Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Forskarutbildningen ger stor möjlighet att anpassa kursdelen efter den enskilda doktorandens projekt och intressen, då endast 7,5 högskolepoäng (en introduktionskurs som ges av fakulteten) av 60 högskolepoäng är obligatoriska. För dem som ingår i Nationella forskarskolan i historiska studier ingår därutöver kurser som tillsammans omfattar 15 högskolepoäng. De doktorander som är anslutna till forskarskolan läser alltså kurser om 22,5 högskolepoäng som (i princip) ligger utanför forskarutbildningsämnet.

Det finns inte några riktlinjer i den allmänna studieplanen som stipulerar hur resterande kurspoäng ska fördelas på olika moment. De 52,5 högskolepoäng det rör sig om kallas "Ämneskurs i forskarutbildningsämnet". Delkurser väljs i samråd med handledaren. Doktorander inom Nationella forskarskolan i historiska studier måste läsa kurser motsvarande minst 15 högskolepoäng i dess regi. I kursdelen kan också högskolepedagogiska kurser ingå. Doktoranderna – uppgifterna omfattar också alumner – har i viss omfattning läst kurser vid andra institutioner och lärosäten i Sverige eller utomlands, i flera fall i Danmark. Att döma av de kursnamn som redovisas i självvärderingen tycks dessa mestadels höra till forskarutbildningsämnet, men ibland befinner de sig inom andra områden.

Här skönjs ytterligare en effekt av den splittring som tidigare berörts. Doktorander har tillgång till ett ökande kursutbud på institutions- eller fakultetsnivå, vid andra lärosäten och vid Nationella forskarskolan i historiska studier. De är på sätt och vis hänvisade till detta utbud eftersom avdelningen/ämnet (förmodligen) inte har resurser – eller tillräckligt många doktorander – för att ge egna kurser. Flera kurser har också inriktning mot färdigheter och förmågor snarare än mot kunskap och förståelse. Samtidigt finns en tendens, motiverad av behovet att dels fullfölja utbildningen inom den givna tidsramen och dels öva de relaterade färdigheterna, att poängsätta andra moment (till exempel deltagande på konferenser och publikationer med mera). En klok strategi har varit att poängsättningen regleras av institutionens handledarkollegium som har i uppgift att utforma en gemensam standard. Ett resultat av ovanstående är dock att allt färre poäng återstår för att säkerställa att doktoranderna uppfyller målen vad avser kunskap och förståelse. Problematiken är dock svår att närmare utröna eftersom fördelningen av flertalet kurspoäng enligt den allmänna studieplanen sker individuellt. De insända tre individuella studieplanerna bekräftar i någon mån att få av de nuvarande doktorandernas avklarade kursmoment bedöms vara inriktade mot just kunskap och förståelse.

Kanske är det orealistiskt att en så specialiserad utbildning skulle kunna ha organiserade kurser (med lärare och andra deltagare) som täcker hela kursdelen av forskarutbildningen. Ett nytt kursformat introducerades dock vid avdelningen höstterminen 2016 där löpande moduler om 1,5 högskolepoäng tar upp teoretiska begrepp inom ämnet, vilket förefaller vara ett gott initiativ. Den lösning på kursproblematiken som står till buds är kanske att säkerställa att en viss del av utbildningens kursdel läggs på läskurser som förmodligen ofta är individuellt utformade, med ett starkt fokus på kunskapsmålen inom forskarutbildningsämnet. Det finns inte någon anledning att ifrågasätta kvaliteten på de kurser som i dagsläget följs av doktoranderna, varför måluppfyllelsen ändå bedöms som tillfredsställande men med vissa förbehåll på grund av en risk för att en alltför stor kursdel kan komma att förläggas utanför forskarutbildningsämnet. Bedömargruppen ser därmed "Ämneskurs i forskarutbildningsämnet" som ett utvecklingsområde. En möjlighet vore att tydligt stipulera att en del – förslagsvis en tredjedel eller mer – av de individuella kurserna ska vara ämnesspecifika. Ett annat förslag är att åtminstone en kurs ska ligga utanför doktorandens forskningsområde, så att exempelvis en doktorand med inriktning på bild läser en kurs med inriktning mot arkitekturforskning.

