Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Varje doktorand deltar regelbundet i olika aktiviteter inom minst två av institutionens åtta forskningsområden. Detta ger en stor bredd inom forskarutbildningsämnet, både teoretiskt och metodologiskt, och gör det möjligt för doktoranderna att själva anpassa sin forskningsprofil till det egna kunskapsintresset. I två obligatoriska kurser (research traditions and theoretical perspectives om 15 högskolepoäng samt theories and methodologies om 7,5 högskolepoäng) tränas doktoranderna att analysera forskningsfrågor och att granska de perspektiv, antaganden och metodologiska tillvägagångssätt som präglat forskningen inom pedagogik. Kurserna är designade för att doktoranderna ska utveckla bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet, men även för att de ska kunna reflektera över ämnet ur ett bredare perspektiv på forskning. Dessa kurser har nyligen reviderats för att säkerställa att doktoranderna uppnår de mål som inte examineras genom avhandlingsarbetet.

I forskarutbildningen ingår ett avhandlingsarbete om 150 högskolepoäng och kursarbete om 90 högskolepoäng. Drygt halva kursdelen består av sex obligatoriska kurser. Fyra av dessa obligatoriska kurser ska vara avklarade under de fem första terminerna av utbildningen, och de övriga två kurserna läses lågintensivt under de följande terminerna. Möjligheter till fördjupning av kunskap och förståelse av metodologiska utgångspunkter och tillvägagångssätt erbjuds genom fyra valbara så kallade metodteorikurser. Genom metodteorikurserna tränas doktoranderna i att reflektera över metodval och metodvalets konsekvenser för den kunskap som forskningen genererar. Vidare fördjupar doktoranderna sin kunskap och förståelse inom avhandlingsämnet genom läskurser, som läses individuellt eller i grupp. Sammantaget tycks kursutbudet och upplägget för kursstudier vara väl anpassat för att säkra doktorandernas kunskapsprogression.

En väsentlig del av doktorandernas kunskapsprogression säkras inom ramen för avhandlingsarbetet. Här poängteras främst forskarutbildningens granskningsseminarier och presentationer vid forskningskonferenser. Det är dock rimligt att anta att även den löpande handledningen, med tre involverade handledare, är ett viktigt moment i att säkerställa doktorandernas progression. Förutsättningar för att slutföra avhandlingsarbetet inom utsatt tid skapas dels genom hur kurserna läggs över tid, dels genom granskningsseminarier. Doktoranderna tränas också i att planera sitt arbete redan under introduktionskursen, vilket rimligtvis också bidrar till förutsättningarna att bli färdig i tid.

Utifrån den allmänna studieplanen, de individuella studieplanerna och självvärderingens beskrivning av forskarutbildningens utformning menar bedömargruppen att doktoranderna efter genomförd forskarutbildning har goda möjligheter att visa bred kunskap och förståelse inom ämnet pedagogik och att de har goda möjligheter att behärska lämpliga, relevanta vetenskapliga metoder.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Doktorandernas progression säkerställs enligt självvärderingen genom att samtliga kurser ges vartannat år, så att doktoranderna kan slutföra forskarutbildningskurserna inom planerad tid. Dessutom ska fyra av sex obligatoriska kurser genomföras under de första fem terminerna för att den förvärvade kunskapen ska kunna ligga till grund för utformningen av avhandlingsprojektet. Vid disputationsanmälan ska samtliga kurser vara godkända för att säkerställa att doktoranderna har uppnått målen och verkligen kommer att kunna ta ut sin examen.

Självvärderingen visar att man arbetat aktivt med kursplanerna för att de ska svara mot examensmålen. Till exempel reviderades samtliga obligatoriska kurser från grunden i samband med att den nya allmänna studieplanen fastställdes 2016. Flera av de obligatoriska kurserna, såsom kurserna i forskningsetik, forskningskommunikation och forskarens roll i samhället, har vuxit fram som svar på ett behov av att utveckla doktorandernas kunskap och förståelse om forskning och forskningens villkor och betydelse i samhället.

Progressionen i utbildningen dokumenteras för varje enskild doktorand i den individuella studieplanen. Av de individuella studieplanerna framgår att handledningen kan variera både i frekvens och omfång. Överlag verkar dock handledningen fungera bra, och den består av såväl fysiska möten som av telefon- och e-postkonversationer. Det finns överlag inga tydliga tecken på brister i handledningen. Handledningen rapporteras fortskrida som planerat. Vid de tillfällen då handledningsprocessen inte har skett enligt planeringen anger lärosätet skäl som överlag inte kan tolkas bero på brister hos handledaren.

