Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Forskarutbildningsämnet musikpedagogik finns vid högskolan för scen och musik, en av tre institutioner vid den konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Ämnet musikpedagogik ingår i en ram av tvärdisciplinär karaktär, inte bara med avseende på de områden som lärosätet tar upp i självvärderingen (psykologi med mera), utan också med avseende på det rent konstnärliga området, som inbegriper konstnärlig forskning. I självvärderingen förklaras forskningsområdets egenskaper och framväxt framför allt genom att betona att musikpedagogik som vetenskap innefattar studier i alla former av musikaliskt lärande med särskild anknytning till musikaliskt och musikpedagogiskt utövande. Forskarutbildningsämnet strävar därför efter att profilera sig så att det ligger nära det konstnärliga och utövande området. En sådan ram kan vara en styrka, men den kan också innebära utmaningar för samverkan mellan två besläktade men ändå olika aspekter av musikämnet. För Göteborgs universitet framstår den konstnärliga ramen som en nödvändighet, helt enkelt eftersom den musikpedagogiska miljön verkar vara mycket sårbar med få docenter och professorer och med endast en doktorand. Lärosätet verkar ha tagit konsekvenserna av detta och utformat ett forskarutbildningsämne som både är brett och särpräglat. Det framstår därför som ett adekvat och välmotiverat forskarutbildningsämne.

Enligt självvärderingen finns det en nära koppling och ett nära samarbete mellan två av forskarutbildningsämnena vid högskolan för scen och musik, nämligen musikpedagogik och estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap. Bedömargruppen ser samarbetet som en styrka, eftersom det kopplar ihop musikämnets särpräglade natur med det pedagogiska. Bedömargruppen vill dock samtidigt peka på att det också kan bidra till att dölja det musikpedagogiska forskarutbildningsämnets särskilda egenskaper och mål, om ämnet i sig inte blir tillräckligt starkt etablerat. I dagsläget framstår det inte som att denna starka etablering finns, även om det vid intervjuerna med ledningsgruppen framkom att det finns planer på att stärka ämnet. I självvärderingen anges att ämnets doktorander i regel har musiklärarutbildning med anknytande yrkeslivserfarenhet. Trots detta är musiklärarutbildning inte ett antagningskrav för utbildningen, vilket det däremot verkar vara för forskarutbildningsämnet estetiska uttrycksformer. Det tycks därför finnas en viss diskrepans mellan forskarutbildningsämnets utformning och dess relation till det musikpedagogiska området. Bedömargruppen anser därför att det krävs stärkande åtgärder för ämnet musikpedagogik, exempelvis genom en mer distinkt profilering av forskarutbildningsämnet i syfte att göra musikämnet i grundskolan till ett tydligare forskningsobjekt.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Forskningsämnet musikpedagogik ingår i ett tvärvetenskapligt sammanhang som spänner över flera ämnen och som omfattar en mängd olika områden inom humaniora och konst. Möjligheterna att inlemma forskningsämnet i en bred professur är därför goda. Huvudansvaret för forskarutbildningen i musikpedagogik verkar trots detta vila tungt på en professor som närmar sig pensionsåldern samt, vid tidpunkten för självvärderingen, en lektor. Dessa två utgjorde tillsammans 100 procent av de aktiva huvudhandledarna och biträdande handledarna när självvärderingen skrevs, och tillsammans ansvarade de för handledningen av utbildningens doktorand. I självvärderingen redogörs dock för att institutionen planerar att stärka handledarkompetensen framöver genom att göra det möjligt för lektorer med en bakgrund som är relevant för musikpedagogik att docentmeritera sig. Vid intervjuerna framkom att personalstyrkan mycket riktigt har stärkts sedan självvärderingen skrevs, och nu även innefattar en docentkompetent lektor på heltid. Bedömargruppen ser ändå den aktuella bemanningen som ett absolut minimum om målet är att kunna anta och ge stöd åt fler doktorander. Handledarsituationen måste därför anses vara en svaghet och ett mycket viktigt utvecklingsområde för institutionen. Det är naturligtvis positivt att lärosätet använder sig av erfarna och välkända professorer emeritus, vilket också framkommer i självvärderingen, men detta bör inte innebära att Göteborgs universitet avstår från åtgärder för att stärka den nuvarande personalsituationen.

