Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Bred kunskap och förståelse säkerställs genom forskarutbildningskurser på eller utanför institutionen. Kursdelen av utbildningen omfattar 75 högskolepoäng varav 30 är obligatoriska. De obligatoriska kurserna består av 15 högskolepoäng i teorier inom det barn- och ungdomsvetenskapliga forskningsfältet och 15 högskolepoäng i vetenskaplig metod. Bland institutionens kursutbud kan särskilt nämnas kurserna introduktion till barn- och ungdomsvetenskap (7,5 högskolepoäng) och teorier inom barn- och ungdomsvetenskap (7,5 högskolepoäng). Dessa kurser introducerar doktoranderna till såväl olika teorier som pågående debatter inom forskningen om barn och ungdomar. Kurserna spelar en viktig roll i doktorandernas kunskapsutveckling och förståelse av barn- och ungdomsvetenskap som ett tvärvetenskapligt forskningsfält, bland annat genom att de visar hur olika vetenskapsteoretiska perspektiv positioneras mot varandra. Utöver de återkommande kurserna kan doktoranderna också gå skräddarsydda individuella läskurser. Av självvärderingen att döma verkar institutionens kurser omfatta olika typer av lärandeaktiviteter och examinationsformer. Till exempel har flera av kurserna en dubbel examinationsstruktur, där en inlämningsuppgift examinerar litteraturen och den andra examinationsuppgiften innebär att studenten får visa sin förståelse av hur man kan bedriva analys i enlighet med de valda perspektiven eller metoderna.

Doktorandernas kunskap och förståelse samt kunskapsprogression inom forskarutbildningsämnet granskas löpande genom kontinuerlig handledning. Det är inom handledningen man bestämmer vilka kurser som är lämpliga utifrån de enskilda doktorandernas avhandlingsämnen och kunskapsutveckling. Detta dokumenteras i den individuella studieplanen, som uppdateras årligen.

I självvärderingen noteras att de flesta av lärosätets handledare arbetar enligt två modeller av handledning: individuell handledning och grupphandledning. Bedömargruppen kan se flera möjliga positiva effekter av grupphandledning, såsom att samtal i grupp främjar diskussion om och analys av textunderlag. Samtidigt kan det finnas möjliga risker med grupphandledning. Ett exempel är att maktmekanismer kan leda till att den enskilda doktoranden inte tar, eller inte får, utrymme att komma till tals under diskussionerna. Därför är det viktigt att handledaren arbetar aktivt för att skapa ett positivt samtalsklimat där samtliga inblandade får utrymme att komma till tals och belysa aspekter av exempelvis texter i relation till det egna avhandlingsarbetet.

Utöver kursläsning och handledning får doktoranderna också tillfälle att utveckla bred kunskap och förståelse genom seminarierna. Under seminarierna får de forskarstuderande diskutera forskningsfältets innebörd och utveckling, inte minst med bäring på analys och forskningsmetod, tillsammans med andra forskare, som ibland har bjudits in från andra länder för att tillföra miljön särskilda expertkunskaper. Exempelvis nämner självvärderingen särskilt diskursanalytiska metoder. Självvärderingen lyfter även fram vikten av refereegranskning i de fall doktoranderna skriver vetenskapliga artiklar till en sammanläggningsavhandling, eftersom en sådan granskning innebär en direkt kunskapskontroll och återkoppling som utförs av internationellt erkända forskare inom sitt fält.

Trots att vikten av en levande seminarieverksamhet poängteras i självvärderingen framgår det inte huruvida seminarierna (med undantag för progressionsseminarierna) är obligatoriska eller inte, vilket bedömargruppen ser som en svaghet. Enligt självvärderingen är seminarierna "schemalagda", och den allmänna studieplanen nämner att de forskarstuderande "uppmuntras" att aktivt delta under institutionens allmänna seminarier.

Utifrån uppgifterna i den allmänna studieplanen, i de individuella studieplanerna samt den i självvärderingen tydligt redovisade utformningen av forskarutbildningen anser bedömargruppen att doktoranderna efter genomförd forskarutbildning har goda möjligheter att visa bred kunskap och förståelse inom barn- och ungdomsvetenskap, samt möjligheter att behärska relevanta vetenskapliga metoder.

