Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Självvärderingen visar att doktorsexamen omfattar 20 till 30 högskolepoäng om vetenskapsteori, 20 till 30 högskolepoäng fördjupningskurser inom ämnet eller tvärvetenskapliga sådana samt yrkesförberedande studier om 15 högskolepoäng. Bedömargruppens allmänna intryck är att doktorander i konstvetenskap vid Uppsala universitet har goda möjligheter att skaffa sig en bred samt högkvalitativ utbildning med moment av vetenskaplig teori och metod, ämnes- och tvärvetenskapliga kurser samt yrkesförberedande kurser. Enligt självvärderingen är en allmän tendens att doktoranderna föredrar lärarledda kurser, vilket framstår som ett rimligt önskemål. Konstvetenskapliga institutionen erbjuder dock inte några egna kurser på forskarnivå. I stället är doktoranderna hänvisade till kurser på avancerad nivå, individuella läskurser, en universitetsgemensam kurs i högskolepedagogik, externa kurser samt de konstvetenskapliga kurser som ges gemensamt med Stockholms universitet och Södertörns högskola. Bedömargruppens åsikt är att om en för stor del av kursdelen ägnas färdighetsmoment, eller frågeställningar som delas av hela eller delar av det humanistiska fältet, finns det risk för att doktoranderna inte uppfyller målen vad avser bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet. Fakulteten ger också en gemensam kurs som är obligatorisk för alla doktorander, men bedömargruppens uppfattning är att bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet hos doktoranderna förutsätter att de satt sig in i många konstvetenskapliga texter rörande olika ämnen och frågeställningar. Av de individuella studieplanerna framgår det emellertid att merparten av de forskarutbildningskurser som doktoranderna läst utgörs av ämnesspecifika kurser. Inte desto mindre framstår det ämnesspecifika kursutbudet vid institutionen i förhållande till de kurskrav som ställs i den allmänna studieplanen som ett utvecklingsområde.

Det högre seminariet är obligatoriskt för alla och där säkerställs progression i avhandlingsarbetet genom att alla ska lägga fram avhandlingstexter en gång per termin. Seniora forskare ger sina bidrag till seminariet, vilket fungerar som ett extra fördjupningsmoment. Enligt den allmänna studieplanen utgör deltagande i högre seminariet en obligatorisk men inte poänggivande del av forskarutbildningen. Bedömargruppen menar att det finns oklarheter om kraven på närvaro, då de inte förefaller vara lika höga för de doktorander som fortfarande är aktiva men inte blivit klara med avhandlingen inom utsatt tid. Av självvärderingen framgår att doktorander som inte är anställda vid institutionen har svårigheter att delta i högre seminariet, eftersom det hålls under arbetstid. I intervjun framkom ändå att alla doktorander ska lägga fram sina texter och också de som är anställda utanför universitetet förväntas följa seminarierna. Det framkom även önskemål om att göra seminariekulturen om möjligt mer stimulerande, förslagsvis genom ett större engagemang från olika slags seniora forskare.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger inte i paritet med motsvarande för övriga landet och föranleder därför frågor. I en nationell jämförelse består doktorandgruppen i konstvetenskap vid Uppsala universitet av en förhållandevis stor andel aktiva doktorander som antagits innan Thamreformen. Bedömargruppen menar att det visserligen är positivt att dessa ges förutsättningar och resurser att slutföra sin forskarutbildning, men vill också påpeka att lärosätet har ett stort ansvar för att genom resultatinriktade insatser säkerställa att alla aktiva doktorander slutför sin utbildning inom utsatt tid. Vid intervjun framkom att alla doktoranderna tillfrågas om att undervisa vid institutionen, men att det inte finns något krav på att göra detta. Bedömargruppens intryck är dock att en mer eller mindre informell förväntan om att doktorander ska undervisa kan riskera att drabba avhandlingsarbetet negativt. I självvärderingen framskymtar en medvetenhet om olika andra tänkbara orsaker till längre förseningar av doktoranders avhandlingsarbeten, vilket är positivt. De tabeller som bifogats självvärderingen ger dock intrycket att urvalsperioden för den genomströmningsstatistik som utgjort en del av underlaget förefaller ha påverkat resultatet negativt. Inte desto mindre ser bedömargruppen genomströmningen som något av ett utvecklingsområde.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår det att doktorandernas utveckling och progression kontrolleras vid flera tillfällen: vid handledningen, vid högre seminariet och vid den årliga uppföljningen av den individuella studieplanen i närvaro av handledare, prefekt och studierektor. Bedömargruppens intryck är ändå att uppföljningen mest förefaller handla om den individuella doktorandens progression; inget nämns specifikt för kunskapsformen kunskap och förståelse om systematisk uppföljning av utbildningen. Hela proceduren med handledning, seminarier och individuell studieplan innebär återkommande uppföljning av måluppfyllelse och denna uppföljning sker på likartat vis oberoende av vilka slags examensmål det gäller.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Självvärderingen visar att doktorandernas färdighet och förmåga att planera och bedriva forskning tränas på olika sätt under hela utbildningen. Lärosätet säkrar doktorandernas tidspassning och projektets genomförbarhet årligen vid uppföljningen av den individuella studieplanen. Doktoranderna tränas muntligt och skriftligt inom ramen för det högre seminariet, där de också kan diskutera sin forskning med seniora forskare. De uppmuntras också att delta i vetenskapssamhället genom att söka till nationella och internationella konferenser, samt att publicera vetenskapliga artiklar vid sidan av avhandlingsarbetet. I självvärderingen diskuteras olika orsaker till varför avhandlingsarbetet kan försenas och att forskarutbildningen ofta inte slutförs inom uppställda tidsramar. Bedömargruppen menar att det finns skäl för lärosätet att se över om det krävs ytterligare åtgärder för att förhindra förseningar i doktorandernas tidsplaner, exempelvis i form av minskat deltagande i övriga aktiviteter.

