Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Självvärderingen visar att lärosätet och institutionen aktivt verkar för doktorandernas deltagande på två nivåer: på individuell nivå i utformandet av den egna utbildningen, och på övergripande nivå i utskott och nämnder. Självvärderingens inhämtade doktorandsynpunkter visar att samtliga doktorander upplever att institutionen ger aktivt stöd till utvecklingen av olika förmågor, och att de socialiseras in i både vetenskapssamhället och i samhället i övrigt. Detta sker främst genom obligatoriska baskurser, genom de regelbundna seminarierna och genom handledningen.

De obligatoriska kurserna utgör endast 30 högskolepoäng, och det finns en relativt stor frihet att välja kurser på lärosätet. Det finns också möjlighet att tillgodoräkna sig forskarutbildningskurser från andra lärosäten både nationellt och internationellt. Detta gör att doktoranderna får goda möjligheter att aktivt påverka och utforma utbildningens upplägg och innehåll. Detsamma gäller arbetet med de individuella studieplanerna och kontinuerlig planering och uppföljning av kurser, avhandlingsarbete, konferensdeltagande och institutionstjänstgöring. I och med att doktoranderna uppmuntras och stöttas i att engagera sig i olika föreningar för forskning och i att arrangera konferenser och symposier på institutionen får de ytterligare möjligheter att aktivt vara med och utforma och påverka sin utbildning.

På en övergripande nivå verkar lärosätet för att ge doktoranderna inflytande, delaktighet och insyn. Detta sker genom att doktoranderna har formell representation i utskott och nämnder som är relevanta för utbildningen. Doktorandernas delaktighet är påfallande god, och de har insyn i samtliga verksamheter och processer som rör forskarutbildningen och den egna arbetssituationen. Det framgår av dokumentationen att doktorander deltar i beslutsprocesser, inklusive beredning, av frågor som rör forskarutbildningen. Ambitionen att involvera doktoranderna synliggörs också konkret i att en doktorand har ingått i den arbetsgrupp som har utarbetat självvärderingen. Det finns även ett aktivt doktorandråd som bevakar doktorandernas intressen och rättigheter till exempel när det gäller arbetsmiljö. Genom att det finns en representant från doktorandrådet i lärosätets doktorandnämnd möjliggörs också insyn och deltagande i övergripande beslutsprocesser på universitetet. Institutionen har rutiner för att på ett tidigt stadium fånga upp, hantera och förebygga situationer som är problematiska för doktoranderna. Vid de årliga medarbetarsamtalen, som de flesta doktorander deltar i, diskuteras forskarutbildningen, arbetslivet på institutionen, karriärfrågor, trivsel och så vidare. Samtalen involverar inte bara handledare och lärare, utan här skapas flera kontaktytor för förtroendefulla samtal. Doktoranderna som grupp inbjuds också till att varje år delta i ett möte för att tillsammans lyfta olika frågor om anställning och forskarutbildning. Här sker en systematisk återkoppling.

Av självvärderingen framgår att handledarkollegiet utgör ett starkt nav i utbildningen. Handledarkollegiet tar vara på den samlade kompetens som finns inom ämnet och på kontinuiteten i de kollegiala samtalen. Förutom samtliga handledare och samtliga docenter ingår också en doktorandrepresentant i kollegiet. Att det finns en doktorandrepresentant i gruppen ser bedömargruppen som ett gott exempel på hur doktorandernas intressen och inflytande kan säkerställas. Frågan är om inte institutionen också skulle kunna utveckla den möjlighet som doktorandrepresentationen i handledargruppen medför till att sprida information och ge återkoppling i doktorandgruppen på tätare basis.

En annan viktig och frekvent använd kanal för återkoppling på forskarutbildningen är mötet mellan doktorand och handledare. De återkopplingar och synpunkter som lämnas tas vid behov upp av handledarna vid handledarkollegiets sammanträden. Doktoranderna har alltså ett påtagligt inflytande i kvalitetssäkringen av utbildningen. De deltar i beslutsprocesser, inklusive beredning, av frågor som rör forskarutbildningen. De kan också lämna synpunkter på utbildningen på olika sätt, till exempel via de individuella studieplanerna, vid sammanträden i nämnder och utskott, via doktorandernas officiella representanter, vid medarbetarsamtal med studierektor eller vid det årliga storgruppsmötet.

För att säkerställa dessa aktiviteter finns policyer och rutiner. På ett individuellt plan kan såväl handledning som det årliga samtalet med studierektor utgöra en arena för att lämna synpunkter, väcka frågor och få återkoppling.

