Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Det framgår inte av den allmänna studieplanen hur ämnet är avgränsat vid lärosätet. Att forskarutbildningsämnet vid Linköpings universitet bedöms som välmotiverat och adekvat grundas på lärosätets beskrivning av forskarutbildningsämnet i självvärderingen, och på ämnets anknytning till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Självvärderingen beskriver forskarutbildningsämnet i pedagogik som mångvetenskapligt och som "ett samhällsvetenskapligt ämne med fokus på olika aspekter av lärande, undervisning, fostran, socialisation och utbildning". Forskningen anges främst vara empirisk och praxisnära. Områden som beforskas är till exempel sociala relationer och pedagogiska processer med olika inriktningar.

Vidare finns det tre utpekade forskningsspetsar: läs- och skrivutveckling, matematikdidaktik samt mobbning och kränkningar i skolan. De teoretiska och metodologiska utgångspunkterna varierar. Såväl forskningsområdena som de teoretiska perspektiven och de metodologiska ansatserna är adekvata för ämnets avgränsning. Genom den empiriskt inriktade forskningen, i klassrumsstudier och aktionsforskning med lärare, finns goda möjligheter att utgå från frågeställningar och problemområden som lärare har identifierat utifrån sin beprövade erfarenhet. Ansvaret för forskarutbildningen finns vid institutionen för beteendevetenskap och lärande, där även ytterligare sex forskarutbildningar är förlagda.

Ämnets avgränsning avseende såväl bredd som djup är adekvat och ryms inom miljön. Ämnets bredd kommer till uttryck genom de kompetenser och forskningsinriktningar som finns inom avdelningen. Forskningsinriktningarna är mot förskola, grundskola, gymnasieskola och lärarutbildning, och vid andra avdelningar vid institutionen finns även inriktningar mot vuxnas lärande, folkbildning samt arbete och arbetsliv. Flera av de forskarutbildningar som angränsar till forskarutbildningen i pedagogik (inriktade mot ämnesdidaktik och arbete och arbetsliv) finns inom organisationen för utbildningsvetenskap. Dessutom bedrivs forskning och utbildning inom exempelvis sociologi och psykologi vid institutionen, vilket innebär att det finns olika kompetenser att tillgå i organisationen. Detta synliggörs även i lärosätets kursutbud, exempelvis genom breddkursernas inriktningar och genom hur ofta de obligatoriska kurserna erbjuds.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Av självvärderingen framgår att handledargruppen vid avdelningen under höstterminen 2016 bestod av tre professorer, fem biträdande professorer samt fyra lektorer (varav en är docent). Doktoranderna har även en biträdande handledare som ska vara disputerad, men som kan komma från andra avdelningar eller lärosäten. Av de handledare som är anställda vid lärosätet har tolv disputerat i pedagogik eller pedagogiskt arbete. I forskningsmiljön finns dessutom ett 30-tal forskare där 14 är disputerade i pedagogik eller pedagogiskt arbete. Det är ett krav att huvudhandledaren ska vara minst docentkompetent och ha fast anställning vid lärosätet. Bedömningsunderlaget anger att det finns 17 doktorander, varav 14 är aktiva. Tio doktorander har en aktivitetsgrad på 50 procent eller mer. Fyra doktorander har en aktivitetsgrad som är lägre än 50 procent, och för tre av doktoranderna anges noll procent i aktivitetsgrad eftersom doktorandförsörjningen har upphört.

Den sammantagna kompetensen hos handledarna och lärarna bedöms som mycket god. Även tillgången på handledare och lärare bedöms som god. Dock noterar bedömargruppen att en av professorerna är huvudhandledare för fem doktorander. Ur ett doktorandperspektiv är det värdefullt att ha en erfaren handledare, men det är samtidigt avgörande att handledaren har tid och möjlighet att fokusera på alla de enskilda avhandlingsprojekten. Att koncentrera för många doktorander till en och samma handledare kan därför utgöra en sårbarhet. Vid intervjuerna framkom att orsaken till detta var att personen erhållit externa medel till doktorandanställningar.

Eftersom tolv av handledarna finns på avdelningen har doktoranderna nära tillgång till någon av sina handledare. Fem av de biträdande handledarna är dock externa. Utifrån publikationslistan framstår den pedagogiska forskningen vid avdelningen ha en teoretisk och metodologisk bredd. Lärare från både den egna och andra avdelningar medverkar i forskarutbildningskurserna, vilket gör att doktoranderna får tillgång till olika kompetenser och får möta olika perspektiv. Handledargruppen har en spridning i ålder och det finns också flera möjliga framtida handledare vid avdelningen. För docentmeritering krävs genomgången handledarutbildning, vilket säkerställer att alla nya huvudhandledare kommer att ha handledarutbildning. En kontinuerlig handledarutbildning för alla aktiva handledare kan enligt bedömargruppen vara ett utvecklingsområde för att ytterligare stärka handledargruppens kompetens.

Att handledarna både är aktiva forskare och har tillräckligt utrymme i sin tjänst för handledningsuppdraget är avgörande för kvaliteten. Det framgår inte av självvärderingen hur mycket tid som avsätts till handledning, och de individuella studieplanerna anger bara om en plan för handledningen har upprättats eller inte. Däremot framgår det av publikationslistan att handledarna är aktiva forskare. Vid intervjuerna framkom dock att endast professorerna har garanterad forskningstid, som sedan kan fördelas till övriga forskare. I vissa fall har även övriga handledare forskningstid om 30 procent, men grunduppdraget är för närvarande så omfattande att forskningstiden inte går att utnyttja fullt ut.

Handledarna utses i samråd med doktoranderna, och det är också möjligt att byta handledare. Bytet kan gå till på två sätt. Antingen begär huvudhandledaren byte av biträdande handledare för att handledarkompetensen ska motsvara doktorandens behov i olika faser av avhandlingsarbetet, eller så väcker doktoranden frågan själv. Eftersom det finns en bred kompetens i handledargruppen underlättas sådana byten. En doktorandundersökning har visat att de doktorander som är anställda vid lärosätet har relativt god kännedom om vart de kan vända sig för att rådgöra om de har problem eller vill byta handledare. Till exempel kan de vända sig till avdelningschefen, studierektorn, forskarutbildningsadministratören, en HR-konsult, fackliga företrädare och företagshälsovården. Detta var dock mer okänt hos avtalsdoktoranderna. Därför har studierektorn under 2015 gett extra information till denna grupp. Medarbetarsamtalet och det årliga gruppsamtalet med studierektorn gör att doktoranderna individuellt och i grupp möter dessa två möjliga samtalspartner åtminstone någon gång per år. Doktoranderna möter även prefekten i egenskap av arbetsgivare.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Avdelningscheferna gör regelbundna verksamhets- och kompetensanalyser för att säkerställa den kompetens som behövs. Det hålls även handledarkollegiemöten för att diskutera kompetensutvecklingsbehovet, och forskarutbildningens studierektor sammankallar alla handledare vid institutionen en gång per år. Utöver detta finns seminarier med nationella och internationella forskare samt relevanta avnämare. Systematisk uppföljning sker genom verksamhets- och kompetensanalyser som avdelningscheferna ansvarar för. Resultaten från dessa uppföljningar återkopplas till forskningsledaren, prefekten, institutionsstyrelsen och anställningsnämnden. På individuell nivå följs handledarnas och lärarnas kompetens upp genom medarbetarsamtalen. Lektorer uppmuntras docentmeritera sig, och som stöd för detta finns den lärosätesövergripande organisationen Junior Faculty. För att göra det möjligt för disputerade lärare att forska och meritera sig har man satt in åtgärder för att öka externfinansieringen, främst i form av tid i tjänsten för att skriva forskningsansökningar.

