Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i paritet med motsvarande för övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktorander ska slutföra sina utbildningar inom stipulerad tid.

Säkerställande av bred ämnesspecifik kunskap, obligatorisk närvaro vid doktorandseminarier och avhandlingsseminarier med extern opponent är utvecklingsområden. En styrka är det nya elektroniska systemet för individuella studieplaner.

Bred kunskap och förståelse säkras främst genom kurser, ämnesöverskridande seminarium och en särskild doktorandexaminator. De obligatoriska ämnesspecifika kurserna i utbildningen, en om metod och en om teori och historiografi, är utformade för att ge en gemensam grund. Det finns inte några obligatoriska kurser som bidrar till att bredda den ämnesmässiga kunskapen, vilken därmed endast kan inhämtas genom individuella läskurser eller andra frivilliga kurser. Eftersom den allmänna studieplanen betonar brett kunnande inom forskningsområdet liksom specialistkunskap, behöver det klarläggas hur detta kan uppnås med nuvarande kursupplägg. Det finns emellertid obligatoriska fakultetsgemensamma kurser som stöd för utbildningen. De obligatoriska kurserna genomförs i normalfallet under första hälften av utbildningen, varefter de kompletteras med individuellt valda kurser. Detta upplägg är rimligt och tjänar examensmålens uppfyllande.

Vid lärosätet finns en doktorandexaminator, som medverkar i upprättande och uppföljning av individuella studieplaner. Doktorandexaminatorn måste godkänna doktorandens individuella studieplan för att den sedan ska kunna fastställas av prefekten. Detta pekar på att lärosätet insett den principiella vikten av en fungerande individuell studieplan. På institutionen för kulturvetenskaper är viceprefekten för utbildning på forskarnivå utsedd till doktorandexaminator för samtliga doktorander (utom egen doktorand). Detta förefaller vara en god lösning för att uppnå överblick och oväld.

Genomförandet av utbildningen kräver god tidsplanering. Det elektroniska systemet för individuella studieplaner har enligt självvärderingen inneburit en kvalitetshöjning, i och med att det årliga färdigställandet av den individuella studieplanen sker vid en given tidpunkt och kräver viss fullständighet för att godkännas.

Doktorandens lönestege är knuten till uppföljningssamtal och institutionen överväger nu att införa ett 50-procentsseminarium med extern opponent. Seminariet är tänkt att kopplas till såväl individuell studieplan som lönestege och ge progressionen konkretion. I dagsläget ventileras avhandlingsarbeten i första hand i institutionens obligatoriska, permanenta avhandlingsseminarium. Då doktorander lägger fram texter där deltar samtliga lärare i forskarutbildningsämnet. Därutöver tas ämnesspecifika frågor upp i seminariet Visuella kulturer som är ett ämnesspecifikt, permanent seminarium. Seminariet visuella kulturer stödjer alltså doktorander när det gäller ämnesspecifika frågor och bidrar därmed till forskarutbildningsmiljön. Varje doktorand disponerar vidare en summa för expenser, vilket möjliggör forskningsresor och deltagande i konferenser.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Systematisk uppföljning sker dels genom doktorandexaminatorn, dels genom rutiner för återremiss av ofullständig individuell studieplan till doktorand och handledare. Därutöver sker uppföljningssamtal med doktorand när 50 procent resp. 80 procent av utbildningen anses ha fullföljts. Handledarkollegiets inrättande torde främja uppföljningen, och införandet av halvtidsseminarium med extern opponent kan ytterligare stärka uppföljningen. Som en särskild styrka i uppföljningen vill bedömargruppen framhålla inrättandet av doktorandexaminatorns funktion.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Träning i att hålla givna tidsramar ges på flera sätt. Här betonar lärosätet planeringsinstrumenten individuell studieplan, handledning och avhandlingsseminarier. Doktoranderna förväntas hålla ett seminarium per termin om sitt avhandlingsarbete, vilket får anses vara en relativt hög frekvens. Doktoranderna ska också fungera som opponenter för varandra, vilket gynnar förmågan till reflektion i progressionen. Doktoranderna har inom ramen för en forskningsdag tillsammans med lärarna också gått igenom vilka projekt som beviljats medel från Vetenskapsrådet och Riksbankens Jubileumsfond och har granskat tidskrifter. Genomgången torde gynna doktorandernas insikt i hur forskarsamhället fungerar, vilken även fördjupas förstärks i den obligatoriska kursen "Forskningspraktiker" (5 högskolepoäng). Muntlig och skriftlig framställning övas i seminarier och på konferenser och planeras även i den individuella studieplanen.

Varje doktorand ska genomgå en kurs i högskolepedagogik som ingår i kursdelen, vilket ska garantera att en grundläggande pedagogisk färdighet uppnås. Det finns också möjligheter att träna den pedagogiska färdigheten och förmågan i institutionsundervisning. Ett möjligt utvecklingsområde är ett mer utom-akademiskt moment som kan främja doktorandernas förmåga att bidra till samhällets utveckling, till exempel en utvecklad medverkan i Vetenskapsfestivalen eller Bok- och biblioteksmässan.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Systematisk uppföljning görs genom befintliga, ovan nämnda planeringsinstrument. Den planerade åtgärden att införa halvtidsseminarier kan också att bidra till den systematiska uppföljningen. Det är också positivt att institutionen har ett doktorandråd som tar initiativ till kvalitetshöjande åtgärder. Till detta kommer det nya styrdokumentet (dec. 2016) för doktoranders institutionstjänstgöring, som är ett gott exempel, då det möjliggör inflytande och tydlighet gällande bemanning, tidsplanering och förhållandet mellan undervisning och forskarutbildning.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Den obligatoriska kursen i vetenskapsteori (7,5 högskolepoäng) behandlar vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används. Beträffande vetenskaplig redlighet och förmåga att göra forskningsetiska bedömningar, har det nationella doktorandinternatet vid senaste mötet fastställt att detta är ett utvecklingsområde för flera lärosäten. Åtgärden att genomföra ett möte på nationell nivå hösten 2017 med etik som tema får bedömas som relevant och tillsvidare tillräcklig.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen hänvisar till att systematisk uppföljning av utbildningen görs och att denna främst sker genom individuell studieplan. Därtill bidrar doktorandexaminator, handledarkollegium, halvtidsseminarium med extern opponent och uppföljningssamtal med doktorand till att måluppfyllelse säkerställs. Detta gäller även de examensmål som handlar om intellektuell självständighet och forskningsetiska bedömningar, samt vetenskapens möjligheter och begränsningar.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten kunskap och förståelse ser bedömargruppen utvecklingsområden i hur kursdelen stödjer inhämtandet av breda ämneskunskaper och hur avhandlingskapitlen kan granskas i en ämnesspecifikt kvalificerad seminarieform.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i paritet med motsvarande för övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktorander ska slutföra sina utbildningar inom stipulerad tid.

Bedömargruppen ser styrkor i den struktur som det elektroniska systemet för individuella studieplaner skapat, den uppföljning och kompetensutveckling som handledarkollegiets inrättande möjliggjort, de initiativ till kvalitetshöjande åtgärder som doktorandrådet kan ta och det planerade införandet av halvtidsseminarium med extern opponent. Dessa inslag i forskarutbildningen bidrar till doktorandernas måluppfyllelse vad avser alla de tre kunskapsformerna: kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt. Som ett gott exempel på goda förutsättningar till att doktoranderna kommer att uppfylla examensmålen vill bedömargruppen härutöver framhålla inrättandet av doktorandexaminatorn.