Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Forskarutbildningsämnet pedagogik vid Uppsala universitet har en stark koppling till den vetenskapliga grunden i pedagogikämnet i Sverige. Lärosätet har på nationell nivå varit tongivande för pedagogikämnets utveckling under drygt 100 år. Ämnet utgör idag ett omfattande forskningsfält med etablerade forskningstraditioner. I och med en uttalad samhällsrelevans och en koppling till olika professionsyrken - främst läraryrket - finns dessutom ett påtagligt samspel med olika professioners beprövade erfarenhet. Vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier finns numera forskning, forskarutbildningskurser och avhandlingsprojekt som knyter an till olika teman som berör välfärdssamhällets utveckling och utbredning. Forskarutbildningsämnets breda ansats skapar en öppenhet gentemot de intressen som doktoranderna uttrycker och som arbetslivet efterfrågar. Det finns en historisk kärna av kurser i kursutbudet som skapar stabilitet och långsiktighet, men det finns också kurser som växer fram ur de forskningsfrågor och forskningsteman som har sin utgångspunkt i institutionens pågående forskning.

Forskarutbildningens innehåll och utformning har sin formella inramning i den allmänna studieplanen för forskarutbildning i pedagogik. Planen reviderades så sent som 2016. Forskningen och forskarutbildningen är integrerade inom ramen för tre samverkande forskningsmiljöer: Studies in Childhood, Learning and Identities as Interactional practices (CLIP), Pedagogik med inriktning mot specialpedagogik (PS) och Studies in Educational Policy (STEP). Dessa miljöer har en omfattande samverkan i form av bland annat nätverk, projekt och gemensam publicering. Man samverkar också med andra forskningsmiljöer såväl inom lärosätet som med andra lärosäten i Sverige och utomlands.

Forskarutbildningsämnet är väl preciserat både när det gäller bredd och djup. Detta sker genom att de tre miljöernas olika inriktningar och metodologiska angreppssätt täcker stora delar av forskarutbildningsämnets bredd och djup. De specialiseringar som finns inom miljöerna präglar inte bara utbudet av valfria kurser utan påverkar också doktorandernas avhandlingsämnen. Det är också vid dessa miljöer som bland annat forskningsprojekt, olika interna seminarier samt nationella och internationella samarbeten skapas.

Sammanfattningsvis indikerar självvärderingen att det finns såväl bredd som djup i forskarutbildningsämnet pedagogik. Avgränsningen är dock mindre tydligt framskriven. Detsamma gäller kopplingen till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier finns en mycket omfattande forskning och publicering med stor internationell räckvidd. Den sammanställda referenslistan från 33 forskare (22 av dessa uppges vara handledare) samt doktorander under 2012-2016 visar närmare 700 publikationer i form av artiklar, böcker, bokkapitel, utredningar, läromedel, populärvetenskapliga publikationer och konferensbidrag. Merparten är publikationer i refereegranskade internationella tidskrifter. Majoriteten av publikationerna är skrivna på engelska, vilket signalerar en stark internationell orientering i forskningen. Av referenslistan framgår att handledarna svarar för en betydande del av såväl forskningen som publiceringen, vilket är en viktig del av handledarkompetensen för att stödja doktorandens utveckling. Medan professorerna och de flesta av doktoranderna är försörjda med fakultetsmedel, är övriga verksamma i forskningsmiljöerna primärt externfinansierade vad gäller forskning. Självvärderingen för fram att det ligger en sårbarhet i detta, eftersom forskningsaktiviteten då är beroende av externa medel. Trots detta faktum verkar handledarna ha goda möjligheter att forska och att följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet.

När självvärderingen genomfördes var 8 personer verksamma som huvudhandledare och 17 som biträdande handledare. I stort sett samtliga var anställda vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier. Könsfördelningen bland handledarna är relativt jämn, men kvinnor är något överrepresenterade. Några handledare har sin forskarutbildning i andra länder och tillför på så sätt såväl vetenskaplig som språklig och kulturell mångfald till forskarutbildningsmiljön.