Mot bakgrund av de individuella studieplanerna går det att konstatera att de enskilda doktorandernas progression följs upp och säkerställs systematiskt. Av självvärderingen framgår också att utbildningens utformning och genomförande följs upp systematiskt, och att uppföljningen vid behov har resulterat i kvalitetsutvecklande åtgärder.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i linje med motsvarande forskarutbildningar i övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktoranderna ska kunna slutföra sina utbildningar inom den angivna tiden.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Forskarutbildningens kurser är utformade så att doktoranderna får goda möjligheter att utveckla färdighet och förmåga för framtida självständig forskning och kvalificerat kunskapsarbete. Varje kurs börjar med att lägga en gemensam grund för kursens tema, som sedan fördjupas genom doktorandernas arbete med kurslitteraturen. Här ligger fokus först på att doktoranderna bearbetar litteraturen enskilt och genom kontinuerliga PM skriver sig till förståelse. Dessa PM granskas och diskuteras sedan i doktorandgruppen och kommenteras av lärarna. Mot slutet av kursen följer en större skriftlig examinationsuppgift, där doktoranderna ska visa förmåga att redovisa, analysera, jämföra och kritiskt reflektera över teman från kurslitteraturen. Examinationsuppgiften ventileras genom en kollegial opponent-respondentprocedur vid ett avslutande seminarium, och granskas dessutom skriftligt av de undervisande lärarna. Efter genomförd revidering lämnas examinationsuppgiften till lärargruppen för sambedömning och betygssättning. Det är tydligt att man genom detta kursupplägg försöker säkerställa doktorandernas kunskapsprogression och träna förmågan att kommunicera forskning.

Doktorandernas förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning inom givna tidsramar tränas och demonstreras kontinuerligt genom eget skrivande samt genom revidering av egna och andras texter. Inom forskarutbildningen finns därför en struktur som fokuserar på kontinuerlig textproduktion. Utöver de kursförlagda skrivaktiviteterna förbereder doktoranderna textunderlag inför handledningstillfällen, vilket möjliggör att man tillsammans med handledarna säkerställer och ansvarar för den övergripande planeringen av avhandlingsarbetet.

Förmågan att stödja andras lärande tränas kontinuerligt genom kollegialt arbete i doktorandgruppen, där läsning och återkoppling på andras texter är ett stående inslag enligt självvärderingen. Här nämns särskilt den fortlöpande lågintensiva kursen research seminars and conference participation, där doktoranderna förväntas lägga fram sina texter vid minst ett tillfälle samt delta i återkopplingen på andras texter. Kursen är särskilt orienterad mot att träna doktorandernas färdighet att kommunicera såväl egna forskningsresultat som kritik av andras forskning. Vidare är kursen academic literacy, rhetorics and genres utvecklad för att träna doktorander i att konsekvent och med auktoritet kunna argumentera för forskningsresultat såväl som andra akademiska texter i dialog med vetenskapssamhället.

Kursernas arbetsformer, där samtliga doktorander ska ge återkommande synpunkter på varandras texter, bidrar sannolikt till att upprätthålla en lokal kultur där lärandet och forskningsarbetet ses som en gemensam process och angelägenhet. Bedömargruppen finner att det kursutbud och de arbetsformer som självvärderingen presenterar svarar mot kvalitetsmålen för färdighet och förmåga på ett tillfredsställande sätt.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Det löpande kvalitetsdrivande arbetet med kurserna sker genom anonyma kursvärderingar som sammanfattas i kursrapporter och publiceras på kursens webbsida. Denna återkoppling diskuteras årligen inom doktorandrådet samt i professors- och docentgruppen för att möjliggöra fortsatt kursutveckling. Ett exempel på uppföljning av kursutvecklingen är att man har hörsammat doktorandernas önskemål om mer utförlig återkoppling på det akademiska skrivandet, särskilt i samband med kursen academic literacy. Institutionen har svarat mot detta önskemål genom att som ett led i institutionstjänstgöringen engagera de engelskspråkiga doktoranderna i språkgranskning och coachning av kollegornas skrivande, något som torde gynna båda parters egna skrivande.

Det ska också understrykas att man inom forskarutbildningen försöker hitta nya former för att dokumentera handledningsprocessen på andra sätt än bara i den individuella studieplanen. Detta är ett lovvärt initiativ och skulle exempelvis kunna underlätta den kontinuerliga planeringen av doktorandernas arbete. Det skulle också kunna göra det lättare att vid behov utreda eventuella förseningar i avhandlingsarbetet.

Doktoranderna får varje termin veta hur mycket av den finansierade studietiden som återstår när institutionstjänstgöring, sjukfrånvaro och dylikt har räknats av.

