Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Av självvärderingen framgår att konstvetenskapliga institutionen erbjuder en bra forskningsmiljö med utrymme samt möjligheter för hälsovård. Doktoranderna rekryteras inom och utanför Sverige. Alla doktorander har minst två handledare som regelbundet och fortlöpande diskuterar med doktoranden. Handledarbyte är möjligt mellan kompetenta handledare och genomförandet har i förekommande fall varit oproblematiskt. En gång per år revideras den individuella studieplanen med handledare, doktorand och prefekt. Det stipuleras också att minst en av doktorandens handledare ska ha genomgått handledarutbildning. Vid institutionen har alla huvudhandledarna (utom en) gjort det. Handledarkollegiet som har möten två gånger per år går igenom frågor och eventuella utmaningar kring handledningen.

Doktoranderna är enligt självvärderingen representerade i institutionsstyrelsen som är institutionens beslutande organ. Däremot klargörs det inte i vilken utsträckning som doktoranderna tar aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen. I intervjun framgick det att institutionen inte har ett eget doktorandråd, men att det finns ett fakultetsgemensamt doktorandkollegium. Bedömargruppen menar att institutionens doktorander skulle kunna dra nytta av att ett eget doktorandråd inrättas, vilket skulle kunna fungera som ett viktigt redskap för dem att utöva inflytande över institutionens forskarutbildning.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen visar att doktoranderna är representerade i institutionens styrelse samt att doktoranderna också har medverkat i den referensgrupp som skrivit självvärderingen. Doktoranderna har informella möjligheter att diskutera forskarutbildningen och ge förslag till hur den skulle kunna utvecklas. Seminarierna planeras i samverkan med doktoranderna. Doktoranders synpunkter på utbildningen samlas in och sammanställs genom en institutionsgemensam enkät, varpå resultaten sedan diskuteras muntligt. Självvärderingen redovisar dock inte med vilken periodicitet dessa enkäter genomförs. Vid intervjun uppfattade bedömargruppen det som att samtalen kring doktorandernas individuella studieplaner även kan fungera som medarbetarsamtal, men att doktorander även erbjuds medarbetarsamtal förutom samtalen kring de individuella studieplanerna. Bedömargruppen anser att detta att uppföljningen av de individuella studieplanerna och medarbetarsamtalen separeras är betydelsefullt, då det därmed görs skillnad mellan doktorandernas roll som student på forskarnivå och som personal. Det är ur arbetsmiljösynpunkt viktigt att särskilja institutionstjänstgöring och forskarutbildningen för att därigenom kunna motverka eventuell stress och andra psykosociala problem.

Den samlade bedömningen är att doktoranderna bereds tillräckliga möjligheter att ta aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.