Arbetslivets perspektiv

Utbildningen förbereder doktorander för ett föränderligt arbetsliv.

Självvärderingen lyfter i första hand ett arbetslivsperspektiv med sikte på tjänstgöring inom akademin, såväl inom Sverige som utomlands. Det finns goda förutsättningar för en fortsatt karriär inom akademin. Möjligheten skapas genom att de flesta handledare är en del av lokala, nationella och internationella akademiska nätverk. Självvärderingen pekar på att det ligger i universitetslärarrollen att kontinuerligt följa samhällsutvecklingen genom till exempel konferenser, seminarier och externa kontakter. Externa kontakter med kommuner och skolor möjliggör erfarenhetsutbyte också med arbetslivet utanför akademin. Samverkan med arbetslivet utanför akademin sker även i enskilda forskningsprojekt, genom möten med arbetslivsrepresentanter som är öppna för alla doktorander och genom den anställningsform som kallas avtalsdoktorand.

De flesta som disputerar stannar kvar inom lärosätet. Exempel på förberedelser inför ett framtida akademiskt arbetsliv är att doktoranderna under utbildningen utvecklar sin förmåga att undervisa på högskolenivå, lär sig att hantera teorier och metoder som krävs för att forska samt utvecklar förmågan att skriva forskningsansökningar och etikprövningar. Självvärderingen beskriver dock inte hur utbildningen förbereder för en yrkeskarriär utanför akademin, där det är attraktivt med förmågor som projektledning, formellt skrivande, muntlig presentationsteknik, vetenskaplig metod, hantering av stora datamängder, analytisk kompetens, problemlösning och goda språkkunskaper. Med tanke på den praktiknära forskningsinriktning och den koppling till skolverksamheten som lärosätet erbjuder efterfrågar bedömargruppen mer förberedelse för tjänstgöring utanför akademin (till exempel som undervisande lektor eller utvecklingsledare i skolan). Självvärderingen synliggör inte heller doktorandernas möjlighet att yrkesmässigt fortsätta inom det område som de har beforskat genom avhandlingen. En person som har studerat mobbning borde kunna vara attraktiv för skolor och andra verksamheter som vill ge stöd till personer som har mobbats eller som mobbar. Det finns även utvecklingsmöjligheter när det gäller innehållet i kurserna, till exempel hur doktoranderna ska förhålla sig till känsliga data vid analys eller till enkätdesign och så vidare.

Utbildningens utformning och genomförande följs systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet. Resultaten av uppföljning omsätts inte vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker inte till relevanta intressenter.

Enligt självvärderingen följs arbetslivsperspektivet upp inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet med kursvärderingar och de individuella studieplanerna.

Vid intervjuerna framkom att handledare och doktorander för diskussioner kring meritering och framtida karriär, men att fokus då ligger på en fortsatt karriär inom akademin. Självvärderingen beskriver Junior Faculty, som är en lärosätesövergripande organisation för lärare och forskare som befinner sig mellan karriärsteget disputerad och docentur. Junior Faculty fungerar som samtalspartner mellan lärosätet och de forskarutbildade och tar vara på de forskarstuderandes erfarenheter. Självvärderingen beskriver att erfarenheterna tas väl omhand, bland annat vid årliga doktorandmöten. Det är dock oklart hur man efterfrågar och utvärderar dessa erfarenheter, och hur de sedan bidrar till att kvalitetssäkra och utveckla arbetslivsperspektivet i utbildningen. I självvärderingen skriver lärosätet att det finns ett utvecklingsbehov när det gäller att ta vara på erfarenheter från alumner som valt att lämna lärosätet för arbete vid annat lärosäte, eller som valt att gå till arbetsgivare utanför akademin.

Sammantaget bedöms arbetslivets perspektiv vara tillfredsställande.