Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier erbjuder ett rikt och varierande utbud av kurser för sina doktorander. Kurserna förefaller också hålla hög kvalitet. De olika typerna av kurser syftar till att ge både bredd och djup. I självvärderingen beskrivs fyra olika slags kurser, som också svarar mot den allmänna och de individuella studieplanerna:

· obligatoriska kurser

· specialiserings- och fördjupningskurser

· övriga kurser inom fakulteten, vid lärosätet och vid andra lärosäten

· forskarkurser inom forskarskolor.

De obligatoriska kurserna syftar bland annat till att göra det möjligt för doktoranderna att tillägna sig ämnets bredd. Dessa kurser ska bidra till att doktoranderna tillägnar sig ett kritiskt förhållningssätt vad gäller olika ansatser och metoders möjligheter och begränsningar. De ska också bidra till kunskap om och förmåga till kommunikation och bedömning av vetenskaplig kvalitet. De obligatoriska kurserna består av en introduktionskurs om 15 högskolepoäng och en metodkurs om 15 högskolepoäng. Återstående 45 högskolepoäng väljer doktoranderna i samråd med handledare. Specialiserings- och fördjupningskurserna är kopplade till de tre forskningsmiljöernas olika teoretiska och metodologiska traditioner. Kurserna väljs i samråd med handledarna och förväntas garantera djupet i forskarutbildningen.

Vid institutionen finns en medvetenhet om utmaningar, såsom att balansera behovet av kontinuitet och framförhållning med en hög grad av flexibilitet för att anpassa utbildningen till doktorandernas behov. Detta framkom tydligt vid intervjuerna. Exempelvis innebär en relativt liten doktorandgrupp med olika inbördes inriktningar, och som kommit olika långt i utbildningen, att underlaget för specialiseringskurser blir begränsat. Bedömargruppen ser det som positivt att institutionen öppnar kurserna för externa deltagare och därför också har framförhållning och rutiner för att annonsera kurserna. Det är också positivt att det finns en medvetenhet om vad förskjutningen mot sammanläggningsavhandlingar innebär för utmaningar vad gäller såväl genre som språk och doktorandernas självständighet.

Beroende på när doktoranderna har antagits följer de olika allmänna studieplaner. De studieplaner som används är dels den nya allmänna studieplanen (75 högskolepoäng kurser och 165 högskolepoäng avhandling), dels en äldre version (90 högskolepoäng kurser och 150 högskolepoäng avhandling). Majoriteten av doktoranderna är antagna till den äldre planen. Förändringen syftar till öka förutsättningarna för hög kvalitet vad avser djup och bredd i relation till både ämnet och avhandlingens innehåll, men ska också skapa bättre förutsättningar för doktoranderna att bli klara i tid. Avhandlingsarbetet i sig innebär en fördjupad kunskap inom studiens område. Valbara kurser väljs dessutom generellt med tanke på avhandlingens inriktning. Detta medför att de obligatoriska kurserna blir viktiga för att tillgodose bredd. Bedömargruppens uppfattning är att institutionen lyckas skapa balans mellan djup och bredd. Intervjuerna bekräftar också denna uppfattning.

Ett gott exempel på hur strukturerade lärandesituationer kan utformas med utgångspunkt i lärosätets forskningsverksamhet är den kurs som utgörs av en seminarieserie om institutionens disputationer, och den tvärvetenskapliga kurs som kommer att ges i samverkan med Kungliga Tekniska högskolan. Att tillsammans granska avhandlingar ur olika aspekter och perspektiv torde vara utvecklande för det egna avhandlingsarbetet, och ett sätt att omsätta och fördjupa den kunskap och förståelse som utvecklas genom bland annat de obligatoriska kurserna. Avhandlingsseminarierna utgörs av tre seminarier som är logiskt sammansatta till en helhet. De betonar en ökande grad av specialisering och är ett exempel på hur doktorandernas måluppfyllelse systematiskt följs upp under flera år. Bedömargruppens slutsats är att om det behövs åtgärder av olika slag efter de olika avhandlingsseminarierna tar institutionen ansvar för detta.

Vid planeringsseminariet lägger doktoranden fram en utvecklad avhandlingsplan, och vid mittseminariet granskar en extern diskutant avhandlingsarbetet. Om en licentiatexamen är ett steg mot doktorsexamen ersätts det obligatoriska mittseminariet med licentiatseminariet. Det tredje seminariet, slutseminariet, utlyses som ett högre seminarium och ska förbereda doktoranden inför kommande disputation. Av självvärderingen framgår att om det framkommer allvarliga brister vid slutseminariet kan man fatta beslut om att justera avhandlingens ambition till en licentiatuppsats. Handledarkollegiet diskuterar i så fall detta, men det framgår inte hur beslutsprocessen går till. Processen anges vara en form av kvalitetssäkring från fakultetens och ämnets eller disciplinens sida.

