Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga/konstnärliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Ämnet konstvetenskap vid Uppsala universitet har en bred och öppen vetenskaplig profil med ett brett innehåll av relevanta forskningsområden, alltifrån bildkommunikation, stormaktstidens konst till urbana miljöer. Källkritiska undersökningar av konstföremål som primärkällor och deras plats i olika kulturella och sociala sammanhang dominerar idag. Dessutom omfattar ämnet också inriktningar mot kulturarvsstudier och kulturarvsfrågor, svensk arkitektur- och bebyggelsehistoria, museologi samt för- och tidigmodern tid. I självvärderingen framhålls att ämnet idag innefattar studiet av konst som materiellt fenomen och dess bakomliggande teorier. Ämnet knyter an till en tydlig ämnestradition, kombinerad med vetenskaplig aktualitet, samt befattar sig med relevanta inomvetenskapliga och tvärvetenskapliga inriktningar även i ett internationellt perspektiv.

Den nutida vetenskapliga praktiken vid Uppsala universitet har haft en additiv utveckling och det förflutna spelar en central roll för förståelsen av ämnets gränsdragningar och vetenskapliga grund. I ämnets historia har en tvärvetenskaplig prägel varit stark. Sedan 1969 är konstvetenskap ämnets benämning, vilken vidgade gränserna ytterligare. Enligt intervjun har konstvetenskap värnat sin identitet i och genom ett nationellt samarbete, inkluderande ämneskonferenser och doktorandinternat. Det finns också ett närmare metodiskt och teoretiskt kurssamarbete med Södertörns högskola och Stockholms universitet. Tvärvetenskapliga forskningsnoder finns inom fakulteten och konstvetenskap medverkar i tre av dem. Där får doktoranderna möjlighet till bredare ämnesöverskridande kontakter och diskussion.

Bedömargruppens intryck är att forskarutbildningsämnet konstvetenskap vid Uppsala universitet representerar såväl bredd och djup, samt har en välmotiverad avgränsning med koppling till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Det finns för närvarande 13 aktiva handledare, varav nio är anställda vid institutionen. Av dessa interna handledare är tre professorer, fem lektorer och en seniorlektor. Av lektorerna är tre docenter, medan det bland de fyra externa handledarna återfinns två docenter. Handledarkompetensen är således bred och hög. De externa handledarna ger specialkompetens genom sina forskningsinriktningar, samt är värdefulla kontaktpersoner inför ett kommande yrkesliv.

Forsknings- och forskarutbildningsmiljön inom konstvetenskap har fördubblats genom samgåendet med dåvarande Högskolan på Gotland 2013. Bedömargruppen uppfattar handledarnas och lärarnas sammantagna vetenskapliga kompetens som god och intrycket är att resurserna står klart i proportion till utbildningens omfattning.

Institutionens lärare och forskare publicerar sin forskning i nationella och internationella sammanhang och har vidsträckta kontaktnät. Handledarna har tid för forskning (lektorer 20 procent, professorer 40 procent). De disponerar 160 klocktimmar årligen med doktorander och alla huvudhandledare har anställning vid lärosätet. Bedömargruppens intryck är att handledarbyten organiseras på ett oproblematiskt sätt. Handledarna har också medel för kompetensutveckling varje år. De har flera kontakter utanför akademin och de är också aktiva i redaktioner för facktidskrifter. Enligt bedömargruppen har institutionen sammantaget tillräcklig tillgång till handledningskapacitet.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Enligt intervjun får handledare rekommendationer från fakulteten om att gå dess forskarhandledningskurs och nästan alla nu verksamma handledare har gjort det. Ett handledarkollegium vid institutionen samlas två gånger per år under studierektors ledning och då diskuteras eventuella problem med handledning samt andra utmaningar, varvid exempelvis handledares kompetensutvecklingsbehov kan komma att aktualiseras.

Det finns också ett aktivt arbete med att höja den pedagogiska kompetensen bland alla handledare. Uppföljning av personalens kompetens och pedagogiska kompetensutveckling åvilar formellt prefekten och sker bland annat i samband med årliga medarbetarsamtal. Vid denna kontinuerliga uppföljning kan eventuella åtgärder komma att diskuteras.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Forskarutbildningsmiljön är en av de största i landet med en doktorandgrupp på åtta doktorander varav sex är kvinnor och två är män. Bedömargruppen fick initialt intrycket att kriterierna för urvalet bland sökande till forskarutbildningen skulle kunna vara något problematiska. Å ena sidan hävdas i självvärderingen att det på grund av konkurrensläget krävs omfattande och varierande meriter inom området för att kunna komma ifråga för doktorandtjänst; å andra sidan anges i den allmänna studieplanens urvalskriterier att den studerandes tidigare studieresultat, goda kunskaper i relevanta ämnen inom och utanför vetenskapsområdet samt avhandlingsplanen som bedömningsgrunder. Dock står i den allmänna studieplanen även att mångfald i fråga om t.ex. livserfarenhet uppmuntras, varför någon motsättning inte kan anses föreligga mellan den allmänna studieplanen och de kriterier som i praktiken avgör urvalet av sökande till forskarutbildningen. Vid intervjun framkom dessutom att tyngdpunkten ligger på forskningsplanen och att en lång yrkeskarriär inte i sig ger någon fördel vid antagningen. Institutionens antagningsgrupp med prefekt, två professorer, en doktorandrepresentant och en lärarrepresentant tar hänsyn till handledarnas kompetensområden som en viktig faktor vid antagning av doktorander. Vid intervjun framkom även att de doktorander som ansöker från närbesläktade ämnen, såsom museologi eller kulturvård, har kandidatexamen företrädesvis med huvudområde konstvetenskap. Bedömargruppen menar att det vore en fördel om det i den allmänna studieplanen förtydligades vad som tillmäts störst betydelse vid antagningen av nya doktorander.

