Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Veterinärmedicinsk vetenskap tillkom som ett nytt forskarutbildningsämne vid lärosätet för två år sedan, 2015, som ett resultat av en översyn av alla forskarutbildningsämnen. Syftet var att minska antalet forskarutbildningsämnen för att på så vis förbättra sammanhållningen inom respektive ämne och att underlätta anordnandet och utvecklingen av gemensamma kurser. Det nya ämnet är brett definierat och därför inte uppdelat i ämnesinriktningar, inriktningen på den utbildning som den enskilde doktoranden genomgått framgår av doktorandens avhandling.

Av den allmänna studieplanen framgår det att målet med utbildningen är att doktoranden ska bli förtrogen med vetenskapens allmänna redskap samt de forskningsmetoder som är typiska för ämnesområdet. Det framgår vidare att veterinärmedicinsk vetenskap omfattar läran om djurs sjukdomar, vilket inkluderar förebyggande vård, diagnostik och behandling av sjukdomar, skador och rubbningar/störningar samt även veterinär folkhälsa.

Det framgår av självvärderingen att det till relativt stor del är extern finansiering som styr vilket ämne som ligger till grund för doktorandens avhandlingsinriktning. Vid intervjuerna framkom att detta är både positivt och negativt. Det positiva är den kontakt som uppnås med omvärlden, vilket förbättrar doktorandernas förberedelse för arbetslivet, det negativa kan vara att doktoranderna inte tillbringar lika mycket tid på lärosätet, vilket kan begränsa deras deltagande i den akademiska miljön och i diskussionerna på lärosätet. Det är likaså en nackdel om den externa finansieringen blir för dominerande, vilket skulle kunna leda till att vissa ämnesområden inom forskarutbildningsämnet inte blir tillgodosedda. Därmed skulle den fria forskningen riskera att begränsas av den externa finansieringen.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Inom fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap finns totalt 164 docentkompetenta personer på åtta institutioner, 108 disputerade anställda, varav 34 aktiva handledare inom ramen för utvärderingens forskarutbildningsämne, fördelade på tre institutioner: institutionen för kliniska vetenskaper, institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap samt institutionen för husdjurens miljö och hälsa. Handledningen sker av en handledargrupp där den sammantagna kompetensen bedöms vara hög. Handledargruppen består av en huvudhandledare som är professor eller docent och anställd vid lärosätet samt en eller flera biträdande handledare. Bred kompetens eftersträvas och både kvinnor och män finns representerade. Det förekommer även att biträdande handledare är verksamma vid utländska universitet. Fakulteten har ett stort antal docentkompetenta personer med krav att ha genomgått minst tio veckors heltidsstudier i högskolepedagogik och forskarhandledning vilket bedöms ge goda förutsättningar för handledarskap av hög kvalitet.

Det anges i självvärderingen att fakultetsnämnden ska agera om till exempel en doktorand uppvisar kraftigt bristande kunskaper eller färdigheter alternativt om handledningen är upprepat och gravt eftersatt. Bedömargruppen såg det som problematiskt om mindre brister respektive mindre eftersatt handledning inte skulle utgöra tillräckligt incitament för nämnden att agera, men under intervjuerna framkom det att mindre problem fångas upp lokalt på institutionsnivå. Doktoranderna informeras om att de har rätt att byta huvudhandledare eller biträdande handledare om så önskas, och det bekräftades av intervjuerna att detta är allmänt känt. I praktiken är det prefekten som har huvudansvaret att utse en ny handledare. Enligt självvärderingen har fakulteten lyckats tillgodose doktoranders önskemål om handledarbyte. Bedömargruppen bedömer det som tillfredsställande att alla känner till systemet och att även om det inte finns några specifika rutiner för handledarbyte, finns det generella riktlinjer inom lärosätet om hur doktoranderna ska gå tillväga om handledningen inte skulle fungera.

Fakultetens delegationsordning beskrivs på ett förtjänstfullt sätt och förefaller vara väl genomtänkt.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling inom det egna ämnesområdet veterinärmedicin följs upp systematiskt i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen, men den pedagogiska kompetensen följs inte upp systematiskt. Resultaten av uppföljning leder, vid behov, till åtgärder för kvalitetsutveckling. Återkoppling sker till relevanta intressenter för den veterinärmedicinska kompetensen, men inte för den pedagogiska kompetensen.

Handledarnas pedagogiska kompetens säkerställs främst vid anställningen, men därefter är det upp till handledaren själv att vidmakthålla och utveckla sin handledarkompetens via kurser, konferenser och seminarier på eller utanför lärosätet. Lärosätet har ett stort antal pedagogiska kurser och en seminarieverksamhet för handledare vilket är lovande. Men det framgår inte i självvärderingen hur stort intresset är bland handledare att delta i dessa, det framgår inte heller hur lärarna utvecklar sina pedagogiska kompetenser. Bedömargruppen ser positivt på att lärosätet inför ett kvalitetssäkringssystem under 2017 för att med kvalitetsstandarder och därtill kopplade indikatorer systematiskt följa upp hela utbildningen. Som exempel nämndes i intervjuerna att en pilot är på gång för att fokusera på området undervisning och handledning, inklusive handledarnas uppföljande kompetensutveckling och handledargruppens sammansättning. Det är dock för tidigt att bedöma innehållet och vad som faller ut av arbetet med dessa kvalitetsstandarder och indikatorer.

När det gäller den veterinärmedicinska kompetensutvecklingen utläser bedömargruppen av publikationslistorna att handledarna är aktiva med att publicera sig i internationella tidskrifter. Detta visar att det finns en löpande kompetensutveckling inom ämnesområdet bland handledare och lärare, vilket också bekräftades av intervjuerna.

