Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Av självvärderingen framgår att doktoranderna har goda förutsättningar att nå bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet genom utbildningens olika inslag.

Enligt den allmänna studieplanen omfattar forskarutbildningens kursdel 90 högskolepoäng. I kursdelen ingår ett kursblock om 60 högskolepoäng som innehåller åtta (sex för licentiatexamen) delkurser med teman riktade mot olika examensmål. Resterande 30 högskolepoäng utgörs av valfria kurser som är relevanta för avhandlingsarbetet. Självvärderingen beskriver utförligt de obligatoriska kursernas innehåll, organisation samt arbets- och examinationsformer, vilket på ett tydligt sätt visar hur kursinnehåll och genomförande möjliggör lärprocesser och måluppfyllelse. Kurserna erbjuder också en teoretisk och metodologisk bredd som är relevant för utbildningen. Kursutbudet bedöms innehålla vetenskaplig metod inom forskarutbildningsämnet i tillräcklig omfattning. Kursernas innehåll, upplägg och examinationsformer är varierade. Vidare innehåller flera av kurserna litteratursökning och granskning av aktuell forskningslitteratur inom ämnet. Sammantaget bidrar kurserna därmed till en bred kunskap och förståelse för vetenskaplig metod. Kursernas inbördes ordning presenteras tydligt i såväl den allmänna studieplanen som i självvärderingen. Doktoranderna förväntas också delta aktivt i 16 högre seminarier inom ramen för kursen metodologiska ansatser och arbetsintegrerat lärande, samt lägga fram egna texter och kommentera sina doktorandkollegors arbeten. I de kompletterande intervjuerna framkom att seminarieverksamheten under den senare tiden blivit betydligt mer aktiv när det gäller forskarnas och doktorandernas deltagande.

Doktoranderna erbjuds också möjligheter att läsa vissa kurser vid andra lärosäten, vilket sannolikt gör det möjligt att bredda deras kunskap och förståelse av forskarutbildningsämnet. Vidare deltar forskarstuderande med olika ämnesbakgrund i kurser och seminarier, vilket också kan bidra med ökad metodologisk och teoretisk bredd. Forskningsmiljön erbjuder dessutom doktoranderna olika former av intern samverkan med seminarier, konferenser och nätverk. Doktoranderna har goda möjligheter att diskutera och argumentera för olika metoder och perspektiv.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i linje med motsvarande forskarutbildningar i övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktorander ska slutföra sina utbildningar inom den angivna tiden.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår att lärosätet arbetar för att säkerställa ett kursutbud av kvalitet genom att låta doktoranderna utvärdera kurser. Doktoranderna för också dialog, under pågående kurs, med lärarna om vad som skulle kunna förbättras. Självvärderingen visar också att förändringar i kurser har genomförts utifrån doktorandernas önskemål, samt att de obligatoriska kurserna för närvarande är föremål för översyn.

Enligt självvärderingen arbetar lärosätet aktivt för att skapa förutsättningar för doktoranderna att uppnå progression. Ett viktigt planeringsverktyg är den individuella studieplanen som upprättas, revideras och fastställs varje år. Där planerar, dokumenterar och följer man upp den forskarstuderandes progression i utbildningen, och säkerställer även att doktoranderna följer forskningsprojektets angivna tidsramar. Den individuella studieplanen innehåller tillägget målmatris, där forskarutbildningens samtliga aktiviteter, som kurser, konferensdeltagande, seminarieverksamhet och publiceringserfarenheter, relateras till de nationella målen. Den ska även fungera som ett hjälpmedel för doktorander och handledare att gemensamt bedöma progression och strategier för fortsatt utveckling. Alltså skapar den individuella studieplanen förutsättningar för att säkra såväl progression som koppling mellan lärandeaktiviteter och examensmål. Vidare gör planen gällande att huvudhandledaren, tillsammans med övriga handledare, ansvarar för att överblicka doktorandens övergripande progression i avhandlingsarbetet. Detta sker dels genom handledning, dels genom kontinuerliga uppföljningssamtal mellan handledare och doktorand. De individuella studieplanerna antyder också att doktorander och handledare har regelbundna handledningsmöten, oftast flera gånger per månad. Detta kompletteras vid behov med informella handledningsmöten, e-post eller telefonsamtal.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Självvärderingen visar att lärosätet följer en idag vedertagen struktur som omfattar tilldelning av handledare, processeminarier och kurser som sammantaget bedöms ge tillräckliga förutsättningar för att doktoranderna ska utveckla förmåga att planera och metodiskt genomföra forskningsarbeten inom givna tidsramar. I tre av de obligatoriska kurserna finns kursmål som kan relateras till detta. Kursmålen handlar också om att kunna självständigt analysera och diskutera vetenskapligt material både generellt och i utformningen av en plan för det egna forskningsprojektet. Enligt självvärderingen säkerställs doktorandernas förmåga att planera och utföra vetenskapligt arbete inom utsatt tid främst genom kursarbete, handledning och genom att samverka med partner utanför akademin.

