Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

När det gäller forskarutbildningens bredd avgränsas denna av de obligatoriska kurserna, den obligatoriska seminarieverksamheten samt doktorandernas konferensdeltagande. Av självvärderingen framkommer det att doktoranderna, genom teori- och metodkurserna möter ett brett spektrum av metoder och teorier. Djupet avgränsas genom att doktoranderna övas i analytiskt och reflexivt tänkande vid diskussion av avhandlingsavsnitt, på seminarier och konferenser. Detta sker också genom kurser.

Kopplingen till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet framstår som god, eftersom doktoranderna ägnar sig åt forskningsområden som handledare och övriga lärare själva är verksamma inom. Doktoranderna antas i huvudsak inom ämnesområden med den inriktning som finns bland de seniora forskarna. Lärosätet framhåller att det finns en begränsning i handledarnas kompetensprofil, men att denna vägs upp av de obligatoriska kurserna och att doktoranderna ges möjlighet att delta i konferenser.

Den allmänna studieplanen är tydlig och välstrukturerad med klara regler kring behörighet och urval av sökande till forskarutbildningen. Av de 60 högskolepoängen finns 25 inom ramen för de obligatoriska kurserna, där både metod och teorikurser ingår.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Sammanlagt finns 15 handledare att tillgå inom ämnet. I de fall specifik kompetens saknas för ett avhandlingsprojekt anlitas handledare externt. Några handledare finns därmed på annan ort, men detta upplevs som positivt av lärosätet.

Av den allmänna studieplanen framgår att varje doktorand ska ha en huvudhandledare och en biträdande handledare. Totalt har handledarna 400 timmar att fördela mellan sig för varje doktorand. För närvarande är samtliga huvudhandledare professorer eller docenter. Handledarna är mycket forskningsaktiva vilket ger goda förutsättningar för forskarutbildningens kvalitet. Antalet handledare utgör tillsammans med övrig forskande och undervisande personal en god vetenskaplig grund för utbildningen. Denna personalstyrka bedöms även kunna försörja utbildningen med handledarresurser på sikt.

Handledarna erbjuds också olika typer av kompetensutveckling, förutom den som sker normalt genom eget vetenskapligt arbete. Humanistiska fakultetens forskarskola är vidare en viktig resurs när det gäller handledning och kompetensutveckling. Positivt är också att anställda såväl som doktorander uppmanas att vara fysiskt närvarande i institutionsmiljön och att universitetslektorerna har minst 20 procents kompetensutvecklingstid.

Det finns dock en övervikt av män bland handledarna, då endast en av åtta huvudhandledare är kvinna.

Samtliga handledare ska genomgå handledarutbildning. Handledare som inte gjort detta måste genomgå en sådan inom ett år efter det att de blivit handledare. Undantag görs för erfarna handledare, vilka är sådana som handlett fyra doktorander till disputation och varit huvudhandledare för minst en av dem. Även denna kategori rekommenderas dock att genomgå handledarutbildningen. Lärosätet har själv identifierat som ett utvecklingsområde att ytterligare förstärkning av handledarnas utbildning borde kunna följas upp bättre genom användandet av nya rutiner. Det finns också möjligheter till fortbildning efter genomgången handledarutbildning. Sådan sker genom att lunchseminarier arrangeras inom ett fakultetsövergripande nätverk.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen framhålls att institutionen kännetecknas av en levande miljö som främjar kompetensutveckling och vetenskapliga diskussioner. Det upprättas också en kompetensförsörjningsplan som gäller under två år och som omfattar forskning och forskarutbildning. Kompetensutvecklingen för varje lärare diskuteras i samband med utvecklingssamtalen. Av självvärderingen framgår att ett resultat av uppföljningen kan vara byte av handledare och att det finns tydliga rutiner för detta. Intervjuerna bekräftade att handledarbyten genomförts på ett smidigt sätt.

Forskarskolan vid den humanistiska fakulteten arrangerar handledarträffar som erbjuds alla handledare inom historia. Institutionen har regelbundet pedagogiska seminarier där erfarenheter och strategier kan diskuteras. Dessutom utvärderas handledningen årligen i samband med uppföljningen av den individuella studieplanen.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Av underlagen att döma uppfylls bedömningsgrundens krav avseende såväl kvalitet som omfattning. På sikt kan dock miljön i historia komma att påverkas av ett minskat antal aktiva doktorander. Doktorandgruppen är i dag tillräckligt stor men på väg att minska, vilket är ett generellt problem vid institutionen. I självvärderingen anges att antalet aktiva doktorander inte kommer att vara fler än tre i början av 2018 och endast en mot slutet av året. Detta ses av lärosätet som ett problem som kan komma att påverka kvaliteten negativt. För att motverka problemet har historia och idéhistoria slagits samman med ett gemensamt seminarium. Seniora forskare uppmanas också att medverka i högre utsträckning för att seminariet ska kunna fungera som en miljö med ett större antal forskare närvarande. I såväl självvärderingen som vid intervjuerna framhålls att den humanistiska fakultetens forskarskola är en värdefull tillgång i detta avseende då den möjliggör vissa skalfördelar. Ett annat sätt att utvidga doktorandernas forskningsmiljö är att låta doktoranderna läsa kurser vid andra universitet. Det finns, menar bedömargruppen, en krismedvetenhet vid lärosätet och en ambition att anta de utmaningar som väntar med den minskande doktorandgruppen.

Av självvärderingen framgår att historieämnet har en hög aktivitet av forskning, vilket bland annat uttrycks genom att flertalet forskare erhållit forskningsmedel genom externt granskning.