Den individuella studieplanen dokumenterar löpande både planeringen och doktorandernas progression. Eventuella förseningar utreds tillsammans med huvudhandledare och studierektor. Ytterst kan förseningar också bli en fråga för prefekten, som har arbetsmiljöansvar. Av de 26 anställda doktoranderna ligger 24 (mer än 90 procent) i fas med sin planering, vilket vittnar om välfungerande stödstrukturer för doktorandernas progression genom utbildningen.

Mot bakgrund av vad som presenterats i självvärderingen finner bedömargruppen att forskarutbildningen följs upp systematiskt, och att uppföljningen vid behov leder till adekvata utvecklingsinsatser.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet/forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Av självvärderingen framgår att arbetet med att säkerställa doktorandernas intellektuella självständighet pågår under hela forskarutbildningen. Centralt i detta är att alla delar av utbildningen, såsom kurser, seminarieaktiviteter och handledning, skapar möjlighet för doktoranderna att själva reflektera över sina val i forskningsprocessen. En aspekt som tas upp är vikten av att inte bli alltför nära knuten till och beroende av sin huvudhandledare.

I självvärderingen pekas flera saker ut som viktiga i arbetet för självständighet. Till exempel är det viktigt att doktoranderna deltar i forskningsområdenas olika aktiviteter på institutionen, för att kunna göra självständiga analyser av de valmöjligheter som finns i forskningsarbetets olika steg. En annan viktig faktor är trehandledarsystemet, som bland annat syftar till att göra doktoranderna mindre beroende av huvudhandledarna. De två biträdande handledarna kommer in med olika övergripande perspektiv och konkreta synpunkter på doktorandens arbete. Här är det också viktigt att handledarnas olika ansvarsområden är tydliga och väl dokumenterade.

Doktorandernas förhållningssätt och värderingsförmåga tränas inom ramen för två obligatoriska kurser. Kursen ethics in educational research syftar till att doktoranderna ska få träna och utveckla sin förmåga att formulera, analysera och problematisera forskningsetiska problem, vilket bland annat visas i forskningsetiska ställningstaganden i förhållande till den egna forskningen. I självvärderingen beskrivs emellertid inte den process där doktoranderna tillsammans med handledarna (och eventuellt andra inblandade) beslutar om huruvida etikprövning av avhandlingsarbetet är aktuell eller inte, vilket bedömargruppen ser som en svaghet.

I kursen the researcher in society tränar doktoranderna sina insikter om vetenskapens möjligheter och begränsningar, om vilket ansvar som följer med kunskapsproducerande arbete och om hur forskningsgenererad kunskap kan bidra till samhällets utveckling. Som del i kursexaminationen förväntas doktoranderna bland annat producera egna och bedöma andras populärvetenskapliga presentationer, och visa att de kan reflektera över hur kunskap kan kommuniceras till olika målgrupper.

Självvärderingen ger en tydlig beskrivning av hur man arbetar för att säkerställa att doktoranderna visar intellektuell självständighet, vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Detta sker främst genom handledning och kursarbete. Bedömargruppen ser det dock som en svaghet att man inte redovisar vilka rutiner som finns i handledningen för att bedöma om det egna avhandlingsprojektet bör undergå etikprövning.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Systematisk uppföljning av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt sker genom en varierad examination med tyngdpunkt i doktorandernas egna arbeten med texter för olika ändamål. Av särskild vikt är de olika formerna för kollegial dialog och bedömning, samt handledningsarbetet. Här är det sannolikt extra fördelaktigt att ha tre handledare, som kan bidra med olika insikter och perspektiv på frågor om vetenskaplig redlighet och forskningsetik. Dock redogör inte självvärderingen för detta särskilt ingående.

Utbildningen strävar efter att ge de forskarstuderande en metaförståelse för forskning, forskningsetik och frågor som rör förhållningssätt och självständighet. De kurser som har tagits fram för detta ändamål är resultatet av ett utvecklingsarbete som bedrivits vid institutionen sedan den gemensamma forskarutbildningen inrättades. Av vikt för bedömningsgrunden är hur kunskapsformen följs upp i kurserna, vilket framgår tydligt i självvärderingen. Bedömargruppen ser det som viktigt i sammanhanget att flera kurser, däribland kurserna i forskningsetik och forskningskommunikation, har utvecklats för att svara mot doktorandernas behov av att fördjupa sin värderingsförmåga och sitt vetenskapliga förhållningssätt.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Bred kunskap och förståelse säkerställs främst genom avhandlingsarbetet och deltagande i forskarutbildningskurser. Av självvärderingen att döma innehåller dessa olika lärandeaktiviteter och leder till förväntade studieresultat. De åtta forskningsområden som finns vid institutionen erbjuder dessutom rika möjligheter för doktoranderna att orientera sig inom forskarutbildningsämnets olika forskningsområden. Doktoranderna deltar aktivt i minst två av dessa forskningsområden, vilket i allra högsta grad bör bidra till breda kunskaper och bred förståelse av pedagogikforskningen och de olika metodologiska ansatser som är relevanta för ämnet.

