Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Den allmänna studieplanen förändrades 2016 efter en utvärdering, för att möjliggöra en högre genomströmning och bättre förutsättningar för doktoranderna att klara av forskarstudierna i tid. Kursdelen minskades då från 90 till 60 högskolepoäng och i motsvarande grad utökades avhandlingsdelen till 180 högskolepoäng. I samband med detta tydliggjordes också ämnets avgränsning och bredd genom en större andel obligatoriska kurser, där ämnes- och metodkurser tydligt återspeglar avgränsningen dels mot kvantitativ metod och dels i form av de sex inriktningar inom vilka doktoranderna ska välja tre ämneskurser. Det framgår av underlaget att obligatoriska kurser ska ges vartannat år men att avvikelser kan förekomma. En hög andel obligatoriska kurser (45 högskolepoäng) - i förhållande till hela kursdelen om 60 högskolepoäng - gör det möjligt att genom examinationerna följa samtliga doktoranders progression vad gäller måluppfyllelse avseende kunskap och förståelse. Halvtids- och slutseminarierna har samma funktion. Bedömargruppens uppfattning är att detta sammantaget är en fullgod utformning av forskarutbildningen för att säkerställa måluppfyllelse vad avser kunskap och förståelse, men ser ett utvecklingsområde i att det inte finns någon kurs i kvalitativ metod vid den egna institutionen.

Kravet på självständighet i avhandlingsarbetet säkerställs dels genom att det i en sammanläggningsavhandling ska ingå tre artiklar där doktoranden är förste författare till alla tre artiklarna, eller fyra artiklar där doktoranden är förste författare till minst två av artiklarna. Samtliga doktorander fyller tillsammans med handledaren årligen i en individuell studieplan där en individuell planering av samtliga delar i forskarutbildningen ska dokumenteras. De individuella studieplanerna granskas av studierektor för forskarutbildningen innan de skickas till fakulteten i slutet av varje läsår. Bedömargruppen ser positivt på att samtliga doktorander erbjuds årliga utvecklingssamtal med studierektorn för forskarutbildningen.

Den senaste förändringen av den allmänna studieplanen syftade bland annat till att öka genomströmningen. Emellertid ligger de uppgifter om denna som finns tillgängliga i paritet med motsvarande för övriga landet och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktorander ska slutföra sina utbildningar inom stipulerad tid.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Institutionen arbetar till synes kontinuerligt med kvalitetsutvecklande åtgärder i syfte att säkra måluppfyllelse, men det ges emellertid inte så många exempel på detta i självvärderingen. Det har likväl genomförts en doktorandenkät och doktoranderna får göra kursvärderingar efter avslutade forskarutbildningskurser. Dessutom sker återkoppling från doktoranderna vid utvecklingssamtal med studierektor för forskarutbildningen. Också rutinerna kring de individuella studieplanerna innebär en uppföljning av doktorandernas grad av måluppfyllelse. Det pågår vidare ett kontinuerligt arbete med att revidera och förbättra den allmänna studieplanen. Rutinerna för uppföljning och kvalitetsutveckling av forskarutbildningen håller för närvarande på att ses över. Detta sammantaget gör att uppföljning och återkoppling vad gäller forskarutbildningens utformning och genomförande enligt bedömargruppen verkar fungera väl.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Många olika slags färdigheter och förmågor tränas som en del av doktorandernas deltagande i obligatoriska kurser där det ingår färdighetsmoment i form av praktiska metoduppgifter inklusive muntlig och skriftlig presentation, samt i verksamheterna inom respektive forskargrupp. Seniora forskares granskning av manus till den blivande avhandlingens olika delar ger doktoranden återkoppling på sitt arbete, liksom aktiv medverkan i seminarier och konferensdeltagande. En särskild kurs finns i vetenskaplig framställning, där både muntlig och skriftlig färdighet tränas och examineras. Doktoranderna får delta i undervisning motsvarande upp till 20 procent av tjänstgöringstiden och uppmanas att presentera egna forskningsresultat vid konferenser. Det framgår i självvärderingen att doktorander tidigare erhållit medel för att medverka i internationella konferenser, men att dessa medel nu på grund av ekonomiska begränsningar dragits in. Numera belastar doktoranders konferensmedverkan i stället forskningsprojekten ekonomiskt, vilket förutom sämre förutsättningar för att kunna delta i konferenser också kan innebära att beroendet till projektledaren (som eventuellt är huvudhandledare) ökar. Hur kontakterna med samhället i övrigt ser ut och hur möjligheterna att "i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling" realiseras beror enligt självvärderingen på vilket område en doktorand arbetar inom. De doktorander som arbetar inom kliniska områden har exempelvis kontakter med olika kliniska grupper på sjukhus och inom primärvården. Hur det ligger till för de övriga doktorandernas del vad gäller deras möjligheter att utveckla förmågan att bidra till samhällets utveckling är oklart och detta framstår således som ett utvecklingsområde.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Också när det gäller systematisk uppföljning av doktorandernas måluppfyllelse vad avser färdighet och förmåga hänvisar självvärderingen till forskargrupperna som en naturlig arena för att "stödja andras lärande", samt till de obligatoriska halvtids- och heltidsseminarierna. Enligt självvärderingen är det även praxis att doktoranderna undervisar under sin tid på forskarutbildningen och i anslutning till detta uppmuntras de att genomgå universitetets högskolepedagogiska kurs, där doktoranderna får återkoppling på sina färdigheter av relevans för att kunna stödja andras lärande. Progression säkerställs främst genom att det under utbildningens gång ställs ökande krav på självständighet i det vetenskapliga arbetet samt genom ökande ansvar i doktorandernas roll som lärare, vilken löper parallellt med forskningsarbetet. Också rutinerna kring de individuella studieplanerna innebär en uppföljning av doktorandernas grad av måluppfyllelse.

