Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser

Genom styrelser och nämnder deltar doktoranderna i formella beslutsprocesser och i beredning av frågor som rör utbildningen på forskarnivå i musikpedagogik. Doktoranderna är också aktiva i olika arbetsgrupper, exempelvis gruppen för jämställdhet och likabehandling där en av doktoranderna också är ordförande. Informellt inflytande utövas bland annat genom den årliga planeringen av det kommande årets seminarier. I självvärderingen uppges att doktoranderna har stort inflytande över hur utbildningen utformas och genomförs, men hur detta genomförs är dock oklart.

Musikhögskolan beskriver i självvärderingen att de arbetar aktivt för att skapa en tillåtande och öppen attityd och ett inkluderande förhållningssätt, något som även framkom vid intervjuerna. Doktoranderna upplever också, enligt självvärderingen, att det finns en tydlig vilja att skapa en forskningsmiljö med god arbetsmiljö och ett tillåtande klimat. Detta sker bland annat via både informella och formella samtal om akademins premisser. Självvärderingen nämner dock inte om det pågår något förebyggande arbete mot negativ stress, och hur det i så fall går till. I intervjuerna framgick det dock att den nära länken till chefer, såsom prefekten, i den dagliga verksamheten gör det lättare för doktoranderna att samtala om svåra frågor. Dessutom framhålls att forskningsmiljöns förväntningar håller en nivå som upplevs som rimlig i fråga om stress och arbetsbelastning. Hur det systematiska arbetsmiljöarbetet bedrivs är dock något oklart, och bedömargruppen ser detta som ett utvecklingsområde.

Enligt självvärderingen sker handledning ofta gruppvis. Vid intervjuerna framgick det dock att det vanligaste är individuell handledning. I självvärderingen anges att den kollektiva handledningen medverkar till att göra det mindre dramatiskt att byta handledare, men antalet handledarbyten framgår inte tydligt av underlaget. Vid intervjuerna framgick det att handledarbyten upplevs som effektiva och oproblematiska. Rutinerna för handledarbyten är inte beskrivna i självvärderingen, men anges följa linjeorganisationens rutiner. Bedömargruppen föreslår dock ett tydliggörande av dessa rutiner för samtliga aktörer inom forskarutbildningen.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Enligt självvärderingen sker uppföljningar och utvärderingar genom bland annat skriftliga och muntliga kursvärderingar, samt genom planeringsmöten. Samtliga kurser innehåller utvärderingsmoment, där man menar att doktorandernas synpunkter ligger till grund för planeringen av kommande kurser.

Självvärderingen anger också att uppföljningarnas resultat omsätts genom medarbetarsamtal med ämnesföreträdare och prefekt, genom samtal med handledare samt genom dokumentation av olika slag. Underlaget innehåller dock inga exempel på åtgärder som uppföljningen har resulterat i för att skapa en större doktorandmiljö, ett rikt kursutbud och ett större nätverk. Det samlade underlaget visar att ett utvecklingsområde är att arbeta vidare med former för att ta vara på doktorandernas synpunkter så att de medverkar till åtgärder för kvalitetsutveckling. Här ingår, menar bedömargruppen, kontinuerliga uppföljnings- och återkopplingsrutiner utöver det samlade internat i forskarmiljön som självvärderingen beskriver.

Bedömargruppen vill lyfta upplägget med grupphandledning som ett gott exempel som kan bidra till ökad trygghet för doktoranderna, i och med att de får tillgång till en bredare referensram genom övriga doktoranders och handledares uppfattningar av vad som avhandlats. Ett annat gott exempel på möjlighet till inflytande och delaktighet i forskarutbildningen är att man uppmuntrar alla doktorander att närvara vid forskarutbildningsnämnden, alltså även de doktorander som inte är formellt utsedda som representanter.

Doktoranderna i musikpedagogik anges få rika möjligheter att delta aktivt i att utveckla såväl utbildningen som olika lärprocesser. Underlaget anger också att doktoranderna är nöjda med delaktigheten, inflytandet och arbetsmiljön i stort. Bedömargruppen anser ändå att mer systematiska former för doktorandernas delaktighet och inflytande i kvalitetsutvecklingen är ett utvecklingsområde.

Ett annat utvecklingsområde som bedömargruppen ser är att rutiner för handledarbyten kan förtydligas och kommuniceras bättre.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.