Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Doktoranderna läser minst 60 högskolepoäng kurser inom ramen för sin forskarutbildning. I dem ingår en obligatorisk breddkurs i psykologi: Avancerad psykologi (15 högskolepoäng). Examinationen av denna kurs omfattar exempelvis följande lärandemål: 1) ha utvecklat en fördjupad kunskap vad gäller teori, metod och empiriska fynd inom psykologin, 2) kunna beskriva och problematisera kring begrepp som används inom de olika områdena och 3) kunna förstå och tillämpa forskningsfynd inom psykologins olika områden. Breddkursen ges regelbundet, vilket bedömargruppen ser som positivt då det innebär att doktoranderna kan ha med sig denna initialt i sin utbildning. Kompetensen inom institutionen är också som nämnts god och borgar för kurser av hög kvalitet.

Utöver denna grundkurs ingår tre obligatoriska kurser: Kvalitativ metod (7,5 högskolepoäng), Kvantitativ metod (7,5 högskolepoäng) samt Vetenskapsteori och forskningsetik (7,5 högskolepoäng). Exempel på lärandemål som examineras i dessa kurser är 1) presentera, granska och värdera kvalitativa forskningsresultat, 2) redogöra för ett flertal kvalitativa forskningsmetoder och deras likheter och skillnader, 3) identifiera och formulera kvantitativa frågeställningar och 4) välja och använda adekvata grundläggande statistiska metoder för att analysera data. Dessa kurser ger kunskap och förståelse i vetenskaplig metodik inom psykologi. Under senare år har metodkurserna utvecklats på ett sådant sätt att de ges på två olika nivåer, för att härigenom bättre kunna motsvara sinsemellan olika förkunskaper hos doktoranderna. Kurserna ges tillsammans med de sex andra forskarutbildningar som finns inom institutionen för beteendevetenskap och lärande. Samundervisningen möjliggör att dessa kurser kan ges kontinuerligt, vilket underlättar för doktoranderna att passa in dem i sin individuella studieplan. Valbara fördjupningskurser ges även och dessutom uppmuntras doktoranderna att läsa kurser som ges vid andra lärosäten.

En regelbunden seminarieverksamhet finns, där möjligheter ges för doktoranderna att fördjupa och bredda sina kunskaper. Seminarierna är indelade i tre olika nivåer: arbetsseminarier, högre seminarier och avstämningsseminarier. I synnerhet genom avstämningsseminarierna sker en naturlig progression med avseende på doktorandernas kunskap och förståelse. Doktoranderna deltar även i internationella konferenser. Dessa fungerar som ett säkerställande av att doktorandernas metodkunskap och teoretiska kunskap håller en internationell nivå. Bedömargruppens uppfattning är sammanfattningsvis att forskarutbildningen i psykologi vid Linköpings universitet väl främjar doktorandernas måluppfyllelse med avseende på kunskap och förståelse. De uppgifter om genomströmningen som finns tillgängliga ligger väl inom ramen för den stipulerade tiden (nettotid 3,6 år), vilket förstärker den bilden.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljningen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen beskrivs hur forskarutbildningen följs upp systematiskt via kursvärderingar, systematisk kvalitetsutveckling av seminarieverksamheten och uppföljning av individuella studieplaner. Kursvärderingar sammanställs och återkopplas till kursansvarig. Som ett resultat av denna uppföljning i form av kursvärderingar uppkom beslutet att dela in metodutbildningen i två nivåer. Seminarierna är centrala för kvalitetsutvecklingen i forskarutbildningen och i synnerhet vid avstämningsseminarierna sker en uppföljning av inte minst doktorandens kunskap och förståelse. I självvärderingen identifieras en utmaning i att hitta seminariegrupper för samtliga doktorander samt att antalet tillfällen upprätthålls. Också denna utmaning har identifierats som ett resultat av den fortlöpande uppföljning och kvalitetsutveckling som äger rum vid institutionen.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

De individuella studieplanerna blir viktiga instrument för att säkerställa att studenterna kan planera och följa givna tidsramar. Dessa revideras i samband med den årliga uppföljning av dem som sker i samråd mellan handledare och doktorand. En plan för hela utbildningen preciseras redan vid det första fastställandet av den individuella studieplanen, vilken bland annat innehåller planerade tidpunkter för färdigställande av olika moment under forskarutbildningen. Löpande sker sedan utvärdering och revidering. Planeringen granskas av forskarutbildningens studierektor samt forskarutbildningsnämnden vid institutionen för beteendevetenskap och lärande. I händelse av större avvikelser från den planerade studiegången involveras fakultetsnämnden. Den individuella studieplanen säkerställer att progression nås rörande examensmål och lärandemål genom lärandeaktiviteter samt examination och den är därmed central för forskarutbildningens kvalitet.