Doktoranderna har fått möjlighet att ge återkoppling på forskarutbildningen genom enkäter från doktorandföreningen och utbildningens kvalitet bevakas löpande genom forskarutbildningsnämndens arbete. Ytterligare möjligheter till återkoppling erbjuds doktoranderna i form av de årliga medarbetarsamtalen med studierektorn för forskarutbildningen. Detta sammantaget gör att uppföljning och återkoppling vad gäller forskarutbildningens utformning och genomförande enligt bedömargruppen verkar fungera väl.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

I självvärderingen görs gällande att doktoranderna får tillfälle att utveckla sin värderingsförmåga och sina förhållningssätt inom forskningsmiljöerna vid institutionen, där de utgör en del av det vardagliga arbetet. Efter den senaste förändringen av den allmänna studieplanen, har forskarutbildningen enligt självvärderingen kommit att utformas så att den förutsätter doktorandernas fortlöpande progression mot allt större intellektuell självständighet under forskarutbildningens gång. Detta har åstadkommits bland annat genom ökade krav på självständighet i avhandlingen jämfört med tidigare. Vidare syftar de obligatoriska metodkurserna till att göra doktoranderna kvalificerade inte bara för kvantitativ dataanalys utan även för att självständigt kunna planera egna forskningsprojekt. Bedömargruppen ser positivt på detta betonande av intellektuell självständighet i forskarutbildningens utformning och genomförande.

När det gäller säkerställande av doktorandens förmåga till forskningsetiska bedömningar utgör momentet "Introduktion till forskningsetik" en del av en obligatorisk metodkurs, där denna förmåga följaktligen tränas och examineras. Ett gott exempel på säkerställande av måluppfyllelse vad avser förmåga till forskningsetiska bedömningar utgör också den fakultetsgemensamma kursen "God och dålig vetenskap", där ett av kursmålen är att doktoranden vid avslutad kurs ska kunna skilja på god och dålig vetenskap ur ett forskningsetiskt perspektiv. I denna kurs ingår även momentet "Kunskapens roll i samhället och människors ansvar för hur den används", där doktoranden får möjlighet att fördjupa sina insikter beträffande just detta. I självvärderingen görs gällande att ett ansvar sist och slutligen vilar på handledare och forskargrupper för att doktorandens måluppfyllelse vad avser insikter om vetenskapens roll i samhället och människors ansvar för hur den används ska kunna säkerställas på ett rimligt sätt. Bedömargruppen ser det som en brist att det i underlaget inte framgår exakt hur detta säkerställande ska gå till, men finner heller inte någon anledning att ifrågasätta kvaliteten hos de inslag i forskarutbildningen som berör doktorandens måluppfyllelse avseende värderingsförmåga och förhållningssätt.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen hävdas att den systematiska uppföljning och det kvalitetssäkrande arbete som bedrivs inom de olika organ och instanser som är kopplade till utbildningen bidrar till ett säkerställande av att doktoranderna vid examen uppfyller målen också vad gäller värderingsförmåga och förhållningssätt. Doktorandföreningen, forskarutbildningsnämnden och medarbetarsamtalen med studierektor för forskarutbildningen är inrättningar som följer upp forskarutbildningens utformning och genomförande med avseende på förutsättningarna för doktorandernas olika slags måluppfyllelse och de tillhandahåller även möjligheter till återkoppling på utbildningen från doktorandernas sida. Också rutinerna kring de individuella studieplanerna innebär en uppföljning av doktorandernas grad av måluppfyllelse. Detta sammantaget gör att uppföljning och återkoppling vad gäller forskarutbildningens utformning och genomförande enligt bedömargruppen verkar fungera väl.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten kunskap och förståelse ser bedömargruppen ett utvecklingsområde beträffande bred förståelse hos doktoranderna för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet, närmare bestämt kvalitativ metodik.

Bedömargruppen ser positivt på den förhållandevis stora andel av forskarutbildningens kursdel som de obligatoriska kurserna utgör, då denna möjliggör uppföljning av samtliga doktoranders progression med avseende på de examensmål som gäller kunskap och förståelse. Dock saknas det en kurs i kvalitativ forskningsmetodik vid institutionen.

Måluppfyllelse vad avser muntliga färdigheter främjas genom doktoranders aktiva medverkan i seminarier och konferensdeltagande. Skriftlig förmåga utvecklas bland annat genom den återkoppling som seniora forskares granskning av doktorandernas texter innebär. Beträffande förmåga att stödja andras lärande, så förväntas att doktorander går universitetets högskolepedagogiska kurs i samband med att de ska undervisa på grundnivå och avancerad nivå. Vad gäller samtliga doktoranders förmåga att bidra till samhällets utveckling, så ser bedömargruppen ett utvecklingsområde i detta att vissa doktorander inte förefaller ha lika utvecklade kontakter med aktörer utanför universitetet som en del andra doktorander beroende på deras forskning inte innefattar klinisk verksamhet utanför institutionen.

Doktorandernas måluppfyllelse vad avser vetenskaplig redlighet och förmåga till forskningsetiska bedömningar främjas såväl på institutionsnivå som på fakultetsnivå, i form av kurser med betydande inslag av forskningsetik. Insikter i vetenskapens möjligheter och begränsningar samt människors ansvar för hur den används gör doktoranderna fortlöpande i det dagliga arbetet inom forskningsmiljöerna vid institutionen, men också i samband med ett inslag i en fakultetsgemensam kurs. Bedömargruppens intryck är att forskarutbildningen är av överlag hög kvalitet också vad gäller måluppfyllelse med avseende på värderingsförmåga och förhållningssätt.