Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammantaget visar underlagen att utbildningen håller hög kvalitet.

Forskarutbildningsämnet präglas av ett generellt fokus på emotionspsykologiska perspektiv och tre breda forskningsområden finns inom detta: emotions- och kognitionsforskning, klinisk forskning samt sociala och organisationspsykologiska frågeställningar. Forskarutbildningsämnets avgränsning framstår för bedömargruppen som adekvat. Antalet handledare och lärare framstår som tillräckligt, men det är en liten gruppering och den handledarkompetenta personalen vid avdelningen bör utökas. Detta ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde. Publikationslistor indikerar att handledarna inte desto mindre har den vetenskapliga kompetens som krävs och samtliga har genomgått handledarutbildning. Forskarutbildningsmiljön är liten, men hämtar extra styrka både genom internt samarbete på lärosätet och genom nationellt samt internationellt samarbete. Bedömargruppens uppfattning är att utbildningen till såväl kvalitet som omfattning bedrivs på en hög vetenskaplig nivå och med goda förutsättningar i övrigt, givet de begränsade resurser som föreligger.

Bedömargruppens intryck är att det föreligger en god grund för måluppfyllelse vad avser bred kunskap och förståelse och att det totala kursutbudet är av hög kvalitet. Kurser i såväl kvalitativ som kvantitativ metod och i bland annat forskningsetik är obligatoriska. Bedömargruppen vill framhålla användandet vid uppföljning av individuella studieplaner av en mall för hur avhandlingsarbetet kan disponeras som ett gott exempel på säkerställande av måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga, då denna torde bidra till måluppfyllelse vad avser förmågan att bedriva forskning inom givna tidsramar. De obligatoriska halvtids- och slutseminarierna innebär sammantagna ett åskådliggörande av progressionen när det gäller intellektuell självständighet. Kappan som skrivs av doktoranden själv utgör underlaget för den slutliga examinationen beträffande denna förmåga. Måluppfyllelse vad gäller förmågan till forskningsetiska bedömningar säkerställs bland annat genom deltagandet i den obligatoriska kursen "Vetenskapsteori och forskningsetik". Sammantaget är bedömargruppens uppfattning att utbildningen främjar måluppfyllelse av de tre kunskapsformerna.

Den förberedelse för arbetslivet som hänvisas till förefaller framförallt vara en förberedelse för arbetet som lärare vid Mittuniversitetet. Något tydligt samarbete med det lokala eller nationella näringslivet eller olika myndigheter förefaller inte finnas. Doktorandernas deltagande i undervisningen förbereder för lärarverksamhet inom högskola och universitet, men insatserna för att förbereda för karriärvägar utanför högskolevärlden framstår överlag som mer oklara och bedömargruppen uppfattar dem som ett utvecklingsområde.

Doktoranderna finns representerade i beslutande organ på flera nivåer. Forskarkollegiet har en doktorandrepresentant som utses av doktoranderna själva. I självvärderingen lyfts det fram att doktorandgruppen utifrån strukturen med små ämnesavdelningar som basorganisation blivit splittrad och därmed haft svårt att göra sin röst hörd. Det faktum att många är deltidsdoktorander är också negativt med avseende på doktorandinflytandet. Bedömargruppen vill framhålla betydelsen av samverkan och engagemang i doktorandfrågor och att det skapas en kultur där det ses som naturligt att engagera sig i utbildningen och i de egna lärprocesserna.

En ledarutbildning för avdelningschefer med fokus på genus, mångfald och makt ges regelbundet. Kursen "Modern genuspsykologi - konsekvenser för arbete, organisation, och hälsa" ingår i utbudet av forskarutbildningskurser vid avdelningen. Det råder en jämn könsfördelning bland doktoranderna men inte i handledargruppen. Huruvida ett jämställdhetsperspektiv är integrerat i exempelvis forskarutbildningskursers innehåll utöver den valbara kursen i genuspsykologi eller om det avspeglas i litteraturlistor ger inte underlaget någon information om, varför bedömargruppen ser detta som ett utvecklingsområde.

Uppföljning av lärarnas kompetensutveckling sker bland annat genom samtal mellan avdelningschefen och alla medarbetare, varvid karriärplaner upprättas. Forskarkollegiet gör en regelbunden genomgång av alla individuella studieplaner och doktoranderna bjuds in till ett forskarkollegium för att ge återkoppling på sina studier. Forskarutbildningsmiljön förefaller följas upp på ett överlag förtjänstfullt sätt. Bedömargruppen vill som ett gott exempel på uppföljning lyfta fram de på fakultetsnivå framtagna kriterierna för uppföljning av individuella studieplaner, vilka bland annat föreskriver krav på åtgärder vid en differens på 30 högskolepoäng eller mer i eftersläpning. Uppföljning av doktoranders måluppfyllelse sker förutom via den individuella studieplanen i samband med tre obligatoriska seminarier: planerings-, halvtids- och slutseminarium. Forskarkollegiets uppföljningsdiskussioner är dessutom ett viktigt forum för erfarenhetsutbyte, vilket också fungerar som en informell uppföljning av utbildningens utformning och genomförande. Bedömargruppens intryck är att uppföljning och återkoppling vad gäller doktorandernas måluppfyllelse fungerar väl. Någon systematisk uppföljning av doktorandernas arbeten efter examen nämns inte i underlaget, men karriärplanering ingår som en del i årliga utvecklingssamtal med avdelningschefen för all personal. Uppföljning av doktorandinflytandet som sådant framstår för bedömargruppen som ett utvecklingsområde. Inte heller förefaller någon uppföljning av jämställdhetsperspektivets integrering i forskarutbildningens själva innehåll ske, vilket därför också det är att betrakta som ett utvecklingsområde.