Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Enligt den allmänna studieplanen kontextualiseras pedagogik vid Örebro universitet inom det pedagogiska vetenskapsområdet, med tonvikt på lärande och socialisering och med särskilt fokus på områdena didaktik, läroplansteori, utbildningshistoria, utbildningspolitik och pedagogisk filosofi. Även om lärosätet inte explicit argumenterar för just detta fokus ger det en stark ämnesbakgrund för pedagogiska studier och framstår som relevant. Forskarutbildningen är huvudsakligen kopplad till två väletablerade forskningsmiljöer: utbildning och demokrati samt "Studies of Meaning-making in Educational Discourses" (SMED), som majoriteten av doktoranderna tillhör. Utbildning och demokrati har en inriktning mot läroplansteori och utbildningshistoria, medan SMED är inriktat mot didaktik. Dessa två forskningsmiljöer ger ämnet dess avgränsning och vetenskapliga grund.

Pedagogikämnet har vid Örebro universitet ett starkt fokus på demokrati och mänskliga rättigheter. Enligt bedömargruppen är det en styrka att ha ett särskilt fokus i ett ämne som är så brett som pedagogik.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Utbildningens 20 doktorander handleds av 20 handledare, varav 11 är professorer och 3 är docenter. Handledarna är aktiva forskare och har en relativt omfattande vetenskaplig produktion. Av handledarnas publikationslistor framgår en stor ämnesmässig bredd, vilket ger möjlighet att tillgodose olika doktorandintressen inom ämnet. Handledarna har goda möjligheter till kompetensutveckling genom forskningstid i projekt och genom den 20 procents kompetensutvecklingstid som tilldelas lektorer. Professorerna är fakultetsfinansierade till 70 procent, vilket lärosätet menar ger goda möjligheter till både egen forskning och till att följa utvecklingen i ämnet.

Av de 20 handledarna har 15 genomgått handledarutbildning, och det är ett krav att minst en av doktorandernas handledare ska ha handledarutbildning. Som möjligt utvecklingsområde framhåller lärosätet just det faktum att en del handledare saknar handledarutbildning, vilket kan betraktas som en svaghet. Ur ett doktorandperspektiv är det viktigt att samtliga inblandade handledare har genomgått handledarutbildning och besitter den pedagogiska kompetens som handledarutbildningen ger.

Under de senaste 5 åren har miljön producerat 23 doktorander, vilket utan tvivel har bidragit till att bygga upp en stor erfarenhet av doktorandhandledning. Handledarnas erfarenheter diskuteras tillsammans med forskningsproblematik vid så kallade högre seminarier, som är gemensamma för hela pedagogikmiljön. Dessutom diskuterar handledarna sina erfarenheter med varandra i det utökade handledarkollegiet som träffas två gånger om året. Statistiken visar att doktoranderna genomför sin utbildning inom den angivna tiden, vilket bedömargruppen ser som en indikation på handledarnas förmåga att handleda fram till examen.

Doktoranderna tilldelas som huvudregel en huvudhandledare från Örebro universitet. Mindre erfarna handledare utses som biträdande handledare och knyts till huvudhandledare med erfarenhet. På så vis säkras även tillgången till framtida handledarkompetens. Tre av forskarutbildningens doktorander är placerade vid andra lärosäten (Högskolan Dalarna och Umeå universitet), där de även har sina biträdande handledare. I dagsläget är sju av handledarna externa, från fyra olika lärosäten. Det framgår inte i vilken omfattning dessa externa handledare deltar i miljöns erfarenhetsutbyte, även om de bjuds in till mötena.

