Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammantaget visar underlagen att utbildningen håller hög kvalitet.

Forskarutbildningsämnet är väl avgränsat avseende bredd och djup, och det har en tydlig koppling till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Handledarna skapar tillsammans en tillräcklig kompetens inom det pedagogiska forskningsfältet. Handledare och lärare får tid i tjänsten för att forska och följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet, och kvalitetsfrågor inom forskarhandledningen drivs systematiskt inom kollegiet.

Antalet aktiva doktorander är tillräckligt stort för att upprätthålla en utbildningsmiljö av kvalitet. Antagning till forskarutbildningen sker genom ett välutvecklat och ambitiöst förfarande. De nyantagna doktoranderna genomgår en introduktionsutbildning för att på ett smidigt sätt komma in i den nya arbetsmiljön och för att förberedas på utmaningarna i det kommande avhandlingsarbetet. Detta är ett lovvärt initiativ och tyder på att man arbetar medvetet med doktorandernas sociala miljö.

Bred kunskap och förståelse säkerställs främst genom avhandlingsarbetet och genom forskarutbildningskurser. Av självvärderingen att döma innehåller de olika lärandeaktiviteter och leder till förväntade studieresultat. Doktoranderna deltar i olika aktiviteter inom två av institutionens åtta forskningsområden, vilket bidrar till breda kunskaper och bred förståelse för forskning inom pedagogik och för de metodologiska ansatser som är relevanta för ämnet. För några år sedan infördes ett trehandledarsystem vid forskarutbildningen, som tillsammans med deltagandet i de olika forskningsgrupperna borgar för att doktoranderna får ta del av olika metodologiska och teoretiska ansatser. Detta gör också att de genomgående tränas i ett kritiskt förhållningssätt och i intellektuell självständighet.

Verktygen för att säkerställa att doktoranderna visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning sker huvudsakligen via forskarutbildningskurser. Institutionens kursutbud på forskarnivå är stort och väl anpassat för att säkra doktorandernas kunskapsprogression inom ämnet. Dessutom är lärandeaktiviteter som referent- eller kamratgranskning tydliga inslag där doktoranderna tränar argumentationsteknik, tränar diskussion av forskningsresultat och bidrar till att stödja andras lärande.

Vid utformningen av forskarutbildningskurser arbetar man aktivt och målmedvetet med kursplanerna för att säkerställa att kurserna svarar mot utbildningsmålen. Det finns tydligt beskrivna rutiner för kursvärderingar och återkoppling på dessa, vilket tyder på att man löpande arbetar med kvaliteten på de kurser som forskarutbildningen erbjuder. En introduktionskurs presenterar metoder för att planera avhandlingsarbetet, vilket tyder på att man lägger stor vikt vid doktorandernas självständighet och ansvarstagande över den egna lärprocessen och kunskapsproduktionen. Detta vill bedömargruppen lyfta som ett gott exempel på kvalitetsdrivande arbete. Doktorandernas kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt följs upp och säkras i de individuella studieplanerna och genom både intern och extern granskning under progressionsseminarierna. Bedömargruppen noterar även att man har påbörjat ett utvecklingsarbete för att ta fram nya sätt att dokumentera handledningsprocessen. Detta ska komplettera dokumentationen i de individuella studieplanerna. Även detta initiativ är ett gott exempel på kvalitetsdrivande arbete.

Många av doktoranderna och lärarna har en professionsbakgrund inom utbildningssektorn, vilket har skapat viktiga kontaktytor mot praktikerfält och olika avnämare. I detta avseende har man också gjort riktade satsningar på att utveckla verksamheten inom olika områden i relation till samhällets utveckling. Doktorandernas karriärvägledning ska säkerställas av huvudhandledaren, men hur detta går till framgår inte av underlaget. Utöver handledningen erbjuds doktoranderna också central karriärvägledning av lärosätet. Planering och uppföljning av de enskilda doktorandernas forskarutbildning sker genom de individuella studieplanerna.