Enligt den allmänna studieplanen ska handledarna ha minst doktorsexamen, och minst en av handledarna ska ha docentkompetens samt handledarutbildning eller motsvarande. Bedömargruppen ser det som positivt att institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier medvetet skolar in juniora handledare som biträdande handledare och ibland tillsätter två biträdande handledare. Även icke handledande docenter ingår i handledarkollegiet för att sprida kompetensen och verka för att tillgången på handledare framöver är god. Fördelningen som beskrivs i underlaget visar att samtliga doktorander utom en av de femton som var aktiva 2016, har en huvudhandledare med minst docentkompetens, och elva av doktoranderna har en professor som huvudhandledare. De tabeller som bifogas självvärderingen illustrerar väl handledargruppens sammansättning, kontinuitet och stabilitet vid utbildningen. Bedömargruppen uppfattar att antalet handledare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande. Däremot anger varken de individuella studieplanerna eller tabellen över handledarresurser om respektive handledare i realiteten har handledarutbildning. Därför går det inte går att utläsa om varje doktorand har minst en handledare med denna kompetens.

Det kollegiala ansvaret för utbildningen vilar i första hand på professorerna och handledarkollegiet. Det framgår vilka forskare som deltar i seminariemiljön, men det är inte riktigt lika tydligt vilka forskare utöver professorerna som undervisar i forskarutbildningskurserna. Att doktoranderna genom avhandlingsprojekt och handledare knyts till en forskningsmiljö bidrar enligt bedömargruppen till kvaliteten på doktorandernas utbildning.

Institutionen arbetar strategiskt och metodiskt när det uppstår behov av handledarbyte. Det finns både en etablerad praxis för och exempel på hanteringen av handledarbyten. Den process som självvärderingen beskriver bedöms säkerställa detta. När doktoranderna tilldelas handledare tar man hänsyn till de enskilda doktorandernas intressen, men det är inte helt tydligt hur detta sker. Det finns en uttalad ambition att främja den bredd och specialisering som finns vid institutionen, och att komplettera den med insatser från externa biträdande handledare. Det finns också en medvetenhet vid institutionen om det relativt lilla antalet doktorander och den låga andelen nyrekryteringar. Detta diskuterades också under intervjuerna. Bedömargruppen konstaterar att utbildningens ansvariga ser det hela som en viktig utmaning för ämnets framtid, och att de har genomtänkta strategier för att skapa en långsiktig stabilitet i forskarutbildningen i pedagogik.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Institutionen tar ansvar för att säkerställa utvecklingen av handledarnas vetenskapliga och pedagogiska skicklighet. Ett system för detta beskrivs också i självvärderingen. Självvärderingen nämner att handledarna har genomgått kurser som främjar deras vetenskapliga och pedagogiska skicklighet, men det framgår inte vilka kurser det är (utöver handledarutbildningen som nämnts tidigare). Det framgår inte heller tydligt hur handledarnas kompetens och kompetensutveckling följs upp.

Institutionen har lång erfarenhet av att utveckla rutiner för uppföljning, kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling för att säkra och utveckla handledarnas sammantagna kompetens. Det finns en tydlig och adekvat policy vid institutionen och fakulteten som beskriver kompetenskraven för handledning. Här tydliggörs också anställningskrav och kraven på handledarutbildning. Sammantaget visar självvärderingen på ett kontinuerligt arbete med att främja kvalitet i kompetensförsörjning och kompetensutveckling, vilket är positivt. Det finns möjligheter att utveckla tätare återkoppling till doktoranderna vid behov. Bedömargruppen vill lyfta fram institutionens föredömliga arbete på detta område.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Institutionen har ett utvecklat nationellt och internationellt samarbete som kompletterar utbildningsmiljöns omfattning och kvalitet, vilket det finns åtskilliga exempel på. Det finns en öppenhet för utbyte med forskare från andra lärosäten. Doktoranderna träffar till exempel gästforskare via sina kurser, eller i samband med det direkta avhandlingsarbetet. Flera av doktoranderna deltar i kurser vid andra lärosäten i Sverige, Europa och USA. De kan också tillgodoräkna sig poäng från kurser de läst vid andra lärosäten. Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier har en uttalad intention att anta doktorander från lärosäten i och utanför Europa, och avser att ytterligare öka mobiliteten bland forskare, lärare och doktorander. Detta framgår av institutionens verksamhetsplan från 2017.

Vid institutionen organiseras gästföreläsningar, symposier och konferenser där doktorander deltar aktivt. Genom att doktoranderna har egna expensmedel, och möjlighet att söka ytterligare medel, för konferensdeltagande får doktoranderna goda möjligheter att vidga sina vyer. Enligt de individuella studieplanerna har dock fyra av de doktorander som antagits före 2014 haft mycket få tillfällen att delta med egen presentation, vilket väcker frågor om hur dessa doktorander kan stödjas ytterligare.

