Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Södertörns högskola fick 2010 rätt att utfärda doktorsexamen inom området Historiska studier, som samlar flera humanvetenskapliga ämnen. Forskarutbildning har bedrivits i miljön sedan 1990-talet, men då utfärdades examen formellt av Stockholms universitet. Utbildningen är koncentrerad till vissa profilområden: genushistoria, interkulturella perspektiv, Östersjö- och Östeuropahistoria samt samtidshistoria.

Forskarstudier i historia bedrivs vid tre miljöer på två institutioner. Vid Institutionen för historia och samtidsstudier finns ämnet Historia och centrumbildningen Samtidshistoriska institutet. Vid forskningscentret Centre for Baltic and East European Studies (CBEES) finns forskarskolan Baltic and East European Graduate School (BEEGS). Bägge institutionerna är mångdisciplinära miljöer. Institutionen för historia och samtidsstudier samarbetar även med Nationella forskarskolan i historiska studier, som är baserad i Lund.

Lärosätet ger inga fakultetsanslag till forskarutbildning i historia. I stället finansieras doktoranderna via antingen den nationella forskarskolan, externa forskningsprojekt eller Östersjöstiftelsen. De bägge senare finansieringsformerna innebär i regel att doktorandernas forskningsämnen styrs mot vissa områden. Över tid har de tre doktorandgrupperna varit ungefär lika stora och alla doktorander, oavsett finansieringsform, har möjlighet att delta i Nationella forskarskolans kurser.

Av självvärderingen framgår det att de olika doktorandgrupperna har haft skilda rekryteringsbaser och delvis olika villkor under sin forskarutbildning. Vid intervjun med handledarna tonades dessa skillnader i villkor ned, även om det finns vissa olikheter i kursutbud och i tilldelningen av expensmedel. Däremot sker rekryteringen till BEEGS i stor utsträckning från Östeuropa, vilket ger utbildningen ett tydligt internationellt inslag bland såväl lärare som doktorander.

Lärosätet har ett särskilt uppdrag att vända sig till studenter från studieovana miljöer, ofta med migrationsbakgrund, och strävar efter att utbildningen ser bortom en nationellt svensk avgränsning.

Forskarutbildningsämnets relation till området för forskarutbildning är adekvat.

Ämnet historia ingår i ett mångvetenskapligt område innefattande besläktade humanistiska ämnen som alla omfattar historiska perspektiv, har närliggande arbetssätt samt liknande metodologiska och teoretiska utgångspunkter. Denna inramning ger en väsentligt utvidgad miljö utan att medföra några påtagliga nackdelar.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Av tabellbilagan till självvärderingen framgår att handledarna i historia med ett undantag är antingen professorer eller docenter. Av de 14 aktiva handledarna är 5 pensionerade eller aktiva vid annat lärosäte. Vissa biträdande handledare är hämtade från annan humanvetenskaplig disciplin än historia och valda utifrån sin specialistkompetens. Detta finner bedömargruppen välbetänkt. Utöver de aktiva handledarna ingår ytterligare 22 disputerade forskare i historikermiljön och utgör potentiella handledarresurser.

Det råder en påtaglig könsmässig obalans i handledarkollektivet. I den samlade handledarpoolen finns 24 män och 12 kvinnor. Bland aktiva handledare är 6 av 14 kvinnor, men bara 1 av dem har ansvar som huvudhandledare.

Självvärderingen nämner inget om doktorandernas inflytande vid val av handledare. Vid intervjuerna med doktoranderna framkom att handledare ibland utsetts utan dialog med doktorand. Enligt den allmänna studieplanen har doktorand rätt att byta handledare. Tidigare har detta ibland varit problematiskt, men vid intervjuerna framkom det att rutinerna i dag fungerar nöjaktigt. Bedömargruppen finner det önskvärt att lärosätet formaliserar rutinerna för tillsättning och byte av handledare och att det klargörs att detta ska ske i samråd med doktoranden.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår att samtliga handledare har genomgått grundläggande handledarutbildning och att handledarmöten hålls en eller flera gånger per år i lärosätets eller nationella forskarskolans regi. Ett utvecklingsområde som lärosätet själv identifierat är att involvera de biträdande handledarna mer i verksamheten.

