Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Forskarutbildningen i psykologi vid Linköpings universitet anordnas av institutionen för beteendevetenskap och lärande där forskarutbildning finns i psykologi, pedagogik, sociologi och handikappvetenskap. Vid institutionen finns sju olika forskarutbildningar med totalt 70 forskarstuderande och av dessa är 21 inskrivna i psykologi. Ansvaret för forskarutbildningar ligger på den lokala forskarutbildningsnämnden som ansvarar för alla sju utbildningarna. I den allmänna studieplanen för psykologi är målet med utbildningen att den studerande ska "förvärva förmåga att självständigt och kritiskt planlägga och genomföra en kvalificerad forskningsinsats samt att presentera och sprida sina forskningsresultat och kunskaper nationellt och internationellt, inom och utanför akademin". Dessa ambitioner speglas i upplägget av utbildningen. Psykologiämnet vid Linköpings universitet verkar präglas av både bredd och djup. Bredden föreligger dels i form av grundforskning inom exempelvis utvecklingspsykologi och kognitionsforskning, dels i form av mer tillämpad forskning där klinisk psykologi och terapiforskning verkar ha en framträdande roll sett utifrån antal publikationer och doktorander. Det finns även andra avdelningar vid universitetet som bedriver psykologisk forskning. Vidare påvisas en stor variation och bredd i de metoder som används, inklusive kvantitativa såväl som kvalitativa metoder samt även avancerade neurofysiologiska metoder (hjärnavbildning).

För doktoranden blir en obligatorisk breddkurs en introduktion till ämnets bredd. Det framgår även av självvärderingen att forskarutbildningens bredd tillgodoses via bland annat seminarier och dessutom anordnas workshops för att ge en spridning av erfarenheter och ämnesrelevant bredd i utbildningen. Vid Linköpings universitet finns en övervikt av tillämpade frågeställningar, även om viss grundforskning också bedrivs. Detta syns både i forskarutbildningen och i avhandlingar vid lärosätet. Sammanfattningsvis framstår avgränsningen av forskarutbildningsämnet som väl beskriven och dess koppling till den vetenskapliga grunden som välmotiverad och adekvat. Bedömargruppen finner att forskningen uppehåller sig vid adekvata områden inom psykologiämnet och tillgodoser kraven för både bredd och djup.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

I självvärderingen beskrivs handledarna och deras kompetens. Handledarkompetensen är god i det att gruppen av handledare består av fyra professorer och sex docenter med kompetens för att vara huvudhandledare. Till detta finns ytterligare nio forskarutbildade i personalen som kan gå in som biträdande handledare. Ytterligare resurser finns inom andra ämnen på avdelningen, bland annat handikappvetenskap som har åtta stycken lärare med kompetens inom psykologi. Det bör även nämnas att det i personalen finns handledare med externa handledaruppdrag vid andra lärosäten, både nationellt och internationellt. På motsvarande vis finns det vid andra lärosäten externa biträdande handledare som har uppdrag inom psykologiämnet vid Linköpings universitet. Antalet handledare är väl dimensionerat till antalet doktorander. God spridning i ålder bland handledarna och inom forskarutbildningsmiljön överlag ger ett intryck av hållbarhet gällande rekrytering och tillgång till handledare, vilket är särskilt viktigt då behov av handledarbyte uppstår.

Tio av dem i personalen som har kompetens att handleda doktorander (varav sex män) har varit huvudhandledare under perioden. I självvärderingen noteras att en tämligen hög andel biträdande handledare befinner sig utanför Linköpings universitet (sammanlagt 13 stycken). Detta i sig behöver dock inte vara ett problem, särskilt inte då det totala antalet handledare är så pass stort. Det nämns också i självvärderingen att en utmaning är att hantera pensionsavgångar och att en professor i klinisk psykologi nyligen har pensionerats, medan en professor i utvecklingspsykologi närmar sig pension. Vidare noteras att majoriteten av professorerna vid avdelningen är män (fyra män med professorstitel och två kvinnor med titeln biträdande professor). De flesta handledare har svenska som modersmål men färdigheter i engelska varierar från god till mycket god i handledargruppen, vilket borgar för god kvalitet i handledningen av de huvudsakligen engelskspråkiga avhandlingarna.

Många institutioner inom psykologiämnet runt om i Sverige finns representerade inom handledargruppen, vilket torde innebära ett gott inspel av olika slags särskilda kompetenser. Huvudhandledaren i samtliga fall är dock anställd vid Linköpings universitet. Sammantaget ger detta underlag för en mycket god handledningskapacitet, både avseende bredd och specifik kompetens.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Huvudansvaret för att tillgodose att det finns adekvat kompetens vid avdelningen ligger på avdelningschefen. Denne gör kontinuerligt kompetensanalyser och återkopplar till forskningsledaren, prefekt, institutionsstyrelsen och anställningsnämnden.

Uppföljningen av handledarnas kompetens sker dels via de årliga medarbetarsamtalen samt via kollegiala erfarenhetsutbyte som åstadkoms genom att studierektor för forskarutbildningen vid institutionen kallar till ett årligt möte, där frågor kring handledning och forskarutbildning diskuteras. Frågor som tagits upp är bland annat regelverk och den personliga upplevelsen att handleda. Handledarnas forskningskompetens upprätthålls via att de är aktiva forskare och att de samarbetar med andra. Detta redovisas årligen via den "annual report" där antalet publikationer redovisas. I självvärderingen framhålls även att det kan finnas skillnader i forskningshänseende mellan biträdande handledare med olika anställningsformer och faser i karriären. Ett aktivt arbete pågår för att avdelningens disputerade lärare ska meritera sig till att bli docenter och därmed kunna vara huvudhandledare. Lärare som inte är docenter uppmuntras till att bli biträdande handledare för att därigenom få handledningserfarenhet. Ett aktivt arbete har bedrivits för att öka extern finansiering och därmed möjligheten för lärare till meritering och således till att bli behöriga att handleda doktorander. För att kunna meritera sig till docent krävs också genomgången handledarutbildning.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Forskningen i psykologi uppvisar en mycket hög kvalitet både i form av ett stort antal publiceringar (cirka 100 peer review-granskade artiklar per år) och av att institutionen framgångsrikt har erhållit externa forskningsmedel från Vetenskapsrådet, Forte och EU. Totalt uppgår för närvarande forskningsmedlen till 21,5 miljoner, med 15 miljoner i externa medel och 6,5 miljoner i fakultetsmedel. Vidare uppvisas bredd i forskningen då det finns ett flertal produktiva grupper med olika inriktningar, vilket tillsammans borgar för goda förutsättningar för att bedriva forskarutbildning av hög kvalitet. Viktigt blir dock att en sammanhållen struktur för doktorandgruppen som helhet finns, för att kunna skapa en gemensam forskarutbildningsmiljö för doktoranderna. Bedömargruppen har intrycket att tillhörighet till någon av de befintliga forskargrupperna är betydelsefull för doktoranderna och att en doktorand som bytt handledare möjligen kan bli förhållandevis ensam i forskarutbildningsmiljön.

Det är bedömargruppens uppfattning att en betydelsefull del av forskarutbildningsmiljön utgörs av doktoranderna själva, då det kollegiala utbytet dem emellan kan vara en viktig förutsättning för uppkomsten av hög kvalitet i utbildningen. Hösten 2016 fanns 21 aktiva doktorander i psykologi, varav tio kvinnor och elva män. En majoritet är forskarstuderande inom klinisk psykologi (16 stycken), två i socialpsykologi och tre i kognitionspsykologi. Tio av dem har eller har haft en doktorandanställning och elva är avtalsdoktorander. Utmaningar med att vissa doktorander inte finns kontinuerligt i miljön lyfts fram i självvärderingen. Ett sätt att hantera dessa utmaningar är att doktoranderna i fråga ska ha en arbetsplats vid avdelningen samt full tillgång till elektroniska resurser, vilket de enligt självvärderingen också har.