Genom att doktoranderna är knutna till någon av de tre forskningsmiljöerna medverkar de aktivt och bidrar till att kritiskt granska egen och andras forskning. De tre miljöernas samverkan med det omgivande samhället sker exempelvis via praktiknära forskning, via doktorandernas tjänstgöring vid institutionen, via forskarskolor som är kopplade till kommuner samt via ömsesidig samverkan med externa parter. De doktorander i forskarskolor som kombinerar forskarstudierna med arbete i kommunen utgör också en länk mellan forskare och praktiker.

De doktorander som var aktiva 2016 visar en spridning i fråga om bakgrund, ålder och anställningsform. De flesta - 10 av 14 - är anställda som doktorander. Två är adjunkter och två är pensionärer. Merparten är kvinnor, vilket hänger samman med att en stor andel sökande har en bakgrund i förskola och skola där i huvudsak kvinnor arbetar. Institutionen är medveten om problemet och arbetar för att skapa lika villkor oberoende av kön i relation till seminariekulturer samt meritering och karriärvägar. Två doktorander har sin anställning och sin huvudsakliga arbetsplats vid annat lärosäte. Detta anser bedömargruppen vara en utmaning för institutionen eftersom det är viktigt att alla doktorander går forskarutbildning på lika villkor och med samma förutsättningar. Vid institutionen finns exempel på att handledning sker via Skype.

Vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier är det handledare och doktorand som tillsammans beslutar ämne för avhandlingsarbetet, avhandlingens format (sammanläggning eller monografi) samt avhandlingens språk (svenska eller engelska). Vid intervjuerna framkom att doktoranderna har stor frihet att själva bestämma inriktningen på avhandlingsarbetet. Den allmänna studieplanen anger att avhandlingsmanuskripten ska läggas fram vid ett eller flera forskningsseminarier, eller genomgå motsvarande granskning som institutionen anordnar. Kollegial granskning sker från planeringsseminarium till disputation, och vid mittseminariet, slutseminariet och disputationen anlitar man externa granskare. Efter slutseminariet tillsätts även en läsgrupp ur handledarkollegiet.

Antagning av doktorander sker i öppen konkurrens och på ett sätt som främjar nationell och internationell rekrytering. Det finns en policy kring utlysningsförfarandet och beslut om antagning föregås av en beredningsprocess som dokumenteras. En doktorandrepresentant deltar i beredningsprocessen. Bedömargruppen anser att det finns ett tydligt strategiskt tänkande kring rekryteringsprocessen. Karriärplaneringssamtal hålls mellan handledare och doktorander. Samtalen omfattar forskarutbildningens innehåll, institutionstjänstgöring, olika former av förtroendeuppdrag samt eventuell medverkan i projekt. Dessutom lyfter studierektorn frågor om kommande karriär och det framtida arbetslivet vid det årliga medarbetarsamtalet. Självvärderingen visar att möjligheterna och valen är många, och att utmaningen ligger i att prioritera utifrån tid och innehåll. Vart samtalen leder och vilka prioriteringar doktoranderna gör i anslutning till samtalen är dock inte uppenbart.

De individuella studieplanerna och handledarkollegiet är två viktiga verktyg vid utbildningen för att säkra och utveckla kvaliteten. De individuella studieplanerna, som följs upp varje år, ger inte bara information om eventuella avvikelser från gällande plan eller om planeringen framåt, utan ger också information som säkerställer att doktoranderna utvecklar förmågan att själva planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar.

Kvalitetssäkringen vid institutionen sker på flera olika sätt som sammantaget utgör en logisk kedja av insatser: (1) Under handledningsmötena sker kontinuerlig avstämning av hur avhandlingsarbetet fortskrider, samt hur det går med kurser med mera. (2) De individuella studieplanerna uppdateras årligen i relation till forskarutbildningen och avhandlingsprojektet. Revideringen sker i nära dialog mellan doktorand och handledare, och eventuella avvikelser från föregående period rapporteras och analyseras. (3) Doktorandernas progression genom utbildningen är en återkommande diskussionspunkt på handledarkollegiet. (4) Vid ett handledarkollegium som hålls en gång per år behandlas samtliga doktoranders progression genom utbildningen. (5) De individuella studieplanerna används även vid det årliga medarbetarsamtal som varje doktorand har med personalansvarig studierektor. Studierektorn fungerar också som en utomstående part att vända sig till om problem av olika slag uppstår, exempelvis behov av handledarbyte.