Kompetensutveckling inom handledarkollegiet sker enligt självvärderingen kontinuerligt genom kollegialt erfarenhetsutbyte. Självvärderingen nämner också ett årligt möte med studierektorn där frågor kring forskarutbildningen och handledningen avhandlas, samt handledarkollegiemöten med forskningsledaren cirka två gånger per termin. Sådana möten utgör troligen en utmärkt grund för uppföljning, diskussion och utveckling. Dock kan antalet möten per år verka något begränsat.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Av självvärderingen framgår tydligt hur man arbetar över gränserna mellan avdelningar och institutioner, vilket vidgar doktorandernas miljö och skapar flera kontaktytor. Till exempel samläser doktoranderna vissa kurser med doktorander från andra forskarutbildningar. Det är dock mindre tydligt hur doktoranderna får möjlighet att delta i nätverk i övrigt, såväl inom som utom akademin. Självvärderingen lyfter framför allt de nationella och internationella nätverk som handledarna är delaktiga i.

Självvärderingen beskriver vidare att några doktorander har biträdande handledare som har rekryterats externt. Besök från gästforskare och deltagande vid nationella och internationella konferenser ger ytterligare möjligheter till utbyte. Dock visar de individuella studieplanerna att konferensdeltagandet är lågt. Endast ett fåtal doktorander har deltagit eller planerar att delta i en internationell konferens. Vid intervjuerna framkom det att det är krav på att delta vid minst en internationell konferens, vilket ändå är lite. Vad gäller samverkan med det omgivande samhället kan den praktiknära forskning som institutionen bedriver borga för utvecklade kontakter med kommuner och skolor, till exempel genom dataproduktion och återkoppling.

Doktorandgruppen omfattar 14 aktiva doktorander, vilket bör vara tillräckligt för att skapa och upprätthålla en kritisk massa. Eftersom det även finns andra forskarutbildningar vid lärosätet som gränsar till pedagogiken (ämnesdidaktik, pedagogiskt arbete, arbete och arbetsliv) finns också möjligheter att samverka över gränserna. Hur forskarutbildningsmiljön ser ut skiljer sig åt beroende på finansieringsform. Några doktorander finansieras av lärosätets forskningsmedel, medan andra doktorander finansieras via externa forskningsmedel. Avtalsdoktorander finansieras av annan arbetsgivare. Doktorandgruppen har en god spridning i ålder, men alla utom avtalsdoktoranden är hemmahörande i det geografiska området. Den praktiknära forskningsinriktningen anges som ett skäl till att just internationell rekrytering är en särskild utmaning. En annan utmaning som identifierats är att göra avtalsdoktoranderna mer delaktiga i de forskningsmiljöer som finns vid lärosätet. Lärosätet för en dialog med doktorandernas arbetsgivare och försöker organisera seminarieverksamheten så att avtalsdoktoranderna lättare ska kunna delta.

Handledargruppen innefattar olika kompetenser, och eftersom 15 av 21 handledare arbetar på lärosätet underlättas både formella och informella möten mellan doktorand och handledare. Det är också lätt för handledarna att delta aktivt i handledarkollegiet. Utifrån detta bedöms den lokala forskarutbildningsmiljön som mycket god. Dock finns det frågetecken kring huruvida doktoranderna i tillräckligt hög grad får och tillvaratar möjligheter att delta i nätverk utanför det egna lärosätet.