Handledarna har liknande möjligheter till vetenskaplig kompetensutveckling som vid de flesta andra universitet. Förutom detta genomgår alla handledare en universitetspedagogisk kurs om 15 högskolepoäng, en handledarkurs om 5 högskolepoäng och till sist en särskild kurs i handledning i forskarutbildningen om 5 högskolepoäng. Handledarna är alltså formellt väl kvalificerade som handledare, och åtgärderna på detta område bedöms vara adekvata.

Som framhålls ovan anser bedömargruppen att den aktuella bemanningen är ett kritiskt område som kräver insatser för långsiktig hållbarhet. Att situationen ändå bedöms som acceptabel beror på att lärosätet på ett övertygande sätt beskriver hur de hanterar sitautionen och kompenserar för den aktuella bemanningen. Det finns en utvecklad och strukturerad samverkan, både internt och externt, för att säkerställa tillräcklig vetenskaplig och pedagogisk kompetens för att kunna genomföra utbildningen. Genom att forskarutbildningsämnet är tvärvetenskapligt definierat och ligger nära forskarutbildningsämnet estetiska uttrycksformer finns goda förutsättningar för bred samverkan. Ytterligare intern samverkan finns med de två forskarskolorna, inom fakulteten och inom Göteborgs universitet. Genom denna samverkan tar lärosätet ansvar och kompenserar för den lilla gruppen handledare inom musikpedagogik. Strukturerad samverkan sker också med forskarutbildningen i musikpedagogik vid Lunds universitet, bland annat genom att man ger kurser gemensamt. Slutligen finns samverkan inom det nordiska nätverket. Vidare har fakulteten redovisat konkreta planer för ämnets utveckling, något som framkom tydligt vid intervjuerna. Ytterligare exempel är den ovan nämnda docentmeriteringen och den nyanställning som redan genomförts.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljning av handledarnas pedagogiska och vetenskapliga kompetens sker genom medarbetarsamtal, som i sin tur kopplas till kompetensutvecklingsplaner. Enligt självvärderingen upprättas bemanningsplaneringar där handledningstiden fördelas enligt schablon. Sedan 2017 finns dessutom en särskild flik i den individuella studieplanen där handledningsmötena planeras och följs upp. För den handledarmässiga kompetensen finns bland annat fakultetens handledarkollegium, och seminarier som fakultetens två forskarskolor erbjuder. Vid dessa behandlas till exempel former för etappseminarier och disputationer samt kursutbudet i forskarutbildningen, men man diskuterar också relationen mellan handledare och doktorand.

Lärosätet redogör på ett övertygande sätt för hur de hanterar och kompenserar för sitautionen med få handledare (se även ovan) genom utvecklad och strukturerad samverkan, både internt och externt.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället, både nationellt och internationellt.

För närvarande finns en aktiv doktorand vid utbildningen, samt fyra inom forskarutbildningsämnet estetiska uttrycksformer. Dessa fem doktorander utgör en grupp som följs åt genom utbildningen. Gruppen ingår även i de större doktorandgrupper som finns inom de två forskarskolor som institutionen deltar i. Sammantaget utgör den miljö som omfattar de två angivna forskarutbildningsämnena - musikpedagogik och estetiska uttrycksformer - en bra grund för en dynamisk doktorandmiljö. Detta framgår också av självvärderingens diskussion om lärosätets samlade forskarutbildningsmiljö för musikområdet. I självvärderingen redogör lärosätet för medverkande lektorer och professorer från flera av universitetets institutioner.