Institutionen visar en framgångsrik disputationsfrekvens med nio avlagda doktorsexamina och en avlagd licentiatexamen under perioden 2013-2016. Genomströmningen av doktorander följs noga, och i detta avseende har institutionen varit påfallande framgångsrik under de tio första åren. I självvärderingen knyts både forskarutbildningens genomströmning och avhandlingarnas kvalitet till det interna kvalitetsarbetet.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen beskrivs att man genomför en kvalitetskontroll av såväl form som innehåll när man fastställer kursplanerna för individuella läskurser. I anknytning till detta resonemang beskriver man också att handledarkollegiet tidigare har övervägt att avskaffa möjligheten att läsa individuella läskurser, men att man valt att behålla kursformen efter att doktorander uttryckligen har önskat behålla läskurserna. Detta vittnar om att doktoranderna har möjlighet till medbestämmande i utformningen av forskarutbildningen.

Under den individuella handledningen diskuteras och utvärderas doktorandernas utveckling och måluppfyllelse vad gäller bred kunskap och färdighet inom ämnet. Den individuella studieplanen och doktorandkartan, som beskrivs under avsnittet färdighet och förmåga, fungerar som underlag för diskussion och uppföljning. Enligt självvärderingen används den individuella studieplanen som underlag för att säkerställa att målen nås. Dock är den individuella studieplanen inte utformad så att man gör noteringar om progressionen inom olika kunskapsformer, vilket bedömargruppen ser som ett utvecklingsområde.

Vad gäller progression i avhandlingsarbetet nämns fem kontrollpunkter. Doktoranderna får både muntlig och skriftlig återkoppling på sitt arbete efter varje kontrollseminarium. Efter cirka sex månaders studietid håller doktoranderna ett så kallat startseminarium. Nästa kontrollpunkt är halvtidsseminariet, där avhandlingstexten granskas av interna bedömare. Halvtidsseminariet innebär även en lönegradsuppflyttning. Ytterligare lönegradsuppflyttning sker efter en intern kontroll av arbetet när 80 procent av studietiden har förflutit. Vid slutseminariet, som hålls efter cirka 90 procent av studietiden, granskas hela avhandlingsarbetet av både en extern opponent och interna granskare. Efter detta seminarium revideras texten och granskas sedan en sista gång av en internt utsedd bedömare. Vid samtliga kontrollseminarier deltar även forskningsmiljöns seniora lärare och övriga doktorander, vilket gör att avhandlingsarbetets progression granskas kollegialt utanför den närmaste handledarkretsen. Bedömargruppen finner det lovvärt att det finns tydliga rutiner för att följa upp de kommentarer som lämnas under slutseminariet, innan avhandlingsmanuskriptet går i tryck.

Utifrån uppgifterna i de individuella studieplanerna samt lärosätets självvärdering finner bedömargruppen att utbildningens utformning och genomförande följs upp systematiskt, och att uppföljningarna leder till relevanta åtgärder när det behövs.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Måluppfyllelsen av kunskapsformen färdighet och förmåga säkerställs genom avhandlingsarbetets progression, genom kontinuerlig återkoppling från handledare och undervisande lärare samt genom deltagande i vetenskapliga nätverk. Enligt självvärderingen säkerställs doktorandernas förmåga att planera och utföra vetenskapligt arbete inom utsatt tid på flera sätt. Redan under startseminariet (efter sex månaders studietid) diskuteras avhandlingsarbetets planering kollegialt. Forskarutbildningens tidsåtgång dokumenteras i en så kallad doktorandkarta, där forskarutbildningens studierektor sammanställer uppgifter om förbrukad och återstående studietid. Ett exempel på de förtjänster med doktorandkartan som självvärderingen lyfter är att den gör tidräkningen transparent för såväl doktoranderna som för handledarna. Detta gör det i sin tur lättare att målmedvetet planera och prioritera vad den återstående studietiden bör innehålla.

Självvärderingen uppger att forskarutbildningen har tydliga och återkommande inslag där doktoranderna tränas i att både muntligt och skriftligt presentera och diskutera sin forskning. Exempel på detta är grupphandledningen och seminarieverksamheten. Doktorandernas förmåga att med auktoritet presentera och diskutera forskningsresultat säkerställs genom att avhandlingsstudierna presenteras för en internationell forskarpublik vid större konferenser. I konferensdeltagandet ingår även arbetet med skriftlig ansökan (abstract) till konferensen och ansökan om interna medel för konferensdeltagande, vilket enligt självvärderingen även förbereder doktoranderna för yrkeslivet som akademiker. Dessutom tränar detta förfarande doktorandernas förmåga att planera sitt arbete. Doktoranderna uppmuntras inte bara att delta vid konferenser utan även att söka stipendier för att kunna tillbringa tid vid andra lärosäten utomlands.