Av den bifogade publikationslistan framgår det att handledarna har en omfattande publikation och att de även är flitiga med att presentera papers vid internationella och nationella konferenser. Enligt självvärderingen uppgår avdelningens externa forskningsanslag till cirka sju miljoner kronor per år. Det framgår att det finns flera externfinansierade doktorander, men det framgår inte om de externa forskningsmedlen utgör medel till forskningsprojekt eller till doktorander. Det är också oklart om det är forskare ur handledargruppen som har fått dessa forskningsmedel eller om det är avdelningen som helhet. Som exempel på samverkan med det omgivande samhället anger självvärderingen samarbete med skolor kring datainsamling och interventionsstudier. Det är dock inte tydligt hur denna samverkan går till, och i vilken mån skolorna tar del av och har nytta av resultaten.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Doktorandgruppen består av doktorander med olika finansieringsformer. Det är rimligt att anta att dessa doktorander har olika behov och att kvaliteten på forskarutbildningen kan förstås på olika sätt utifrån vems perspektivet är. Därför vore det i detta sammanhang av betydelse att frågor om likvärdighet uppmärksammades och problematiserades. Det som självvärderingen lyfter som ett positivt informellt sätt att säkerställa hög kvalitet är, förutom halvtids- och slutseminarier, de synpunkter som betygsnämnden ger efter disputation. Dessa tas om hand av handledarna och återförs till handledarkollegiet för att förbättra kvaliteten i de kommande avhandlingarna. På samma sätt tar de handledare som är opponenter och ledamöter i betygsnämnden med sig synpunkter från dessa tillfällen för att bidra till utvecklingen av den egna forskarutbildningen. Den mer systematiska uppföljningen består av en årlig skriftlig självrapportering om avdelningens forskningsverksamhet som lämnas till styrelsen för utbildningsvetenskap. Fler exempel på systematisk uppföljning är avdelningschefens årliga medarbetarsamtal, forskningsledarens dialogträffar med doktoranderna två gånger per år, handledarsamtal med forskarstuderande, samtal med forskarstuderande för att följa upp de individuella studieplanerna, doktorandundersökningar och bibliometriska analyser. Doktorander har framfört önskemål om tydligare likvärdighet och transparens vid bedömningen av huruvida de är redo för framläggning vid halvtids- och slutseminarier. Detta föranledde bildandet av en kriteriegrupp, där även en doktorandrepresentant ingick, som utvecklade såväl sådana kriterier som även inkluderar lönekriterier. Doktorandernas psykosociala miljö följs också upp. Det är avdelningschefen som ansvarar för de psykosociala uppföljningarna, men även forskningsledaren är involverad.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Forskarutbildningsämnet beskrivs som mångvetenskapligt, där skilda teoretiska perspektiv och metoder förekommer. Den sammantagna kompetensen hos handledare och lärare bedöms som mycket god. Det är även god tillgång till handledare och lärare. Forskarna i forskarutbildningsmiljön är produktiva och bedriver variationsrik forskning med ett starkt fokus på skolforskning med olika inriktningar, såsom sociala relationer, klassrumsforskning och ämnesdidaktisk forskning. När det gäller samverkan med det omgivande samhället samverkar forskarna frekvent med andra forskare nationellt och internationellt, men det är inte lika tydligt hur man samverkar med aktörer utanför akademin och hur återkoppling sker till dessa.

Doktorandgruppen är tillräckligt stor för att skapa och upprätthålla en kritisk massa. Genom att lärosätet även har andra forskarutbildningar som gränsar till pedagogik finns också möjligheter att samverka kring områden som skär över gränserna. Ett utvecklingsområde är hur de doktorander som har lägre aktivitetsgrad än 50 procent bidrar till forskningsmiljön. Även hur dessa doktorander får stöd respektive följs upp är ett utvecklingsområde.

Miljön följs upp systematiskt genom granskningar på olika nivåer. Exempel på sådana granskningar är att man rapporterar forskningsverksamheten och sedan diskuterar verksamhetens kvalitet och utmaningar med företrädare för miljön (inklusive en doktorandrepresentant), dekan och prodekan. Även medarbetarsamtalen och handledarsamtalen är en form av systematisk uppföljning.

Ansvaret för åtgärder ligger framför allt på forskningsledaren, och det finns exempel på hur man utifrån uppföljningsresultat har utvecklat arbetet med transparens och likvärdighet i bedömningen av när doktorandernas manus ska läggas fram till avhandlingsseminarierna. Den kriteriegrupp som bildades för detta ändamål är ett gott exempel på doktorandernas delaktighet och inflytande. Doktorandernas psykosociala miljö följs också upp.