Vartannat eller vart tredje år får alla doktorander svara på en enkät, Doktorandspegeln, där synen på utbildningens och handledningens kvalitet samt den studiesociala miljön på ett systematiskt sätt undersöks och ger underlag till kvalitetsutveckling. Eftersom utbildningen i forskarutbildningsämnet veterinärmedicinsk vetenskap är ny har inte någon enkät ännu genomförts.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Det framgår klart av de individuella studieplanerna att det finns ett stort nationellt och internationellt nätverk som doktoranderna blir introducerade till i samband med antagning till forskarutbildningen. Nätverket är användbart på en lång rad områden, till exempel datainsamling, innovationsutveckling och förmedling av forskningsresultat. Det sista bekräftas också av publikationslistorna, där det syns att det sampubliceras med forskare från många länder.

Det finns en utpräglad praxis och det ses som självklart att doktoranderna deltar i nationella och internationella konferenser och kongresser. I samband med intervjuerna framgick också att det finns goda möjligheter för doktorander att få stipendier för att resa på kongresser eller längre utlandsvistelser, speciellt om doktoranden håller en egen presentation. För att underlätta möjlighet till deltagande i konferenser är resestipendier samlade i en fond, vilken hanteras av en stipendiekoordinator.

Fakultetens många gånger tillämpade forskning gör det intressant för det omgivande samhället och samverkan sker till exempel genom att doktoranderna uppmuntras att skriva populärvetenskapliga artiklar samt att lägga in dessa i sina CV:n, för att på så sätt även dokumentera sina populärvetenskapliga meriter.

Fakulteten bedriver utbildning för doktorander placerade i Uppsala, Skara, Alnarp och Umeå. I den nuvarande doktorandgruppen som består av nio doktorander har alla utom två sin arbetsplats i Uppsala. I och med att det är ett nytt forskarutbildningsämne är doktorandgruppen relativt liten, men de interagerar i en större miljö med de doktorander som genomgår utbildning i andra forskarutbildningsämnen på fakulteten. Även handledargruppen är till viss del spridd mellan utbildningsorterna, men det framgick av intervjuerna att det pågår ett löpande arbete med utveckling av webbaserad undervisning och att det finns möjlighet för elektronisk kommunikation med alla avdelningar på lärosätets utbildningsorter.

Eftersom forskarutbildningen är så ny finns det ännu inte något resultat utifrån vilket det kan bedömas huruvida forskarutbildningsmiljön följs upp systematiskt för att säkerställa hög kvalitet. Förutsättningarna för en sådan uppföljning och för att resultatet av uppföljning omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkopplas till relevanta intressenter bedöms dock som goda. Ett exempel på att uppföljning av forskarutbildningsmiljön sker systematiskt på olika nivåer är de individuella studieplanerna. Det är ett viktigt dokument som enligt intervjuerna bedöms fungera både för doktorand och handledare, även om dokumentet används på olika sätt och kvaliteten varierar mellan studieplanerna. Bedömargruppen förordar att institutioner och fakulteten säkerställer kvaliteten och likformigheten i de individuella studieplanerna. Aktivitetsplanen som är en bilaga till den individuella studieplanen, med syfte att löpande kunna notera vilka aktiviteter som är utförda, fungerar inte eller används inte då den är för detaljerad och sträcker sig för långt fram i tiden. Sedan årsskiftet 2017 pågår det ett förbättringsarbete med en ny mall för de individuella studieplanerna, vilket framkom under intervjuerna. För att kunna bedöma relevansen av den individuella studieplanen vore det klargörande om doktorandens grundexamen (veterinär, biolog etc.) framgick av den.

Utöver den individuella studieplanen undersöks också utbildningens och handledningens kvalitet samt den studiesociala miljön i den regelbundet återkommande enkäten Doktorandspegeln, vilket ger förutsättningar för systematisk uppföljning av forskarutbildningsmiljön.

Bedömargruppen anser att det hade varit relevant att lärosätet redovisat internrevisionens resultat av den granskning som genomförts i juni 2016 samt vilka åtgärder och uppföljningar som gjorts, och inte endast redovisat hur resultatet kommunicerats. Då det emellertid är ett nytt forskarutbildningsämne och lärosätet är på gång att införa ett nytt kvalitetssäkringssystem får det ändå anses föreligga förutsättningar för att uppföljningen av forskarutbildningsmiljön framöver kommer att vara tillfredsställande.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Djup och bredd inom det veterinärmedicinska forskarutbildningsämnet uppnås genom doktorandens avhandling och de kurser som doktoranden genomgår inom utbildningen. Det finns ett stort antal docentkompetenta personer med högskolepedagogisk utbildning och doktoranderna handleds av en handledargrupp där bredd eftersträvas, till exempel erfarenhet från universitet utomlands. Det noteras dock att uppföljningen av den pedagogiska kompetensen hos handledarna är ett utvecklingsområde.

Forskarutbildningsmiljön bedöms vara av hög kvalitet med goda förutsättningar för forskarnätverk nationellt, internationellt och kontakter gentemot det övriga samhället. Vad gäller aspekten forskarutbildningsmiljö och bedömningsgrunden som relaterar till systematisk uppföljning ser bedömargruppen utvecklingsmöjligheter beträffande det systematiska användandet av de individuella studieplanerna för att säkerställa utbildningens och forskarutbildningsmiljöns kvalitet.

Bedömargruppen vill särskilt lyfta det goda exemplet att lärosätet har en stipendiekoordinator och att resestipendierna är samlade i en fond för att underlätta för doktorander att kunna delta i nationella och internationella konferenser vilket i hög grad tillgodoser doktoranders medverkan och presentationer.