Enligt bedömargruppen är ett annat problem att hälften av de doktorander som är registrerade har antagits för ett antal år sedan och att deras genomsnittliga aktivitetsgrad är förhållandevis låg. Orsaken är att dessa doktorander antogs för så pass många år sedan att de inte längre har någon doktorandanställning. Detta innebär att endast några av doktoranderna är verksamma på heltid med universitetet som huvudsaklig arbetsplats. Med få heltidsdoktorander på plats ser bedömargruppen svårigheter med att upprätthålla ett livaktigt högre seminarium, och att det i sin tur påverkar forskarutbildningsmiljön negativt. Det högre seminariet förefaller fungera väl. Det försiggår också samarbeten inom konstvetenskap på nationell nivå, samt ämnesövergripande forskningssamarbeten vid lärosätet. Vidare finns det vid institutionen två ytterligare ämnen, textilvetenskap och kulturvård, och de fem doktoranderna tillhörande dessa ämnen deltar i det högre seminariet i konstvetenskap. Eftersom antalet humanioradoktorander i landet under en tid har minskat, kommer fakulteten att satsa extra medel för rekrytering av doktorander de kommande tre åren.

Trots dessa anmärkningar är bedömargruppens intryck att institutionens forskarutbildningsmiljö är god. Vid lärosätet finns ämnesöverskridande forskningsnoder, nätverk och seminarier som doktorander har möjlighet att medverka i. Dessa stärker forskarutbildningsmiljön och den förstärks också genom att institutionen tar emot gästdoktorander och -forskare. Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet samarbetar dessutom med de konstvetenskapliga miljöerna vid två andra lärosäten i regionen: Stockholms universitet och Södertörns högskola. Samarbetet har bland annat resulterat i ett vetenskapligt utbyte i form av gemensamma kurser och seminarier, vilka bedöms gynna forskarutbildningsmiljön väsentligt. Uppsala universitet ingår även i det nationella samarbete som sedan 2013 utvecklats mellan alla konstvetenskapliga institutioner eller motsvarande vid landets lärosäten, främst i form av ett årligt nationellt doktorandinternat.

Doktorander samt handledare uppmuntras att ta del i internationella konferenser och seminarier, och institutionen fördelar medel för dessa resor. Institutionen ger också administrativt stöd för medelsansökningar hos olika anslagsgivare.

Handledarsituationen vid institutionen är adekvat, men i självvärderingen nämns inte några regler eller riktlinjer för hur handledarbyten ska hanteras annat än att dessa situationer behöver behandlas med stor varsamhet. Det faktum att handledarbyten förefaller ske på ett oproblematiskt sätt, torde emellertid innebära att fastställda rutiner finns fastän de inte beskrivs i underlaget.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Universitetsövergripande granskningar av den samlade forskarmiljön sker, varvid även den lokala forskarutbildningsmiljön granskas ingående. Dessa granskningar koordineras av universitetets avdelning för kvalitetsutveckling. Det finns dessutom en gemensam kvalitetsstrategi för hela fakulteten. Forskarutbildningsenkäter har genomförts av lärosätet (2010 och 2015/16).

I början av utbildningen ges doktorander information om studiesociala förutsättningar, och fakulteten har ett särskilt kvalitetsutskott där prodekanen är ordförande. Fakulteten säkerställer kvaliteten på forskarnivån också genom att ta ansvar för den obligatoriska fakultetsgemensamma doktorandkursen. Det finns även ett nyinrättat fakultetsövergripande doktorandkollegium. Institutionen har också genomfört en egen doktorandenkät och i underlaget framgår det att den utvärderingen görs vartannat år, men svarsfrekvensen har inte alltid varit hög och anonymitet är svårt att uppnå eftersom miljön är liten. Resultaten följs upp och omsätts i åtgärder. De kvalitetsutvecklande utvärderingarna, åtgärderna och återkopplingen bedöms sammantaget som tillfredsställande.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten personal ser bedömargruppen en styrka i den sammantaget höga och breda handledarkompetensen.

Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet värnar sin identitet i den växande tvärvetenskapliga undervisningsmiljön i och genom det nationella samarbetet med andra konstvetenskapliga institutioner i landet samt kurssamarbetet inom metoder och teori med Stockholms universitet och Södertörns högskola. Konstvetenskapliga institutionen har såväl bred och djup i sin forskarutbildning. Miljön har fördubblats genom samgåendet med före detta Högskolan på Gotland 2013. Handledningskompetensen är tillräckligt stor och handledare har möjligheter till kompetensutveckling. Vad gäller doktorandantalet är konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet kanske en av de största i landet, men samtidigt är miljön krympande. Därför anser bedömargruppen att det är positivt att fakulteten ska satsa extra medel på rekrytering av nya doktorander.

Doktoranderna har möjlighet att gå tvärvetenskapliga kurser och även möjlighet att ta del i nationella doktorandinternat samt nationella och internationella konferenser. Handledarbyten för doktorander förefaller ske oproblematiskt, i den bemärkelsen att det vid behov inte verkar vara några nämnvärda svårigheter förknippade med att åstadkomma ett handledarbyte. De förhållandevis stora resurser som finns vid lärosätet innebär att institutionen kan bevara och utveckla den relativt stora och aktiva forskarutbildningsmiljöns kvalitet.