Den totala personalstyrkan i historia är ganska omfattande. Därtill kommer institutionens samlade miljö där filosofi, religionsvetenskap, idéhistoria, arkeologi och historia med utbildningsvetenskaplig inriktning ingår. På institutionen finns ett högre seminarium som hålls varje vecka där såväl doktorander som seniora forskare ventilerar texter. Utbildningsmiljön för doktoranderna inom forskarutbildningsämnet omfattar därmed inte endast det egna ämnet, utan i viss mån även institutionens övriga forskarutbildningsämnen, samt humanistiska fakultetens forskarskola. Inom den humanistiska fakultetens forskarskola arrangeras seminarier och obligatoriska kurser erbjuds. I den humanistiska fakultetens forskarskola stimuleras doktoranderna till kritisk diskussion och även till internationalisering. Därtill finns det en nationell genusforskarskola, som Umeå universitet är värd för, som en av doktoranderna tillhör. Det finns också nätverk med fokus på särskilda forskningsfält. Doktoranderna uppmuntras till att åka på internationella och nationella konferenser. Miljön som helhet och dess stora utbud av seminarier är i själva verket så omfattande att man beslutat att hjälpa doktoranderna ytterligare i planeringen och valet av seminarier och kurser genom en mer genomgripande diskussion mellan alla handledare och studierektorn för forskarutbildningen. Tidigare har seminariedeltagande och kurser diskuterats med handledaren och skrivits in i den individuella studieplanen. En nyhet är att detta ska göras i dialog med en referensgrupp där doktoranden, samtliga handledare och studierektorn sitter med, något bedömargruppen ser positivt på. En bakgrund är att seminarieutbudet upplevts som alltför stort och att doktoranden behöver hjälp att sålla.

Samverkan med det övriga samhället förefaller relevant, såväl nationellt som internationellt. När det gäller samverkan med det omgivande samhället finns det inte några särskilda strategier i historieämnet, men däremot inom ramen för den humanistiska fakultetens forskarskola. Där tas frågor om forskningens samhällsrelevans och dess samhälleliga betydelse upp. Inom forskarskolans miljö är samverkan bred och inbegriper medverkan i olika medier, publicering för allmänheten, populära föreläsningar samt i några fall samverkan direkt med folkrörelser eller näringsliv. Doktorander samverkar också, liksom de seniora forskarna, med det omgivande samhället genom bland annat föreläsningar och mediedeltagande.

Vid antagningen av doktorander är ambitionen att anta dem som bäst kan tillgodogöra sig utbildningen inom givna tidsramar. Institutionens råd för forskning och forskarutbildning tillsätter sakkunniga, som utgörs av tre till fyra personer vid institutionen. De sakkunnigas rangordning av de sökande till doktorandplatserna granskas av rådet för forskning och forskarutbildning och därefter beslutar prefekten om antagning efter att studierektor föredragit ärendet. Det finns dock inte någon form av handledarkollegium, vilket bedömargruppen ser som viktigt att utveckla framöver.

För historisk forskning är tillgången till arkiv - digitalt eller analogt - av avgörande betydelse. Merparten av arkivinstitutionernas bestånd är inte digitalt tillgängligt, vilket innebär att doktorander och seniora forskare ibland måste resa ganska långt för sina arkivstudier. Det framgår av självvärderingen att institutionen har vidtagit åtgärder för att frigöra medel för dylika arkivresor.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Kvalitetsarbetet sker på flera nivåer och nyligen har man etablerat ett system som är gemensamt för hela universitetet men som dock ännu inte prövats. Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp i arbetet med de individuella studieplanerna som används som ett instrument för kvalitetssäkring. Som framgår ovan ser bedömargruppen positivt på nyordningen med en referensgrupp kring varje doktorand. Den minskade doktorandantagningen och den utmaning som detta innebär, ser bedömargruppen det som ett viktigt område för vidare uppföljning och åtgärder. Lärosätet uttrycker även en medvetenhet kring detta.

Under utbildningens gång sker en kontinuerlig uppföljning av doktorandernas forskarutbildningsmiljö genom de olika kontrollstationer som finns inom utbildningen, så som mittseminarium och ett avslutande seminarium med extern opponent. Sammantaget ger detta en bild av ett välfungerande kvalitetsarbete med olika kontrollstationer för doktorandens progression vilket säkerställer kvaliteten på utbildningen liksom den systematiska uppföljningen av forskarutbildningsmiljön.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Sammantaget är bedömningen att miljön, resurserna och området är tillfredsställande och att uppföljning och utvärdering sker på ett tillfredsställande sätt. Forskningsmiljön har en viss tyngdpunkt på socialhistoria och på tidigmodern och modern tid. Kopplingen till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet framstår som god, då doktoranderna ägnar sig åt forskningsområden som handledare och övriga lärare själva är verksamma inom. Miljön förefaller livaktig och det finns en hög ambition att erbjuda en god utbildning. Forskningen är av en sådan kvalitet och omfattning att utbildningen kan bedrivas på hög vetenskaplig nivå. Doktoranderna ingår i en miljö med regelbundna seminarier samt i den humanistiska fakultetens forskarskola som arrangerar kurser och workshops. Det finns också goda ambitioner till internationalisering. De forskarstuderande uppmuntras att delta på vetenskapliga konferenser såväl inom landet som utomlands. Handledarna har en god kompetens och det finns goda ambitioner att arbeta med kompetensutveckling. Den drastiska minskningen av antalet doktorander är dock ett hot mot forskarutbildningen i historia vid lärosätet, och det krävs att strategier utvecklas för att möta detta.