Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammantaget visar underlagen att utbildningen håller hög kvalitet.

Konstvetenskaplig forskning av flera olika slag ingår i forskarutbildningsämnet, varför dess avgränsning och koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet bedöms vara välmotiverad och adekvat. Den lokala forskarutbildningsmiljön inom forskarutbildningsämnet är dock i minsta laget: fyra tillsvidareanställda disputerade, fyra doktorander och ett antal forskare inom ämnet som är knutna till institutionen. Dock ingår forskarutbildningen i en stor akademisk miljö på institutionen och inom Nationella forskarskolan i historiska studier. Därtill utnyttjar doktorander även möjligheterna att läsa doktorandkurser vid andra lärosäten och får på så vis tillgång till en vidgad akademisk miljö. Pendlandet mellan mångvetenskapliga miljöer samt lokala och nationella inomvetenskapliga sammanhang skapar utmaningar för doktorander och doktorandprojekt att hantera de många olika vetenskapliga förhållningssätt som finns i dessa miljöer, även om detta att konfronteras med skilda vetenskapliga synsätt i sig självt är ett positivt inslag i forskarutbildningen. Att det endast finns en tillsvidareanställd handledare med docentkompetens inom ämnet utgör emellertid en avsevärd begränsning.

Den allmänna studieplanen ger stor möjlighet att anpassa kursdelen individuellt. Säkerställandet av att doktoranderna uppfyller målen för kunskapsformen kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet blir i hög utsträckning avhängigt av vilka kurser och kursmoment som doktoranden väljer tillsammans med handledaren, även om institutionens handledarkollegium förvisso reglerar poängsättningen. Måluppfyllelse av färdighet och förmåga säkerställs genom kursexamination samt genomförande av mitt- och slutseminarium som utgör obligatoriska moment. Säkerställandet av doktorandernas intellektuella självständighet sker bland annat genom att doktorander antas med egenformulerade avhandlingsprojekt. För att träna doktoranderna i forskningsetik och vetenskaplig redlighet finns idag inte något särskilt moment inom forskarutbildningen utöver avhandlingsarbetet och valbara kurser som berör detta. Detsamma gäller för vetenskapens roll i samhället. Forskarutbildningen är dock överlag välorganiserad med mestadels genomtänkta procedurer för att säkerställa kvaliteten. Bedömargruppen föreslår att utbildningens kursdel stärks genom att den får en mer uttalad koppling till måluppfyllelse, med valbara och obligatoriska moment syftande till kunskap och förståelse, färdighet och förmåga respektive värderingsförmåga och förhållningssätt i enlighet med examensmålen.

Forskarutbildningen i Konsthistoria och visuella studier vid Lunds universitet har en utpräglat akademisk profil i relation till doktorandernas karriärmöjligheter. Utbildningen förbereder doktorander främst för en akademisk karriär. Doktorer går efter examen i hög grad vidare till anställningar inom universitet och högskolor. Om arbetslivet utanför akademin sägs emellertid i princip ingenting i självvärderingen, och bedömargruppen kan konstatera att det finns mycket litet i utbildningen som explicit förbereder doktoranderna för en karriär utanför universitetet. Bedömargruppen anser därför att det föreligger svagheter beträffande förberedelserna för ett föränderligt arbetsliv också utom akademin.

Doktoranderna kan delta i utvecklingsarbete och beslutsprocesser. Doktoranders inflytande över den egna utbildningen och lärprocesser är god, dock under förutsättning att kontakten med handledare fungerar väl. Ur doktorandperspektiv är det emellertid en svaghet att möjligheterna att byta huvudhandledare i dagsläget är begränsade.

Ett jämställdhetsperspektiv är integrerat i utbildningens utformning och genomförande, men ett utvecklingsområde föreligger gällande genusbalansen i handledningsbemanningen. För närvarande är också könsfördelningen bland doktoranderna otillfredsställande (100 procent kvinnor).

Uppföljning, åtgärder och återkoppling i mer systematiska former äger främst rum på institutions-, fakultets- och universitetsnivå, liksom inom Nationella forskarskolan i historiska studier. Någon lika systematisk uppföljning på avdelningsnivå förefaller inte äga rum, utan sker vid handledning och medarbetarsamtal samt även i andra sammanhang. Den individuella studieplanen är viktig för uppföljningen av den enskilda doktorandens arbete och ambitionen är att den ska spela större roll, vilket bedömargruppen ser positivt på. Bedömargruppen ser utvecklingsområden i uppföljningen inom avdelningen av de i den allmänna studieplanen angivna målen inom de tre kunskapsformerna och av jämställdhetsperspektivet.