Lärosätet betonar i självvärderingen vikten av att doktoranderna kan medverka i att utforma och fördjupa den egna forskarutbildningen, vilket stärker kvaliteten. Detta framkom tydligt under intervjuerna. Såväl möjlighet att påverka som att med framförhållning planera sin utbildning är viktigt ur ett doktorandperspektiv. Bedömargruppen ser det som positivt att institutionen trots det relativt låga doktorandantalet - som kan begränsa vilka kurser som ges och hur ofta - har beslutat att en obligatorisk kurs ska ges varje höst.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

För systematisk uppföljning och granskning av doktorandernas måluppfyllelse finns organisationen kring avhandlingsseminarier och disputation, liksom den årliga revideringen av de individuella studieplanerna. Särskilt viktigt är planeringen framåt, och studieplanens information om eventuella avvikelser i förhållande till planerade aktiviteter. Den individuella studieplanen är även tydlig vad gäller relationen mellan tid och prestation. Muntliga kursvärderingar är ett naturligt inslag i alla kurser, och det finns en mall för skriftlig kursvärdering som används om kursen har tillräckligt många deltagare. Även om en skriftlig utvärdering svårligen kan vara helt anonym hjälper en sådan till att ytterligare säkerställa kvaliteten i utbildningen.

Av de dokument som institutionen bifogat självvärderingen framgår att det finns en påtaglig systematisk uppföljning av utbildningens utformning och genomförande, och att måluppfyllelsen säkerställs på olika sätt. Doktoranderna förvärvar också bred kunskap och förståelse i relation till det enskilda avhandlingsämnet, vilket framför allt sker via kurser, handledning och utbildningsmiljön i vid bemärkelse. Det finns en tydlig och medveten strategi som också omfattar konkreta åtgärder, vilket gör att erfarenheter från olika uppföljningar omsätts i åtgärder för att kvalitetsutveckla utbildningen. Däremot framgår det inte tydligt i självvärderingen hur kopplingen ser ut mellan examensmål, lärandemål, lärandeaktiviteter och examination för alla kurser.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

För kunskapsformen färdighet och förmåga finns flera exempel på relevanta kunskapsprocesser och på att progression uppnås under utbildningen. Ett exempel är att doktoranderna via seminarier, symposier och konferenser, såväl nationella som internationella, kontinuerligt samverkar med det omgivande samhällets aktörer (politik, förvaltning samt offentliga och privata anordnare av pedagogiska verksamheter). På så sätt får doktoranderna möjligheter att utveckla olika sätt att presentera och diskutera forskning med praktiker. Andra centrala inslag som säkrar måluppfyllelse av examensmålet färdigheter och förmågor är hur utbildningen utformar kursutbudet och de olika avhandlingsseminarierna. Vid avhandlingsseminarierna får doktoranderna träning i att muntligt försvara, argumentera för och reflektera kring teoretiska och metodologiska beslut och dess konsekvenser. Det finns också kurser som särskilt behandlar färdigheter och förmågor som att presentera forskning, skriva tydliga och övertygande texter, organisera och strukturera texter samt att hantera disputationsakten. Doktoranderna tjänstgör också som lärare och bedriver undervisning. De utvecklar då sin förmåga att kommunicera och interagera med studenter. Institutionstjänstgöringen är både en förberedelse för arbetslivet och viktig för att utveckla den kommunikativa förmågan, bland annat för att kunna stödja andras lärande. Det är därför en tillgång att institutionen erbjuder doktoranderna såväl institutionstjänst som kurser i högskolepedagogik och handledning.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier säkerställer på en rad olika sätt att måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga uppnås av doktoranderna under utbildningstiden. Den organisation och de processer som redogörs för under kunskapsformen kunskap och förståelse är relevanta också för uppföljning, åtgärder och återkoppling av kunskapsformen färdighet och förståelse. Kursutbud, kursinnehåll, lärandemål och examinationer antas exempelvis säkerställa att målet färdighet och förmåga uppnås. Däremot är inte lärandemål och examinationer i relation till färdighet och förmåga tydligt framskrivna i de underlag som bedömargruppen tagit del av.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet/forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

