Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammantaget visar underlagen att utbildningen håller hög kvalitet.

Av den allmänna studieplanen och självvärderingen framstår forskarutbildningsämnet pedagogik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande som väl avgränsat med avseende på bredd och djup. Detta gäller också kopplingen till beprövad erfarenhet, som stärks genom omfattande samverkan i avhandlingsstudierna. Även förankringen till vetenskaplig forskning framstår som stabil, framför allt sett till de seniora forskarnas deltagande i väletablerade vetenskapliga fält nationellt och internationellt.

Den sammanvägda bedömningen är vidare att antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande. Samtliga handledare har genomgått handledarutbildning, och handledare och lärare har möjlighet att följa olika forskningsströmningar och att vidareutveckla sin kompetens inom det egna ämnesområdet. Möjligen är internfinansieringen av forskning för docenter och professorer något underdimensionerad, vilket bedömargruppen ser som ett viktigt utvecklingsområde. Det finns även utvecklingsmöjligheter vad gäller att säkerställa att de seniora forskarna får mer forskningstid än de 20 procent som garanteras idag. Vidare ser bedömargruppen att det är viktigt att följa upp handledarnas tjänstgöringsgrad. Av intervjuerna framkom att denna situation har förändrats positivt sedan tidpunkten för självvärderingen. Ett gott exempel är den extra tid professorerna har för att för att bidra till andras kompetensutveckling.

Lärosätet visar på medvetenhet vad gäller komplexiteten i att genomföra forskarstudier i nära samverkan med externa finansiärer, bland annat genom att motverka svårförenliga förväntningar från uppdragsgivare och utbildning. Handledare och projektledare tydliggör de krav som forskarutbildningen ställer på doktoranderna redan under de första kontakterna med samverkanspartnern. Trots vissa utvecklingsområden är bedömningen att det kvalitetsdrivande arbetet i forskningsmiljön drivs aktivt och tycks fungera väl, mycket tack vare de korta beslutsvägar som präglar en relativt liten organisation.

Utbildningens utformning, genomförande och examination säkerställer måluppfyllelsen i relation till de olika kunskapsformerna. Det omfattande kursutbudet är ett viktigt inslag för att säkerställa måluppfyllelsen, speciellt för aspekten kunskap och förståelse. Det finns en vedertagen struktur för tilldelning av handledare och för processeminarier och kurser, och den bedöms sammantaget ge tillräckliga förutsättningar för att doktoranderna ska kunna utveckla förmågan att planera och metodiskt genomföra forskningsarbeten inom givna tidsramar. Vetenskaplig redlighet diskuteras och tränas i kurser, och säkerställs av undervisande lärare som har insyn i respektive avhandlingsarbete.

Utbildningen förbereder doktoranderna för ett föränderligt arbetsliv genom samverkan med samhället. Forskarutbildningsämnet utgår från samverkan med det omgivande samhället, och bedömargruppen anser att det finns en kontinuerlig kontakt med arbetslivet som förbereder doktoranderna för ett föränderligt arbetsliv.

Utifrån den organisatoriska beskrivningen i självvärderingen bedöms doktoranderna ha inflytande i form av representation i olika sammanhang, men också i reell mening. Nyantagna doktorander tilldelas en mentor som stöd för att komma in i institutionens verksamhet. Doktoranderna får ekonomiskt stöd för att genomföra konferensresor och därigenom knyta nationella och internationella kontakter. Självvärderingen betonar att doktorandprojekten utformas som individuella projekt, ofta i samverkan med en extern uppdragsgivare. Det framgår att ungefär hälften av doktoranderna är hemmahörande på annan ort, men att doktorandernas närvaro på arbetsplatsen trots detta är god. Det framgår av bedömningsunderlaget och intervjuerna att doktoranderna tidigt informeras om rätten att byta handledare, och att det finns en tydlig struktur och process för detta.

Självvärderingen problematiserar frågor om jämställdhet i högskolesystemet generellt. Till exempel diskuteras arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv i en kvinnodominerad miljö, liksom att positiv särbehandling vid antagning av doktorander inte är möjlig. Trots utmaningarna eftersträvar högskolan en hög medvetenhet, och man integrerar genusperspektivet i kurserna när det är relevant. Av självvärderingen framgår att handledare och lärare verkar få förutsättningar för att upprätthålla och vidareutveckla sin kompetens inom det egna ämnesområdet, och systematisk uppföljning sker via långsiktiga kompetensförsörjningsplaner. Det finns också kvalitetssäkringssystem som exempelvis upprättar åtgärdsplaner om en doktorand riskerar att inte nå målen.