Vad gäller arbetslivsperspektivet noteras att doktoranderna deltar i institutionstjänstgöring, deltar vid forsknings- och populärvetenskapliga konferenser. Dessutom informerar forskarutbildningens studierektor om vikten av att dokumentera samtliga erfarenheter i en pedagogisk meritportfölj inför framtida anställning. Institutionen försöker följa upp doktorandernas yrkesval efter examen, och dokumenterar vilka karriärvägar som är möjliga efter genomgången forskarutbildning. Det är tydligt att genomgången forskarutbildning leder till anställningsbarhet, i första hand inom akademin. Det är inte lika klart på vilket sätt doktoranderna förbereds för ett arbetsliv utanför universitets- och högskolevärlden. Detta kan ske exempelvis genom en mer formaliserad karriärvägledning i handledningen. Ur detta hänseende är det också positivt att institutionen försöker knyta närmare kontakter med sina alumner. Bedömargruppen ser detta som ett utvecklingsområde.

Doktorandgruppen är representerad i olika styrelser och andra organ där man diskuterar frågor som är av vikt för forskarutbildningen. Man arbetar medvetet med frågor som rör den fysiska och psykosociala arbetsmiljön, och det kan noteras att doktorandnärvaron är hög. Samma sak gäller för trivseln på arbetsplatsen. Handledarbyten har blivit ovanliga och en bidragande orsak till det kan vara trehandledarsystemet, som verkar uppskattat av såväl doktorander som handledare. Beskrivningen av hur handledarbyten går till är tydlig. Däremot framgår det inte vilka rättigheter som kommuniceras till doktoranderna när det gäller handledarbyte, samt vilket eventuellt stöd som doktoranderna och handledarna erbjuds vid handledarbyte. Bedömargruppen ser detta som ett utvecklingsområde. Bedömargruppen ser också flera goda exempel på kvalitetsdrivande insatser, såsom trehandledarsystemet, introduktionskursen samt doktorandhandboken. Alla dessa bidrar på olika sätt till att doktorandperspektivet säkerställs i forskarutbildningen.

Av självvärderingen framgår att lärosätet arbetar aktivt för att skapa jämställda villkor vad gäller kön och andra bakgrundsfaktorer genom att anonymisera antagningsprocessen. Man har också tillsatt en arbetsgrupp med rådgivande funktion för att bevaka och följa upp jämställdhets- och jämlikhetsfrågor. Jämställdhetsfrämjande insatser, såsom kompetensutveckling för kvinnliga medarbetare med sikte på professorsbefordran, planeras. Förutom doktorandgruppens relativt jämna könsfördelning framgår det inte särskilt tydligt hur jämställdhetsperspektivet integreras och diskuteras i forskarutbildningens olika aktiviteter. Bedömargruppen ser detta som en svaghet i arbetet med att säkerställa ett jämställdhetsperspektiv i forskarutbildningen.

I bedömningsunderlaget finns flera exempel på åtgärder som har vidtagits för att säkerställa kvaliteten i handledningen och forskarutbildningen. Här bör särskilt noteras olika sammanhang för utbyte av handledarerfarenheter, trehandledarsystemet samt det pågående arbetet med att ta fram ett digitalt handledningsarkiv.

Flera kvalitetsdrivande åtgärder rapporteras i anslutning till utveckling och uppföljning av forskarutbildningskurserna. Bland annat har man arbetat för att säkerställa att forskarutbildningen svarar mot examensmålen. En viktig del i detta arbete har varit att utveckla och anpassa forskarutbildningskurserna med sikte på de kunskapsmål som inte direkt examineras genom avhandlingen. Bedömningsunderlaget ger exempel på flera goda utvecklingsinitiativ som baseras på tidigare erfarenheter från forskarutbildningen, vilket pekar på ett målmedvetet kvalitetsdrivande åtgärds- och uppföljningsarbete.