Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Forskarutbildningen bedöms ha god koppling till det akademiska ämnet psykologi. Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet förefaller välmotiverad och adekvat. Inledningsvis i självvärderingen beskrivs vad som ingår i ämnet psykologi (individens handlingar, tankar, känslor och samspel med andra). Där återfinns även ett antal underområden, vilka alla är representerade vid institutionen. I självvärderingen beskrivs också mer tillämpade områden såsom hälso-, arbets-, organisations- och miljöpsykologi. Tillhörighet till ett av dessa profilområden är obligatorisk för forskarna och för doktoranderna.

Institutionen för psykologi framstår i självvärderingen som en relativt forskningsintensiv institution, vilken utmärks av ett aktivt publicerande och erhållande av anslag i konkurrens. Den är indelad i så kallade profilområden, vilka nämnts ovan. Varje profilområde samlar forskare, lärare och doktorander som har gemensamma forsknings- och undervisningsprofiler i så kallade profilgrupper, vars uppgift är att diskutera och utveckla forskningen och undervisningen inom respektive område. Några forskare är med i flera profilområden. Grupperna fungerar som rådgivande och behandlande organ till grundutbildningsutskottet och forskningsutskottet, vilka i sin tur är de organ som bereder ärenden inför prefektbeslut. Det finns också ett forskarutbildningsutskott som samlar seniora forskare och doktorander och som bereder ämnen som rör forskarutbildningen inför prefektbeslut. Bedömargruppens uppfattning är att såväl strukturen i form av profilområdena som forskarutbildningsämnets avgränsning i förhållande till den vetenskapliga grunden är välmotiverad och rimlig.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Institutionen för psykologi hade under hösten 2016 sju professorer, 17 lektorer med docentkompetens, 20 lektorer och en adjunkt med grundutbildning i psykologi eller närstående ämnen. Av samtliga dessa anställda är 15 doktorandhandledare. Utöver dem finns även sju externa handledare. Varje doktorand har 60 klocktimmar per termin till förfogande för handledning vid heltidsstudier (480 klocktimmar för hela utbildningen). Minst en handledare i varje handledarkonstellation har docentkompetens. Det framgår dock inte i underlagen om det är huvudhandledaren eller biträdande handledaren som har docentkompetens. I normalfallet antas doktoranden med sin huvudhandledare befintlig inom institutionen, men undantag finns bland annat på grund av flytt till annat lärosäte. Samtliga handledare har genomgått handledarutbildning. Institutionen uppmuntrar handledarna att delta i HandUm som är ett program anordnat av den universitetsgemensamma enheten Universitetspedagogik och lärandestöd, med seminarier som syftar till att stödja forskarhandledare. Vanligtvis arbetar doktoranden inom ett av handledaren lett, externfinansierat projekt. En svaghet med att doktoranderna är knutna till projekt är att det är oklart vad som händer med doktorandens anställning om finansieringen tar slut. Projektmedlen utsträcker sig oftast till tre år. Vid intervjuerna framkom emellertid att institutionen i så fall bidrar med finansiering för att doktoranden ska kunna slutföra doktorandstudierna.

Bedömargruppen ser ett utvecklingsområde med avseende på personalens kompetens i att inslagen om kvalitativ metod på forskarutbildningskurser verkar vara mycket begränsade, att döma av underlaget. I självvärderingen nämns inte något om kvalitativ metod, men en beskrivning av den obligatoriska kursen Vetenskapliga perspektiv och forskningsdesign går att nå via en länk och där framgår det att ett moment om "naturalistiska studier baserade på intervju och observation" ingår i kursen. Detta finner bedömargruppen dock inte vara ett tillräckligt belägg för att kvalitativ forskningsmetodik finns representerad i nämnvärd utsträckning i forskningsmiljön eller utgör ett betydande inslag i handledarnas kompetens.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Bland annat i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen sker årligen utvecklingssamtal mellan prefekt och forskare/lärare. Ett exempel på åtgärd för kvalitetsutveckling med avseende på handledarnas kompetens utgörs av sådan pedagogisk och vetenskaplig kompetensutveckling som sker genom kurser vid Universitetspedagogik och lärandestöd. Den pedagogiska utvecklingen äger rum främst i form av kurser, medan den vetenskapliga kompetensutvecklingen oftast sker genom forskarens/lärarens egen forskning och genom författande av artiklar och anslagsansökningar. I dessa sammanhang sker återkoppling på forskarens/lärarens kompetens och förmåga i form av kursvärderingar respektive peer review-granskning och forskningsfinansiärers utlåtanden.

