Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet uppföljning, åtgärder och återkoppling

Tillfredsställande

Aspektområdet uppföljning, åtgärder och återkoppling bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Bedömningsunderlaget redovisar ett omfattande kvalitetsdrivande arbete. Institutionens forskarutbildningskurser utvärderas regelbundet, vilket följs av åtgärdsarbete av kursansvariga. Vidare sammanträder forskarutbildningens studierektor med doktorandrådets representanter varje månad. Då får doktoranderna komma in med synpunkter på olika frågor som rör forskarutbildningen. Man har också tillsatt en utvecklingsgrupp med representanter för doktorand- och handledarkollegiet, vars uppgift är att bereda utvecklingsförslag till olika instanser på institutionen. Det är dock inte klart i självvärderingen vad utvecklingsförslagen handlar om konkret.

I övrigt nämner självvärderingen några exempel på hur man har hanterat olika utmaningar i det interna kvalitetsarbetet. Rutiner för handledarbyte beskrivs i såväl den allmänna studieplanen som i självvärderingen. Självvärderingen uppger att de handledarbyten som har ägt rum hittills har skett i samband med pensionsavgångar eller när handledare har fått tjänst på annat håll. Vid intervjuerna kom det dock fram att byte av handledare i enstaka fall också har initierats av andra orsaker, och att handledarbyte i dessa fall har uppfattats som problematiskt.

Granskningen av och återkopplingen på doktorandernas färdigheter och förmågor bygger på vad som synliggjorts genom kurser och genom avhandlingsarbetet, vilket dokumenteras årligen i de individuella studieplanerna. Man lägger stor vikt vid att identifiera doktorandernas eventuella svårigheter med att nå målen, vilket möjliggör ett riktat åtgärdsarbete. Exempel på åtgärder som har vidtagits i enskilda fall är intensifierad handledning, tätare redovisning av och återkoppling på skriven text samt extrainsatt särskild expertis till handledningen.

Bedömargruppens intryck är att det finns tydliga mekanismer för att säkerställa att doktoranderna får möjlighet att slutföra forskarutbildningen inom planerad tid. I detta syfte används särskilt dokumentet doktorandkarta, som dokumenterar förbrukad respektive återstående forskarutbildningstid. Av bedömningsunderlaget framgår att det finns anpassade verktyg för att bevaka doktorandernas progression och tidshållning.

Ett utvecklingsområde som pekas ut i bedömningsunderlaget är att ta lärdom av alumners erfarenheter av forskarutbildningen. Detta skulle ge ett helhetsintryck av utbildningen som går utöver vad som framkommer genom löpande kursutvärderingar.

Forskarutbildningen inom barn- och ungdomsvetenskap har en nära relation till arbetslivet i flera avseenden. Doktoranderna har ofta en professionell bakgrund och söker sig till forskarutbildningen med frågor från sin tidigare sektor. Även övriga doktorander etablerar en nära relation till arbetslivet genom att forskningens problemställningar genereras i samverkan med myndigheter och organisationer. Doktoranderna får karriärvägledning kontinuerligt, och universitetet organiserar karriärdagar varje år. Utbildningens arbetslivsrelevans är övertygande och återkopplingen från arbetslivet till forskarutbildningen är tydlig.

Under den period som doktoranderna bedriver forskarutbildning erbjuds de att undervisa maximalt 20 procent. Erfarenheterna visar att detta innebär möten med och ansvar för studenter med olika bakgrund, vilket både stärker studenternas självförtroende och gör dem anställningsbara i många sammanhang. Samtliga doktorander som undervisar eller handleder måste genomgå universitetspedagogisk utbildning, vilket även stärker förmågan att granska den egna utbildningens relevans och upplägg.

Bedömargruppen ser det som mycket positivt att de som genomgått forskarutbildningen får anställning inom verksamheter som på olika sätt knyter an till forskarutbildningsämnet. Ett utvecklingsområde som lärosätet identifierar inom ramen för aspekten arbetslivets perspektiv är kontinuerlig och systematisk uppföljning av alumner. Bedömargruppen instämmer i att detta kan vara en meningsfull åtgärd, som kan driva arbetet med arbetslivsperspektivet i forskarutbildningen framåt.

Doktoranderna bidrar till utbildningens uppbyggnad och innehåll samt till lärprocesserna genom att de medverkar i olika organ och genom täta kontakter med lärare och handledare. Doktorandkollektivet är representerat i institutionsstyrelsen och har ett eget doktorandråd. I doktorandrådet behandlas frågor om utbildningens form och innehåll, samt frågor om de konkreta arbetsvillkoren. Doktorandrådets synpunkter förs vidare till institutionsstyrelsen samt till forskarutbildningens studierektor, lärare och handledare. Vidare har doktoranderna möjlighet att påverka kursutbudet och kursernas innehåll, och de får också ta ansvar för moment inom kurser. Detta är goda exempel på hur doktorandinflytande kan praktiseras.

Institutionen har en årlig konferens som enbart gäller forskarutbildningen, där samtliga doktorander och handledare deltar. Kursvärderingar genomförs systematiskt. Resultatet av dessa diskussioner förs vidare i organisationen. Doktorandernas erfarenheter återförs i kvalitetssäkrande och utvecklande syfte. På en kollektiv nivå säkerställs doktorandinflytandet genom representation i organ och genom de andra aktiviteter som följer upp utbildningen. Ett flertal exempel ges på hur doktorander är med och påverkar kursutbud, kursers innehåll och andra aspekter av utbildningen. Också i utvecklingen av den fysiska miljön inför kommande flytt är doktoranderna aktiva.

Bedömargruppen vill särskilt lyfta fram handboken för forskarstuderande som ett gott exempel på hur man arbetar för att säkerställa doktoranders perspektiv i forskarutbildningen. I övrigt noterar bedömargruppen att systematisk återkoppling från alumner är ett utvecklingsområde även när det gäller doktoranders perspektiv. Man bör försöka hitta sätt att ta vara på de disputerades erfarenheter för att underlätta det kvalitetsutvecklande arbetet. Ett annat viktigt utvecklingsområde är tydlig kommunikation av doktorandernas rättigheter och forskarutbildningens rutiner vid handledarbyte.

Institutionen uppmärksammar jämställdhet i hela sin verksamhet och i sin forskning. Jämställdhetsfrågor bearbetas vetenskapligt inom forskarutbildningen i kurser och på seminarier. Genus är en central teoretisk orientering inom institutionen, och det bedrivs även forskningsprojekt med denna inriktning. Vid forskarutbildningen finns en överrepresentation av kvinnliga doktorander, och motsvarande förhållande gäller bland de sökande. Diskussioner om hur man ska öka andelen manliga sökande till utbildningen har påbörjats. En analys av könsfördelningen visar att kvinnornas och männens forskningsområden och avhandlingsteman inte skiljer sig åt. Uppföljning sker genom arbetsmiljöenkäter och genom de olika organ och kollegier som finns i miljön.