Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Forskarutbildningen vid lärosätet innefattar kurser om 60 högskolepoäng och avhandlingsarbete om 180 högskolepoäng. När det gäller kursdelen finns obligatoriska kurser i teori och metod, tematiska läskurser samt valfria kurser relaterade till avhandlingsämnet. Undervisningen sker främst individuellt och tenteras både muntligt och skriftligt.

Kurserna är fokuserade på att stärka doktorandens analytiska förmåga och att mer generellt säkerställa lärandemålen om bred kunskap och förståelse inom ämnet liksom för vetenskaplig metodik. Kursernas målsättning är att utbilda doktoranderna till generella forskare, inte enbart stödja deras avhandlingsarbete.

I övrigt lyfts handledarsamtalen och seminariediskussionerna fram som allmänt stärkande för de generella målen om kunskap och förståelse. Även om kursernas litteraturlistor innehåller relevanta titlar för målsättningen om generell vetenskaplig kunskap och förståelse, anser bedömargruppen det vara en svaghet hos lärosätet att doktoranderna inte i större utsträckning deltar i kurser tillsammans med andra forskarstuderande.

Vid intervjuerna framkom att något mer direkt organiserat samarbete med andra ämnen eller andra lärosäten, till exempel med nationella forskarskolan i historiska studier, inte förekommer eller planeras. Om flertalet kurser inom forskarutbildningen organiseras via enskild undervisning där diskussioner och erfarenhetsutbyte med andra forskarstuderande saknas, finns en risk för att examensmålens skrivningar när det gäller generell vetenskaplig kunskap, förståelse och erfarenhet inte fullt ut uppnås.

En forskarutbildning i historia har betydligt fler mål än enbart doktorandens utveckling som egen enskild forskare med en gedigen avhandling som slutprodukt. Det förväntas att utbildningen också ger träning och färdigheter i att granska och kommentera andras forskning, att i framtiden kunna leda forskningsseminarier, utföra opponentuppdrag, delta i betygsnämnder etcetera. Även denna del av utbildningsprocessen kräver systematisk och mångårig träning under forskarutbildningens gång. Bedömargruppens intryck både från självvärderingen och intervjuerna är att doktoranderna i stor utsträckning genomför forskarutbildningen enskilt i samråd med handledarna, medan aktiva och kontinuerliga kontakter och erfarenhetsutbyten med andra forskarstuderande via seminarier och kurser är mer begränsade. Detta är ett viktigt utvecklingsområde för lärosätet att arbeta med.

De uppgifter om genomströmning vad gäller nettostudietid som finns tillgängliga ligger väl i linje med den stipulerade utbildningstiden om fyra års doktorandtjänst.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Den systematiska uppföljningen av utbildningen sker via enskilda muntliga samtal mellan handledare och doktorand samt vid diskussioner på forskningsseminariet. Ämnet redovisar utbildningens resultat och framtidsplaner inför fakulteten årligen. Kvalitetsutveckling och återkoppling sker till doktoranderna via deras representation i forskarkollegiet. Däremot är doktoranderna inte representerade i handledarkollegiet eftersom kollegiet ibland behandlar känslig information om de forskarstuderande.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Av självvärderingen framgår det att kurserna, seminarierna och konferensdeltagande sammantaget säkerställer doktorandernas förmåga att med adekvata metoder bedriva forskning och att både muntligt och skriftligt presentera och diskutera forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället.

Liksom under föregående aspekt kan ett frågetecken resas kring antalet kurser med endast individuell undervisning. Vidare anförs att doktoranderna vid lärosätet mer sällan träder in i befintliga forskningsprojekt där det redan finns kunskap om relevanta teorier, metoder och källmaterialläge. Istället betonas att utformandet av avhandlingsämnen till största delen är ett verk av doktoranderna själva, vilket anses styrka doktorandernas självständiga färdighet och förmåga.

Doktorandernas vetenskapliga självständighet framhålls på flera ställen i självvärderingen som ett viktigt mål. En fråga i sammanhanget är dock om det inte är lärosätets uppgift att ge de nyantagna bästa möjliga förutsättningar till kunskapsutveckling, färdighet och förmåga och under utbildningens gång utvecklad vetenskaplig självständighet, istället för att i hög grad förutsätta att mycket av det mesta av det finns redan vid ingången till utbildningen.