Doktorandernas pedagogiska kompetens utvecklas i samband med att de får undervisa på grundnivå och avancerad nivå, vilket emellertid inte är något som är obligatoriskt. Alla doktorander som undervisar och därmed tränar förmågan att stödja andras lärande har gått den universitetspedagogiska kursen. Institutionstjänstgöring bidrar till doktorandernas utveckling av olika färdigheter även om denna också kan leda till förseningar av avhandlingsarbetet. Bedömargruppen menar likväl att undervisningen är meriterande för doktorander. Fastän många av de nuvarande doktoranderna redan har arbetslivserfarenhet, anser bedömargruppen att det finns möjlighet att utveckla de yrkesförberedande momenten i utbildningen ytterligare.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Progression med avseende på examensmålen säkerställs genom seminariemedverkan och ett flertal kontroller och avstämningar under forskarutbildningens gång. Enligt självvärderingen sker systematisk uppföljning för att säkerställa utbildningens utformning och genomförande i form av fortlöpande handledarsamtal och vid den individuella studieplanens uppföljning. Handledare rekommenderar vid fall- eller temastudier en inledande pilotstudie, för att därigenom få ett bättre grepp om förväntad tidsåtgång.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Självvärderingen visar att en intellektuell självständighet kommer ifråga redan vid anställningstillfället och manifesteras genom doktorandens forskningsplan för avhandlingen. Under utbildningens gång bistår handledaren med att identifiera om det finns kunskapsluckor och doktorandens intellektuella självständighet utvecklas fortlöpande under studietiden, bland annat genom ett aktivt deltagande i det högre seminariet. Doktoranderna skaffar sig också fördjupad insikt i vetenskapens möjligheter och begränsningar i diskussionerna med seniora forskare, och de tränas även i detta då de genomgår metod- och teorikurser i konstvetenskap. Den fakultetsgemensamma kursen "Professional Training" har även den ett inslag om forskningsetik. Under 2017 års nationella doktorandinternat i konstvetenskap ägnas en hel dag åt forskningsetik. Bedömargruppens intryck är att institutionen i konstvetenskap har goda förutsättningar att kunna säkerställa doktorandens självständighet och förmåga att visa vetenskaplig redlighet samt att göra forskningsetiska bedömningar.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker/ till relevanta intressenter.

De individuella studieplanerna följer upp doktorandernas progression. Självvärderingen visar att forskningsetik är ett område där det har skett kvalitetsutvecklande åtgärder. Fakulteten har planerat en ny mall för individuella studieplaner vid universitetet och de ska innehålla reflektioner kring forskningsetiska bedömningar. Det sker också i fakultetens regi en revision av riktlinjerna för utbildning på forskarnivå, där större plats ges till vetenskaplig redlighet. Fakulteten har också organiserat utbildningsdagar för samtliga handledare kring forskningsetiska frågor. Mot bakgrund av detta är bedömargruppens intryck att konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet har goda förutsättningar att säkerställa utbildningens höga kvalitet och att doktoranderna uppnår målen avseende värderingsförmåga och förhållningssätt.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt ser bedömargruppen styrkor beträffande de åtgärder avsedda att stärka doktoranders måluppfyllelse gällande forskningsetik som vidtagits.

Vad gäller kunskapsformen kunskap och förståelse är bedömargruppens intryck att doktorander har goda möjligheter att skaffa sig en bred utbildning av hög kvalitet. Inte desto mindre skulle fler egna ämnesspecifika kurser kunna utvecklas, så att säkerställandet av doktorandernas måluppfyllelse beträffande kunskap och förståelse blir än bättre. Det högre seminariet säkerställer progression bland annat med avseende på doktorandernas avhandlingsarbeten. Doktorandernas utveckling vad gäller olika kunskapsformer och examensmål följs upp vid flera tillfällen under forskarutbildningens gång och dessa avstämningar ger ett tillräckligt stöd för den individuella måluppfyllelsen.

Beträffande förutsättningarna för doktorander att slutföra utbildningen inom planerad tid, så föreligger ett problem i form av doktorander som antagits för flera år sedan och som inte längre har någon doktorandanställning vid institutionen. Självvärderingen ger emellertid uttryck för en medvetenhet om vilka orsakerna till dessa förseningar kan vara, vilket bedöms som positivt. När det gäller genomströmningen vill bedömargruppen betona betydelsen av att doktorander slutför sitt avhandlingsarbete inom utsatt tid, även om det kan ses som positivt att också sådana doktorander som antagit för många år sedan ges resurser för att kunna överhuvudtaget slutföra avhandlingen. Genomströmningen är att betrakta som ett utvecklingsområde.

Doktoranderna tränas i färdigheter och förmågor på olika sätt under hela utbildningen. Det högre seminariet tränar dem muntligt och skriftligt och de uppmuntras också att delta i vetenskapssamhället genom konferensmedverkan och genom att skriva vetenskapliga artiklar.

Utbildningen säkerställer doktorandernas intellektuella självständighet redan från början av forskarutbildningen bland annat genom seminarieverksamheten. Där utvecklas också doktorandernas insikter gällande vetenskapens möjligheter och begränsningar. Progressionen i avhandlingsarbetet och genomförandet av de i forskarutbildningen ingående momenten följs upp med de individuella studieplanerna. Forskningsetiska frågor har blivit ett kvalitetsutvecklingsområde på nationell konstvetenskaplig nivå, men också på fakultetens och konstvetenskapliga institutionens nivå.