Arbetslivets perspektiv

Utbildningen förbereder doktorander för ett föränderligt arbetsliv.

Lärosätets elektroniska mall för individuella studieplaner innehåller en punkt om karriärplaneringssamtal mellan handledare och doktorand. En åtgärd som vidtagits är kursen "Forskningspraktiker", som koncentreras på att träna förmågan att skriva forskningsprojektansökningar. I självvärderingen framhålls forskarutbildningens obligatoriska exkursion som ett viktigt arbetsförberedande moment. Bedömargruppen anser dock att exkursionen inte kan sägas utgöra en förberedelse inför yrkeslivet utan bidrar främst till att konkretisera och exemplifiera ämnets fysiska objekt. Den institutionstjänstgöring som doktoranderna kan utföra är däremot ett värdefullt inslag i förberedelserna för arbetslivet. Den obligatoriska kurs i högskolepedagogik (5 högskolepoäng) som ingår i utbildningen är dock inte tillräckligt omfattande för att ge behörighet till anställning inom högskolan. Doktoranderna har framfört önskemål om flera aktiviteter i syfte att förbereda för arbetslivet efter disputation.

Över hälften av de doktorander som avlagt examen de senaste 20 åren har fortsatt inom universitets- och högskolevärlden, medan en femtedel fått arbete inom museer eller arkiv. Det framgår inte vad övriga alumner sysslar med.

Utbildningen ger i dagsläget tillfälle till karriärplaneringssamtal mellan handledare och doktorand och det finns inslag som förbereder för framtida verksamhet vid högskola. Utbildningen har i övrigt inte några direkt karriärförberedande inslag som gäller arbetslivet utanför högskolevärlden. Detta får därför anses vara ett utvecklingsområde.

Utbildningens utformning och genomförande följs systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen anger att en uppföljning samt återkoppling sker löpande under de gemensamma seminarierna. Det framgår dock inte hur detta stödjer doktorandens möjligheter att få arbete efter examen. Uppföljningen får anses vara ett utvecklingsområde, i och med att perspektivet inte är på ett synligt vis inarbetat i utbildningen och inte har preciserats i självvärderingen. Den kännedom om doktorsalumners karriärvägar efter disputation som återfinns i självvärderingen antyder emellertid att någon form av uppföljning med avseende på arbetslivet efter genomgången forskarutbildning har ägt rum. Uppföljningen av doktoranders måluppfyllelse som sker under forskarutbildningens gång bidrar också till ett säkerställande av att utbildningen förbereder väl för en akademisk karriär.

Sammantaget bedöms arbetslivets perspektiv vara tillfredsställande.