Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Forskarutbildningen består av 90 högskolepoäng kurser och 150 högskolepoäng avhandlingsarbete. Av kurserna är 30 högskolepoäng obligatoriska kurser i metod, forskningsdesign och statistik. 15 högskolepoäng består av institutionsspecifika kurser och 15 högskolepoäng utgörs av två kurser som ges gemensamt vid samhällsvetenskapliga fakulteten: "Quantitative Research Methods for the Social Sciences" (som ges varje hösttermin) och "Multivariate Analysis for the Social Sciences" (som ges varje vårtermin). Enligt självvärderingen är institutionens kurser på avancerad nivå också avsedda som forskarutbildningskurser och i dessa behandlas metodfrågor på olika sätt. De övriga 60 högskolepoängen som dediceras åt kurser ägnas åt fördjupning inom forskarutbildningsämnet genom deltagande i olika fakultetsgemensamma kurser eller kurser vid andra lärosäten, alternativt genom individuella läskurser. Läskurserna föregås av att handledaren sätter ihop en kursplan i samråd med doktoranden. Examination på kurserna sker genom tentamen, hemtentamen, examinerande seminarier, presentationer och/eller självständiga arbeten. Någon kurs med särskilt fokus på kvalitativ metod ges att döma av underlaget inte vid institutionen. Vid intervjuerna framkom att de avhandlingsprojekt som bedrivs av doktoranderna är enbart kvantitativa varför behov av kvalitativ metod inte anses föreligga. Bedömargruppen anser att det ändå är viktigt att doktoranderna har kunskaper också i kvalitativ metod för att klara framtida uppdrag som granskare, peer review-uppdrag med mera.

Bedömargruppen ställde sig till en början - mot bakgrund av vad som redogörs för i självvärderingen angående det begränsade antalet doktorander - frågande till hur doktoranderna antas och hur institutionen lyckas fylla kurserna med deltagare. Det fanns också andra frågor gällande vad som tas upp i självvärderingen, exempelvis huruvida studerande på avancerad nivå och forskarnivå (doktorander och mastersstudenter) samsas om kurser och i så fall vilken betydelse detta får för kursernas kravnivå. Det framkom vid intervjun att institutionens utbud av lärarledda forskarutbildningskurser samläses med studenter på avancerad nivå och det förklarar alltså att kurserna fylls med deltagare. Vid intervjun framkom det även att examinationen på forskarutbildningskurserna är densamma för båda grupperna. Bedömargruppen föreslår olika examinationsformer, vilka kunde säkerställa en tydligare progression mellan avancerad nivå och forskarnivå.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i paritet med motsvarande för övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktorander ska slutföra sina utbildningar inom stipulerad tid.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Progression med avseende på doktorandernas avhandlingsarbete visas genom planerings-, mitt- och slutseminarium. Vid den årliga uppföljningen av den individuella studieplanen görs en bedömning av huruvida varje doktorand har kommit så långt som det kan förväntas och huruvida doktoranden bedöms kunna disputera i tid. För att övervaka kopplingen mellan examensmål, lärandemål, lärandeaktiviteter och examination används en mall som visar hur examens- och lärandemålen relaterar till de olika examinationerna och övriga inslagen i kurserna. Denna mall används som ett komplement till den individuella studieplanen och bidrar till att lärare kan se om utbildningen uppfyller alla nationella lärandemål. Den har dock hittills endast använts på gruppnivå, vilket torde innebära att examensmålen inte diskuteras i större utsträckning i samband med uppföljning av doktorandens individuella studieplan. Det ges i självvärderingen viss information om hur resultaten av uppföljningen av den individuella studieplanen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling samt på vilket sätt återkoppling kan ske till relevanta intressenter. Bland annat nämns här olika åtgärder som har till syfte att utveckla kvaliteten i avhandlingsarbetet som till exempel att doktoranden uppmuntras till att söka kontakt med andra forskare för att lära sig mer om exempelvis metod, statistik eller det egna avhandlingsämnet. Om problem av strukturell karaktär identifieras ska enligt självvärderingen dessa diskuteras i forskarutbildningsutskottet och uppföljningarna av individuella studieplaner rapporteras till fakulteten, både i en separat rapport och i verksamhetsberättelsen. Bedömargruppens intryck är dock att de relevanta intressenterna i detta sammanhang främst är doktoranden och handledaren, det vill säga att kvalitetsutvecklingen företrädesvis sker på individuell nivå.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Under hela utbildningen tränas doktorandernas olika slags färdigheter och förmågor genom kurser i forskningsdesign, datainsamling, analys med mera och genom eget artikelskrivande. Sammanläggningsavhandling är den vanligaste formen för slutredovisning, där det krävs att minst ett av tre arbeten ska vara publicerade. Peer review-förfarandet ses som en viktig kvalitetsstämpel. Kappan redovisas vid slutseminarium och i samband med disputationen. I forskarutbildningen ingår även ett obligatoriskt halvtidsseminarium. Muntliga och skriftliga presentationer i dialog med vetenskapssamhället bland annat vid internationella konferenser ses också som en viktig del i forskarutbildningen. Dessutom förekommer det att doktorander skriver pressreleaser och håller olika typer av föreläsningar. Alla dessa moment sammantagna bidrar till säkerställandet av att doktorander utvecklar sådana färdigheter och förmågor som stipuleras i examensmålen.

