Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Doktoranderna läser kurser om minst 90 högskolepoäng, varav 45 högskolepoäng är obligatoriska kurser. Av dessa kurser är fyra breddkurser om 7,5 högskolepoäng: pedagogiska klassiker, lärandeteorier, utbildningssociologi samt didaktik och undervisningsprocesser. Dessutom ska de läsa obligatoriska metodkurser: kvalitativ metod, kvantitativ metod samt vetenskapsteori och forskningsetik (7,5 högskolepoäng vardera och totalt 52,5 högskolepoäng). Utöver dessa väljer doktoranderna valfria kurser om totalt 37,5 högskolepoäng, antingen vid Linköpings universitet eller vid andra lärosäten.

De obligatoriska kursernas omfattning och upplägg tillgodoser bredd på ett mycket bra sätt. Doktoranderna har möjlighet att påverka sammansättningen av pedagogikkurserna genom att välja tre av fyra. Det bidrar till att de enskilda doktoranderna i samråd med sina handledare utformar den obligatoriska delen utifrån behov. Dessutom kan doktoranderna anpassa metodkurserna utifrån sina förkunskaper eftersom de ges på två olika nivåer. Det förhållandevis stora antalet doktorander från flera olika men angränsande forskarutbildningar gör att vissa kurser eller moment kan samläsas, vilket möjliggör att de obligatoriska kurserna kan ges regelbundet. Detta gynnar doktorandernas möjlighet att bli färdiga inom den angivna tiden.

Trots att självvärderingen lyfter fram att flera av doktoranderna använder metodologiska ansatser som bygger på en kombination av flera olika metoder finns inga kursmoment som berör mixade metoder. Däremot finns det en god samstämmighet mellan självvärderingen och uppgifterna i de individuella studieplanerna, som visar att doktoranderna deltar i de kurser som beskrivs. Denna bild förstärktes även under intervjuerna. De individuella studieplanerna visar tydligt vilka lärandemål som de olika momenten ska bidra till att doktoranderna uppfyller. Däremot tydliggörs inte vilka kurser eller moment som avser utveckla vilka lärandemål, eller vilka arbetsformer som används för att doktoranderna ska utveckla en bred kunskap inom kursernas ram.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i linje med motsvarande forskarutbildningar i övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktoranderna ska slutföra sina utbildningar inom den angivna tiden.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen anger att den systematiska uppföljningen bygger på kursvärderingar, systematiskt kvalitetsarbete av seminarieverksamheten och uppföljning av de individuella studieplanerna. Den individuella studieplanen ska, enligt självvärderingen, redan vid fastställande innehålla en fullständig plan för forskarutbildningen. Planen ska bland annat ange planerade tidpunkter för olika aktiviteter, inklusive tidpunkter för konferensdeltagande. De individuella studieplaner som bedömargruppen har granskat stärker dessa uppgifter, med undantag för konferensdeltagande där uppgifter i vissa fall saknas. Kurserna följs upp och utvärderas av forskarutbildningsnämnden. Samtliga kurser har fastställda kursplaner med lärandemål. De tre seminarierna där doktoranderna presenterar sitt arbete (PM-seminarium, halvtidsseminarium och slutseminarium) anges vara ett sätt att systematiskt följa upp och säkerställa måluppfyllelsen, särskilt eftersom också externa granskare genomlyser avhandlingsmanuset.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Självvärderingen beskriver att doktoranderna klarar av att genomföra uppgifter inom utsatta tidsramar genom att de planerar sina studier och avhandlingsarbeten självständigt i samråd med handledarna. En majoritet av doktoranderna verkar slutföra sin utbildning inom den angivna tiden. Det finns dock utvecklingsmöjligheter inom detta område med tanke på att nästan en tredjedel av de aktiva doktoranderna har en aktivitetsgrad som är lägre än 50 procent, och att tre av doktoranderna inte har fullföljt sin utbildning inom fastställd tid.