Av självvärderingen framgår att de tillsvidareanställda forskarna vid lärosätet normalt inte har forskningstid i sina ordinarie tjänster, vilket bekräftades vid intervjuerna. Trots det och trots att många av lärarna också har ledningsuppdrag vid sidan av undervisningen framstår publiceringstakten som tillräckligt hög för att bidra till en kvalificerad forskningsmiljö för doktoranderna. Under intervjuerna framkom att forskningstid kommer att ingå i bemanningsplanen från och med vårterminen 2018. Bedömargruppen välkomnar detta.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Av självvärderingen framgår att den mindre forskarutbildningsmiljön i historia vid lärosätet blir väsentligt utvidgad dels genom att ämnet ingår i den mångdisciplinära miljön Historiska studier, dels genom deltagandet i den Nationella forskarskolan i historiska studier. Visst utbyte sker också med historikermiljöer vid Stockholms universitet. Goda förutsättningar ges därigenom för flervetenskapligt utbyte och nätverkande på regional och nationell nivå. Det internationella kontaktnätet framstår som relativt omfattande, framför allt med länder runt Östersjön och i Östeuropa. Det internationella inslaget är tydligt i rekryteringen av doktorander till BEEGS.

På frågan om graden av integration över ämnesgränser och mellan historikermiljöerna gav intervjugrupperna skiljaktiga svar. En grupp talade om ett gott samarbete medan en annan såg klara utvecklingsmöjligheter. Att seminariespråket är svenska inom Historiska studier men engelska inom BEEGS upplevs som hämmande i bägge riktningar. Likaså påpekades att det ämnesövergripande samarbetet kunde förbättras.

Att de skilda språkliga kontexterna kan upplevas besvärande är naturligt, men bedömargruppen menar att denna olägenhet med rätt metod borde kunna vändas till en fördel. Detsamma gäller samarbetet över ämnesgränserna.

Ämnesöverskridande seminarier hålls en gång i månaden medan det historiska forskarseminariet sammanträder en gång i veckan. Vid dessa presenterar både disputerade forskare och doktorander egna textutkast, vilket bägge parter beskrev som positivt under intervjuerna. Vid intervjuerna nämndes att det ämnesöverskridande seminariet är på gång att omvandlas till ett rent doktorandseminarium. Dock upplevde en del att seminarierna inte alltid hade ett relevant innehåll och att frekvensen följaktligen kunde vara för hög. Engagemanget framhölls av samma skäl som varierande. Bedömargruppen menar att seminariefrekvensen och seminariernas form borde tas under övervägande. Det tycks finnas tillräcklig kritisk massa för att ha ett allmänt seminarium och två eller flera specialseminarier som löper parallellt men mer sällan, vilket kan vara ett sätt att både öka precisionen och engagemanget i diskussionerna.

Visst samarbete med det omgivande samhället nämns, såsom historiedagar, humanistdagar och samarbete med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Beskrivningen är i dessa stycken inte särskilt omfattande och här finns rum för utveckling och nytänkande.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår det att kvalitetssäkringsarbetet rörande forskarutbildningsmiljön, där uppföljning ingår, skett såväl vid lärosätet som inom ramen för nationella forskarskolan bland annat genom årliga utvecklingssamtal med doktoranderna då utbildningen, handledningen, forskningsmiljön och psykosociala frågor behandlas. Om något generellt problem framkommer lyfts dessa till styrgruppen för forskarutbildningen och prefekt för vidare åtgärder. Ett påtagligt exempel på kvalitetsförbättring är att även de doktorander som inte finansierats av nationella forskarskolan numera har möjlighet att delta i dess kurser.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Vad gäller aspektområdet miljö, resurser och område ser bedömargruppen styrkor beträffande den mångfacetterade historikermiljön, det ämnesöverskridande samarbetet och den internationella profilen. Ämnet historia ingår i ett mångvetenskapligt område innefattande besläktade humanistiska ämnen som alla omfattar historiska perspektiv, har närliggande arbetssätt samt liknande metodologiska och teoretiska utgångspunkter. Denna inramning ger en väsentligt utvidgad miljö utan att medföra några påtagliga nackdelar. Samtidigt innehåller detta aspektområde potentiella risker och bedömargruppen vill framhålla vikten av fortlöpande reflektion och vaksamhet kring de utmaningar som den speciella miljön också för med sig, såsom att utbildningens delar glider isär eller att det historievetenskapliga perspektivet blir alltför nedtonat. Vidare vill bedömargruppen framhålla vikten av att den undervisande personalen ges möjligheter till kompetensutveckling genom att de bereds utrymme för forskning inom tjänsten.