Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Det finns doktorandrepresentanter i formella organ, man genomför kursutvärderingar och doktoranderna kallas till årliga samtal med utbildningsledaren både individuellt och i grupp. Dessa samtal fyller en central funktion för återkoppling. Det finns även planer på att införa återkommande anonyma doktorandenkäter, vilket ytterligare skulle kunna bidra till att synliggöra doktorandernas situation och synpunkter. På ett individuellt plan har doktoranderna förhållandevis stora möjligheter att påverka och utforma sin utbildning i samverkan med handledare och utbildningsledare. Detta sker genom arbetet med den individuella studieplanen, planeringen av kurser, handledning, avhandlingsarbete och andra aktiviteter. Handledarkollegiet som möts två gånger per år fyller också en liknande funktion, men det framgår inte om doktoranderna tar aktiv del i arbetet inom handledarkollegiet. Bedömargruppen menar att det är intressant att följa upp vilka slutsatser som framkommer genom handledarkollegiets analyser och hur kvalitetsdrivande åtgärder vidtas. Högskolan har också en egen överklagandenämnd som kan ta hand om eventuella tvister.

Modellen med deltidsstudier ställer krav på att såväl doktoranderna som lärosätet och arbetsgivarna bevakar doktorandernas intressen, så att arbetsbelastningen blir rimlig, så att doktoranderna kan delta i forskarutbildningsaktiviteter och så att doktoranderna får en hemvist och en tillhörighet på lärosätet. Därför är det positivt, och ett gott exempel, att arbetsgivarna måste ta del av den individuella studieplanen. Arbetsgivarna får därmed inblick i vilka krav som ställs på doktoranden och i hur planeringen ser ut framöver. Det finns även en digital plattform där doktoranderna kan ta del av information. Att vara nära knuten till en forskargrupp och tillhöra ett doktorandkollegium ger en hemvist. Det är positivt att lärosätet arbetar för att underlätta doktorandernas deltagande genom att förlägga kurs- och mötestillfällen till specifika dagar. Samtidigt noterar bedömargruppen att endast doktorander med anställning på lärosätet har en fast arbetsplats med dator och dylikt. Övriga doktorander saknar detta, vilket ytterligare försvårar närvaro i miljön för de doktorander som på grund av sin yrkesverksamhet redan har begränsade möjligheter att delta i miljön. En tillfredsställande arbetssituation, studiemiljö och arbetsmiljö är en förutsättning för att doktoranderna ska kunna tillgodogöra sig möjligheterna till lärande och deltagande samt kunna ägna nödvändig tid och fokus till avhandlingsarbetet.

Ett exempel på stöd till doktoranderna är det karriärsamtal som genomförs med vd mot slutet av utbildningen. Proceduren för hur handledarbyte ska ske är tydlig, och det framgår att doktoranderna inte behöver ange några skäl till bytet. Det är positivt att studiehandledningen tydliggör både policy för och förväntningar kring handledningen. Detta informerar om och lyfter fram doktorandernas rättigheter.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet kommer att används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen visar att doktorandernas synpunkter tas till vara i utvecklingsarbetet bland annat genom att forskningsnämnden diskuterar de sammanställda kursutvärderingarna. Kursutvärderingarna utgör även en grund för kursplaneringen. Dessutom utgör de individuella studieplanerna underlag för planering av kursutbud och handledarresurser. Vidare revideras den allmänna studieplanen, studiehandboken och de individuella studieplanerna för att tydliggöra förväntningar och rättigheter. Det finns ett doktorandkollegium som fungerar som forum för kontakt mellan doktorandkollektivet och ledningen. Omvänt återför kollegiet också ledningens synpunkter till doktoranderna. Doktorandkollegiets verksamhet beskrivs som problematisk i underlaget, eftersom det är svårt för avtalsdoktoranderna att delta. Därför är det oklart i vilken mån doktorandkollegiet i sin nuvarande utformning bidrar. Det framgår inte av självvärderingen vilka rättigheter och möjligheter det finns för att förebygga ohälsa samt för att hantera fördröjningar eller problematik med avhandlingsarbetet på grund av sjukskrivningar och dylikt. Det framgår inte heller vilka åtgärder som kan stötta de doktorander vars tid att fullfölja avhandlingsarbetet har tagit slut.

Sammanfattningsvis visar självvärderingen att det finns strukturer för systematisk uppföljning och återkoppling. Självvärderingen redovisar också att det finns vissa svårigheter att få till stånd doktorandmedverkan i olika organ, bland annat på grund av att doktoranderna har omfattande åtaganden utanför högskolan. Det är viktigt att dessa svårigheter blir lösta, så att doktorandernas medverkan i utvecklingen av utbildningen säkerställs. Bedömargruppen noterar att doktorandernas möjligheter att delta i doktorandråd och andra gemensamma aktiviteter är ett utvecklingsområde.

Utbildningsledaren är ansvarig för att doktoranderna har en tillfredsställande arbetssituation, studiemiljö och arbetsmiljö. Därför fyller de återkommande samtalen med utbildningsledaren en viktig funktion i att följa upp och åtgärda eventuella brister.

När det gäller uppföljning av progression och måluppfyllelse är det positivt att det finns en tydlighet gällande regelverk, förväntningar, mål och strukturer. Det är också positivt att man försöker göra det lättare för doktoranderna att fullfölja sina utbildningar och avsluta avhandlingsarbetet inom de givna tidsramarna. Det skapar en trygghet och underlättar planeringen av utbildningen och avhandlingsarbetet.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.