Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet uppföljning, åtgärder och återkoppling

Tillfredsställande

Aspektområdet uppföljning, åtgärder och återkoppling bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Vid lärosätet finns ett välutvecklat kvalitets- och uppföljningssystem som omfattar alla nivåer. Utöver det nationella kvalitetssystemet sker kvalitetsarbete även på lärosätesnivå, fakultetsnivå och institutionsnivå. Dessutom finns en avdelning för kvalitetsutveckling som svarar för uppföljning, utvärdering och stödinsatser på alla nivåer. Denna avdelning genomför exempelvis doktorandspeglar, alumnstudier och utvärderingar av lärosätets samtliga forskarutbildningar. Forskarutbildningen och forskningen vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier har utvecklade modeller, system och strategier för att både säkerställa och utveckla kvaliteten i forskarutbildningen. För detta finns etablerade uppföljningsrutiner som säkerställer att granskningsresultaten omsätts i kvalitetshöjande åtgärder. En del av detta är reglerat i den allmänna studieplanen, men också i policyn Anvisningar för framtagande av licentiatuppsatser och doktorsavhandlingar. Dock anser bedömargruppen att konkreta system och processer för uppföljning och kvalitetssäkring kan beskrivas tydligare.

Det finns en tydlig och adekvat policy som föreskriver kompetenskrav för handledning, och det finns även utvecklade rutiner för att systematiskt säkerställa och utveckla handledarnas vetenskapliga och pedagogiska kompetens. Handledarna har genomgått kurser som främjar deras vetenskapliga och pedagogiska skicklighet, men det framgår inte vad det är för kurser (utöver handledarutbildning som nämnts tidigare). Det är heller inte tydligt hur handledarna håller sig informerade om ett föränderligt arbetsliv utanför akademin, eller hur handledarnas kompetens och kompetensutveckling följs upp.

Handledarkollegiet har en central roll i institutionens kvalitetsarbete, och det finns en tydlig struktur för samverkan och ansvarsfördelning mellan doktorand, huvudhandledare, biträdande handledare och eventuell handledargrupp. Institutionen arbetar strategiskt och metodiskt när behov av handledarbyte uppstår. Planerade förändringar omsätts i åtgärder. Däremot framgår det inte tydligt i självvärderingen hur kopplingen ser ut mellan examensmål, lärandemål, lärandeaktiviteter och examination för alla kurser. Inte heller processerna kring den systematiska uppföljningen av utbildningens utformning och genomförande är tydligt beskrivna.

Exempel på systematisk uppföljning och granskning av doktorandernas måluppfyllelse är organisationen kring avhandlingsseminarier och disputation, samt den årliga revideringen av de individuella studieplanerna. I den individuella studieplanen finns, enligt bedömargruppen, en tydlighet vad gäller relationen mellan tid och prestation. Kollegiets regelbundna och täta uppföljning och behandling av doktorandernas progression och behov är goda exempel på hur uppföljning och utvärdering systematiseras. Dessutom tar handledarkollegiet vara på doktorandernas omdömen efter avslutad kurs, och man använder en mall för skriftliga kursvärderingar. Muntliga kursvärderingar utgör dessutom ett naturligt inslag i alla kurser. Bedömargruppen frågar sig dock om alla kursdeltagare (som är ganska få) verkligen kan förväntas uttrycka kritiska synpunkter inför läraren vid en muntlig utvärdering. Även om en skriftlig utvärdering svårligen kan vara helt anonym är beslutet att införa dessa därför ett led i att ytterligare säkerställa kvaliteten i utbildningen.

Doktorandernas inflytande används i utbildningens kvalitetssäkring och utveckling. Självvärderingen beskriver hur uppföljningens resultat omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling, och hur återkoppling sker till relevanta intressenter. Doktoranderna som grupp inbjuds också årligen att delta i ett möte för att lyfta olika frågor som rör anställning och forskarutbildning.

Utvecklingsområden identifieras kontinuerligt via olika formella organ, men också i det dagliga arbetet. När så sker tar ledningen ansvar för att hantera nödvändiga processer och beslut som medför att doktorandernas utbildning håller hög kvalitet. I självvärderingen beskrivs att man påbörjat ett förändringsarbete för att stärka det högre seminariets innehåll och angelägenhetsgrad. Fler exempel på kvalitetsutvecklande åtgärder är en omarbetad allmän studieplan, en fastare struktur för kursverksamheten, kursplanerna och kursutvärderingarna samt ett återkommande internat för forskningsmiljön. Det relativt lilla antalet doktorander och den låga andelen nyrekryteringar utgör en utmaning för ämnets framtid. Det saknas dock en strategisk analys av hur institutionen långsiktigt ska öka antalet doktorander.

Doktoranderna förbereds på ett adekvat sätt för en framtida arbetslivskarriär, både inom och utom akademin. Arbetslivets komplexitet synliggörs i utbildningen internt men också externt, till exempel via möten med näringslivet, myndigheter med flera. Karriärvägledande samtal hålls mellan handledare och doktorand och omfattar forskarutbildningens innehåll, institutionstjänstgöring, olika former av förtroendeuppdrag samt eventuell medverkan i projekt. Vad samtalen leder till och vilka prioriteringar doktoranden gör i anslutning till samtalen framgår dock inte tydligt. Bedömargruppen konstaterar dock att institutionen bör tydliggöra innebörden av ett "föränderligt arbetsliv" och utveckla en plan för hur detta ska påverka doktorandernas utbildning.

Det sker en systematisk uppföljning för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande främjar jämställdhet. Styrdokumenten inom området, som bland annat finns på internwebben, följs upp systematiskt med en rad löpande åtgärder. Institutionen planerar att undersöka medarbetarnas eventuella erfarenheter av diskriminering, och en annan undersökning kommer att uppmärksamma könsfördelningen när det gäller förtroendeuppdrag, representation i styrelser och liknande. Under de årliga medarbetarsamtalen som doktoranderna har med sin studierektor sker också en systematisk uppföljning av doktorandernas arbetsvillkor, där frågor om jämställdhet aktualiseras. De finns en omsorg om doktorandernas och övriga anställdas situation, förutsättningar och möjligheter. Samtidigt finns det frågor att ställa kring institutionens olika processer. Till exempel har fyra av de doktorander som antagits fram till 2014 deltagit vid konferenser med egna presentationer vid endast få eller inga tillfällen, vilket väcker frågor om hur detta följs upp och om hur doktoranderna kan stödjas ytterligare. Eftersom utbildningen arbetar med att utveckla den individuella studieplanens utformning kan en idé vara att inte bara notera genomförda eller accepterade konferenspresentationer, utan också planerade och insända presentationer.