feedback från tidskrifter ger såväl återkoppling som träning vad avser doktorandernas intellektuella självständighet. Det är också vanligt att doktoranden beskriver med vilken grad av självständighet som de färdiga artiklarna i avhandlingen har författats, vilket innebär en form av examination av intellektuell självständighet. Också kursexaminationer och ämnesspecifika seminarier ger en inblick i hur doktorandernas intellektuella självständighet utvecklas över tid. Junioropponentskapet i samband med licentiatseminarium är ett bra exempel på moment i forskarutbildningen där doktoranders intellektuella självständighet visas och ges återkoppling på.

Forskningsetiska bedömningar i samband med avhandlingsprojekt diskuteras först inom forskarlaget och vid behov görs en ansökan till Karlstads universitets forskningsetiska nämnd, samt till etikprövningsnämnden i Uppsala. De tidigare nämnda diskussionerna och presentationerna av forskningsresultat för olika samhällsrepresentanter - som framför allt samverkansdoktorander men också övriga doktorander får genomföra vid olika tillfällen - medför också insikter i vetenskapens roll i samhället och i många fall även vad gäller människors ansvar för hur den används. Dessutom finns det en valbar kurs i Forskningsetik (4,5 högskolepoäng), men det är bedömargruppens uppfattning att denna kurs bör bli obligatorisk.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Viss återkoppling med avseende på värderingsförmåga och förhållningssätt sker i samband med ovan nämnda inslag i forskarutbildningen. Systematisk uppföljning sker dock främst genom den individuella studieplanen och den årliga genomgången av denna i forskarutbildningskommittén samt av examinator. Individuella studieplaner följer en utförlig mall i vilken såväl planering av doktorandens fortsatta studiegång och redovisning av utförda aktiviteter ingår. Den ska hållas uppdaterad av doktoranden för att fungera som ett stöd under utbildningsprocessen. Rutinen vad avser denna uppföljning beskrivs på ett tillfredsställande sätt i självvärderingen. Emellertid är underlaget något otydligt kring hur olika slags förändringar och problem kan hanteras och vid behov omsättas i åtgärder. Bedömargruppens intryck är likväl att uppföljning och återkoppling med avseende på doktorandernas måluppfyllelse sker på lämpligt vis.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten kunskap och förståelse ser bedömargruppen styrkor beträffande det befintliga kursutbudet som främjar måluppfyllelsen och den samverkan med andra lärosäten som sker för att tillhandahålla ett än bredare kursutbud.

Kursutbudet framstår överlag som adekvat utifrån forskarutbildningens inriktning och de befintliga kurserna främjar av allt att döma utvecklandet av bred kunskap och förståelse hos doktoranderna. Kurser väljs i samråd med handledare och examinator. Under hela forskarutbildningen sker en naturlig progression genom kurser, handledning och artikelskrivande på så vis att riktningen går från allmänna kurser till alltmer specifika sådana. Måluppfyllelsen vad avser kunskap och förståelse förefaller kunna säkerställas på ett fullgott vis, bland annat genom de rutiner som präglar den årliga uppföljningen av doktorandens individuella studieplan.

I den planering av den egna forskningen som utgör ett viktigt inslag i doktorandens individuella studieplan ingår utöver själva tidsplaneringen även metod- och teorival samt etiska överväganden. Färdigheter i att presentera och diskutera forskningsresultat kan doktoranden tillägna sig bland annat genom forskarutbildningskurser och genom att medverka vid såväl vetenskapliga nationella eller internationella konferenser som i mer populärvetenskapliga sammanhang, där forskningsresultat presenteras i dialog med olika aktörer i samhället. Vid licentiatseminarier får en doktorand på ungefär samma nivå i utbildningen fungera som junioropponent och i samarbete med den externa huvudopponenten planera hur seminariet ska läggas upp och vilka kritiska frågor som ska ställas. Bedömargruppen vill framhålla detta med junioropponentskapet som ett gott exempel på främjande av måluppfyllelse beträffande såväl förmåga att diskutera forskning i dialog med vetenskapssamhället som förmåga till intellektuell självständighet.

I den egna forskningen - bland annat i arbetet med att publicera resultat i kvalitetsgranskade tidskrifter - tränas doktorandens förmåga till intellektuell självständighet. Bland annat doktorandernas medverkan i populärvetenskapliga sammanhang medför dessutom insikter i vetenskapens roll i samhället och i många fall även vad gäller människors ansvar för hur den används. Beträffande måluppfyllelse vad avser förmågan att göra forskningsetiska bedömningar, ser bedömargruppen dock utvecklingsmöjligheter så till vida att den valbara kursen i forskningsetik lämpligen skulle kunna bli obligatorisk. Sammanfattningsvis är bedömargruppens intryck att måluppfyllelsen avseende de tre kunskapsformerna är väl tillgodosedd.