Högskolan för scen och musik verkar ha vidtagit åtgärder för att hantera en problematisk situation med få doktorander och en liten grupp handledare. Detta har de gjort genom att inlemma forskarutbildningsämnet i en tvärvetenskaplig ram, och genom att fördjupa och stärka deltagandet i internationella nätverk, och genom ett tätt samarbete med Lunds universitet. Instiutionens nätverk tas väl om hand, särskilt genom det aktiva deltagandet i det nordiska nätverket för musikpedagogisk forskning. I detta nätverk har miljön bland annat visat styrka genom att nyligen ta på sig ansvaret för den årliga nätverkskonferensen. Bedömargruppen anser dock att det finns behov av ytterligare åtgärder som kan stärka den musikpedagogiska forskarutbildningsmiljön.

Det är något oklart i vilken grad forskarutbildningsämnet musikpedagogik är kopplat till institutionens musikpedagogiska forskaraktivitet, och i vilken grad den musikpedagogiska ämnesmiljön för närvarande är stark nog att upprätthålla tidigare aktiviteter och forskning inom området. Bedömargruppen vill därför påpeka att även om musikpedagogik framstår som ett forskarutbildningsämne som kan utgöra en grund för en forskarutbildning med hög kvalitet så verkar ämnet i hög grad vara beroende av andra ämnen och forskningsmiljöer än de rent musikpedagogiska. Det lilla antalet doktorander i ämnet framstår som ett centralt problem för utbildningen och dess möjlighet att etablera en egen och tillräckligt stark forskningsmiljö. Därför måste antalet doktorander anses som en närmast kritisk faktor för ämnets fortsatta existens i sin nuvarande form. Intervjuerna ger intryck av att åtgärder för att komma tillrätta med den aktuella situationen är på gång, bland annat genom en doktorandrekryteringsplan som är samordnad i tid med rekrytering av doktorander i musikpedagogik vid Lunds universitet. Tanken är att skapa en gemensam doktorandgrupp. Dessutom planeras för en samlokalisering av fakultetens verksamhet, vilket kommer att underlätta samordningen och skapa en större och mer sammanhållen doktorandgrupp.

Sammantaget är bedömargruppens uppfattning att lärosätet har utmaningar som rör den lilla miljön för forskarutbildningen i musikpedagogik, men det finns samtidigt också en stor potential att nå hög kvalitet. Det som stärker den uppfattningen är det strukturerade samarbetet både internt och externt, som kompenserar för den lilla miljön. Även fakultetens konkreta planer för att stärka miljön genom rekrytering av doktorander samordnat i tid med Lunds universitet vittnar om potentialen. Den kommande samlokaliseringen av fakultetens institutioner bedöms också på sikt stärka utbildningsmiljön.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Göteborgs universitet ser ut att ha inrättat ett bra system för uppföljning och kvalitetssäkring. Det finns en bra struktur för doktorandrepresentation i detta system, och det verkar därför finnas en god grund för adekvat måluppfyllelse. I självvärderingen beskrivs bland annat att institutionen införde mål för perioden 2016-2018 i syfte att säkerställa forskarutbildningsmiljöns kvalitet, och att det finns ett nära samarbete mellan ämnesansvarig, studierektor och viceprefekt som ansvarar för kvaliteten avseende avhandlingsarbetet. Av självvärderingen framgår också att det finns ett nära samarbete mellan de två forskarskolorna och utbildningen i musikpedagogik, där styrgruppen för fakultetens forskarskola representeras av forskare och doktorander från alla de tre involverade institutionerna. I detta sammansatta forum planeras, genomförs och utvecklas kurser, konferenser, workshops samt frågor som har med handledning att göra och som också är relevanta för musikpedagogik.

Bedömargruppen saknar dock mer konkret information om hur miljön garanterar kvaliteten i själva avhandlingsarbetet, exempelvis genom textutvecklingsseminarier och uppföljning av progression.