Det är förvisso säkert en utmaning att inom den begränsade tiden uppnå bredd och systematisk förståelse inom det vidare konst- och bildvetenskapliga fältet, men likväl kan bedömargruppen inte bortse från att det är ett tydligt formulerat examensmål. Bedömargruppen vill betona den roll som institutionens handledarkollegium torde ha när det gäller säkerställandet av att kursdelen (exklusive introduktionskursen) sammantagen bidrar till doktorandernas måluppfyllelse. Kursdelen skulle kunna ges en mer uttalad koppling till måluppfyllelsen, med såväl obligatoriska som valbara moment syftande till kunskap och förståelse i enlighet med examensmålen.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga visar att denna under den senaste tioårsperioden ligger över (det vill säga en snabbare genomströmningstakt) eller är i paritet med motsvarande för övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktorander ska slutföra sina utbildningar i tid.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Enligt självvärderingen utvärderas forskarutbildningen främst genom de återkommande samtalen mellan handledare och doktorand. Det finns dock inte någon särskild plats för att dokumentera detta, exempelvis i individuella studieplaner. Uppföljningen av de individuella studieplanerna sker årsvis och dessa anses inte vara utformade för att kunna återge den typ av fortlöpande uppföljning och återkoppling som sker vid de återkommande samtalen mellan handledare och doktorand. Nationella forskarskolan i historiska studier har ett utvärderingssystem (på årsbasis) men institutionens samarbete med denna har inte hunnit vara så länge att någon doktorand ännu har ingått i en sådan utvärdering.

De fora för mer systematisk uppföljning av forskarutbildningens utformning och genomförande som finns är medarbetarsamtal med biträdande prefekt för forskarutbildningen (som alltså inte är handledare), avdelningens möten, exitsamtal med disputerade (som genomförs av biträdande prefekt för forskarutbildningen) och en årlig doktoranddag. Därutöver har universitetsövergripande utvärderingar av forskarutbildningarna vid lärosätet genomförts 2007 och 2012, vilka bland annat har lett till åtgärder för att förbättra introduktionskurserna vid lärosätet. Bedömargruppen ser positivt på att medarbetarsamtalen separerats från uppföljningen av den individuella studieplanen, då det är ur arbetsmiljösynpunkt viktigt att särskilja institutionstjänstgöring och forskarutbildningen.

För den enskilda doktoranden är individuella studieplaner ett mycket viktigt instrument för uppföljning. Ett arbete har inletts för att i samråd med fakulteten se över rutiner och former för arbetet med detta verktyg. I självvärderingen medges viss försummelse i hanteringen av de individuella studieplanerna – avdelningen har under en period inte sänt in dem till fakulteten – vars roll som verktyg för kontroll och säkerställande av måluppfyllelse således har varit eftersatt. I självvärderingen förs ett ganska ingående resonemang kring de individuella studieplanerna som dels ett kontrollinstrument och dels ett dynamiskt "löpande projektverktyg". Det framgår här vidare att de individuella studieplanernas utformning inte har befunnits optimal av personalen, då de bland annat har ansetts vara i vissa avseenden för översiktliga och i andra avseenden inte upplevts ge tillräcklig översikt för planering över längre perioder. Det kan här nämnas att bedömargruppen inte har funnit att de individuella studieplaner som används skulle vara bristfälliga till själva sitt innehåll. Rutinerna kring dem är likväl ett utvecklingsområde.

Det faktum att medarbetarsamtal, avdelningsmöten, exitsamtal och årligen återkommande doktoranddagar äger rum gör att bedömargruppen – trots de nämnda bristerna vad gäller de individuella studieplanernas handhavande – ändå kan anse att systematisk uppföljning och återkoppling i syfte att säkra måluppfyllelsen sker. Institutionens handledarkollegium spelar här även en viktig roll.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga sker enligt självvärderingen genom kurser, mitt- och slutseminarium, konferensdeltagande, interna workshops och seminarier samt genom andra aktiviteter där doktorander deltar. Doktoranderna förefaller inom utbildningen ha goda möjligheter att föra en dialog med vetenskapssamhället genom konferenspresentationer och artikelskrivande nationellt och internationellt. Avdelningen har också anordnat egna symposier och forskarna i miljön – det är dock främst alumner som nämns i självvärderingen – deltar i konferenser i olika roller. Allt detta ger träning i att hålla tidsramar och färdigställa forskningsuppgifter. Det verkar i synnerhet vara humanistiska och teologiska fakulteterna som arrangerar moment inriktade på färdighet och förmåga, exempelvis seminarier 2014 om muntlig kommunikation av egen forskning och 2015 om populärvetenskaplig kommunikation av egen forskning på svenska.