Vidare framgår det av bedömningsunderlaget att forskarutbildningen överlag har en stark orientering mot samverkan med det omgivande samhället. Självvärderingen beskriver till exempel att man har samverkat med antimobbningsorganisationen Friends. Genom forskningsinsatser av detta slag får doktoranderna god insikt i olika professioners arbetsvillkor och kunskapsbehov. Doktoranderna får också utveckla förmågan att stödja andras lärande.

Bedömargruppen menar att de olika arbetsformer som presenteras i självvärderingen på ett tillfredsställande sätt svarar mot kvalitetsmålen för måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Granskningen av och återkopplingen på doktorandernas färdigheter och förmågor bygger på vad som synliggjorts genom kurser samt i avhandlingsarbetet. Detta dokumenteras årligen i de individuella studieplanerna. Det framgår till exempel av självvärderingen att handledarna under handledningstillfällena lägger stor vikt vid att strukturera och planera avhandlingsarbetet. Under detta arbete identifierar både doktoranderna och handledarna eventuella svårigheter med att nå de uppsatta målen, vilket möjliggör ett riktat åtgärdsarbete. Exempel på vidtagna åtgärder är enligt självvärderingen intensifierad handledning, tätare redovisning av och återkoppling på skriven text samt rekrytering av särskild expertis till handledningen.

Dessa former för kvalitetssäkring har tydliga mekanismer för att säkerställa att doktoranderna får möjlighet att slutföra forskarutbildningen inom planerad tid. Särskilt dokumentet doktorandkarta används i detta syfte eftersom den dokumenterar förbrukad respektive återstående forskarutbildningstid. Doktorandkartan ökar transparensen för samtliga inblandade parter och uppdateras regelbundet. Bedömargruppens intryck av uppgifterna i självvärderingen är att det finns anpassade verktyg för att bevaka progressionen i relation till tid.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet/forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

I självvärderingen knyts doktorandernas intellektuella självständighet till avhandlingarnas form. Vid en

sammanläggningsavhandling rekommenderas doktoranderna att ensamma författa en av de tre artiklar som ska ingå i avhandlingens empiriska del, samt att ensamt författa hela avhandlingens kappa. De övriga två artiklarna kan vara samförfattade med handledarna. Vid avhandlingsformen monografi - som är mindre vanlig vid institutionen - skriver doktoranderna självständigt alla kapitelutkast. Även avhandlingens förarbete, såsom datainsamling och analys, kan väntas bidra till doktorandernas självständighet som forskare. Trots att det inte uttrycks tydligt i självvärderingen är det rimligt att förutsätta att doktorandernas självständighet också bedöms under handledningen. Vad som inte framgår i självvärderingen är hur man säkerställer och dokumenterar självständigheten i författandet. Detta ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde.

Doktoranderna får träna förhållningssätt i forskningsetiska frågor och förmågan att göra etiska bedömningar på olika sätt. Till exempel ger institutionen en valbar kurs i forskningsetik om 7,5 högskolepoäng. Det framgår också av självvärderingen att lärosätet har formella riktlinjer för att hantera vetenskaplig redlighet, att det finns ett etiskt råd och att man anordnar profilseminarium om etik i forskning. Samtliga avhandlingsprojekt granskas redan innan datainsamlingen påbörjas av ett lokalt etikråd vid institutionen som består av tre professorer. De avhandlingsprojekt som enligt lag ska granskas av den regionala etikprövningsnämnden är undantagna. Vid sin bedömning rekommenderar det lokala etikrådet i förekommande fall även revisonsåtgärder. Därefter föreslår man prefekten att fatta beslut om projektens forskningsetiska status. Enligt bedömargruppen går det att ifrågasätta det lämpliga i att en prefekt beslutar i forskningsetiska frågor. Dock är det samtidigt tydligt att den granskningsprocess som presenterats i självvärderingen bidrar till doktorandernas skolning i vetenskaplig redlighet samt i att inta och argumentera för ett etiskt förhållningssätt.