Utbildningen uppmärksammar särskilt frågor om jämställdhets- och mångfaldsperspektiv, samt frågor om maktrelationer mellan handledare och doktorander. Man uppmärksammar även ett dubbelt beroende för de doktorander som ingår i externfinansierade projekt som handledaren är vetenskaplig ledare för. Dessutom beaktas problem kring frågor om ansvarsfördelningen för doktorander som ingår i forskarskolor. Bedömargruppen ser medvetenheten och de fortlöpande diskussionerna som betydelsefulla, både för att värna om doktorandernas arbetssituation och för att utveckla kollegiets kompetens.

Sammanfattningsvis framstår förutsättningarna som mycket goda för forskarutbildningsmiljön och för samverkan. För att miljön ska fungera stödjande och utvecklande för doktoranderna krävs inte bara att det finns erbjudanden utan också att de tillvaratas av doktoranderna. Så förefaller vara fallet vid institutionen. Forskarutbildningen och forskningen har enligt bedömargruppen en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå. Det blir intressant att se effekten av den strategi som institutionen har tagit fram för att öka den internationella rekryteringen, öka antalet sökande samt öka heterogeniteten i doktorandgruppen.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Vid lärosätet finns ett välutvecklat kvalitets- och uppföljningssystem som omfattar alla nivåer. Utöver det nationella kvalitetssystemet sker kvalitetsarbete på lärosätesnivå, fakultetsnivå och institutionsnivå. Dessutom finns avdelningen för kvalitetsutveckling, som svarar för uppföljning, utvärdering och stödinsatser på alla nivåer. Denna avdelning genomför exempelvis doktorandspeglar, alumnstudier och utvärderingar av lärosätets forskarutbildningar.

Forskarutbildningen vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier har utvecklade modeller, system och strategier för att både säkerställa och utveckla kvaliteten i forskarutbildningen. Dessutom finns, enligt bedömargruppen, en förmåga att systematiskt omsätta erfarenheter från kvalitetsuppföljningar. Exempelvis utgör handledarkollegiet en viktig plattform för att diskutera, besluta och genomföra kvalitetsutvecklande åtgärder. Även det årliga mötet mellan doktoranderna och forskarutbildningens studierektor är ett forum för återkoppling som säkerställer kvaliteten. Arbetet med kursvärderingarna, de individuella studieplanerna och doktorandernas årliga medarbetarsamtal med studierektorn är ytterligare kvalitetssäkrande rutiner som följs upp. De förhållandevis täta handledarmötena med stående diskussionspunkter och doktorandrepresentation är ett gott exempel på hur fortlöpande systematiskt kvalitetsarbete kan möjliggöras. Självvärderingen anger en rad identifierade utmaningar och påbörjade förändringar som bedömargruppen ser som relevanta utvecklingsområden för utbildningen. Exempel på detta är att förstärka det högre seminariet, att ta fram en ny allmän studieplan med fastslagna obligatoriska moment, att utveckla en fastare struktur för kursverksamheten samt att etablera ett återkommande internat för hela forskningsmiljön.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Forskarutbildningsämnet pedagogik vid Uppsala universitet har en stark koppling till den vetenskapliga grunden i pedagogikämnet i Sverige. Ämnet utgör idag ett omfattande forskningsfält med etablerade forskningstraditioner. I och med en uttalad samhällsrelevans och en koppling till olika professionsyrken - främst läraryrket - finns dessutom ett påtagligt samspel med olika professioners beprövade erfarenhet. Forskarutbildningsämnet är väl preciserat både när det gäller bredd och djup. Avgränsningen är dock mindre tydligt framskriven.

Det råder ingen tvekan om att institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier har utvecklade modeller, system och strategier för att både säkerställa och utveckla kvaliteten på forskarutbildningen i pedagogik. Bedömargruppen vill här lyfta fram hur institutionen har utvecklat handledarkollegiets roll, ansvar och process som ett gott exempel. Det finns också en förmåga att systematiskt omsätta erfarenheter från kvalitetsuppföljningar. Revidering och utveckling av den allmänna studieplanen och de individuella studieplanerna visar på att det finns ett pågående utvecklingsarbete. Även det påbörjade förändringsarbetet vad gäller det högre seminariet och den nya strukturen för att utveckla kursverksamheten är ett tecken på detta. Den kvalitetsmedvetenhet som framkom i självvärderingen förstärktes under intervjuerna. För bedömningsgrunden återkoppling ser bedömargruppen utvecklingsmöjligheter vad gäller tätare återkoppling till doktorandgruppen.