Bedömargruppen ser positivt på det uppslag som redogörs för i självvärderingen om att utforma en institutionsgemensam delkurs med inriktning på färdighetsdelen i examensmålen och vars delmoment skulle examineras under utbildningens gång. Anmärkningsvärt är att det i dagsläget endast är genomförande av mitt- och slutseminarium som är uttalade obligatoriska moment inriktade på dessa examensmål. Liksom för kunskapsformen kunskap och förståelse blir planeringen av kursdelen avgörande för säkerställandet av att även denna kunskapsform uppfylls. Ett utvecklingsområde är att tydliggöra i den allmänna studieplanen, interna riktlinjer eller liknande hur utbildningen arbetar mot dessa examensmål. Utbildningens kursdel skulle kunna ges en mer uttalad koppling till måluppfyllelsen, med såväl obligatoriska som valbara moment syftande till färdighet och förmåga i enlighet med examensmålen.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Enligt självvärderingen utvärderas forskarutbildningen främst genom de återkommande samtalen mellan handledare och doktorand. Bedömargruppen vill emellertid framhålla de individuella studieplanerna som viktiga redskap för att doktoranderna ska kunna utveckla förmågan att bedriva forskning inom givna tidsramar, liksom att säkerställa progression även i andra avseenden. Ett arbete har inletts för att i samråd med fakulteten se över rutiner och former för arbetet med detta verktyg. I självvärderingen medges viss försummelse i hanteringen av de individuella studieplanerna vars roll som verktyg för kontroll och säkerställande av måluppfyllelse således har varit eftersatt. Bedömargruppen har inte funnit att de individuella studieplaner som används skulle vara bristfälliga till själva sitt innehåll. Rutinerna kring dem är likväl ett utvecklingsområde.

Det faktum att medarbetarsamtal, avdelningsmöten, exitsamtal och årligen återkommande doktoranddagar äger rum gör att bedömargruppen – trots de nämnda bristerna vad gäller de individuella studieplanernas handhavande – ändå kan anse att systematisk uppföljning och återkoppling i syfte att säkra måluppfyllelsen också vad gäller dessa examensmål sker. Institutionens handledarkollegium spelar här även en viktig roll.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet uppnås genom doktorandernas arbete med egenformulerade avhandlingsprojekt som utvecklas med stöd av handledningen och andra inslag i utbildningen. Förståelse för forskningens etiska dimensioner tränas vid kurs- och seminariemoment. Även konferensdeltagande kan bidra till projektens utveckling i detta avseende. Institutionen har 2016 anordnat ett forskningsseminarium om etikprövning och planer finns vid lärosätet på att införa en obligatorisk kurs i forskningsetik. För att ytterligare stärka doktoranders insikter i forskningens etiska dimensioner ska aspekten vara tema i ett kommande nationellt doktorandinternat för konstvetenskap.

Doktoranderna skaffar sig således under forskarutbildningen en fördjupad förståelse för vetenskapens möjligheter och begränsningar samt konstvetenskapens roll i samhället. De anställda doktorandernas forskningsprojekt har också stor relevans för konstens roll i samhället. Ett utvecklingsområde är inte desto mindre utbildningens kursdel som skulle kunna ges en mer uttalad koppling till måluppfyllelsen, med såväl obligatoriska som valbara moment syftande till värderingsförmåga och förhållningssätt i enlighet med examensmålen.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Enligt självvärderingen utvärderas forskarutbildningen främst genom de återkommande samtalen mellan handledare och doktorand. Bedömargruppen vill emellertid framhålla de individuella studieplanerna som viktiga redskap för att doktoranderna ska kunna utveckla förmågan att bedriva forskning inom givna tidsramar, liksom att säkerställa progression även i andra avseenden. Ett arbete har inletts för att i samråd med fakulteten se över rutiner och former för arbetet med detta verktyg. I självvärderingen medges viss försummelse i hanteringen av de individuella studieplanerna vars roll som verktyg för kontroll och säkerställande av måluppfyllelse således har varit eftersatt. Bedömargruppen har inte funnit att de individuella studieplaner som används skulle vara bristfälliga till själva sitt innehåll. Rutinerna kring dem är likväl ett utvecklingsområde.