I självvärderingen går det att utläsa att doktoranderna förväntas delta i nationella och internationella sammanhang. Doktoranderna får även ekonomiska resurser för att delta i till exempel konferenser. Detta gör det möjligt för doktoranderna att utöver kursverksamheten och interna seminarier utveckla förmågan att muntligt och skriftligt med auktoritet presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Av de individuella studieplanerna framgår att en del av doktoranderna har deltagit i flera konferenser både inom Sverige och utomlands. Graden av deltagande varierar dock, och några doktorander har i princip enbart deltagit i nationella konferenser eller seminarier. Vid de uppföljande intervjuerna framstod detta inte längre som ett problem - alla ska nu ha deltagit i minst en internationell konferens. Bedömargruppen ser det som ett viktigt utvecklingsområde att tydliggöra detta till exempel genom skrivningar i den allmänna studieplanen, så att lärosätet kan säkerställa att alla doktorander framöver är aktiva i internationella konferenser. Målsättningen att i tal och skrift kunna presentera och diskutera forskningsresultat knyts enligt självvärderingen även till vissa kurser och specifika kursmål. Den valfria kursen vetenskapligt skrivande och vetenskaplig publicering spelar en central roll i doktorandernas utveckling av skrivfärdigheter. Fortlöpande handledning och dialog med tidskriftsredaktörer och granskare nämns också som viktiga källor till återkoppling på doktorandernas färdighet och förmåga att redovisa forskningsarbete. Återkoppling på doktorandernas skrivande ges också genom progressionsseminarier, som beskrivs i den allmänna studieplanen.

Hela forskningsprofilen är inriktad mot att doktoranderna efter utbildningen ska kunna bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande. Dessutom erbjuds alla forskarstuderande möjlighet att ägna sig åt institutionstjänstgöring, framför allt genom undervisning och handledning av bland annat examensarbeten på grundutbildningsnivå. Sådana arbetsuppgifter tränar också den forskarstuderandes förmåga att stödja andras lärande. Det finns även kursmål i olika kurser som riktas mot denna typ av förmågor och färdigheter. Exempel på sådana kursmål är "att kritiskt och självständigt diskutera arbete och dess betydelse för organisering av människor och mänskliga verksamheter", och "att i skrift formulera en problemställning med bäring på perspektiv på arbete inom ekonomiska, politiska och/eller kulturella arenor".

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår att lärosätet anordnar tre progressionsseminarier (planerings-, mitt- och slutseminarium) i syfte att säkerställa att doktoranderna får möjlighet till en god start och vidare stöd i avhandlingsarbetet. Man anordnar också en slutgiltig kvalitetskontroll där samtliga medlemmar i ämnesrådet läser avhandlingsmanuset. De doktorander som studerar mot licentiatexamen deltar i planeringsseminarium samt slutseminarium. Bedömnings- och återkopplingsformerna beskrivs tydligt i självvärderingen, och det anges klart hur denna seminariestruktur syftar till att säkra doktorandernas progression och den vetenskapliga kvaliteten i avhandlingsarbetet. Det finns också kvalitetssäkringssystem för att upptäcka om doktoranderna riskerar att inte nå målen, och då upprätta en åtgärdsplan.

Den allmänna studieplanen anger också att huvudhandledaren tillsammans med övriga handledare ansvarar för att överblicka doktorandernas övergripande progression i avhandlingsarbetet. Detta sker dels genom handledning, dels genom kontinuerliga uppföljningssamtal mellan handledare och doktorand. Av de individuella studieplanerna kan utläsas att doktorander och handledare har regelbundna handledningsmöten. Som tillägg till den individuella studieplanen finns den tidigare nämnda målmatrisen, som relaterar utbildningens samtliga aktiviteter till de nationella målen för forskarutbildning. Arbetet med den individuella studieplanen och matrisen beskrivs i självvärderingen som ett sätt att systematiskt kontrollera att alla aspekter av utbildningen genomförs, och som ett sätt att följa doktoranderna genom utbildningen.

Av självvärderingen framgår vidare att den samverkan med uppdragsgivare som är central för forskarutbildningen också ger träning i planering och tidsanpassning. Doktoranderna tränas i att presentera sin forskning genom paper-presentationer på konferenser, samt genom de obligatoriska progressionsseminarierna. Vidare tränas doktorandernas förmåga att presentera sina resultat i kursen lärande, kunskap och IKT, där ett examinationsmoment är att producera en vetenskaplig presentation i form av exempelvis ett paper eller en vetenskaplig poster. Bedömargruppen ser systemet för uppföljning av doktorandernas internationella deltagande i till exempel konferenser som ett utvecklingsområde. Det framkommer att en viktig del i utbildningen är att utveckla medvetenhet om samverkanspartnernas del i kunskapsutvecklingen, och att kunna ta vara på dessa.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet/forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens/konstens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Enligt självvärderingen arbetar lärosätet aktivt för att säkerställa att doktoranden vid avslutad forskarutbildning når intellektuell självständighet, förmåga att visa vetenskaplig redlighet och förmåga att genomföra forskningsetiska bedömningar. Doktorandens intellektuella självständighet tränas och prövas under progressionsseminarierna och genom konferensmedverkan, samt vid olika moment inom de obligatoriska kurserna och lärosätets seminarieverksamhet.

Självvärderingen lyfter fram vissa aspekter av forskningsetik. Med tanke på att samtliga doktorander arbetar med empiriska delar, såsom observationer och videoupptagning, som berör människor i arbete anger man att lärosätet ser det som avgörande att doktoranderna diskuterar forskningsetiska frågeställningar. Lärosätet synliggör och problematiserar frågan om etik, och påpekar att det finns etiska utmaningar förknippade med att till exempel externa finansiärer vill vara synliga samtidigt som deltagare på såväl individ- som arbetsplatsnivå kan behöva skyddas genom anonymisering. I övrigt anger självvärderingen att kurser behandlar formalia kring forskningsetik, exempelvis ansökan om etikprövning. Vidare förekommer etikprövning vid behov. Det framgår dock inte av självvärderingen hur processen ser ut vid beslut om etikprövning, eller vem som involveras i att fatta beslutet. Detta ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde. Lärosätet presenterar i självvärderingen en tämligen snäv syn på frågor kring forskningsetik och vetenskaplig redlighet, genom att i huvudsak begränsa detta till doktorandernas empiriska arbete och då med frågor om personuppgiftshantering och etiska prövningar. Några av kurserna innehåller forskningsetiska inslag och där finns även kursmål som antyder en något vidare förståelse. Ett exempel på detta är kursmålet "att värdera och bedöma etiska konsekvenser av metodval vid generering och analys av data". I kursen pedagogikens forskningsmetoder anges att forskningsetiska frågor tas upp "ur både redlighets- och personskyddsperspektiv". Av detta kan möjligen utläsas en något vidare syn på forskningsetik, men innebörden klargörs inte närmare. Detta ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde, även efter de kompletterande intervjuerna.

Självvärderingen anger att doktoranderna tränas i vetenskaplig redlighet bland annat under kursen introduktion till studier på forskarnivå, samt i kursen metodologiska ansatser och arbetsintegrerat lärande som löper genom hela forskarutbildningen. Vetenskaplig redlighet säkerställs också av de undervisande lärare som har insyn i avhandlingsarbetena. Vidare preciserar kursmålen i de obligatoriska kurserna att doktoranderna får möjlighet att nå insikt i vetenskapens möjligheter och begränsningar, i vetenskapens roll i samhället och i människors ansvar för hur vetenskapen används. Detta diskuteras och tränas genom exempelvis undervisning och examination, seminarieverksamhet och populärvetenskaplig presentation. Även de olika processeminarierna och övriga examinationsformer beskrivs utveckla doktorandernas självständighet. Handledarna förväntas också allt eftersom övergå till en mer granskande roll. Hur detta sker eller följs upp anges inte.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår att doktoranderna tillsammans med handledarna följer upp progression och måluppfyllelse. Detta sker dels genom handledning, dels genom kontinuerliga uppföljningssamtal mellan handledare och doktorand samt genom de individuella studieplanerna. Av de bifogade individuella studieplanerna framstår det som om doktorander och handledare har regelbundna handledningsmöten. Även de olika seminarierna fungerar som uppföljningstillfällen.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Den sammanvägda bedömningen baserat på självvärderingen, den allmänna studieplanen, de individuella studieplanerna och intervjuerna är att utbildningen genom utformning, genomförande och examination säkerställer måluppfyllelsen i relation till de olika kunskapsformerna. Det omfattande kursutbudet är ett viktigt inslag i att säkerställa måluppfyllelse, speciellt för aspekten kunskap och förståelse. Doktoranderna tränas i att diskutera och kritiskt granska vetenskaplig metod tillsammans med övriga doktorander och handledare i kurs- och seminarieverksamheten. Språkliga färdigheter tränas genom skriftliga kursuppgifter där lärare ger muntlig och skriftlig återkoppling för att stödja utvecklingen.

Doktoranderna tränas också i att bidra till samhällets utveckling genom att de tillsammans med andra forskare och samverkanspartner utvecklar arbetsformer som ger ny kunskap utifrån gemensamma intressen. Dessutom får de forskarstuderande också möjlighet att stödja andras lärande genom den undervisning och handledning de bedriver inom ramen för institutionstjänstgöringen. Vidare är möjligheterna att samverka med det omgivande samhället goda, främst genom att många avhandlingsprojekt utvecklas och genomförs i samverkan med externa uppdragsgivare.

Vetenskaplig redlighet diskuteras och tränas under kurser, och säkerställs av undervisande lärare med insyn i respektive avhandlingsarbete. Eftersom samtliga doktorander arbetar med empiriska delar som berör människor i arbete är det dock viktigt att tydligt beskriva processen för att besluta om etikprövning, och vem som involveras i beslutet. Detta är i nuläget ett utvecklingsområde enligt bedömargruppen. Vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur vetenskapen används diskuteras och tränas på olika sätt genom undervisning, examination, seminarieverksamhet och populärvetenskapliga presentationer.

Vidare är bedömningen att lärosätet arbetar för att skapa förutsättningar för doktoranderna att genomföra forskarutbildningen inom planerad tid. Detta sker bland annat genom progressionsseminarier och genom regelbunden handledning, där den individuella studieplanen med tillhörande målmatris utgör viktiga verktyg för uppföljning och planering. Inriktningen mot arbetsintegrerat lärande kännetecknas av samverkan med externa uppdragsgivare, vilket kräver att doktoranderna tränas i planering och tidsanpassning.

Lärosätet bedöms ha ett utvecklat system för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna når målen kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt. Utöver kursvärderingar och samtal har lärosätet en måluppfyllelsematris kopplad till den individuella studieplanen. Matrisen utgår från de nationella målen och tar även upp andra aktiviteter än de mål som kurserna förväntas realisera, såsom konferensdeltagande, seminarier och publiceringserfarenhet. Matrisen används som ett uppföljningsredskap för både doktorander och handledare, men också för att granska kursutbudet.

Även systemet för att säkerställa studieprogressionen bedöms vara tillfredsställande. De mest centrala delarna i detta, utöver den fortlöpande handledningen, är progressionsseminarierna. Åtminstone vid slutseminariet anlitas en extern examinator. De seniora medlemmarna i ämnesrådet gör en avslutande kontrolläsning av avhandlingen. Det finns också ett kvalitetssäkringssystem för att upptäcka avvikelser och upprätta en åtgärdsplan i de fall där en doktorand riskerar att inte nå målen, vilket enligt självvärderingen ännu inte har inträffat.

Vad gäller aspekten värderingsförmåga och förhållningssätt ser bedömargruppen rutiner för bedömning om etikprövning som ett önskvärt utvecklingsområde. Ett annat utvecklingsområde är hur man säkerställer att doktoranderna får en vidare förståelse av forskningsetiska frågor.

Vidare framstår högskolans betoning av konferensdeltagande som ett gott exempel på hur kurserna kan kompletteras i arbetet med att säkerställa doktorandernas kunskapsutveckling. Bedömargruppen ser det som ett utvecklingsområde att säkerställa att alla doktorander medverkar i internationella konferenser.

Bedömargruppen vill särskilt lyfta högskolans målmatris som ett gott exempel. Målmatrisen är en bilaga till den individuella studieplanen och bidrar till att den individuella studieplanen kan fungera som ett levande dokument. Målmatrisen framstår som välutvecklad.