Doktorandens erfarenhet av undervisning utgör en viktig del i säkerställandet av förmågan att i professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande. Tjugo procents institutionstjänstgöring erbjuds och det krävs att doktoranden genomgått grundläggande högskolepedagogisk utbildning för att få undervisa vid institutionen. Kursen i högskolepedagogik är obligatorisk för samtliga doktorander. Förmågan till muntlig och skriftlig kommunikation utvecklas i samband med seminarierna och vid konferenser där doktoranden presenterar egna forskningsresultat.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts inte vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling även om återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen görs gällande att de årliga uppföljningarna av den individuella studieplanen säkerställer att doktoranden följer den takt som krävs för att genomföra forskarutbildningen inom de givna tidsramarna och proceduren vid dessa uppföljningar beskrivs. Om det finns problem diskuteras dessa varpå förslag till åtgärder läggs fram och om så behövs diskuteras problemen vidare med andra studierektorer samt med forskningsprefekt och prefekt. Åtgärderna skrivs in i den individuella studieplanen och följs därefter löpande upp genom täta samtal mellan doktoranden och handledaren. Självvärderingen gör gällande att om problem av strukturell karaktär identifieras så diskuteras dessa i forskarutbildningsutskottet, samt att uppföljningarna av individuella studieplaner rapporteras till fakulteten såväl i en separat rapport som i verksamhetsberättelsen. Bedömargruppens intryck är dock att uppföljningen av individuella studieplaner - utifrån hur denna beskrivs i självvärderingen - mest verkar handla om doktorandens och i viss mån handledarens prestationer, men inte i så mycket om forskarutbildningens utformning och kvalitet. På liknande sätt redovisas de kvalitetsutvecklande åtgärder som kan vidtas i samband med uppföljningen - samt hur återkoppling av dessa kvalitetsutvecklande åtgärder sker i syfte att säkra måluppfyllelsen - helt och hållet utifrån doktorandens perspektiv och inte primärt utifrån perspektivet av forskarutbildningens kvalitetsutveckling. Om det är så att uppföljningen av den individuella studieplanen inte i nämnvärd utsträckning används som ett led i kvalitetsutveckling vad avser forskarutbildningens utformning och genomförande, betraktar bedömargruppen detta som ett utvecklingsområde.

Det framhålls i självvärderingen att kvalitet i handledningen handlar om att ha en levande dialog. Handledaren måste vara lyhörd för vad doktoranden behöver just för tillfället för att kunna utvecklas och höja kvaliteten i sitt arbete. Denna dialog och lyhördhet är dock svår att följa upp och säkerställa, men vid uppföljningen av den individuella studieplanen berörs alltid dessa kvaliteter hos handledningen muntligt. Forskarutbildningsutskottet har tagit initiativ till att diskutera frågor om vad kvalitet i handledningen är och hur uppföljning av handledningens kvalitet ska kunna utföras på ett bättre sätt. Några konkreta åtgärder för att förbättra handledningen nämns i underlaget, men de handlar primärt om doktoranden och inte om handledaren.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Doktoranderna tränas i värderingsförmåga och förhållningssätt genom att successivt ta allt större ansvar för sin forskning - i design, analys av data och vetenskapligt skrivande. Forskningsetik tas upp inom ramen för den obligatoriska kursen "Vetenskapliga perspektiv och forskningsdesign" och forskningsetiska överväganden ingår i avhandlingen. Ett utvecklingsområde som självvärderingen utpekar gäller utrymmet i forskarutbildningen för moment som berör vetenskapens roll i samhället, vilket institutionen önskar vore större. Bedömargruppens uppfattning är dock att den samverkan som sker med intressenter i universitets omvärld och som också doktorander har möjlighet att delta i bidrar till måluppfyllelse vad avser vetenskapens roll i samhället. Kursutbudet och avhandlingsskrivandet bidrar till att doktoranden successivt tränas i kritiskt tänkande och värderande, problematiserande av fakta, finslipning av argument samt förmåga att dra egna självständiga och faktabaserade slutsatser. Utvecklingen av doktorandens intellektuella självständighet följs upp genom mittseminariet och slutseminariet med dess externa granskning och examineras slutligen i form av disputationen.

