Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammantaget visar underlagen att utbildningen håller hög kvalitet.

Inom aspektområdet Miljö, resurser och område uppnås bredd och djup genom obligatoriska kurser och seminarier, där doktoranderna övas i analytiskt och reflexivt tänkande. Kompetensen bland handledarna är adekvat, och samtliga handledare är docent- eller professorskompetenta. Saknas kompetens inom ett visst ämnesområde används biträdande handledare från andra lärosäten. Ambitionen är att alla handledare ska ha genomgått handledarutbildning. Forskarutbildningsmiljön befrämjar en utbildning av hög kvalitet. Det finns en livaktig seminariemiljö, där även idéhistoria samt den humanistiska fakultetens forskarskola ingår. De forskarstuderande uppmuntras att delta på nationella och internationella konferenser. Minskningen av antalet doktorander är dock ett hot mot forskarutbildningen.

När det gäller aspektområdet Utformning, genomförande och resultat visar underlagen på hög måluppfyllelse av de olika kunskapsformerna. De kurser som ges främjar att doktoranderna tillägnar sig de kunskaper och färdigheter som krävs för att utbildas till forskare i historia. Genom obligatoriska, processinriktade kurser tränas doktoranderna i att diskutera forskningsetiska problem och frågor om vetenskaplig redlighet. Utbildningens uppläggning och genomförande säkerställer att doktoranderna visar förmåga att planera och bedriva forskning samt presentera forskningsresultat. Utbildningen följs systematiskt upp bland annat genom rutinerna för hur den individuella studieplanen används och revideras.

Det finns god medvetenhet om att förbereda doktoranderna för ett arbetsliv såväl inom som utanför akademin. Doktoranderna erbjuds att följa en kurs om karriärplanering och meritdokumentation, där karriärvägar inom högskolesektorn men även generiska kunskaper av betydelse utanför akademin tas upp. På alumnidagar informeras om forskarutbildningens användbarhet inom arbetslivet. Möjligheten för doktoranderna att få undervisningserfarenhet är dock begränsade, och därför har detta identifierats som ett utvecklingsområde.

Doktoranderna är representerade i de organ som är aktuella för forskarutbildningen och doktorandkollektivet ges möjlighet att yttra sig i strategiskt viktiga frågor. Rutinerna för den individuella studieplanen befrämjar också doktorandernas inflytande. En medarbetarundersökning har dock visat att doktoranderna är en utsatt grupp med upplevd stress och sjukfrånvaro. Att förbättra doktorandernas arbetssituation är därför ett viktigt utvecklingsområde som institutionen visat medvetenhet om.

Jämställdhetsperspektivet är på ett tillfredsställande sätt integrerat i utbildningen. Det finns en ambition att doktoranderna ska möta såväl manliga som kvinnliga lärare, och det finns ett arbete med en aktiv seminariekultur för att göra detta mera jämställt. Systematisk uppföljning görs för att främja jämställdhet och lika villkor. Det finns dock en svaghet i miljön genom en sned könsfördelning i handledarkollektivet. Endast en av åtta huvudhandledare är kvinna. Att i högre grad beakta jämställdhetsaspekten vid tillsättning av handledare är ett utvecklingsområde på institutionen.

Aspektområdet Uppföljning, åtgärder och återkoppling bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Forskarutbildningen följs systematiskt upp genom uppföljning av verksamhetsplanen och den återkommande revideringen av de individuella studieplanerna. Rutinerna för att följa upp de senare är väl utformade liksom rutinerna för att säkerställa avhandlingarnas kvalitet. Det finns också ett universitetsgemensamt kvalitetssäkringssystem. Institutionen har identifierat flera utvecklingsområden, vilket tyder på en god medvetenhet om de svagheter som finns och om hur dessa bör åtgärdas. Bedömargruppen vill särskilt framhålla doktorandernas arbetssituation och jämställdhetsarbetet som viktiga utvecklingsområden. Det är också nödvändigt att säkra finansieringen av nya doktorander inom forskarutbildningsämnet.