För att nå måluppfyllelse läggs stort fokus vid de färdigheter och förmågor som utvecklas i det egna avhandlingsarbetet och vid seminarierna. Kursdelen förs inte fram som ett medel för att uppnå detta mål i någon större utsträckning. Ett exempel som nämns är dock den valfria kursen forskningskommunikation som erbjuds både inom institutionen och på lärosätet som helhet. Att utveckla färdighet och förmåga att identifiera forskningsproblem, att planera forskning utifrån olika teoretiska perspektiv och metoder samt att analysera data som har genererats genom andras studier skulle kunna bidra till att utveckla färdighet och förmåga i ett bredare perspektiv än det egna avhandlingsarbetet. Vidare nämns att doktoranderna inom ramen för sin institutionstjänstgöring får möjlighet att undervisa vid lärosätet. För avtalsdoktorander gäller att de undervisar vid de skolor de är anställda. Både institutionstjänstgöringen och avtalsdoktorandernas undervisning vid skolorna är viktiga inslag för att utveckla förmågan att stödja andras lärande.

Utformningen av den individuella studieplanen och arbetet med den innebär träning i att planera och följa tidsramar, eftersom doktoranderna löpande planerar arbetet i dialog med handledarna. Planen i sig utgör sedan en dokumentation för uppföljning och granskning. Ett gott exempel som bedömargruppen vill lyfta är att man redan från start gör en grovplanering av hela forskarutbildningstiden, vilket visar att man har ett helhetsperspektiv. Förmågan att välja och använda adekvata metoder tränas och prövas genom arbetet med att förbereda inför avstämningsseminarier, skriva artiklar och skriva ansökningar. Om några avvikelser från planen föreligger rapporteras fallet till styrelsen för utbildningsvetenskap och diskuteras i forskningsmiljön, varpå åtgärder vidtas. Doktoranderna får tillfälle att utveckla kommunikativ kompetens genom att såväl muntligt som skriftligt presentera sitt arbete i olika forum, både nationellt och internationellt. Kursen forskningskommunikation är ett gott exempel på hur lärosätet utformar möjligheter att utveckla förmågan att kommunicera forskning, och då särskilt populärvetenskaplig kommunikation. Det är särskilt intressant att man uppmärksammar detta då det är en genre som inte övas och utvecklas genom artikelskrivandet, men som är en viktig del av arbetet som forskare.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen anger att det är den individuella studieplanen som följer upp doktorandernas färdighet och förmåga. Eftersom kurserna inte lyfts fram i självvärderingen mer än undantagsvis som bidrag till utveckling av färdighet och förmåga, blir detta en naturlig följd. I de individuella studieplanerna finns en tydlig koppling mellan kurser och måluppfyllelse, genom att högskoleförordningens mål för forskarutbildning preciseras och olika moment i forskarutbildningen kopplas till målen. Det framgår inte av självvärderingen vilka mål som behandlas i vilka delar, eller vilka arbetsformer, examinationer eller utvärderingar som bidrar till att doktoranderna utvecklar sin färdighet och förmåga att verka i sin framtida yrkesroll som forskare. Eftersom självvärderingen kopplar denna aspekt helt och hållet till den individuella studieplanen redogör man för arbetet med de individuella studieplanerna och för hur de används, följs upp och revideras under doktorandernas utbildning.

Bedömargruppens uppfattning är att systematisk uppföljning sker på ett fungerande sätt. Den individuella studieplanen granskas av forskarutbildningsadministratören och studierektorn innan den fastställs. Varje år väljer man ut någon särskild delaspekt som sedan granskas särskilt noga. Granskningen kan leda till att doktorander och handledare uppmanas komplettera eller utveckla informationen för att säkerställa att alla individuella studieplaner innehåller adekvat information för bedömning. I de fall man uppmärksammar brister eller avvikelser sker återkoppling till ansvariga i forskarutbildningsmiljön, som får ansvar för att sätta in åtgärder. Av underlaget framgår att man har genomfört en översyn och revidering av mallen för den individuella studieplanen. Åtgärder sätts in där man identifierat utvecklingsområden. Ett sätt att få syn på utvecklingsområden är den återkommande doktorandundersökningen, som också i sig är ett gott exempel på systematisk uppföljning.