Kunskaper om adekvata metoder ges dels genom de obligatoriska och valbara kurserna. Under forskarutbildningens gång granskas också dessa kunskaper i samband med de olika seminarierna (i synnerhet arbets- och avstämningsseminarier) samt i samband med publicering av artiklar. Att studenterna ges möjlighet att muntligt och skriftligt presentera sin forskning bland annat inom ramen för seminarieverksamheten gör att de tränas i dessa färdigheter. Dessutom tränas dessa färdigheter i samband med olika slags konferenser och det finns ett krav om att doktoranden ska presentera sin forskning vid minst en konferens (som inkluderas i den individuella studieplanen). En nyutvecklad kurs i forskningskommunikation (7,5 högskolepoäng) ger ytterligare möjligheter till träning vad avser förmågan att muntligt och skriftligt presentera forskning i dialog med bland annat vetenskapssamhället. Inrättandet av denna kurs ser bedömargruppen som ett gott exempel på främjande av måluppfyllelse vad avser färdighet och förmåga.

Större delen av avhandlingsprojekten är väl förankrade i samhällsrelevanta frågeställningar och cirka 50 procent av doktoranderna är externfinansierade, vilket mestadels innebär att dessa forskningsprojekt har stor samhällsrelevans och ofta omsätts resultaten i praktiken redan under forskarutbildningstiden. Vidare erbjuds alla studenter möjligheten att undervisa och inför undervisningen genomgår de en kurs i högskolepedagogik. Sammantaget ger självvärderingen bedömargruppen intrycket att utbildningen säkerställer att doktoranderna tillförskansar sig en god förmåga att planera och bedriva forskning på en hög internationell nivå, samt kommunicera denna i dialog med det omgivande samhället.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljningen omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen beskrivs hur doktoranderna uppnår examensmålen för forskarutbildningen främst via den individuella studieplanen. Denna utgör ett centralt verktyg för kvalitetsarbetet, främst för uppföljning av den enskilda doktorandens måluppfyllelse men även för utvärdering av själva forskarutbildningsmiljön. Som en del i den fortlöpande kvalitetsutvecklingen genomfördes nyligen en revidering av mallen för de individuella studieplanerna. Det finns en väl utvecklad systematik i hur uppföljningen av måluppfyllelse sker med insyn och granskning på flera olika nivåer. Ett exempel på detta är den workshop som studierektor bjuder in till, där doktoranderna kan få tillfälle att diskutera sin individuella studieplan utan handledare. Bedömargruppen ser denna workshop med studierektor som ett gott exempel på återkoppling på uppföljningen av doktorandens måluppfyllelse.

Till detta genomför Linköpings universitet medarbetarundersökningar, vilka används inom ramen för institutionens kvalitetsarbete. Dessa genomförs vartannat år och som ett exempel på att kvalitetsarbetet ger resultat nämns i självvärderingen att de sämre resultaten 2013 medförde efterföljande åtgärder, vilka ledde till ett bättre utfall i medarbetarundersökningen 2015. Dock föreligger viss oklarhet i underlaget beträffande vilka åtgärder som vidtogs. Bedömargruppen anser sammanfattningsvis att en väl utvecklad systematik finns för uppföljning av forskarutbildningen och doktorandernas progression, samt att lämpliga åtgärder sätts in vid behov.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Det finns ett antal moment i forskarutbildningen som bidrar till att säkerställa intellektuell självständighet hos doktoranden. Dels ges olika kurser med examinationer vid vilka den forskarstuderandes självständighet prövas. Avstämningsseminarierna utgör ytterligare moment där doktoranderna tränas i att självständigt kunna försvara sin forskning. Även deltagandet i konferenser innebär tillfälle till träning med avseende på denna förmåga.