Självvärderingen visar ytterligare exempel på att man tar vara på doktorandperspektivet och stöttar doktoranderna på olika sätt. För att doktoranderna ska kunna delta i utlandsvistelser, konferenser och studier vid andra lärosäten finns dels medel på 28 000 kronor per doktorand, dels stöd från handledare och forskningskoordinator för att skriva ansökningar av externa medel. Medlen och institutionens bidrag till overhead-kostnader är goda exempel på hur institutionen verkar för likvärdiga förutsättningar för fakultetsfinansierade doktorander och doktorander som är finansierade genom ett forskningsprojekt.

Det finns utarbetade rutiner vid institutionen för hur handledarbyten ska skötas. Det finns också exempel på att doktorandombudsmannen har deltagit med råd och stöd i processen efter önskemål från doktoranden. För att stödja doktorander som av olika skäl inte blir klara i tid finns etablerade rutiner. Till exempel kan de under en kortare period få finansiering för att kunna slutföra arbetet. Det finns också möjlighet för doktorander att vid behov lägga fram sitt arbete som licentiatuppsats istället för som doktorsavhandling. Detta kan enligt bedömargruppen vara ett klokt sätt att möta den enskilda doktorandens önskemål. Det framgår dock inte i självvärderingen om skiftet från en doktorsavhandling till en licentiatuppsats ytterst handlar om doktorandens kapacitet och livssituation, eller om det beror på problem med hur utbildningen organiseras och genomförs (till exempel handledningsrutiner).

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter

En grund till att processer för uppföljning, åtgärder och återkoppling sker systematiskt är att forskarutbildningen har rutiner för schemaläggning, dokumentation och uppföljning av olika typer möten både enskilt och i grupp. Ett tecken på att systemet fungerar bra är att doktoranderna också utnyttjar möjligheten till dessa samtal i hög grad.

En förutsättning för att doktoranderna ska kunna tillgodogöra sig de möjligheter till lärande och deltagande som erbjuds är att deras arbetssituation samt fysiska och psykosociala arbetsmiljö är tillfredsställande. En god arbetssituation och arbetsmiljö krävs också för att nödvändig tid och fokus kan ägnas åt avhandlingsarbetet. Bedömargruppen kan konstatera att det finns rutiner och etablerad praxis för att säkerställa en god fysisk och psykosocial arbetsmiljö för doktoranderna. Samtliga doktorander hör till det utbildningsvetenskapliga doktorandrådet. Rådet arbetar för att främja och bevaka doktorandernas intressen och rättigheter, bland annat vad gäller arbetsmiljö. Rådet arrangerar även sociala evenemang för doktoranderna. De doktorander som har en aktivitetsgrad om minst 20 procent har möjlighet att vända sig till företagshälsovården vid lärosätet och ta del av den preventiva friskvård som erbjuds där. Att sjukskrivningar har förekommit men inte varit något utbrett problem kan tyda på att det förebyggande arbetet fungerar. Uppenbarligen lyckas institutionen beakta doktorandernas totala arbetssituation och arbetsbelastning så att de kan färdigställa sina avhandlingar inom tidsramarna. Bedömargruppen tycker att det är positivt att lärosätet har låtit en studierektor inom grundutbildningen få särskilt ansvar för doktorandernas undervisning och arbetsbelastning. Samtidigt kan aktiviteter och uppgifter som ligger utanför avhandlingsarbetet innebära tidspress och splittrat fokus som inverkar negativt på doktorandernas möjligheter att bli färdiga med avhandlingen inom tidsramarna. Därför är det positivt att lärosätet i självvärderingen visar medvetenhet om den utmaning som finns i detta, och säkerställer kvaliteten i doktorandernas arbetssituation. Detta skapar en grund för framtida yrkesmöjligheter.

Bedömargruppen ser doktorandernas möjligheter till inflytande, delaktighet och insyn som mycket goda. Detta gäller såväl utbildningen som arbetssituationen. Det finns utarbetade rutiner för att förebygga, fånga upp och hantera problem som kan uppstå. Vidare beskriver självvärderingen pågående förändringsarbeten med ett tydligt fokus på att utveckla både utbildningens kvalitet och doktorandernas möjligheter att genomföra sin utbildning och sitt avhandlingsarbete på ett fruktbart sätt. Det finns rutiner och etablerad praxis för att säkerställa en god fysisk och psykosocial arbetsmiljö för doktoranderna.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.