Utbildningen vid lärosätet strävar mot att doktoranderna visar förmåga att såväl i nationella som internationella sammanhang, muntligt och skriftligt presenterar och diskuterar forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Av självvärderingen framgår det att doktoranderna uppmanas till konferensdeltagande och att publicera under forskarutbildningstiden. Lärosätets lärare i historieämnet används flitigt som föredragshållare och även doktoranderna skolas in i den tredje uppgiften. Doktoranderna erbjuds även att undervisa på grundnivå som en del av institutionstjänstgöringen.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår det att systematisk uppföljning av utbildningen genomförs för att säkerställa att utbildningens utformning och kvalitet uppnår målen. Historieämnet redovisar utbildningens resultat och framtidsplaner inför fakulteten årligen. Forskarkollegiet har explicita instruktioner om kvalitetsarbetet. Fakultetens interna utvärderingar diskuteras i forskarkollegiet och vid behov vidtas åtgärder.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Av självvärderingen framgår det att forskningsetiska bedömningar samt reflektioner kring vetenskapens plats i samhället aktualiseras i såväl kursläsandet som vid handledningen. Likaså framgår det att historieämnet i sig med betoningen av det källkritiska tänkandet och träningen i att genomskåda myter och propaganda ständigt arbetar med den vetenskapliga självständigheten och värderingsförmågan.

I självvärderingen anges dock ingenting om i vilka specifika kurser eller utbildningsmoment utbildningsmålen om värderingsförmåga och etiskt förhållningssätt särskilt lyfts fram. Självvärderingen hänvisar till allmänna studieplanen som i sina ordalydelser vilar på texten om examensmålen avseende värderingsförmåga och förhållningssätt. I självvärderingen påpekas vidare att forskningsetiska bedömningar och reflektion kring vetenskapens plats i samhället även aktualiseras via avhandlingsskrivandet och att den intellektuella självständigheten förutsätts växa under utbildningens gång. I självvärderingen betonas också sambandet mellan den intellektuella självständigheten och ensamförfattandet.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljningen omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och att återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår det att systematisk uppföljning av utbildningen genomförs för att säkerställa att utbildningens utformning och kvalitet uppnår målen. Historieämnet redovisar utbildningens resultat och framtidsplaner inför fakulteten årligen. Forskarkollegiet har explicita instruktioner om kvalitetsarbetet. Fakultetens interna utvärderingar diskuteras i forskarkollegiet och vid behov vidtas åtgärder.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Mittuniversitets kurser, seminarier och doktorandernas konferensdeltagande säkerställer forskarstuderandes förmåga att med vetenskapligt relevanta metoder bedriva forskning och att presentera och diskutera forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället. Doktoranderna uppmanas att under utbildningstiden aktivt delta på konferenser och att publicera egna artiklar. Lärosätets lärare i historieämnet används flitigt som föredragshållare och även doktoranderna skolas in i den tredje uppgiften. Doktoranderna erbjuds även att undervisa på grundnivå som en del av institutionstjänstgöringen.

Av självvärderingen framgår att doktorandernas självständighet i både val av avhandlingsprojekt och i genomförandet av forskarutbildningen är av stor vikt, vilket säkerligen stimulerar den intellektuella självständigheten, men reser samtidigt frågor om tillräckligt stöd ges för att doktoranderna ska nå vetenskapligt djup inom det valda forskningsområdet. Det är angeläget att lärosätet förstärker möjligheten för doktoranderna att i dialog med andra doktorander, forskare och vetenskapssamhället diskutera generella forskningsfrågor samt presentera forskning och forskningsresultat. Likaså att utbildningen i högre utsträckning ger doktoranderna mer systematisk och kontinuerlig träning i att granska och kommentera andras forskning, för att på så sätt förstärka deras generella förmåga i vetenskapssamhället för att i framtiden bland annat kunna leda forskningsseminarier, vara opponent, betygsnämndsledamot etcetera. Det synes angeläget att lärosätet lägger större vikt vid ökat samarbete med andra ämnen eller andra lärosäten för att skapa en ökad kritisk massa inom forskarutbildningsämnet historia.