Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammantaget visar underlagen att utbildningen håller hög kvalitet.

Det finns en direkt koppling mellan den tvärvetenskapliga forskningen i barn- och ungdomsvetenskap och olika grupper av intressenter. Forskarutbildningens relation till beprövad erfarenhet inom olika samhällsinstitutioner framgår därmed tydligt.

Handledarnas vetenskapliga och pedagogiska kompetensutveckling verkar ske genomtänkt och strategiskt. Deras ämnesöverskridande kompetens är en styrka med tanke på forskarutbildningsämnets tvärvetenskapliga karaktär. Frågor av vikt för forskarhandledningen diskuteras regelbundet i handledarkollegiet. Handledningen, som dokumenteras och följs upp i de individuella studieplanerna, tycks i stort fungera väl. Även regelbundna kursvärderingar med återkoppling till handledarkollegiet bidrar till att säkerställa forskarutbildningens kvalitet.

Bedömargruppen vill särskilt lyfta doktorandhandboken som ett gott exempel på hur man kommunicerar rutiner och regelverk samt återkopplar miljöns utvecklingsarbete till doktorandgruppen. Överlag ger bedömningsunderlaget ett intryck av att lärosätet har goda uppföljningsrutiner som ämnar bidra till kvalitetsutvecklande åtgärder.

Forskarutbildningen tillhandahåller ett rikt och väl anpassat urval av forskarutbildningskurser som är relevanta för det tvärvetenskapligt formulerade ämnet. Kursernas varierade arbets- och examinationsformer gör det möjligt för doktoranderna att visa såväl bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet som förmåga att hantera adekvata forskningsmetoder. Måluppfyllelsen av kunskapsformen färdighet och förmåga säkerställs genom avhandlingsarbetets progression, genom kontinuerlig återkoppling från handledare och lärare samt genom deltagande i vetenskapliga nätverk.

Det finns en genomtänkt kvalitets- och progressionsdrivande struktur i form av kontrollpunkter och upparbetade rutiner för handledning av doktorandernas arbete. Doktorandernas förmåga att planera sitt arbete tränas under hela utbildningen. Bedömargruppen ser doktorandkartan som ett gott exempel på hur man från lärosätets håll kan underlätta målmedveten planering av avhandlingsarbeten och bidra till att säkra doktorandernas progression. Vetenskaplig självständighet uppnås genom författande av artiklar och tillhörande diskussion med handledare och under seminarier. Det framgår dock inte på vilket sätt doktorandernas självständighet i författandet säkerställs och dokumenteras, vilket bedömargruppen ser som ett utvecklingsområde.

Många av doktoranderna samverkar med det omgivande samhället inom ramen för sina avhandlingsstudier. Doktoranderna erbjuds också goda möjligheter att utvecklas som akademiker och pedagoger genom institutionstjänstgöringen, som kan omfatta såväl undervisning som administrativt arbete. Det finns en tydlig återkoppling från arbetslivet till forskarutbildningen. Det övergripande intrycket är att forskarutbildningen leder till anställningsbarhet, inte bara i generell mening utan också att man efter genomgången utbildning får ett arbete som på olika sätt anknyter till forskarutbildningsämnet. Ett möjligt utvecklingsområde är den delvis begränsade alumnverksamheten.

Forskarutbildningens utformning och genomförande präglas av doktorandinflytande, vilket lärosätet värdesätter. Nyantagna doktorander tilldelas en mentor, vilket ger en tidig inblick i verksamheten. En annan viktig informationskälla är doktorandhandboken. Bedömargruppen ser positivt på båda dessa initiativ. Bedömningsunderlaget redovisar regler och rutiner för handledarbyte. Ett utvecklingsområde är att se över hur sådana rutiner kommuniceras till doktoranderna.

Genusfrågor är närvarande i institutionens forskning, och lärosätet uppger att en medvetenhet om jämställdhet präglar såväl miljöns seminarier som dess vardag. Jämställdhet är också ett återkommande tema i forskarutbildningens innehåll, och enligt självvärderingen sker analyser av kön som kategoriserande mekanism i maktrelationer under alla institutionens kurser.

Vad gäller doktorandgruppens sammansättning påpekar man att majoriteten av doktoranderna är kvinnor, och att detta främst beror på att kvinnor är överrepresenterade inom grundutbildningen. Lärosätet konstaterar att man inte ännu har vidtagit några åtgärder för att attrahera fler manliga sökande, men att man diskuterar hur ett sådant arbete skulle kunna se ut.

Forskarutbildningen inom barn- och ungdomsvetenskap har en nära relation till arbetslivet, och genomgången utbildning leder ofta till anställning inom relevant område. Det finns en medvetenhet om såväl jämställdhetsfrågor som doktorandinflytande, och lärosätet ger många exempel på hur doktorandernas medverkan i olika organ har resulterat i kvalitetsstärkande åtgärder. Den sammanvägda bedömningen är att uppföljnings- och återkopplingsarbetet drivs på ett tillfredsställande sätt.