Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktorander tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Enligt självvärderingen har doktoranderna formellt inflytande genom representation i alla beredande och beslutande organ på alla nivåer vid lärosätet, till exempel universitetsstyrelse, fakultetsnämnd samt utskott och kommittéer. En studierektor genomför årliga medarbetarsamtal med doktoranderna och har det övergripande ansvaret för doktoranderna och forskarutbildningen. Av självvärderingen framgår att en medarbetarundersökning visar att doktoranderna är positiva till sin arbetsplats.

Bedömargruppen konstaterar utifrån självvärderingen att det har skett nio handledarbyten under de senaste fem åren, varav fem har orsakats av meningsskiljaktigheter. Detta framstår som ett arbetsmiljöproblem. Under intervjuerna beskrevs dessa handledarbyten som knutna till en problematik som inte längre är aktuell, och att byte av handledare nu ses som något odramatiskt. Det framgick också att handledarbyten som beror på pensionsavgångar eller på att handledare flyttar numera hanteras skyndsamt av studierektorn och att lärosätet har tydliga rutiner för handledarbyten. Bedömargruppen ser det som ett fortsatt utvecklingsområde att i förebyggande syfte skapa en långsiktig planering för handledartillsättning och tydliga rutiner för handledarbyte. Bedömargruppen vill särskilt framhålla vikten av att doktoranderna görs delaktiga i valet av handledare.

Arbetet med den psykosociala miljön sker enligt självvärderingen systematiskt. Av underlaget framgår att lärosätet arbetar aktivt med handledarkollektivet för att förebygga stress och andra problem som är relaterade till doktorandernas arbets- och utbildningsmiljö. Intervjuerna lyfter fram introduktionen i forskarutbildningen som en viktig del i detta arbete. Bedömargruppen uppmärksammar att forskarutbildningsmiljön beskrivs som inte helt friktionsfri. Under intervjuerna förtydligades detta, och det framgick att beskrivningen snarare står för medvetenhet om och beredskap inför frågor som har med doktoranders perspektiv på utbildningen att göra, inte att det finns allvarliga problem. Bedömargruppen ser fortsatt arbete med forskarutbildningsmiljöns psykosociala aspekter som ett viktigt utvecklingsområde.

Av självvärdering och intervjuer framgår att det finns medel att söka och få för att alla doktorander ska kunna delta i konferenser och internationella utbyten. Av självvärderingen framgår vidare att de doktorander som bor på annan ort inte deltar i seminarier och annan icke-obligatorisk verksamhet i samma utsträckning som de som bor nära Umeå. Under intervjuerna förstärktes denna bild, och det framgick att utbildningens krav på fysisk närvaro inte alltid är förenligt med ett etablerat liv på annan ort. Bedömargruppen noterar att detta förhållande är ett problem och ser arbetet med att skapa lika villkor för alla doktorander att delta i utbildningens alla delar som ett viktigt utvecklingsområde.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen anger att kursvärderingar sker kontinuerligt. Resultaten sammanställs av undervisade lärare och lämnas sedan vidare till forskarutbildningens studierektor och examinator. De delar som ses över efter doktorandernas synpunkter rör främst kursutbudet. Det framgår av det samlade underlaget att doktoranderna i stor utsträckning har varit hänvisade till kurser som ges vid andra lärosäten och andra forskarutbildningar på grund av det minskade antalet doktorander.

Enligt självvärderingen och intervjuerna involveras alumner i utbildningen genom ett mentorsprogram. Bedömargruppen ser positivt på detta, och på att lärosätet beskriver fortsatt arbete med att utifrån alumners erfarenheter följa upp, åtgärda och återkoppla utbildningens kvalitet som ett utvecklingsområde.

Bedömargruppen konstaterar utifrån det samlade underlaget att handledarbyten har varit ett problem, men att arbete med långsiktig planering och tydliga rutiner bidragit till att positivt förändra den bild som ges i självvärderingen. Bedömargruppen vill lyfta handledarkollegiets kontinuerliga arbete för att förebygga sårbarhet i doktorandernas psykosociala miljö som ett gott exempel. Mentorsprogrammet där nydisputerade och nyantagna får möjlighet att utbyta förväntningar och erfarenheter är ett annat gott exempel.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.