Samverkan med flera olika nationella och internationella nätverk är väl utvecklad och doktoranderna ges goda möjligheter till samarbete med andra doktorander och forskare. Detta sker genom besök av internationella forskare, publikationer och deltagande vid internationella konferenser. Det framstår dock som något oklart i vilken utsträckning som doktoranderna är delaktiga i sådan samverkan och hur denna i så fall finansieras. I självvärderingen framhålls att en stor del av forskningen har betydelse för - och sker i samverkan med - det omgivande samhället. Detta i och med att betydande delar av forskningen har implikationer för behandling och då sker i samverkan med vårdgivare.

Till detta kommer återkommande inbjudna föreläsare till de seminarier som ges. Detta gäller både inbjudna forskare samt kliniskt verksamma psykologer. Ytterligare beskrivs etablerade kontakter med andra aktörer som till exempel Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting. Väl etablerade kontakter med landstinget på lokal nivå framhålls även i självvärderingen.

Bedömargruppens uppfattning är sammanfattningsvis att forskarutbildningsmiljön är av mycket god kvalitet och att utbildningen följaktligen kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå. Inte minst sker också en med avseende på forskarutbildningen relevant samverkan med det omgivande samhället.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Det finns ett väl utvecklat system för hur forskarutbildningsmiljön följs upp, vilket sker på flera nivåer. Kontinuerliga handledarsamtal med doktoranderna förs, förutom de årliga tillfällen då den individuella studieplanen följs upp och revideras. Vidare har avdelningschefen årliga medarbetarsamtal med alla anställda. En återkommande uppföljning är (vartannat år) doktorandundersökningen vid Linköpings universitet. Det pågår dessutom en kontinuerlig översyn av personalbehov på avdelningsnivå, men det framgår dock inte av underlaget hur denna översyn praktiskt går till. Ansvaret för forskningsmiljön ligger på forskningsledaren, men ansvaret för den psykosociala arbetsmiljön ligger på avdelningschefen. Dock sker detta arbete i nära dialog med forskningsledaren. Överlag är systematiken i kvalitetsarbetet mycket god och borgar för en mycket hög nivå på forskarutbildningen. Bedömargruppens har intrycket att forskningsmiljön följs upp på ett systematiskt sätt och att det vid behov sätts in adekvata åtgärder.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten personal ser bedömargruppen styrkor beträffande både antalet kompetenta handledare vid institutionen, närheten till potentiella handledare inom lärosätet som kan nyttjas samt de nationella och internationella kontakterna.

Forskarutbildningsämnet kan sägas ha en tämligen bred avgränsning, då det vid institutionen bedrivs forskning såväl inom utvecklingspsykologi och kognitionsforskning som inom mer tillämpade områden som till exempel klinisk psykologi och terapiforskning. Det kan också framhållas att både kvalitativ och kvantitativ metodik tillämpas inom institutionens forskning.

Handledarkompetensen är god så till vida att det inom forskarutbildningsämnet finns fyra professorer och sex docenter med kompetens för att vara huvudhandledare. Dessutom finns ytterligare nio forskarutbildade i personalen som kan gå in som biträdande handledare. Tillämpade frågeställningar dominerar inom institutionens forskning, men också grundforskning bedrivs.

Forskarutbildningsmiljön bedöms hålla en hög nivå med många forskningsprojekt av hög kvalitet som bedrivs i nära samverkan med det omgivande samhället. Den följs också systematiskt upp, bland annat genom ett nära samarbete mellan forskningsledaren och avdelningschefen. Bedömargruppen vill särskilt lyfta de möjligheter som den dynamiska forskningsmiljön med både nationella och internationella kontakter innebär för doktoranderna. Det kan möjligen finnas en fara med de etablerade forskargrupperna, så till vida att enskilda doktorander kan komma att bli tämligen ensamma vid exempelvis handledarbyten eller liknande situationer. På ett liknande sätt förefaller det finnas utvecklingsmöjligheter beträffande detta att avtalsdoktorander inte finns kontinuerligt i miljön.