Det faktum att medarbetarsamtal, avdelningsmöten, exitsamtal och årligen återkommande doktoranddagar äger rum gör att bedömargruppen – trots de nämnda bristerna vad gäller de individuella studieplanernas handhavande – ändå kan anse att systematisk uppföljning och återkoppling i syfte att säkra måluppfyllelsen också vad gäller dessa examensmål sker. Institutionens handledarkollegium spelar här även en viktig roll.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Då den allmänna studieplanen föreskriver att 7,5 högskolepoäng av totalt 60 högskolepoäng i forskarutbildningens kursdel är obligatoriska samt att resten av kurserna inom ämneskursen (52,5 högskolepoäng) väljs i samråd med handledare, ges stor möjlighet att anpassa kursdelen efter den enskilda doktorandens projekt och intressen. De doktorander som ingår i Nationella forskarskolan i historiska studier har ytterligare 15 högskolepoäng obligatoriska kurser. Den obligatoriska introduktionskursen om 7,5 högskolepoäng, liksom forskarskolans obligatoriska kurser, ligger utanför forskarutbildningsämnet och är av orienterande karaktär. Säkerställandet av att doktoranderna uppfyller de i den allmänna studieplanen angivna målen för kunskapsformen kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet blir avhängigt av vilka kurser och kursmoment som doktoranden väljer tillsammans med handledaren.

Måluppfyllelse vad avser färdighet och förmåga säkerställs genom kursexamination samt genomförande av mitt- och slutseminarium som är obligatoriska moment. Därtill finns ett antal möjligheter för doktorander att utveckla färdighet och förmåga i form av exempelvis konferensdeltagande eller interna workshops, seminarier och projekt. Säkerställande av doktorandernas intellektuella självständighet sker bland annat genom att doktorander antas med egenformulerade avhandlingsprojekt. För att träna doktoranderna i forskningsetik och vetenskaplig redlighet finns idag inget särskilt moment inom forskarutbildningen utöver avhandlingsarbetet och valbara kurser som berör detta. Detsamma gäller för vetenskapens roll i samhället.

Uppföljning av forskarutbildningen sker främst genom samtal mellan handledare och doktorand. Ett utvecklingsområde är att på ett mer systematiskt sätt dokumentera uppföljningen och de eventuella åtgärder som vidtas, exempelvis genom att utveckla arbetet med de individuella studieplanerna. I självvärderingen framförs såväl självkritik mot den egna användningen och hanteringen av de individuella studieplanerna som kritik mot lärosätets utformning av de elektroniska mallarna för dem. För närvarande inför avdelningen förbättrade rutiner när det gäller handhavandet av de individuella studieplanerna.

Det sker utifrån vad bedömargruppen erfar inte någon systematisk uppföljning av forskarutbildningens måluppfyllelse just med avseende på de respektive lärandemålen i den allmänna studieplanen. (Nationella forskarskolan i historiska studier har dock en sådan uppföljning, men då doktoranderna blev en del av denna först höstterminen 2016 har de inte ingått i den ännu.) Forskarutbildningen och frågor som rör denna diskuteras dock i en rad olika sammanhang, bland annat i form av medarbetarsamtal, en stående punkt vid avdelningens möten, exitsamtal med disputerade samt vid institutionens årliga doktoranddag. Dessutom genomförs universitetsgemensamma utvärderingar av lärosätets utvärderingsenhet, senast 2007 och 2012.

Forskarutbildningen är välorganiserad med mestadels genomtänkta procedurer för att säkerställa kvaliteten. Dock menar bedömargruppen att det vore önskvärt att stärka utbildningens kursdel genom att ge den en mer uttalad koppling till måluppfyllelsen, med såväl obligatoriska som valbara moment syftande till kunskap och förståelse, färdighet och förmåga respektive värderingsförmåga och förhållningssätt i enlighet med examensmålen.