I självvärderingen redovisas exempel på kurser, såväl obligatoriska som specialiserade, som har mål som är direkt relaterade till doktorandernas värderingsförmåga och förhållningssätt. Till exempel finns mål som betonar vikten av att doktoranderna ska kunna ta ställning till och diskutera forskningsetiska principer, mål som fokuserar hur självständighet, etik, redlighet och värderingsförmåga kommer till uttryck i relation till olika forskningsansatser och metoder samt mål som rör att utveckla förmågan att både konstruera och kritiskt värdera forskningsöversikter. Inom ramen för specialiseringskurserna har doktoranderna dessutom möjligheter att fördjupa sina kunskaper om hur etik, självständighet, redlighet och värderingsförmåga kommer till uttryck i forskningen inom de forskningsmiljöer som doktoranderna är knutna till.

Avhandlingsseminarierna anges som särskilt viktiga vid bedömningen av intellektuell självständighet, vetenskaplig kvalitet och forskningsetiska frågor i vid mening. Genom att delta i olika sammanhang där granskning och värdering av vetenskaplig textproduktion sker utvecklar doktoranderna intellektuell självständighet, ökad medvetenhet om forskningsetiska aspekter och ökad medvetenhet om vikten av redlighet i forskningen. I flera examinationsuppgifter examineras doktoranderna på målet att de självständigt ska kunna värdera och kritiskt reflektera över forskningsperspektiv och traditioner inom pedagogiken.

Det förefaller finnas goda möjligheter för doktoranderna att utveckla ett vetenskapligt förhållningssätt genom en medveten progression i kurserna, i handledningen och genom aktivt deltagande i forskningsmiljön. Ett gott exempel är hur den obligatoriska pedagogikkursen innehåller moment där doktoranderna deltar i det högre seminariet samt i de olika forskningsmiljöernas seminarier som ett led i att öva kritisk reflektion och göra egna ställningstaganden. Genom att tillvarata de olika forskningsmiljöernas perspektiv och traditioner får doktoranderna möjlighet att göra jämförelser, som kan verka klargörande samt synliggöra och problematisera sådant de tar för givet. Institutionen ser även detta som ett sätt att motverka "inlåsningar" i de specifika forskningsmiljöerna, vilket även förtydligades under intervjuerna.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Doktorandernas värderingsförmåga och förhållningssätt tränas på en mängd olika sätt och i skilda sammanhang under utbildningen. Det gäller seminarieverksamheten, kursutbudet i sig, ett "peer review"-system, handledarkollegiets kontinuerliga möten och samspelet kring det egna avhandlingsarbetet. Institutionen har alltså ett utvecklat system för att säkerställa måluppfyllelse. Den organisation och de processer som redogörs för under kunskapsformen kunskap och förståelse är också relevanta för uppföljning, åtgärder och återkoppling för kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt. Hur målet fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och mänskors ansvar för hur vetenskapen används är dock mindre tydligt beskrivet.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Det finns åtskilliga exempel på hur forskarutbildningen i pedagogik har skapat förutsättningar för att progression i förhållande till de tre kunskapsmålen ska uppnås under doktorandernas utbildning. Det gäller såväl bred kunskap som bred förståelse, men också mer specifik och avgränsad kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet (vilket innebär en disciplinär progression). När det gäller de olika kunskapsformerna kunskap och förståelse, färdigheter och förmågor samt värderingsförmåga och förhållningssätt har institutionen utvecklat en systematik för att säkerställa måluppfyllelsen. Doktoranderna får många möjligheter till delaktighet och lärande i olika forskningsrelaterade uppgifter, ofta i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. De deltar i nationella och internationella forskningskonferenser och de samverkar kontinuerligt med det omgivande samhällets aktörer vid seminarier, symposier och konferenser.

Institutionen har en medveten strategi som också omfattar konkreta åtgärder för att säkerställa måluppfyllelsen. Bedömargruppen vill lyfta fram handledarkollegiets regelbundna och täta uppföljning som ett gott exempel. Fler goda exempel är att studierektorn har särskilt ansvar för att bevaka doktorandernas intressen i relation till institutionstjänstgöringen, och att kurser och seminarieserier utvecklar såväl kommunikativ förmåga som förmågan att granska och värdera.

Som ett övergripande utvecklingsområde föreslår bedömargruppen att institutionen granskar kopplingen mellan examensmål, lärandemål, lärandeaktiviteter och examination för alla kurser. Det skulle ytterligare säkerställa kvaliteten för de olika kunskapsformerna kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt.