Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna när examen utfärdas visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Av självvärderingen och den allmänna studieplanen framgår att man använder en matris som instrument för måluppfyllelse. Matrisen tydliggör relationen mellan examensmål och lärandemål samt forskarutbildningens innehåll. I matrisen anges explicit vilka obligatoriska kurser och seminarier, valbara kurser, avhandlingsarbete, aktivt deltagande i institutionens forskningsmiljö och övriga aktiviteter som svarar mot vilka mål. För kunskapsformen kunskap och förståelse identifieras fyra delmål. Ett exempel på hur matrisen fungerar är att en examinationsuppgift i den obligatoriska kursen vetenskapsfilosofi i pedagogisk forskning innebär att formulera och tillämpa ontologiska och epistemologiska ställningstaganden i relation till den egna forskningen. Bedömargruppen konstaterar att matrisen ger en detaljerad bild av hur utbildningens utformning, genomförande och examination sammantaget bidrar till måluppfyllelse och till att utbildningen slutförs inom planerad tid. Bedömargruppen uppmärksammar problemet med att erbjuda kurser i den utsträckning utbildningen önskar, något som enligt självvärderingen beror på en minskande doktorandgrupp. Bedömargruppen ser positivt på det formella avtal man ingått med Mittuniversitet för att i samverkan planera och genomföra obligatoriska kurser i utbildningen.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i linje med motsvarande forskarutbildningar i övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktoranderna ska slutföra sina utbildningar inom den angivna tiden.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen ger en både generell och detaljerad beskrivning som gäller för hela aspektområdet. Enligt denna görs övergripande uppföljningar av alla forskarutbildningar vid lärosätet genom en medarbetarundersökning vart tredje år. Uppföljning på institutions- och individnivå sker främst genom den individuella studieplanen, som följs upp två gånger per år av doktorand och handledare i samråd. Här används matrisen som instrument för att följa upp deltagande i kurser, seminarier och andra aktiviteter i relation till utbildningsmålen. Genom matrisen kan specifika kunskapsformer i examensmålen identifieras i relation till utbildningens olika delar och delmål. Matrisen fungerar alltså som ett instrument för både planering och uppföljning av den individuella studieplanen. Dess utformning ger också möjlighet att beskriva progression över tid. Om avvikelser upptäcks dokumenteras dessa, och åtgärder och revideringar av planen görs sedan av doktoranden och handledarna i samråd.

Uppföljning beskrivs också ske kollektivt, genom utvärdering av kurser och i de obligatoriska seminarierna. Återkoppling av uppföljningarna sker regelbundet till doktorandkollegiet, forskarutbildningsutskottet och handledarkollegiet. Självvärderingen beskriver att återkoppling också sker till externa intressenter som Swera (Swedish educational research association) och andra organisationer och representanter för arbetsmarknaden. Detta ser bedömargruppen som ett gott exempel på kvalitetsuppföljning.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Av underlaget framgår att matrisen som används för att säkerställa måluppfyllelse även visar vilka delmål som är knutna till kunskapsformen färdighet och förmåga, samt vilka delar av forskarutbildningens innehåll som svarar mot dessa. Kursspecifika examinationsuppgifter och obligatoriska avhandlingsseminarier nämns som särskilt viktiga. Självvärderingen exemplifierar detta med en examinationsuppgift i kursen kvantitativ metod i pedagogiska praktiker, där doktoranden ska tillämpa kvantitativ analysmetod på data som har samlats in utifrån ett konkret problem. Ett annat exempel är forskningsområdesmöten och andra aktiviteter vars genomförande enligt självvärderingen säkerställer måluppfyllelse bland annat när det gäller att visa förmåga att muntligt och skriftligt med auktoritet presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället i såväl nationella som internationella sammanhang, samt att stödja andras lärande.

Bedömargruppen konstaterar att matrisen innehåller alla delar av aspektens bedömningsgrunder.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Bedömargruppen konstaterar att denna aspekt följs upp på samma sätt och med samma verktyg som kunskapsformen kunskap och förståelse, och ser uppföljningen som relevant även här. Uppföljning på institutions- och individnivå sker främst genom den individuella studieplanen, som följs upp två gånger per år av doktorand och handledare i samråd. Här används matrisen som instrument för att följa upp deltagande i kurser, seminarier och andra aktiviteter i relation till utbildningsmålen. Genom matrisen kan specifika kunskapsformer i examensmålen identifieras i relation till utbildningens olika delar och delmål. Matrisen fungerar alltså som ett instrument för både planering och uppföljning i den individuella studieplanen. Matrisens utformning ger dessutom möjlighet att beskriva progression över tid. Om man upptäcker avvikelser dokumenteras dessa, och doktoranden och handledarna reviderar planen samt sätter in åtgärder.

Självvärderingen beskriver vidare att uppföljning sker kollektivt genom utvärdering av kurser och i de obligatoriska seminarierna. Uppföljningarna återkopplas sedan regelbundet till doktorandkollegiet, forskarutbildningsutskottet och handledarkollegiet. Självvärderingen beskriver också hur uppföljningarna återkopplas till externa intressenter som Swera och andra organisationer och representanter för arbetsmarknaden. Detta ser bedömargruppen som ett gott exempel på kvalitetsuppföljning.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet/forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Av underlaget framgår att det i den matris som används för att säkerställa måluppfyllelse ingår fyra delmål som är knutna till kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt. Även här anges kursspecifika examinationsuppgifter och de obligatoriska seminarierna (ettårs-, mitt-, och slutseminariet) som viktiga för att säkerställa måluppfyllelse. Självvärderingen ger exempel på hur de obligatoriska kurserna innehåller moment som är relevanta för den aktuella kunskapsformen. Även om de fyra delmålen följer de bedömningsgrunder som ingår i aspekten är bedömargruppen tveksam till om matrisen när det gäller denna specifika kunskapsform är tillräckligt öppen för andra dimensioner i lärandet av det angivna målet. Förmåga till reflektion och analys i relation till insikter om relationen mellan vetenskap och samhälle kan enligt bedömargruppen uppnås även genom andra aktiviteter än de som redovisas i matrisen.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Bedömargruppen konstaterar att uppföljningen av denna aspekt sker på samma sätt och med samma verktyg som kunskapsformen kunskap och förståelse, och ser uppföljningen som relevant även här. Uppföljning på institutions- och individnivå sker främst genom den individuella studieplanen, som följs upp två gånger per år av doktorand och handledare i samråd. Här används matrisen som instrument för att följa upp deltagande i kurser, seminarier och andra aktiviteter i relation till utbildningsmålen. Genom matrisen kan utbildningens olika delar och aktiviteter kopplas till examensmålen. Matrisen fungerar som ett verktyg för både planering och uppföljning av den individuella studieplanen. Dess utformning ger också möjlighet att beskriva progression över tid. Om avvikelser upptäcks dokumenteras dessa, och doktoranden och handledarna sätter in åtgärder och reviderar planen i samråd.

Uppföljning beskrivs också ske kollektivt genom utvärdering av kurser och i de obligatoriska seminarierna. Återkoppling av uppföljningarna sker regelbundet till doktorandkollegiet, forskarutbildningsutskottet och handledarkollegiet. Självvärderingen beskriver att man även återkopplar uppföljningarna till externa intressenter som Swera och andra organisationer och representanter för arbetsmarknaden. Detta ser bedömargruppen som ett gott exempel på kvalitetsuppföljning.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

För hela aspektområdet gäller att man enligt självvärderingen har problem med att erbjuda kurser som motsvarar den kursdel som anges i den allmänna studieplanen (37,5 högskolepoäng obligatoriska kurser och upp till 90 högskolepoäng valbara kurser för doktorsexamen). Detta beror på ett minskat antal doktorander. Som tidigare nämnts uppmanas doktoranderna att själva söka kurser som ges av andra institutioner eller inom någon av de nationella forskarskolorna genusforskarskolan och forskarskolan i utbildningsvetenskap. Bedömargruppen ser detta som en svaghet eftersom det gör det svårare att säkra utbildningsmål och progression genom egeninitierade kurser och andra aktiviteter. Bedömargruppen menar dock att det är en styrka att lärosätet på olika sätt arbetar för att bibehålla kontinuitet och kvalitet i utbildningen trots det minskande antalet doktorander. Det samarbetsavtal man ingått med Mittuniversitetet, och som innebär att man samordnar planering och genomförande av obligatoriska kurser samt möjliggör samläsning, är ett gott exempel på detta. Av underlaget framgår att den matris som skapats för att tydliggöra hur de nationella examensmålen länkas till lärandemål och delmål i utbildningens olika delar är central i arbetet med måluppfyllelse i aspektområdet. Bedömargruppen konstaterar att matrisens möjlighet att planera utbildningen och följa upp mål och progression är en styrka.