Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Doktoranderna är representerade i de organ där beslut fattas kring frågor som rör forskarutbildningen. Med tanke på att de flesta doktorander studerar på halvfart, är det viktigt att det finns flera fora där doktorander samlas för att ledningen ska kunna fånga upp samtliga doktoranders synpunkter. I ljuset av detta ser bedömargruppen positivt på att det anordnas doktorandträffar och doktorandseminarier flera gånger per termin samt att det även avkrävs doktoranderna att opponera på andras presentationer, eftersom dessa tillfällen innebär att alla doktoranderna samlas. Bedömargruppen ser det även som positivt att det finns en relativt hög andel obligatoriska kurser, då de obligatoriska kurserna bidrar till förhållandevis hög närvaro på institutionen.

Bedömargruppen vill lyfta fram den egeninitierade workshop vilken doktoranderna genomfört som ett gott exempel på hur doktorandernas egna initiativ uppmuntrats och även getts tillfälle att realiseras i praktiken.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

En form av uppföljning och doktorandinflytande utgörs av alumnundersökningar och kursvärderingar. Det framgår även av självvärderingen att handledarna har i uppgift att stämma av med doktoranderna huruvida de anser att handledningen fungerar väl vad gäller form och innehåll. Doktoranderna har som nämnts även en examinator som inte är direkt involverad i forskningen. Bedömargruppen anser att inrättandet av en särskild examinator är positivt och att denna utgör en viktig del av doktorandernas studiesituation. Det ställer dock krav på att examinatorerna är lyhörda och gör rättvisa bedömningar.

Integrering av externa doktorander och samverkansdoktorander i forskarutbildningsmiljön är ett utvecklingsområde och det behöver närmare undersökas vilka eventuella särskilda behov de har av stöd från universitetet. Doktoranderna finns utspridda på flera arbetsplatser och har olika stor tillgång till resurser, så till vida att vissa är externt finansierade med anslag medan andra finansieras av fakultetsanslag utan några egna medel. Den senare gruppen är mer beroende av att söka anslag för kostnader vid konferensresor och för att läsa kurser utanför Karlstads universitet. Detta beskrivs i självvärderingen inte som något stort problem för närvarande, men det finns en risk för orättvisor här som bör bevakas.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande