Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Forskarutbildningen i specialpedagogik vid Stockholms universitet är placerad vid specialpedagogiska institutionen som hör till samhällsvetenskapliga fakulteten. Institutionen har ett mycket omfattande utbildningsuppdrag, vilket präglar institutionens verksamhet och ger synergieffekter för forskarutbildningen. Utbildningen, forskningen och forskarutbildningen är väl integrerade och befruktar varandra. Samspelet mellan forskarutbildningsämnet specialpedagogik och utbildningsområdet specialpedagogik förefaller fungerande.

Forskarutbildningsämnet specialpedagogik har en tydlig samhälls- och utbildningsvetenskaplig inramning och behandlar lärande och delaktighet ur ett samhälls-, organisations-, grupp- och individperspektiv. Särskilt fokus ligger på förhållanden som rör barn och elever i behov av särskilt stöd samt på personer med funktionsnedsättning. Samspelet mellan individ och miljö utgör en central förståelseram. Vidare definieras det specialpedagogiska forskningsområdet som tvärvetenskapligt, eftersom förståelsen av individers särskilda behov kräver tvärvetenskaplig kompetens och samverkan. Specialpedagogisk forskning undersöker pedagogiska arbetssätt, metoder och miljöer som kan stödja lärande, utveckling och socialisation i ett livsperspektiv, med respekt för individuella förutsättningar och kontexter.

Specialpedagogiska institutionens forskning faller inom ramen för fyra huvudsakliga områden: jämlikhet, demokrati och värdegrundsfrågor; funktionsnedsättning och funktionshinder; lärandemiljöer och didaktisk utveckling samt specialpedagogik med fokus på yngre barn (så kallad early intervention). Forskningsområdena ligger i linje med lärosätets beskrivning av forskarutbildningsämnet. Avgränsningen till närliggande forskningsområden (till exempel pedagogik, psykologi, barn- och ungdomsvetenskap samt handikappvetenskap) kommer till uttryck i institutionens beskrivning av såväl forskarutbildningsämnet som forskningsområdena. Avgränsningen både beskrivs och motiveras väl och förefaller vara adekvat.

Forskarutbildningsämnet specialpedagogik har via institutionens lärare och forskare kopplingar till specialpedagogisk praktik och till pågående uppdrag och samverkan utanför akademin. Därmed tar man vara på beprövad erfarenhet på ett adekvat sätt.

Forskarutbildningsämnets avgränsning och koppling till den vetenskapliga grunden bedöms säkerställa såväl bredd som djup i forskarutbildningen. Kopplingen till den vetenskapliga grunden säkerställs genom institutionens fyra definierade forskningsområden. Kopplingen till den beprövade erfarenheten säkerställs genom lärarnas, forskarnas och doktorandernas engagemang i specialpedagogiska uppdrag utanför akademin.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Av självvärderingen framgår att ungefär 25 lärare och forskare var verksamma som handledare när självvärderingen togs fram. Cirka hälften av handledarna är professorer (varav tre uppnått emerita- eller emeritusstatus) och några är docenter. Resten är disputerade lektorer eller medicine doktorer. Vanligen har huvudhandledarna anställning vid specialpedagogiska institutionen. De biträdande handledarna kan på grund av forskarutbildningsämnets tvärvetenskapliga karaktär ha annan ämneskompetens, och därmed också annan institutions- eller lärosätestillhörighet. De externa handledarna har knutits till specialpedagogiska institutionen antingen via forskningsprojekt eller för att möta särskilda handledningsbehov hos enskilda doktorander. Även välmeriterade forskare från institutionens internationella nätverk och partneruniversitet kompletterar den egna handledarresursen.

Vid specialpedagogiska institutionen finns en mycket omfattande forskning och publicering med stor internationell räckvidd. De (inklusive externa handledare) 42 forskarnas och 18 doktorandernas sammanställda referenslistor för år 2012-2016 innefattar drygt 800 publikationer. Merparten är publikationer i refereegranskade internationella tidskrifter. En övervägande majoritet av publikationerna är skrivna på engelska, vilket indikerar en mycket internationell forskningsorientering.

Handledargruppen har sammantaget en bred kompetens och erfarenhet. Medianåldern är ganska hög, men spridningen i ålder är stor. Institutionen har en ambition att säkra handledarresurserna även på längre sikt och verkar för detta genom strategisk nyrekrytering och meriteringsmöjligheter för anställda lärare. Det finns ett nationellt behov av att utbilda fler forskare inom specialpedagogik, vilket har föranlett en ökad antagning av doktorander. Detta kräver i sin tur rekrytering av disputerade forskare och lärare som kan fungera som handledare. Institutionen har tagit fram en strategi för denna rekryteringsprocess, och det som uttrycks i strategin är på god väg att förverkligas. Institutionen har anställt ett relativt stort antal nya universitetslektorer för att förstärka institutionens tvärvetenskapliga kompetens. Vidare har man beviljat medel för att uppmuntra de disputerade lärarna och forskarna att arbeta mot docent- eller professorskompetens. Ytterligare ett exempel på hur institutionen har arbetat mot strategins mål är den rekrytering av ytterligare en professor i specialpedagogik som pågick vid tidpunkten för självvärderingens genomförande. Vid intervjun framkom att rekryteringen varit framgångsrik och att två nya professorer i specialpedagogik har anställts 2017. Professorskåren bestod 2017 av sex välmeriterade personer.

Inom handledarkollegiet finns sammantaget en omfattande bredd i erfarenheter och ämneskunskaper. Handledarna har goda möjligheter att forska och följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet. Handledarna har medel för egen forskningstid och kompetensutveckling, och de erbjuds högskolepedagogiska kurser och forskarhandledarutbildning. Därigenom har de reella möjligheter att upprätthålla och kontinuerligt vidareutveckla sin vetenskapliga och pedagogiska kompetens. Nyanställda universitetslektorer och professorer engageras i forskarutbildningen i ett tidigt skede, vilket också kan ses som kvalitetsutvecklande.

Antalet handledare och handledarnas sammantagna kompetens förefaller vara adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande. De tabeller som bifogas självvärderingen illustrerar väl handledargruppens sammansättning, kontinuitet och stabilitet. Intervjuerna bekräftade det stabila och utvecklingsorienterade intrycket.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår att handledarnas och lärarnas kompetens och kompetensutveckling följs upp via årliga utvecklingssamtal. Den dokumenterade vetenskapliga verksamheten tyder på att handledarna och lärarna har möjlighet att följa utvecklingen inom det egna området och kontinuerligt utveckla den egna vetenskapliga och pedagogiska kompetensen. Samtliga professorer och lektorer har rätt till forskning inom ramen för sin anställning (30-50 procent av tiden). Aktiv forskning ses som en central åtgärd för att säkra och utveckla handledarnas vetenskapliga kompetens. Den pedagogiska kompetensen säkerställs genom att såväl lärarna som handledarna förväntas delta i högskolepedagogisk utbildning och handledarutbildning. Handledarnas och lärarnas möjligheter att följa samhällsutvecklingen verkar goda, till exempel via externa myndighets- och sakkunniguppdrag, uppdragsutbildningar och kontakt med organisationer för personer med funktionsnedsättning. Detta ses som en kvalitetssäkrande aspekt. Som gott exempel kan nämnas att forskarutbildningens studierektor bjuder in till regelbundna handledarkollegier. Syftet med handledarkollegierna är att stödja och utveckla forskarutbildningen och handledningen mer generellt, men också i relation till enskilda doktorandprocesser. Ytterligare ett gott exempel är möjligheten till kollegialt stöd och mentorskap för nya handledare. Även de överenskomna avstämningspunkterna (planeringsseminariet, mittseminariet och slutseminariet) fungerar som kvalitetssäkring.

Institutionen har en fastslagen plan för att säkra handledningens kvalitet. Av planen framgår att forskarutbildningens studierektor genomför enskilda samtal med de doktorander som vill, gör en årlig uppföljning av de individuella studieplanerna och har återkommande träffar med handledarkollegiet. Studierektorn har också enskilda samtal med handledarna.

Det finns enligt självvärderingen skriftliga rutiner för samverkan och ansvarsfördelning mellan doktorander och handledare. Eventuella risker för beroenderelationer eller konfliktsituationer mellan doktorander och handledare uppmärksammas antingen i löpande samtal eller vid de systematiska uppföljningar som studierektorn ansvarar för. Institutionen arbetar strategiskt och metodiskt när behov av handledarbyte uppstår. Det finns skriftliga rutiner för hur byte av handledare går till, men detta förekommer sällan.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Specialpedagogiska institutionen bildades 2008 och är alltså en relativt ung forskningsmiljö, vilket enligt lärosätet förstärker behovet av att vidga den egna forskningsmiljön via olika nätverk såväl lokalt som nationellt och internationellt. Institutionen arbetar strategiskt för att utöka nätverken. Det finns åtskilliga exempel i självvärderingen på hur doktoranderna inkluderas i lokala, nationella och internationella nätverk och samarbetsprojekt som kompletterar utbildningsmiljön när det gäller omfattning och kvalitet. En del av doktoranderna får tillgång till forskningsmiljöer utanför institutionen via sina externa handledare. Ytterligare en grupp doktorander hör till en nationell forskarskola som koordineras av ett annat lärosäte. Vid intervjuerna framkom dock att doktorandernas koppling till forskningsmiljöerna inte alltid uppfattas som tydlig. Doktoranderna uppmuntras även att delta i konferenser, vilket gör det möjligt att knyta kontakter och bygga upp nätverk. Doktoranderna kan söka ekonomiskt bidrag från institutionen för att delta vid konferenser. Institutionen arbetar strategiskt för att öka graden av internationalisering genom internationella nätverk och samarbetsprojekt. Ett konkret exempel är rekrytering av internationella gästforskare och gästlärare. Vid intervjuerna framkom även att rekrytering av internationella doktorander kan bli aktuellt.

Strukturen för institutionens forskningsseminarier är tydlig, och flera sådana seminarier anordnas per termin. Därtill kommer seminarier som behandlar doktorandernas avhandlingsarbete och seminarier för etikfrågor. Institutionen har dessutom öppna seminarier för olika externa intressenter för att diskutera aktuella specialpedagogiska frågor och nya möjliga forskningsprojekt. Institutionen genomför även ett årligt internat för samtliga anställda, och en konferens för doktoranderna.

Doktorandgruppen vid institutionen består av cirka 20 personer med varierande bakgrund och ålder. Den typiska doktoranden vid forskarutbildningen har lång yrkeserfarenhet, främst från skolsektorn, när hen påbörjar forskarutbildningen. Merparten av doktoranderna är kvinnor (16 av 20), vilket speglar kvinnodominansen inom det specialpedagogiska fältet i stort. De flesta har doktorandanställningar som finansieras via fakultetsmedel, men även andra finansieringskällor förekommer. De flesta doktorander bedriver forskarstudier på deltid och är fortsatt verksamma utanför universitetet. Doktorandgruppens varierande sammansättning och aktivitetsgrad leder enligt lärosätet till en viss splittring såväl tidsmässigt som geografiskt, men variationen bedöms även berika forskningsmiljön.

Institutionen arbetar aktivt för att kunna utlysa nya doktorandanställningar. Vid intervjuerna framkom att institutionen planerar att ha 25 doktorander år 2025, och att man aktivt söker finansieringsmöjligheter. Institutionen arbetar även aktivt för fortsatt rekrytering av doktorander. Doktorandanställningarna utlyses med några års mellanrum och rekryteringen sker i öppen konkurrens. Söktrycket är stort vilket kan ses som ett kvalitetskriterium. Överlag är institutionens rutiner och rekryteringsprocedurer vid antagning av doktorander systematiska och väl beskrivna i självvärderingen. Det aktiva rekryteringsarbetet indikerar ett engagemang för att utveckla forskningen och forskarutbildningen vid institutionen.

Institutionens forskning och utbildning är uppbyggda som två samverkande dimensioner på ett systematiskt och välstrukturerat sätt. Detta bidrar till goda förutsättningar att bedriva forskarutbildning på en hög vetenskaplig nivå. Bedömargruppen konstaterar dock att den fortsatta expansionen bör balanseras mot såväl de befintliga resurserna som mot den interna kvalitetsutvecklingen av institutionens forskarutbildningsmiljö.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljning och kvalitetssäkring av forskarutbildningsmiljön sker systematiskt. Utbildningsmiljön granskas och följs upp årligen i samband med verksamhetsberättelserna, som kalibreras mot centrala styrdokument såsom institutionens strategier. Strategierna innehåller mål som är direkt relevanta för forskarutbildningen. Självvärderingen exemplifierar hur uppföljningarnas resultat omsätts i kvalitetsutvecklande åtgärder och hur återkoppling sker till olika intressenter.

Bedömargruppen bedömer att det finns tydliga och systematiska rutiner för att säkerställa hög kvalitet inom forskarutbildningsmiljön. Intervjuerna bekräftade det positiva intrycket.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Forskarutbildningsämnets avgränsning och koppling till den vetenskapliga grunden är välmotiverad och adekvat. Kopplingen till den beprövade erfarenheten säkerställs genom lärarnas, forskarnas och doktorandernas engagemang i specialpedagogiska uppdrag utanför akademin. Antalet handledare och handledarnas sammantagna kompetens förefaller vara adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Forskarutbildningsmiljön vid specialpedagogiska institutionen bedöms som dynamisk och utvecklingsorienterad. Den forskning som bedrivs är högklassig och internationellt inriktad. De resurser i form av infrastruktur, handledare och kompetens som är tillgängliga bedöms kunna säkerställa forskarutbildningens kvalitet. Som gott exempel vill bedömargruppen särskilt lyfta fram det systematiska och strategiska arbete som institutionen har bedrivit för att dels säkra tillgången på kvalificerade handledare, dels bredda de existerande nätverken med internationella satsningar. Bedömargruppen konstaterar dock att fortsatt expansion bör balanseras mot såväl befintliga resurser som mot intern kvalitetsutveckling av forskarutbildningsmiljön.