Även om det finns få handledare inom forskarutbildningen i musikpedagogik är institutionens samlade kompetens i ämnet god, såtillvida att den kompletteras genom externa lärare och handledare när det är nödvändigt. Att man studerar tillsammans med doktorander från musikhögskolan i Malmö säkerställer dessutom en större doktorandgrupp. Den centrala ämnesmiljön för forskarutbildningsämnet verkar ha stor nytta av den starka kopplingen till det nordiska nätverket för musikpedagogisk forskning, där doktorander och handledare är aktiva presentatörer och respondenter.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms vara tillfredsställande.

Forskarutbildningsämnet bedöms ha en välmotiverad och adekvat koppling till den vetenskapliga grunden. Bedömargruppen håller med lärosätet om att det finns ett behov av att utforma ett forskarutildningsämne som utgör en bra bas för samspel med forskarutbildningsämnets ämnesmässiga kärna, såsom den exempelvis bedrivs i den konstorienterade delen av fakultetens verksamhet. Samtidigt vill bedömargruppen påpeka att en sådan lösning också skulle kunna bidra till att dölja det musikpedagogiska forskarutbildningsämnets särskilda egenskaper och mål, om området inte blir tillräckligt etablerat. Göteborgs universitets tillvägagångssätt kan beskrivas som ett bra exempel på att skapa närhet mellan pedagogiska aspekter och konst- och musikrelaterade aspekter. Ett sådant tillvägagångssätt kräver dock att det musikpedagogiska området framstår med tillräcklig styrka.

Musikpedagogik vid Göteborgs universitet verkar vara en välorganiserad forskarutbildning, inlemmad i en ram som fokuserar på ämnets särpräglade egenskaper vilket bidrar till utbildningens kvalitet. Forskarutbildningen är dock mycket liten. Om det ska vara möjligt för utbildningen att behålla sitt goda rykte och uppnå en tillräcklig storlek på handledargruppen måste man vidta åtgärder för att öka antalet anställda med musikpedagogik som specialitet. Huvudansvaret för forskarutbildningsämnet musikpedagogik vilar tungt på en professor, som närmar sig pensionsåldern, samt en lektor vilka tillsammans utgör de enda aktiva handledarna. Vid intervjun framkom att personalen har förstärkts med en docentkompetent lektor sedan självvärderingen skrevs. Bedömargruppen ser dock ändå det aktuella läget med två möjliga huvudhandledare och en biträdande handledare som en absolut minimibemanning om målet är att kunna anta och ge adekvat stöd åt fler forskarstuderande. Bemanningen måste därför anses utgöra en svaghet och ett viktigt utvecklingsområde för institutionen. Att det endast är en doktorand i ämnet framstår också som ett centralt problem för utbildningen och dess möjlighet att etablera en egen och tillräckligt stark forskarutbildningsmiljö. Antalet doktorander måste därför också anses som närmast kritiskt för ämnets fortsatta existens i sin nuvarande form, och är därmed ett mycket viktigt utvecklingsområde. Trots denna kritiska situation, med en minimal handledargrupp och endast en doktorand, är bedömargruppens uppfattning att lärosätet visar en medvetenhet om problematiken och att de på ett trovärdigt sätt kan redogöra för hur man vill komma tillrätta med denna. Det framgår också tydligt att man genom intern och extern samverkan kan kompensera för den lilla miljön och säkerställa såväl vetenskaplig och pedagogisk kompetens för en acceptabel utbildningsmiljö. Ett bra exempel på hur man hanterar denna situation är ämnesmiljöns aktiva medverkan i och användning av det nordiska nätverket för musikpedagogisk forskning. Ett annat exempel är det interna samarbetet mellan de estetiska och musikpedagogiska ämnesmiljöerna. Ytterligare ett exempel, som framkom tydligt under intervjuerna, är samverkan med forskarutbildningen i musikpedagogik vid Lunds universitet. Genom till exempel gemensamma kurser kan lärosätena skapa ett tillräckligt doktorandunderlag för kurserna och ta vara på den sammanlagda lärarkompetensen. Planerna på att tidsmässigt samordna antagningen av nya doktorander är också något som kan stärka forskarutbildningsmiljön.