Ofta redovisas doktorandernas forskning i form av sammanläggningsavhandlingar. Policyn är då att den forskarstuderande ska stå som huvudförfattare till minst två av fyra artiklar, det vill säga minst hälften. Kappan till sammanläggningsavhandlingen - eller hela monografin - är alltid författad enskilt av doktoranden. Slutligen utgör disputationen en examination av doktorandens intellektuella självständighet. Självvärderingen lyfter fram en problematik förknippad med att en del doktorander (del)finansieras med hjälp av externa bidrag och därmed arbetar inom ramen för ett fördefinierat forskningsprojekt. I samband med detta beskrivs att det emellertid alltid ställs krav på självständigt formulerade frågeställningar och metodöverväganden med mera, vilket medför att alla doktorander "självständigt formulerar delfrågor inom ramen för projektet eller självständigt blir ansvarig för någon specifik metod som används inom projektet".

Vetenskaplig redlighet och forskningsetik utvecklas bland annat under den obligatoriska kursen Vetenskapsteori och forskningsetik (7,5 högskolepoäng). Dessutom kräver flertalet forskningsprojekt etikgranskning, i vilken doktoranden involveras i samband med skrivandet av ansökan. Peer review-förfarandet i samband med publicering anförs i självvärderingen som ett ytterligare moment för extern kontroll. De nämnda avstämningsseminarierna är för övrigt av relevans också för doktorandens insikter vad gäller vetenskapens roll i samhället och människors ansvar för hur den används, i synnerhet då det är externfinansierade avhandlingsprojekt som behandlas. Bedömargruppen ser positivt på detta att kursen Vetenskapsteori och forskningsetik är obligatorisk, eftersom måluppfyllelse vad gäller bland annat förmågan att göra forskningsetiska bedömningar därmed främjas hos samtliga doktorander. Sammantaget anser bedömargruppen att utbildningen väl säkerställer examensmålen gällande värderingsförmåga och förhållningssätt.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljningen omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Genom kurser och seminarier är uppföljningen god. Dessutom deltar doktoranderna i kursvärderingar, där kvalitetsarbetet får en systematisk utvärdering. Som ett exempel på detta anförs i självvärderingen vissa justeringar som nyligen gjorts för att förtydliga etikmomentet i kursen Vetenskapsteori och forskningsetik.

Avstämningsseminararierna utgör viktiga stationer för granskning av forskarstuderandes arbeten gällande såväl intellektuell självständighet, vetenskaplig redlighet, forskningsetik som forskningens roll i samhället och dess tillämpning. Institutionen strävar efter att som till dessa avstämningsseminarier anlita granskare med docentkompetens från andra lärosäten. Detta gynnar kollegialt kompetens- och erfarenhetsutbyte. Sammantaget är bedömargruppens uppfattning att doktorandernas måluppfyllelse vad avser värderingsförmåga och förhållningssätt säkerställs, att lämpliga åtgärder vid behov sätts in och att återkoppling till relevanta intressenter sker.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga ser bedömargruppen en styrka beträffande den nyutvecklade forskarutbildningskursen i forskningskommunikation, vilken torde starkt bidra till främjandet av doktoranders förmåga att diskutera forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt.

Doktoranderna ges goda förutsättningar att nå bred kunskap i psykologi genom kursverksamheten och genom de olika slags seminarier som anordnas vid institutionen. Detta gäller även adekvat kunskap i lämpliga och aktuella metoder. Det ges särskilda kurser i såväl kvalitativ som kvantitativ forskningsmetodik.

Den individuella studieplanen utgör ett viktigt verktyg för att doktoranderna ska kunna uppvisa förmåga att kunna planera och genomföra sina forskningsprojekt inom de givna tidsramarna. Systematiken i uppföljningen av dessa anser bedömargruppen vara god. Bedömargruppen anser vidare att utbildningen säkerställer doktorandernas förmåga att kommunicera sina resultat såväl inom forskarvärlden som till det omgivande samhället. Det finns även en väl utvecklad systematik i uppföljningen av doktorandernas måluppfyllelse med avseende på olika slags färdigheter och förmågor, med kontrollstationer i form av bland annat avstämningsseminarier med externa granskare.

De flesta avhandlingsprojekten uppehåller sig vid samhällsrelevanta frågeställningar, vilka medför att frågor kring vetenskapens roll i samhället och människors ansvar för hur den används adresseras naturligt under forskarutbildningens gång. Beträffande forskningsetik kan särskilt den obligatoriska kursen Vetenskapsteori och forskningskritik framhållas som betydelsefull för doktorandernas måluppfyllelse vad gäller förmåga att göra forskningsetiska bedömningar.