Genom forskarutbildningskurserna möter doktoranderna lärare och forskare från olika forskningsområden, och tränas i att utveckla sin förmåga att jämföra och kritiskt granska forskning. Regelbundet deltagande i seminarier och forskningsgrupper ger också doktoranderna möjlighet att komma i kontakt med och utöka förståelsen av metodologiska och teoretiska perspektiv på pedagogiska frågeställningar och tillämpningsområden. Genom trehandledarsystemet och institutionens breda utbud av forskningstraditioner är det troligt att doktoranderna under forskarutbildningen tar del av varierande metodologiska och teoretiska ansatser, och att de genomgående tränas i kritiskt förhållningssätt och intellektuell självständighet.

Forskarutbildningskurser verkar vara det främsta verktyget för att säkerställa att doktoranderna visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning. Institutionens kursutbud på forskarnivå är stort och väl anpassat för att säkra doktorandernas kunskapsprogression. I kurserna ingår seminarier med inslag som kamratgranskning av andras texter, författande av uppsatser och PM, opposition och slutligen försvar av de egna arbetena. Framför allt är lärandeaktiviteter som referent- eller kamratgranskning tydliga inslag där doktoranderna tränar argumentationsteknik och vidare diskussion av forskningsresultat. Genom detta medverkar doktoranderna också till att stödja andras lärande.

I självvärderingen poängteras att forskarutbildningen är centrerad kring kontinuerlig textproduktion, där inlämning av text ska ske med god framförhållning till berörda parter. Sammantaget utgör därför såväl kurser som handledning och progressionsseminarier tillfällen att träna förmågan att planera och med adekvata metoder bedriva forskning inom givna tidsramar.

Vid utformningen av forskarutbildningskurser arbetar man aktivt och målmedvetet med kursplaner för att säkerställa att kurserna svarar mot utbildningsmålen. Här noterar självvärderingen till exempel att två av kurserna reviderades nyligen för att svara mot de kunskapsmål som inte direkt examineras genom avhandlingen. Tydligt beskrivna rutiner för kursvärderingar och för hantering av återkoppling tyder på att man arbetar löpande med kvaliteten på de kurser som forskarutbildningen erbjuder.

Forskarutbildningen innehåller moment som utvecklar doktorandernas värderingsförmåga, självständighet och forskningsmässiga redlighet. Kursen the researcher in society fokuserar på vetenskapens möjligheter och begränsningar i samhället, och ger doktoranderna möjlighet att reflektera över sin egen och andras forskning och dess samhälleliga konsekvenser. Forskningsetiska frågor behandlas i kursen ethics in educational research, men det är en svaghet att självvärderingen inte redovisar hur doktoranderna tillsammans med handledare (och eventuellt andra inblandade) beslutar om huruvida det egna avhandlingsprojektet ska etikprövas eller inte. Under utbildningens gång tränas doktorandernas färdigheter i att kommunicera vetenskaplig forskning till olika målgrupper, bland annat genom en populärvetenskaplig presentation av det egna arbetet.

När det gäller utvärdering och kvalitetsarbete diskuteras kursupplägg, innehåll och arbetsformer kontinuerligt med de berörda lärarna, vilket kompletteras med en digital kursvärdering som sammanfattas och synliggörs på kursens webbsida. Dessutom får doktoranderna möjlighet att kommentera forskarutbildningskurserna i slutet av varje år.

Metoder för att dimensionera och planera arbetet presenteras redan under introduktionskursen, vilket pekar på att stor vikt läggs vid doktorandernas självständighet och förmåga att ta ansvar för den egna lärprocessen och kunskapsproduktionen. Bedömargruppen vill särskilt lyfta detta som ett gott exempel på kvalitetsdrivande arbete för måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse. Den positiva effekten är tydlig i och med att över 90 procent av de anställda doktoranderna är i fas med sin planering. De individuella studieplanerna är det främsta verktyget för att följa upp och kvalitetssäkra de enskilda doktorandernas kunskap, förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt. Även intern och extern granskning under progressionsseminarierna är viktigt för uppföljningen. Bedömargruppen noterar även att man har påbörjat ett utvecklingsarbete för att ta fram nya sätt att dokumentera handledningsprocessen. Dokumentationen ska komplettera den dokumentation som redan finns i de individuella studieplanerna. Även detta initiativ är ett gott exempel inom aspekten måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse. På sikt kan dokumentationen bidra till att undvika och, i förekommande fall, bättre hantera förseningar i avhandlingsarbetet.