Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Bedömargruppen finner att den allmänna studieplanen innehåller relevant information, i lagom mängd och med en tydlighet kring vad som förväntas av doktoranden. En styrka är också att kurserna och hur ofta de ges beskrivs i den allmänna studieplanen. Överlag verkar de insända individuella studieplanerna emellertid vara tämligen knapphändigt ifyllda. Detta gör det svårt för bedömargruppen att reflektera kring vad som förefaller fungera bra och vad som skulle kunna utvecklas. En stor förändring för doktoranderna är i varje fall detta att kursdelen i forskarutbildningen nyligen minskats från 90 till 60 högskolepoäng. Höstterminen 2016 fanns på institutionen 39 aktiva doktorander (varav 19 var kvinnor). Aktivitetsgraden varierade mellan 16 och 100 procent, där merparten hade en aktivitetsgrad av 80 procent (eftersom flertalet doktorander har undervisning motsvarande 20 procent). Detta att aktivitetsgraden i något fall är så låg som 16 procent är oroande och bedömargruppen saknar en förklaring till den stora spridningen i aktivitetsgrad. I självvärderingen redovisas inte hur mycket handledningsresurser (i timmar) som tilldelas varje doktorand eller hur handledningen fungerar. Vidare framkom det vid intervjun att på grund av institutionens ekonomiska situation har stöd till doktoranders möjlighet att resa på internationella konferenser med mera minskat eller helt dragits in. En styrka är emellertid att doktoranderna uppenbarligen är väl integrerade i institutionen och att de har en representant i alla organ som behandlar frågor rörande doktorandernas arbetsvillkor och arbetsmiljö. En positiv förändring som framkommer vid intervjun är att doktorandföreningen gått från att vara "egen" till att bli en officiell del av institutionen, vilket bland annat har gjort det möjligt för de doktorander som aktivt engagerar sig i föreningen att få ersättning i form av tid i tjänsten.

Ett kontinuerligt arbete förefaller pågå med att granska och förbättra forskarutbildningen, och doktorandernas upplevelser och synpunkter har spelat en viktig roll i denna process. Utvecklingsarbetet har igångsatts för att åtgärda sådana brister som identifierats i olika slags utvärderingar, och fokus har bland annat legat på att förbättra den psykosociala arbetsmiljön samt gemenskapen bland doktoranderna. Vanligt förekommande klagomål bland doktoranderna har varit att den dåvarande kursdelen om 90 högskolepoäng varit för omfattande, att kurser inte anordnats tillräckligt ofta och att kvaliteten på kurser ibland varit bristfällig.

Utbildningen följs inte systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts inte vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker inte till relevanta intressenter.

Det saknas uppenbarligen tydliga strukturer för sammanställningar av de kursvärderingar som doktorander gör efter avslutad forskarutbildningskurs. Dessutom tycks det av någon anledning vara få doktorander som lämnar in kursvärderingar. För att åtgärda dessa brister har ett arbete startats för att skapa bättre rutiner för att samla in och sammanställa kursvärderingar. Någon uppföljning av denna åtgärd eller åtgärderna för att förbättra den psykosociala arbetsmiljön förefaller dock inte ännu ha ägt rum, att döma av underlaget. Exempelvis är sjukskrivning bland doktorander oroande och behöver undersökas samt följas upp. Doktorandföreningen representerar dock ett visst säkerställande av att doktoranders inflytande över forskarutbildningen ändå finns.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.