Enligt bedömargruppen finns en väl inarbetad struktur för att utveckla handledarnas vetenskapliga och handledarmässiga kompetens, vilket leder till att handledarna bedöms ha god kompetens. Det bidrar också till att tillgången till handledare bedöms stå i proportion till antalet doktorander.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår att lärosätet följer upp handledarnas vetenskapliga kompetens via pedagogikämnets årsberättelser och universitetsövergripande utvärderingar. Handledarnas och handledningens kvalitet följs upp via de individuella studieplanerna som följs upp och granskas av ämnesansvarig professor, som också vidtar åtgärder vid behov. Uppföljning sker även inom ett utökat handledarkollegium där handledare, såväl interna som externa, samlas och diskuterar dels generella utmaningar vad gäller handledning, dels handledning kopplat till specifika doktorander. Doktoranderna har möjlighet att vid behov diskutera frågor som berör handledning med ämnesansvarig professor samt under terminsvisa möten. Självvärderingen understryker att lärosätet eftersträvar skyndsam handläggning av problem som är kopplade till handledningsprocessen. Det är lovvärt att lärosätet arbetar för att avdramatisera handledarbyte genom att tidigt signalera till doktoranderna att handledarbyte kan behövas för att avhandlingsarbetet ska utvecklas i önskvärd riktning. Under de senaste 5 åren har 12 av 23 doktorander bytt handledare, ofta på grund av att handledaren har gått i pension eller flyttat. Av självvärderingen framgår att ämnesansvarig följer upp handledarbytena i syfte att säkerställa att de har fungerat väl. Det framgår dock inte av beskrivningen huruvida doktoranderna och handledarna erbjuds några stödinsatser såsom professionell hjälp. I sammanhanget kan det också diskuteras huruvida doktoranden bör få visst inflytande över valet av ny handledare vid handledarbyte.

Lärosätet centralt har nyligen utvecklat en fortsättningskurs för erfarna handledare inom forskarutbildningarna, och institutionen kommer att verka för att ämnets erfarna handledare genomgår utbildningen för att vidareutveckla sin handledarkompetens. Bedömargruppen instämmer i att detta är en god idé.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Av självvärderingen framgår att ämnet i huvudsak har två forskningsmiljöer i form av SMED och utbildning och demokrati. Dessa kompletteras av ämnets eller lärosätets forskarskolor. Forskningsmiljöerna är tillgängliga för samtliga doktorander. Forskningsmiljöerna SMED och utbildning och demokrati är över tio år gamla, och framstår enligt bedömargruppen som väletablerade och välfungerande plattformar för doktorandernas utbildning. Det framgår inte tydligt av självvärderingen i vilken omfattning de två miljöerna har anknytning till varandra, men av intervjuerna framgick att doktoranderna kan delta i båda miljöernas aktiviteter. Miljöerna beskrivs som internationellt orienterade och framgångsrika i att erhålla externa forskningsbidrag. Enligt självvärderingen har forskarna i ämnet sedan 2011 producerat över 300 vetenskapliga texter, varav 93 anges vara vetenskapliga artiklar.

SMED och utbildning och demokrati har, liksom forskarskolorna, regelbundna seminarier där doktoranderna får möjlighet att lägga fram texter för kritisk granskning och diskussion. Utöver detta deltar doktoranderna också i internatkurser där de samarbetar med erfarna forskare. Bedömargruppen finner dessa möjligheter till djupgående samtal mellan doktorander och erfarna forskare som mycket värdefulla för doktoranderna. Doktorander som är placerade vid andra lärosäten eller bosatta på annan ort ingår i motsvarande kollegiala sammanhang på andra lärosäten (Högskolan Dalarna och Umeå universitet), och samarbetet verkar vara tillräckligt etablerat för att det ska gå att säkerställa en god forskarutbildningsmiljö. Högre seminarier genomförs regelbundet - enligt självvärderingen genomfördes 21 seminarier under 2016. De högre seminarierna beskrivs vara av stor betydelse eftersom doktoranderna genom dem möter studier och metodologiska angreppssätt som ligger både inom och utanför de båda forskarutbildningsmiljöernas inriktningar. Även om doktorandernas närvaro upplevs vara god framgår det inte om ämnets högre seminarier är obligatoriska eller inte, vilket möjligen kan vara en svaghet. Seminarierna har ett genomsnittligt deltagarantal på 13 personer. Om det är att betrakta som tillfredsställande kan diskuteras, men av allt att döma är de högre seminarierna välfungerande.

Genom de båda forskarutbildningsmiljöerna, och via handledarna, introduceras doktoranderna till olika nätverk och internationella sammanhang. Det är obligatoriskt att delta med presentation på internationella konferenser, och det är i sammanhanget lovvärt att utbildningen skjuter till finansiering för detta ändamål. Det framgår dock inte i vilken utsträckning doktoranderna uppmanas eller tränas i att söka finansiering via till exempel stipendier inför konferensdeltagande och liknande.

Antalet aktiva doktorander är 19 (en av utbildningens 20 doktorander uppges ha 0 procents aktivitetsgrad), vilket bedöms som tillräckligt för att upprätthålla en utbildningsmiljö av god kvalitet. Doktorandgruppen består till stor del av kvinnor (endast 5 av de 19 doktoranderna är män), och lärosätet menar att en jämnare könsfördelning är önskvärd. Det framgår dock inte vilka utmaningar som nuvarande könsfördelning medför. Självvärderingen beskriver att doktorandernas avhandlingsprojekt fördelar sig brett inom ämnets forskningsområden, vilket kan ses som en styrka eftersom doktoranderna även under informella samtal med doktorandkollegor får tillfälle att vidga sitt perspektiv på forskning inom pedagogikämnet.

I samband med nyrekrytering av doktorander arbetar institutionen medvetet och aktivt med att så långt det är möjligt fastställa att de sökande har både förmåga och intresse av att genomföra utbildningen på utsatt tid, samt att det finns handledarkompetens tillgänglig för dem. Detta ser man till, förutom genom att följa antagningsordningens krav för utlysning och annonsering, genom att rekryteringsprocessen hanteras av minst två forskare.

Trots ett relativt omfattande internationellt nätverk och många internationella aktiviteter anger lärosätet att de strävar efter att ytterligare utveckla miljöns internationalisering. Bland annat är en internationell gästprofessor eller internationell postdoktoral medarbetare ett prioriterat mål. Enligt bedömargruppen skulle detta tillföra miljön värdefull inspiration. Lärosätet skulle också kunna överväga att låta doktoranderna läsa utbyteskurser på utländska universitet. Självvärderingen nämner att doktoranderna kan få bidrag till "kortare vistelser" vid utländska universitet. Lärosätet ger även exempel på doktoranders internationella samarbeten, men man beskriver inte närmare hur vanligt detta är. Vidare noterar bedömargruppen att självvärderingen inte tydligt redogör för hur forskarutbildningen samverkar med det omgivande samhället, utöver den samverkan som sker genom nationella och internationella nätverk och som det även ges flera exempel på.

Enligt bedömargruppen tyder ovanstående på en god forskarutbildningsmiljö med stor konkurrenskraft och aktualitet.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Forskarutbildningsmiljön följs främst upp genom handledarkollegiets månatliga möten. Vid dessa möten diskuteras handledarfrågor, problematik kring handledning, forskningsfrågor och forskarutbildningsfrågor. Varje termin hålls också utökade handledarkollegier som tar upp motsvarande frågor. Det framstår enligt bedömargruppen som tillräckligt ofta för att man snabbt ska kunna diskutera och reagera på eventuella problem.

Systematisk uppföljning sker även årligen genom den årsberättelse som ämnet upprättar. Utifrån årsberättelsen har man tagit fram ett mål- och strategidokument med fem definierade mål i syfte att ytterligare öka kvaliteten i forskarutbildningen. Ett av målen är, som nämnts tidigare, att utveckla miljöns internationalisering. Ett annat mål är att stärka och utveckla ämnets högre seminarium. Mål- och strategidokumentet uppdateras årligen.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Forskarutbildningsämnet avgränsas genom de två miljöerna SMED och utbildning och demokrati. SMED har en inriktning mot didaktik medan miljön utbildning och demokrati är inriktad mot läroplansteori och utbildningshistoria. Avgränsningen av ämnet är välmotiverad och antalet handledare och deras kompetens motsvarar utbildningens behov. Ett utvecklingsområde är att säkerställa handledarkompetensen hos samtliga handledare.

Forskningsmiljön består av aktiva och väletablerade forskare som representerar en bra bredd inom ämnet. Det finns en bra struktur för kompetensutveckling, både med avseende på handledning och inom ämnet, vilket borgar för att personalen kan hålla hög kompetens. Forskarutbildningsmiljön är tätt kopplad till forskningsmiljön och det finns goda möjligheter för doktoranderna att aktivt delta i såväl nationella som internationella aktiviteter. Detta ger doktoranderna både incitament och stöd att bygga upp professionella nätverk under studierna.

Bedömargruppen vill särskilt lyfta det goda exemplet med att definiera strategiska mål som utvärderas och revideras i handledarkollegiet varje år i syfte att utveckla forskningens och forskarutbildningens kvalitet.