Bedömargruppen noterar även att det finns rutiner för att kontakta alla antagna doktorander inför revideringen av den individuella studieplanen, även de icke aktiva. Doktoranderna uppmanas då att lämna in en uppdaterad individuell studieplan eller begära avbrott.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet/forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

När det gäller aspekten värderingsförmåga och förhållningssätt fokuserar självvärderingen på den intellektuella självständigheten, till exempel att stå upp för sina argument i vetenskapliga sammanhang. Vid samproduktion av artiklar ska doktoranderna skriva intyg om sin roll i artikelförfattandet för att säkerställa doktorandens självständiga del i denna process. Självvärderingen anger att nolltolerans mot oredlighet genomsyrar hela doktorandernas utbildningstid, även om de etiska inslagen är särskilt starka i kursen vetenskapsteori och forskningsetik. Vetenskapens möjligheter och begränsningar diskuteras även inom seminarieverksamheten. I samband med att doktoranderna undervisar vid grundutbildningen tränas de i att reflektera över och ta ställning till hur kunskap kan värderas och användas, samt vilket ansvar människor har för vetenskapen.

Genom att allt fler skriver sammanläggningsavhandlingar genomgår texterna i avhandlingen "peer-review" av utomstående. Detta är ytterligare ett exempel på hur redlighet och forskningsetik kan säkerställas. I vissa fall har doktoranderna fått göra etikansökningar, eftersom deras egna undersökningar ställer krav på detta. I de fall doktoranderna arbetar med praktiknära forskning förs en kontinuerlig dialog mellan doktorand och representanter för samhället utanför akademin om forskningens relevans, möjligheter och begränsningar.

Som nämnts ovan skriver allt fler doktorander sammanläggningsavhandlingar med artiklar som ibland har samförfattats med handledaren. Detta innebär att doktoranderna får möjlighet att successivt skolas in i skrivandet och ta större ansvar, men det innebär också utmaningar. Bedömargruppen ser mycket positivt på att lärosätet har inrättat en rutin om att intyg, som beskriver den individuella arbetsinsatsen vid samförfattande av artiklar, ska lämnas in inför ansökan om disputation. Det finns också en policy om att doktoranden ska vara försteförfattare till de artiklar som ingår i avhandlingen. Detta i kombination med att avhandlingens kappa (eller monografin) alltid författas enskilt av doktoranden ska säkerställ att doktoranden visar intellektuell självständighet.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

På individnivå följer man upp och utvärderar värderingsförmåga och förhållningssätt på samma sätt och med samma redskap som för aspekten färdighet och förmåga. Den individuella studieplanen granskas av forskarutbildningsadministratören och studierektorn innan den fastställs. Varje år väljs någon särskild delaspekt av planen ut som granskas särskilt noga. Granskningen kan leda till att doktorander och handledare uppmanas att komplettera eller utveckla informationen, för att säkerställa att alla individuella studieplaner innehåller adekvat information för bedömning. I de fall man uppmärksammar brister eller avvikelser sker återkoppling till ansvariga i forskarutbildningsmiljön, som ansvarar för att sätta in åtgärder. Det framgår av underlaget att man gjort en översyn och revidering av mallen för den individuella studieplanen. Ett sätt att identifiera utvecklingsområden är den återkommande doktorandundersökningen, som i sig också är ett exempel på systematisk uppföljning.