Det framhålls i självvärderingen att de forskningsetiska momenten borde ges något större utrymme. En svaghet är att samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet inte har någon särskild, fakultetsgemensam kurs i forskningsetik (men en diskussion förs om att skapa en sådan). Vid intervjun framkom att doktoranderna visserligen har en viss frihet att påverka forskningsdesignen inom sina avhandlingsprojekt, men det framgick inte hur just de etiska övervägandena beaktas i samband med framtagning av en eventuellt ny forskningsdesign. Under forskarutbildningens gång ges doktoranderna flera tillfällen till att träna - och i samband med examinerande moment uppvisa - sin förmåga till intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet. Således är bedömargruppens uppfattning att forskarutbildningens säkerställande vad avser värderingsförmåga och förhållningssätt är att betrakta som tillfredsställande.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Progression med avseende på doktorandens intellektuella självständighet, vetenskapliga redlighet samt kunskap om vetenskapens begränsningar visas genom planerings-, mitt- och slutseminarium. Vid den årliga uppföljningen av den individuella studieplanen görs en bedömning av i vilken utsträckning doktoranden utvecklats på sätt som kan förväntas. För att övervaka kopplingen mellan examensmål, lärandemål, lärandeaktiviteter och examination används en mall som visar hur examens- och lärandemålen relaterar till de olika examinationerna och övriga inslagen i kurserna. Det ges i självvärderingen viss information om hur resultaten av den årliga uppföljningen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling samt på vilket sätt återkoppling kan ske till relevanta intressenter. Emellertid är underlaget mycket knapphändigt när det kommer till uppföljning av värderingsförmåga och förhållningssätt. Självvärderingen hänvisar här till den redogörelse för uppföljning och återkoppling som lämnats avseende aspekten kunskap och förståelse. Dock torde förmågan till forskningsetiska bedömningar följas upp i samband med examinationen av kursen "Vetenskapliga perspektiv och forskningsdesign", där som nämnts moment om forskningsetik ingår.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten kunskap och förståelse ser bedömargruppen ett utvecklingsområde beträffande examinationen på kurser som läses av både studenter på avancerad nivå och doktorander. Likaså rekommenderas att det vid institutionen inrättas en forskarutbildningskurs med särskilt fokus på kvalitativ metod.

Huvuddelen av forskarutbildningen utgörs av att producera en avhandling. För att följa doktorandernas arbeten och progression med avseende på olika slags måluppfyllelse finns ett antal kontrollstationer som stöd för både handledare och doktorand. Kontrollstationerna utgörs av planerings-, mitt- och ett slutseminarium innan disputation. Även uppföljningen av den individuella studieplanen utgör en form av kontroll då doktorand och handledare årligen går igenom hur avhandlingsarbetet fortskrider.

Kunskap och förståelse vad avser forskningsplanering, metod och design samt analys av data är viktiga fundament för avhandlingen, liksom specifika ämneskunskaper i relation till avhandlingsämnet. Totalt 90 högskolepoäng utgörs av kurser för att säkerställa att doktoranderna når lärandemålen för utbildningen, men de lärarledda forskarutbildningskurserna genomförs dock tillsammans med studenter på avancerad nivå vilket kan ifrågasättas.

Förutom i samband med olika slags obligatoriska seminarier, får doktoranderna visa sin förmåga till muntliga och skriftliga presentationer i dialog med vetenskapssamhället bland annat i samband med internationella konferenser. En kurs i högskolepedagogik är obligatorisk för samtliga doktorander och upp till 20 procents undervisning erbjuds doktoranderna, vilket borgar för att doktoranders förmåga att bidra till samhällets utveckling och att stödja andras lärande säkerställs.

Forskningsetiska bedömningar är en viktig förmåga som tränas och examineras inom ramen för olika moment under forskarutbildningen, men utrymmet för denna skulle kunna utökas ytterligare. Här finns således utvecklingsmöjligheter. Såväl vetenskaplig redlighet som intellektuell självständighet tränas och examineras emellertid i samband med olika moment under forskarutbildningens gång, vilket bidrar till bedömargruppens uppfattning att aspektområdet utformning, genomförande och resultat är tillfredsställande.