Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Forskarutbildningsämnet avgränsas såväl ämnesmässigt som metodologiskt. Det rör sig om en stor institution med avsevärd bredd och djup på forskningen: utvecklingspsykologi, klinisk psykologi, biologisk psykologi, kognitionspsykologi, perceptionspsykologi, socialpsykologi och personlighetspsykologi samt musikpsykologi. Inom dessa områden ordnas också ämneskurser för forskarutbildningen (förutom inom musikpsykologi).

En inblick i hur forskarutbildningsämnet avgränsas vid psykologiska institutionen ges av hur forskarutbildningen är inriktad med avseende på de kurser som ges. Fokus i de teoretiskt inriktade kurserna ligger på grundforskning mer än på tillämpad forskning och det är bedömargruppens uppfattning att ett kanske alltför starkt framhållande av grundforskning verkar prägla forskarutbildningskurserna, till nackdel för doktorandernas orientering vad gäller tillämpad forskning. Inom metodkurserna fokuseras kvantitativ metod. Möjlighet att välja kvalitativ metod ges inom ramen för andelen valbara kurser, men en svaghet är att kvalitativ metod i så fall måste läsas vid någon annan institution. En styrka är däremot att antagningskraven är höga (90 högskolepoäng psykologi), vilket innebär att forskarutbildningen avgränsas till en högre nivå än utbildningen på avancerad nivå.

Institutionen försöker knyta nya doktorander till någon av de forskargrupper som finns inom de nämnda respektive områdena. Sammanfattningsvis förefaller den vetenskapliga grunden vara välmotiverad och adekvat.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Det råder ingen tvekan om att institutionen har ett tillräckligt antal handledare och lärare och att deras sammantagna kompetens är fullgod med avseende på utbildningens innehåll och genomförande. Vid institutionen finns 23 anställda forskare som fungerar som handledare varav åtta är professorer, nio är docenter och sex har titeln lektor eller forskare. Dessutom fungerar även tre professorer emeriti som handledare. I nuläget finns också 18 forskare som är anställda vid andra institutioner eller lärosäten vilka i de flesta fall är bihandledare. Antal doktorander per huvudhandledare varierar mellan en och fem. Bedömarna ser det som en styrka att handledarna genomgående har en solid forskningserfarenhet och hög kompetens visad i publiceringsfrekvens och framgång vid ansökningar om forskningsmedel, samt i utfallet vid de utvärderingar som gjorts av internationella kommittéer. Ett utvecklingsområde som nämns i självvärderingen rör kompetensutveckling för lärare och handledare. Likaså framkom vid intervjun med doktorander ett behov av en tydligare introduktion för nyanställda. Bedömargruppen har av intervjun med doktorander fått intrycket att det i hög grad är upp till handledaren att ge doktoranden den information som behövs. En mer utvecklad introduktion skulle även kunna medföra ett stärkande av samhörigheten mellan de nyantagna vid institutionen.

En svaghet är att hälften av handledarna inte har handledarutbildning och det gäller även huvudhandledarna, fastän de uppmanas av institutionen att gå den handledarutbildning som ges vid fakulteten. Förutom de aktuella handledarna finns i nuläget åtta forskare med olika typer av anställning som medverkar i forskarutbildningens kurser. Åtminstone en av handledarna ska vara anställd vid institutionen. Vid pensionsavgångar utses en ny handledare, men kontinuiteten bevaras då genom bihandledaren. Handledarbyten är sällsynta även om de förekommer och en eventuell önskan om handledarbyte från den doktorandens sida kan framläggas vid de utvecklingssamtal som studierektor årligen har med alla doktorander. Det framhålls vid intervjun också att det är viktigt att eventuella handledarbyten inte görs "över huvudet" på doktoranden, det vill säga att bytet måste genomföras med delaktighet från doktoranden. I en situation då handledarbyte aktualiseras kan bihandledaren överta rollen som huvudhandledare eller, om detta inte är aktuellt, se till att handledningen i varje fall fortskrider i normal takt under det att ny huvudhandledare utses. Könsfördelningen bland handledarna är nuläget ojämn, då cirka en tredjedel av dem är kvinnor.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Anställda forskare vid institutionen har 20 procent utrymme i tjänsten för olika typer av förkovran. Självvärderingen gör gällande att handledningens kvalitet och omfattning kan bedömas i samband med att doktorander redovisar sitt arbete vid en obligatorisk halvtidskontroll, vilket också bedömargruppen finner rimligt att anta. Återkoppling angående eventuella brister i arbetet som kan hänföras till handledarens ansvar kan också ske vid det möte som hålls efter halvtidsseminariet då opponenten, handledaren och den studerande träffas. Fastän ett utvecklingsområde som nämnts är att endast cirka hälften av handledarna har genomgått handledarutbildning, framkom vid en doktorandundersökning som gjordes vid universitetet 2015 att en majoritet av dem som besvarade enkäten av institutionens doktorander var nöjda eller mycket nöjda med sin handledning.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Enligt olika utvärderingar som ägt rum har institutionen en fullgod forskarutbildningsmiljö, med forskning av hög kvalitet. Detta är också bedömargruppens intryck. Utöver forskarutbildningskurserna som institutionen strävar efter att ge vartannat år, så tillhör varje doktorand en forskargrupp som har en egen verksamhet (med seminarier och inbjudna gäster med mera). Bedömargruppens uppfattning är att institutionens storlek är en styrka, då denna ger goda förutsättningar för att hålla en hög nivå på seminarier och kurser. Institutionen erbjuder 45 högskolepoäng obligatoriska kurser, vilka tillsammans torde utgöra en god grund för fortsatt kunskapsinhämtande och utvecklande diskussioner.

Samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt genom forskargruppernas nätverk. Det finns i dagsläget få samverkansdoktorander, men institutionen menar sig vara öppen för att anställa fler om efterfrågan finns. I självvärderingen framhålls en särskild typ av samverkan med det omgivande samhället i form av kontakterna mellan olika forskargrupper och deltagarna i de studier som genomförs (till exempel föräldrar och barn i utvecklingspsykologiska studier, medicinsk personal eller patienter som deltar i kliniska studier). Ett annat exempel på samverkan med det omgivande samhället är den årliga vetenskapsfestivalen där skolelever, lärare och allmänheten erbjuds prova på-aktiviteter inom Uppsala universitets alla vetenskapsområden.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Utvärderingar görs regelbundet, dels av forskningens kvalitet och dels av doktorandernas situation. Vid en arbetsmiljöenkät 2012 framkom önskemål om stärkt samhörighet mellan doktoranderna. Det är bedömargruppens uppfattning att de obligatoriska kurserna torde utgöra en möjlighet för alla doktorander att träffa varandra och lära känna varandra bättre. En kvalitetsutvecklande åtgärd som vidtagits är inrättandet av doktorandföreningen som 2015 blev ett officiellt organ inom institutionen och därmed också en viktig länk mellan doktoranderna och andra rådgivande eller beslutande organ.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande. Vad gäller aspekten personal ser bedömargruppen dock ett utvecklingsområde beträffande handledarnas kompetensutveckling, så till vida att hälften av handledarna inte har gått någon handledarutbildning.

Forskarutbildningsämnet avgränsas på ett välmotiverat vis och det är väl tillgodosett med resurser. De sammanlagt sju inriktningar inom ämnet som finns vid institutionen representerar en avsevärd bredd inom forskarutbildningsämnet. Det är samtidigt en väl sammanhållen forskarutbildning, vilken åstadkoms genom att 45 högskolepoäng kurser i forskarutbildningsämnet och dess metoder är obligatoriska. Bedömargruppen ser positivt på den förhållandevis stora andelen obligatoriska kurser och att dessa ges vid den egna institutionen. Dock finns det utvecklingsmöjligheter beträffande kursutbudet som präglas av en ensidig betoning på grundforskning på bekostnad av tillämpad forskning, samt beträffande metodkurserna som är likaledes ensidigt inriktade mot kvantitativ metod. Kurser i kvalitativ metod ges förvisso inom lärosätet, men inte vid psykologiska institutionen.

Handledarna har genomgående en solid forskningserfarenhet och hög kompetens visad i bland annat publiceringsfrekvens och framgång vid ansökningar om forskningsmedel, vilket är en styrka. Bedömargruppens uppfattning är således att institutionen har ett tillräckligt antal handledare och lärare och att deras sammantagna kompetens är adekvat med avseende på utbildningens innehåll och genomförande.

Det faktum att psykologiska institutionen är en stor institution som bedriver forskning av hög kvalitet utgör en god förutsättning för en stimulerande forskarutbildningsmiljö. Detta att varje doktorand knyts till någon av de specialiserade forskargrupper som finns vid institutionen och som har egna seminarieverksamheter vill bedömargruppen lyfta fram som ett gott exempel.