Doktorandernas arbeten bedrivs inom forskningsprojekt som handledarna har erhållit medel för. Detta tillsammans med att handledarna får utbildning i doktorandhandledning och uppmuntras till att utveckla denna, kan anses borga för hög och relevant kompetens inom handledargruppen. Individuella studieplaner för doktoranderna följs upp varje år av studierektor och handledare, varvid viss återkoppling också på handledarens förmåga äger rum. I treåriga verksamhetsplaner diskuteras övergripande kvalitetsarbete vid institutionen. För närvarande diskuteras vad kvalitet i handledning är och hur den kan bedömas och säkerställas. Vid intervjun gjordes gällande att relationen mellan doktorand och handledare är essentiell och att denna därför tas upp och diskuteras vid varje årlig uppföljning av studierektorn för forskarutbildning.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Handledarna är alla aktiva forskare och doktoranderna ingår vanligen i deras projekt/grupper/forskarnätverk, nationellt och internationellt. En styrka är att doktoranderna inkluderas i handledarnas nätverk på olika sätt och att många av doktoranderna är anslutna till forskarskolor, varigenom doktoranderna har tillgång till andra forskares erfarenheter och inte bara den egna handledarens. När det gäller hur samverkan med omgivande samhället bedrivs, så ges exempel på denna i självvärderingen. Den sker bland annat genom föreläsningar för allmänheten och till intresseföreningar. Det förs också diskussioner om att skapa en seminarieserie där forskare presenterar sin forskning för allmänheten.

Av publikationslistorna framgår att forskarna under senare år publicerat sig rikligt i internationella, referee-granskade tidskrifter inom för forskarutbildningsämnet relevanta områden. Det är dessutom i enstaka fall fråga om mycket välrenommerade tidskrifter.

Vid intervjun framkom att de lärarledda forskarkurser som institutionen erbjuder samläses med studenter på avancerad nivå. Kursdeltagarna blir således fler, vilket i sin tur kan bidra till stimulerande diskussioner. Samma examinationskrav föreligger för båda grupperna. En möjlighet vore att skapa två spår bland annat i samband med examination, vilket kunde säkerställa en tydligare progression mellan avancerad nivå och forskarnivån.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljning sker genom företrädesvis tre kontrollstationer: planeringsseminarium, mittseminarium och slutseminarium. Vid mittseminariet medverkar två seniora granskare, varav en vanligen har sin anställning vid en annan institution. Slutseminariet genomförs med en senior och en junior forskare som granskare. Även doktorandens särskilt utsedde examinator deltar vid dessa seminarier. Den återkoppling på doktorandens prestationer som de externa granskarna bistår med kan i flera fall vara av relevans också för såväl handledningens kvaliteter som forskarutbildningsmiljön överlag.

Inför disputation får doktoranden en så kallad avgångsenkät där han/hon får beskriva upplevelsen av forskarutbildningsmiljön och av kvalitetsaspekter i utbildningen, i syfte att genom doktorandens återkoppling kunna fortsättningsvis garantera en god forskarutbildningsmiljö. Den individuella studieplanen är också ett viktigt utvärderingsinstrument som diskuteras årligen mellan handledare och doktorand, primärt för att följa upp forskarstudierna och planera för fortsättningen. I samband med uppföljningen av individuell studieplan sker som regel återkoppling avseende bland annat forskarutbildningsmiljön från doktorandens sida. Det sätts viss press på doktorander att följa tidsplaneringen och för att undvika åtgärder från institutionen ska doktoranden ha tagit minst 45 av 60 högskolepoäng per år. Doktoranders förmåga att uppfylla detta krav kan även betraktas som ett slags indikation på forskarutbildningsmiljöns kvalitet.

Självvärderingen gör också gällande att ett tecken på att forskarutbildningsmiljön är gynnsam är att genomströmningen är god. Av de doktorander som var registrerade under hösten 2016 är det två som ännu inte har disputerat inom utsatt tid, en som disputerade efter en kortare förlängning och en som disputerade inom avsatt tid med god marginal. Ett utvecklingsområde som självvärderingen utpekar består i att institutionen, trots goda handledarresurser, har färre doktorander än vad som vore önskvärt och att den främsta orsaken därtill är ekonomiska begränsningar.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

I självvärderingens beskrivning av forskarutbildningsämnet omnämns de tillämpade områdena hälso-, arbets-, organisations- och miljöpsykologi. Dessa är alla representerade vid institutionen och bedömargruppens uppfattning är att såväl strukturen i form av profilområdena som forskarutbildningsämnets avgränsning i förhållande till den vetenskapliga grunden framstår som adekvat.

Det finns ett stort antal handledare och dessa är vanligtvis forskningsaktiva med externa forskningsanslag, vilket bedömargruppen menar torde säkerställa god kvalitet på forskningen och medföra en stimulerande forskningsmiljö för doktoranderna. Inrättningar såsom HandUm och enheten Universitetspedagogik och lärandestöd bidrar också till fortlöpande kompetensutveckling av personalen. Samtliga handledare har genomgått handledarutbildning, vilket är positivt.

De lärarledda kurser som institutionen erbjuder samläses med studenter på avancerad nivå med samma examinationskrav. Bedömargruppen efterlyser här en tydligare progression mellan avancerad nivå och forskarnivån, förslagsvis genom olika examinationsformer.

Samverkan med intressenter i universitetets omvärld förefaller vara väl utvecklad och sker bland annat i form av populärvetenskapliga föreläsningar hos exempelvis olika föreningar. Doktoranderna inkluderas i handledarnas olika slags nätverk och kommer därmed i kontakt med forskare utanför den egna forskarutbildningsmiljön, vilket bedömargruppen betraktar som en styrka.