Bedömargruppen uppfattar det som att doktoranderna redan tidigt under utbildningen tränas i förmågan att visa vetenskaplig redlighet. Dock framgår det inte tydligt av självvärderingen på vilket sätt doktoranderna uppnår insikt i vetenskapens möjligheter och begränsningar, vilket bedömargruppen ser som ett utvecklingsområde.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

De kvalitetssäkrande processer som självvärderingen beskriver gäller främst etik, och mer specifikt etikrådet med professorer som granskar projektbeskrivningar utifrån etiska perspektiv. Denna granskning kan i förekommande fall resultera i kvalitetsutvecklande åtgärder. Vidare tillkommer handledning och mer formella kontrollstationer såsom progressionsseminarier, där doktoranderna tränas i att utveckla sina etiska förhållningssätt. Genom att doktoranderna tidigt måste definiera sina projekt uppnås också en konkretion i utvecklingen av denna kunskapsform. Detta sätt att arbeta kan ses som ett resultat av erfarenheter som gjorts vid institutionen, och som lett till ett stramt upplägg av avhandlingsarbetet.

Ett utvecklingsområde som lärosätet pekar ut är att i framtiden undersöka hur alumner uppfattar att deras värderingsförmåga har utvecklats under forskarutbildningen. Detta menar man skulle ge ett helhetsintryck av utbildningen, utöver vad som går att få fram genom löpande kursvärderingar.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Det är tydligt i självvärderingen att forskarutbildningen tillhandahåller ett rikt och väl anpassat urval av forskarutbildningskurser som är relevanta för det tvärvetenskapligt formulerade ämnet. Kursernas varierade arbets- och examinationsformer gör det möjligt för doktoranderna att visa bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet, och att utveckla förmågan att hantera adekvata forskningsmetoder. I självvärderingen understryks att seminarierna är viktiga redskap för att utveckla doktorandernas kunskap och förståelse för ämnet. En svaghet som bedömargruppen noterar inom ramen för kunskapsformen kunskap och förståelse är att det inte är tydligt huruvida det är obligatoriskt att delta i de regelbundna seminarierna eller inte.

Måluppfyllelsen av kunskapsformen färdighet och förmåga säkerställs genom avhandlingsarbetets progression, genom kontinuerlig återkoppling från handledare och lärare samt genom deltagande i vetenskapliga nätverk. Att delta i vetenskapliga nätverk är ett viktigt inslag i doktorandernas utveckling av färdighet och förmåga, eftersom detta även innebär krav på att doktoranderna ska kunna presentera sin forskning i tal och skrift samt argumentera för val av teori och metod.

Det finns en genomtänkt kvalitets- och progressionsdrivande struktur i form av graderingsseminarier och upparbetade rutiner för handledning av doktorandernas arbete. De individuella studieplanerna används som underlag för att säkerställa att målen nås. Av självvärderingen framgår också att man på ett tidigt stadium målmedvetet börjar träna doktorandernas förmåga att planera sitt arbete. Inom ramen för kunskapsformen färdighet och förmåga vill bedömargruppen särskilt lyfta fram doktorandkartan som ett gott exempel på hur man från lärosätets håll skapar transparens i beräkningen av doktorandtiden. Detta underlättar målmedveten planering och bidrar till att säkerställa doktorandernas progression.

När det gäller kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt framgår det tydligt i självvärderingen att lärosätet har formella riktlinjer för vetenskaplig redlighet. I enlighet med riktlinjerna har man ett lokalt etikråd och ett profilseminarium om etik i forskning. Doktoranderna tränas i förmågan att visa vetenskaplig redlighet redan tidigt i utbildningen genom att de tillsammans med handledarna resonerar om och tydliggör etiska spörsmål. De får också träna på att hantera etiska problem. Vetenskaplig redlighet säkerställs också av etikrådet och vidare under de formella progressionsseminarierna. Det framgår dock inte tydligt av självvärderingen hur man säkerställer att doktoranderna får insikt i vetenskapens möjligheter och begränsningar.

Vetenskaplig självständighet uppnås främst genom att doktoranderna skriver artiklar och diskuterar dem med såväl handledare som andra lärare och doktorandkollegor under seminarierna. Det framgår dock inte på vilket sätt man säkerställer och dokumenterar doktorandernas självständighet i författandet. Bedömargruppen ser därför detta som ett utvecklingsområde.