Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammantaget visar underlagen att utbildningens kvalitet är hög.

Forskarutbildningen i musikpedagogik vid Göteborgs universitet verkar vara välorganiserad. Ämnet är väl beskrivet och profilerar sig så att det ligger nära det konstnärliga och utövande området. Lärosätets avgränsning av forskarutbildningsämnet kan beskrivas som ett bra exempel för att skapa närhet mellan pedagogiska aspekter samt konst- och musikrelaterade aspekter, men ett sådant tillvägagångssätt kräver att det musikpedagogiska området framstår med tillräcklig styrka.

Forskningsämnet har dock stora problem med rekrytering. Om utbildningen ska kunna behålla sitt goda rykte och uppnå ett tillräckligt stort antal doktorander måste man vidta åtgärder för att öka antalet handledare med musikpedagogik som specialitet. Såsom bemanningen och rekryteringen ser ut nu, måste detta betecknas som ett mycket viktigt utvecklingsområde som vid tidpunkten för beskrivningen i självvärderingen gränsade till en brist.

För aspekten personal bedöms antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens vara tillfredsställande och stå i proportion till antalet doktorander och till utbildningens innehåll och genomförande. Bedömargruppen ser dock personalaspekten som en mycket sårbar del av utbildningen om målet är att kunna stödja en större doktorandgrupp. Bemanningen måste därför anses utgöra en svaghet och ett viktigt utvecklingsområde för institutionen. Ett bra exempel på hur man bemöter denna situation är institutionens aktiva medverkan i och användning av det nordiska nätverket för musikpedagogisk forskning och samarbetet med Lunds universitet. Bedömargruppen ser också positivt på den information som kom fram vid intervjuerna om de konkreta planer som finns för att hantera dessa utmaningar.

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Bedömargruppen ser en styrka i den genomgående integreringen av de olika kunskapsformerna i kursportföljen, och de uppgifter som är kopplade till olika utbildningsmoment här. Det är också en styrka att man synliggör de olika examensmålen och deras koppling till den enskilda doktorandens individuella studieplan. Till exempel berörs frågor kopplade till olika etiska aspekter i ett flertal kurser. Det finns dock utvecklingsbehov när det gäller att ge en mer preciserad beskrivning av hur doktoranden kan uppnå måluppfyllelse inom de olika kunskapsformerna. Den konstnärliga fakulteten förefaller ha en tydlig och mycket processorienterad utformning av sina forskarutbildningar. Forskarutbildningen i musikpedagogik verkar ha nytta av denna orientering, vilket bidrar till att resultaten bedöms som tillfredsställande.

Bedömargruppen anser att utbildningen förbereder doktoranderna för ett föränderligt arbetsliv. Den förberedelse för en fortsatt karriär som äger rum under utbildningen är i stort sett inriktad på en fortsatt karriär inom det akademiska området, och det framstår som om utbildningen över tid i första hand utbildar för lärarutbildning. Bedömargruppen vill peka på att lärosätet antingen bör ta konsekvenserna av en sådan specialiserad inriktning, eller fundera på om perspektivet behöver breddas och att det därmed är ett viktigt område för utveckling. Man beskriver tydligt en bred och tvärvetenskaplig ansats, men kontakterna utanför det akademiska området är inte tydliga. Slutsatsen är dock ändå att programmet på många sätt verkar säkerställa en beredskap för ett föränderligt arbetsliv genom de åtgärder som är integrerade i olika delar av studierna.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande. Det är dock svårt att utläsa om detta gäller alla delar av studiesituationen, till exempel psykosociala aspekter såsom stress, eftersom beskrivningen endast fokuserar på den fysiska arbetsmiljön. Med ett större underlag med fler doktorander hade en systematik möjligen varit lättare att urskilja, men nu vilar beskrivningen på lärosätets allmänna arbete vilket gör det svårt att uttyda hur detta omsätts i forskarutbildningen i musikpedagogik. Som ett gott exempel vill bedömargruppen lyfta är att doktorander deltar i antagningsärenden. Ett annat gott exempel är att doktorander bjuds in att organisera en årlig konferens. Eftersom doktoranderna är så få kan det formella inflytandet bli begränsat. Detta uppges i självvärderingen som ett utvecklingsområde, vilket bedömargruppen håller med om.

Sammantaget bedöms jämställdhetsperspektivet vara tillfredsställande.Det finns centrala riktlinjer, till exempel för rekrytering och i självvärderingen redogör lärosätet för hur man arbetar med frågorna på institutionsnivå. Det framkommer att perspektivet är integrerat såväl i val av kurslitteratur som i val av tema för seminarier och konferenser. I övrigt visar inte underlaget på hur man inom denna forskarutbildning arbetar med uppföljning och återkoppling av jämställdhetsperspektivet. Med tanke på forskarutbildningsmiljöns begränsade storlek kan det strategiska arbetet med jämställdhet och kvalitet vara svårbedömt. Bedömargruppen noterar baserat på intervjuerna att ansvariga reflekterar över jämställdhetsfrågan och anser den vara ett angeläget område.

Vid Göteborgs universitet finns ett system för uppföljning, åtgärder och återkoppling för att säkerställa kvalitet. Forskarutbildningen i musikpedagogik följs upp i enlighet med detta system. Utvecklingen av de individuella studieplanerna, som har en tydlig koppling till måluppfyllelse, bidrar till att systemet ser ut att fungera väl. Självvärderingen tydliggör hur ansvarsfördelningen ser ut, och ger exempel på utvecklingsinsatser som resultat av uppföljning.