På övergripande nivå följs utbildningen upp med samma redskap som vid övrig granskning av utbildningen. Framför allt har kursvärderingarna en betydande roll. Ett exempel på en kvalitetsutvecklande åtgärd är hur vetenskapsteorikursen arbetades om för att tydliggöra frågor kring forskningsetik. Vid omarbetningen reviderade man såväl kursens mål som undervisningsmoment och examinationsformer. De uppföljande utvärderingarna visar att förändringarna har gett goda resultat.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Sammantaget bedöms forskarutbildningen genom sin utformning säkerställa att doktoranderna får goda förutsättningar att utveckla de kunskaper, förmågor och förhållningssätt som krävs. De obligatoriska kursernas omfattning och upplägg tillgodoser bredd på ett mycket bra sätt. Doktoranderna kan utforma även den obligatoriska delen utifrån sina behov i samråd med handledarna, bland annat genom att det går att påverka sammansättningen av pedagogikkurser (välja tre av fyra) och genom att metodkurserna ges på två olika nivåer utifrån förkunskapsnivå. Det förhållandevis stora antalet doktorander från flera olika men angränsande forskarutbildningar samläser vissa kurser eller moment. Detta gör det möjligt att erbjuda de obligatoriska kurserna regelbundet, vilket gynnar doktorandernas möjlighet att bli färdiga inom den angivna tiden. Vad gäller djup samt tillfälle att utveckla förmågor och färdigheter erbjuds flera valbara kurser både inom institutionen och på lärosätet som helhet. Ett positivt exempel är kursen i forskningskommunikation, som är inriktad mot populärvetenskapligt skrivande. Det finns en aktiv seminarieverksamhet och tydliga förväntningar om deltagande, vilket också följs upp i den individuella studieplanen. Några frågetecken finns dock kring doktorandernas möjligheter till och stöd för att läsa på andra lärosäten och delta i konferenser.

Arbetet med systematisk uppföljning av både utbildningen och doktorandernas progression bedöms fungera. En styrka i sammanhanget är att lärandemålen är tydliggjorda genom fastställda kursplaner, och att den individuella studieplanen tydligt kopplar ihop planerade och genomförda aktiviteter med examensmålen. Dessutom finns utarbetade rutiner för hur kursutvärderingar och doktorandundersökningar ska gå till. Det finns ett flertal exempel på hur uppföljningsresultat och dialog har lett till förändringsarbete, vilket visar att uppföljning sker och åtgärder sätts in samt att man är lyhörd för doktorandernas behov. Det finns en tydlig struktur för hur doktorandernas progression följs under handledningen, avhandlingsseminarierna och arbetet med den individuella studieplanen. Det finns också en struktur för att fånga upp eventuella avvikelser. Vad gäller avhandlingsseminarierna är det positivt att man utifrån dialog med doktorander och handledare har beslutat att införa en tidig avstämningspunkt i form av ett PM-seminarium. Bedömargruppen rekommenderar institutionen att i högre grad använda externa granskare vid avhandlingsseminarierna som en kvalitetssäkrande faktor. En annan rekommendation är att i större utsträckning ge alla doktorander möjlighet att delta aktivt på konferenser.

Det finns minst tre delar i forskarutbildningen som bidrar till doktorandernas utveckling: kurser, avhandlingsarbete och övriga aktiviteter såsom konferensmedverkan, seminarieverksamhet och undervisning. Lärosätet har kopplat de tre aspekterna kunskap och förståelse, förmåga och färdighet samt värderingsförmåga och förhållningssätt till vissa moment inom forskarutbildningen. Det innebär att doktoranderna främst anges utveckla kunskap och förståelse genom kurserna, medan färdighet och förmåga utvecklas genom handledning och avhandlingsarbete. Den mer externa verksamheten som seminarier och konferenser, samt förhållningssättet till den egna forskningen, anges utveckla värderingsförmåga och förhållningssätt. Detta är en rimlig uppdelning som leder till att doktoranderna uppnår målen, men man skulle också kunna se forskarutbildningen som mer sammanhängande där alla delar gemensamt bidrar till de tre kunskapsaspekterna. Eftersom underlaget inte beskriver kursernas upplägg och lärandemål mer specifikt är det svårt att bedöma om dessa bidrar till samtliga kunskapsaspekter och om de är möjliga att examinera kontinuerligt istället för under disputationen enbart.